Berlin Ick!

Valentin och finaste klottret

2012-02-14T11:10:00.002+01:00

När man längtar så att man kan spricka efter sin darling och sedan upptäcker att han klottrat lite på mitt skrivbord på kontoret sist han lånade det. Då blir man glad. Att jag råkar se det just på Alla hjärtans dag spelar ju inte så stor roll egentligen - men när daten ikväll blev inställd på grund av ett jäkla maskinfel i Frankfurt och darlingen efter fyra dagars bortavaro inte kommer hem förrän i morgon - då känns klottret som den finaste kompensationen ever. Och det bästa av allt är ju att han inte skrev det särskilt inför i dag, utan bara lite random sådär.

Om han hade varit hemma i kväll hade vi gått till mysigaste kvarterskrogen Mio här i Fhain. Det är sådär charmigt enkelt, ljus på borden och god mat. Annars är mitt bästa tips för en romantisk kväll på tu man hand fortfarande den italienska restaurangen Vaimo. Jag har skrivit om stället förut, i ett inlägg om hur man fixar den kärligaste helgen här i Berlin.

Puss på er!

Frilansliv

2012-02-13T11:46:00.001+01:00

Den här veckan ska blir grym. Det har jag bestämt. Jag har precis klarat av ett gäng deadlines, nästa ligger behagligt långt bort och äntligen kan jag ägna mig åt att komma i kapp i inboxen, fixa med bokföringen och allt få-barn-pappersarbete som måste göras. Och framför allt – att tänka nytt. Komma på spännande saker att skriva om. Lovely.

Jag lägger in ett par nya bilder på min favoritvägg här i Fhain. Den är under ständig förändring och inspirerar mig varje gång jag går förbi.

Ta med barnen till Berlin – mina bästa tips

2012-02-11T14:42:00.006+01:00

Den senaste tiden har jag fått en hel del frågor om bra aktiviteter för små och mellanstora barn här i Berlin. Jag har grunnat lite på det här, frågat min vänner som har äldre barn än jag och satt ihop en lista med mina bästa. Varsego!

Lekkaféer
Att gå på lekkafé är ett bra sätt för cityturistande familjer att få vila fötterna en stund utan att ungarna ska hinna demolera stället innan kaffet är urdrucket. Vissa är helt och hållet anpassade för barnen – de har dock en tendens att bli väldigt fulla, högljudda och kaotiska på eftermiddagarna – andra är som helt vanliga kaféer fast med ett rum eller ett eller hörn där det finns saker för barnen att roa sig med. Här är mina favoriter so far.

Amitola - stort rum med massor av kul leksaker. Kan bli väldigt stojigt om det är mycket folk där, men är perfekt under lugna förmiddagar. Har en jättebra hörna för bebisar också.

Onkel Albert - supercharmigt och kul ställe för barn upp till fem, sex år skulle jag tro. Obs! Har rutschkana som går rakt ner i ett bollhav. Yay!

Johann Rose - största favoriten. Kanske mest för att min tvååring ofta är helt nöjd med att vi sitter ute i "vuxendelen" och har det skönt medan han leker i barnrummet. Två smällar i en alltså.

Museum
Mach mit! är ett måste att gå till. Det passar små barn likväl som för större. Min kompis som har en tvååring och en nioåring går ofta dit och båda barnen älskar det. Här kan man klättra i labyrinter, göra papper och trycka egna tidningar. Och mycket mer. Cool lokal också, museumet ligger i en gammal kyrka.

Andra museum som är speciellt utformade för barn, men som varken jag eller mina vänner har hunnit besöka ännu är:
Labyrinth museum (har hört att det här ska vara grymt!)
Jugend Museum
Puppentheatermuseum

Parker
Berlin har massor av grönområden och kommer ni hit under sommaren är några timmars parkhäng givet, om inte annat för att barnen ska få springa av sig. Volkspark Friedrichshain, min "hemmapark", är underbar när det är fint väder. Det finns flera schyssta lekparker och det råder liksom lite feststämning över hela stället. Skön mix av människor, grillsällskap överallt, vackra omgivningar. Och missa inte Biergarten Schönbrunn.

Det som förut var flygplatsen Tempelhof är numera en park. Den är toppen för alla som gillar vidder och historiska vibbar. Öppen för allmänheten, bara att gå dit och fälla ut picknickfilten.

Lekplatser
Oj, här är det svårt att peka ut någon favorit, det finns så otroligt många lekplatser i Berlin. Jag läste någonstans att Stockholm har ungefär 250 stycken. Well, Berlin har långt över 2000 och många är fantastiskt fina och kreativt byggda. Här är en länk till en artikel i tidningen Tip Berlin om var de bästa finns, kanske kan det hjälpa till lite men tro mig - att hitta en rolig lekplats är inte svårt här.

Restauranger
Generellt sätt är Berlin en väldigt barnvänlig stad, och det gäller även på restaurangerna. Barnstolar finns i princip överallt och lokalerna är ofta stora nog att rymma barnvagnar (och personalen rynkar sällan på näsan). Jag gillar pizzerian Trattoria Libau här i Friedrichshain, den är så skönt enkel och har helt fantastisk mat. Och busiga barn är lika välkomna som välartade vuxna.

I hörnet Senefelderstrasse/Stargarderstrasse i Prenzlauer Berg finns en tapasrestaurang (funkar fint som ölhak också) med stor kombinerad utservering och lekplats. Tror att den heter Aloiss.

Kommer ni hit under vår och sommarhalvåret ska ni absolut besöka en biergarten, många av dem har dessutom lekplatser på själva området. En av mina favoriter är Prater Garten i Prenzlauer Berg, som både har rolig gunga och sandlåda.

Sevärdheter
Tv-tornet. Världens utsikt över hela stan. Och så får man lock i öronen i hissen på vägen upp, bara det liksom.

Guidad tur med Berliner unterwelten. Inget för klaustrofoben, men kan nog vara riktigt spännande för en historieintresserad 12-åring. Underjordiska gångar och skyddsrum från andra världskriget.

Tropical Island. Bisarrt ställe som kort kan beskrivas som kanarieöarna i ett miniformat. Tropiskt väder, djungel och stränder. Inomhus. Ligger en bit utanför Berlin men kan vara värt resan om man är här en längre tid. Läs mitt inlägg om det här. Eller mina vänner Johanna och Daniels inlägg, de var dessutom där med sin son Tage. Barnvänligt är bara förnamnet.

För djurparksfantasterna är Berlin en riktig jackpot, här finns nämligen två. DDR-varianten Tierpark (jättegammalt inlägg om det här) och så Västberlins Zoologischer Garten (gammalt inlägg om det här). Man kan sammanfatta det med att Tierpark är enklare Zoologischer, mer park än kommers och tingeltangel. Båda är fina, men på väldigt olika sätt.

Okej, det var allt för nu. Men jag hör förstås av mig om jag kommer på mer. Trevlig resa!

Och just det, kommentera gärna om ni sitter på fler bra tips.

Berlinale

2012-02-09T15:59:00.003+01:00

Jo. Det var ju den här filmfestivalen. Den börjar nu, i dag. I fall ni undrar varför er lokala biograf plötsligt förvandlats till en glassig kändisfest, eller om ni tyckte att ni såg fröken Jolie eller tyskmegakändisen numero uno Til Schweiger rusa förbi i trakterna kring Potsdamer Platz.

Själv funderar jag på att gå på bio, helt vanligt alltså. Utan röda mattor, klicketiklackisar och champagne. Vore inte så dumt, i all sin vardaglighet. Sist var väl en sisådär två år sedan.

Helgen

2012-02-07T22:41:00.002+01:00

Det blev verkligen några dagar av intensivt hängande med de älskade gamla vännerna och det måste jag säga är en fördel med att vara utlandssvensk – att när man väl träffar sina nära kompisar blir det ofta så mycket mer av det hela än om vi hade bott i samma stad. Flera dagar av mys och prat och uppdaterande. Det gör att jag, trots att jag såklart saknar vardagsträffarna, inte känner att jag förlorar så mycket ändå på att bo här. Rent relationsmässigt, menar jag. Frågan är ju dessutom hur mycket vardagshäng det verkligen skulle bli om jag också hade bott i Stockholm. Alla vet ju hur det är med jobb och rutiner och dagar som rusar i väg, helger bokade flera veckor i förväg och plötsligt har det gått månader sedan man sågs sist. Trots att man alltid sagt att man ska äta spagetti ihop mitt i veckan. Spontant och ofta.

Nåväl. Jag har hur som helst en helt underbar helg bakom mig. Här kommer en kort sammanfattning av allt vi gjort.

Först och främst har vi ätit en hel del. På kaféer och hemma. Och flera gånger blev det flammkuchen, aka tysk pizza.

Loppis i Mauerpark, den stränga kylan till trots.

Där skrattade vi åt tyska köksredskap.

Och jag fastnade för en porslinshund som såg så fantastiskt bedjande ut.

Lite konst på Künstlerhaus Bethanien i Kreuzberg. Väldigt vackra lokaler, och mycket krypvänliga.

Vi shoppade en hel del. Eller, ganska mycket för att vara ute och med tre små barn i alla fall. De här fina smyckena hittade vi i en butik i Kreuzberg som jag inte för mitt liv kan komma ihåg namnet på nu.

Vännerna ville gärna titta på barngrejer också...

....så jag tog dem till favvon Dollyrocker här i Friedrichshain. Så himla fina barnkläder där, varav många har sytts i rummet bakom butiken.

Lovely helt enkelt.

Finbesök

2012-02-04T11:30:00.001+01:00

I helgen har jag gamla, kära vänner här på besök. En riktig umgåshelg är det. Mat och prat och barn (de har sina bebisar med sig båda två), vin för de som får och svenskt lösgodis som de hade med sig i present. Helt perfekt.

Och så några utflykter. Lite konst, några sköna barncaféer, promenader och så mycket shopping som bebisarna och min tvååring tillåter.

Vi inledde helgen med en redig pannkaksfrukost på Blaues Band i Mitte. Med mycket florsocker.

Lunchdate

2012-02-01T16:42:00.002+01:00

Har skrivit om det förut, men Aunt Benny är verkligen en favorit bland kaféerna här i Friedrichshain. Snygg inredning, trevlig personal, perfekt för jobb och farligt goda kakor. I dag träffade jag Hanna där, en fantastiskt begåvad grafisk formgivare/fotograf som precis flyttat hit från Sverige. Hon är också frilansare och vi spånade artikelidéer ihop – älskar spånmöten!

Transmediale

2012-01-31T20:59:00.001+01:00

Har ju helt glömt bort att tipsa om the big thing den här veckan, festivalen Transmediale. Det är en årlig tillställning som fokuserar på sånt som rör sig kring konst, teknik och kultur.
Typ.
Helt lätt att begripa vad det hela går ut på är det faktiskt det inte. På hemsidan står det såhär:

Transmediale engages in reflective, aesthetic and speculative positions in between art, technology and culture.

Klokare? Inte? Skitsamma. Det är mycket man inte förstår men som är kul ändå och festivalen brukar bjuda på en hel del spännande utställningar, föreläsningar och workshops. Kolla in om du är i krokarna av Haus der Kulturen der Welt.

20010 by Giordano Matteo, Video

Zirkel

2012-01-31T13:04:00.006+01:00

Hurra! Ni vet Cirkeln, den där otroligt bra megabestsellern som kom förra året och som fått massor av priser och fina nomineringar. Det är min älskade vän sen typ jämt, Sara Bergmark Elfgren, som har skrivit den. Tillsammans med Mats Strandberg, också han en grym författare.

Och vet ni vad? Nu har den kommit ut på tyska också! Zirkel heter den och såhär ser den ut:

Så nu, alla Tysklandsboende vänner, vet ni precis vad ni ska köpa för present nästa gång det är dags att gå på kalas. Bra va? Och den är verkligen helt fantastiskt välskriven och spännande, jag lovar.
Här är den officiella hemsidan till trilogin här i Tyskland. För det kommer två böcker till nämligen, hurra igen!

Här är en länk till Saras blogg på engelska.

Helg+vinter+snoppar

2012-01-30T11:50:00.001+01:00

Vi har haft en härlig helg. Barnkalas i fredags, middag hos vänner lördags och avskedsbrunch på lekkafét Kreuzzwerg i Kreuzberg i söndags för några andra kompisar som ska flytta till Düsseldorf. Det var ett trevligt kafé med roliga leksaker, men brunchbuffén var inte världens bästa. Särskilt inte om man är gravid. Det fanns nästan bara opastöriserade ostar och salami och sånt att välja mellan.

Och så senare, på eftermiddagen, en promenad i solskenet ner till söndagsloppisen RAW. Gnistrande vitt på gatorna, nypande kallt. Äntligen, äntligen har det blivit vinter på riktigt här i Berlin. Det gör gott efter veckor av regn.

Någon hade blivit så glad över snön att hon eller han ritat snoppar på nästan varenda bil i hela Friedrichshain.

Två helgtips

2012-01-26T11:42:00.001+01:00

Lördag:
Lange Nacht der Museen. Gå på museum tills du storknar. En biljett kostar 15 euro och gäller för typ alla museum i stan. En skyttelbuss tar dig mellan, men biljetten gäller också i U-bahn. Pågår mellan 18-02.

Söndag:
Bakisloppis på sköna restaurangen White Trash Fast Food. Börjar klockan 12.00, slutar 05.00.
Liveband utlovas.

Fina saker med att få bebis i Tyskland

2012-01-25T17:33:00.002+01:00

Sverige är ju fantastiskt när det handlar om att få barn, det är ju allmänt känt, men det är faktiskt inte så tokigt här heller. Visst, föräldraförsäkringen är sämre med kortare ledig tid, mindre pengar och flexibilitet (här måste ta man ta ut hela månader i stöten, kan inte dela upp i halva dagar, tre fjärdedelsdagar etc). Men hey, den finns i alla fall och är faktiskt helt okej.

Och så har vi det här med alla fantastiska förmåner man får som gravid och nyförlöst. Oh my, jag blir helt lycklig bara jag tänker på det.

1. Man har under graviditeten rätt till att träffa både en barnmorska och en läkare. Läkaren för de rent medicinska kontrollerna, barnmorskan för både de medicinska och emotionella bitarna. Hela "jag kommer att föda/amma/ha ett barn"-grejen.

2. Den som vill kan dessutom välja att ha en "beleghebamme", alltså en barnmorska som följer med dig till sjukhuset när det är dags (eller kommer hem till dig om du vill föda hemma) och är med under hela förlossningen. Helt perfekt för mig som har en man som jobbar oregelbundna tider och dessutom ofta är långt borta. Ibland på andra sidan jordklotet. Vore hemskt om han inte var hemma när det är dags, men ännu hemskare att behöva åka alldeles ensam till sjukhuset.

3. Efter förlossningen kommer barnmorskan hem till familjen för att väga bebisen och se att funkar med amning, läkning etc. I början varje dag och sedan glesare och glesare under sex veckors tid.

4. Sex veckor (!) före förväntad förlossning har du som gravid rätt att sluta jobba, med 70 procent av lönen.

5. Finns det grund för det har du också rätt till betald hemhjälp den första tiden efter förlossningen. Alltså någon som tvättar, vaktar dina andra barn, handlar, städer och lagar mat. Grunden kan vara att man, som jag, har en man som jobbar på annan ort. Här skulle jag i och för sig föredra att det var precis som i Sverige – att pappan har rätt till två veckors ledighet efter att barnet kommit. Här är det tre dagar. TRE DAGAR. Nada ju.

Men ändå, ganska många bra grejer va?

Foto från http://templar.osmthu.org.uk/_photos/Baby%20Feet.jpg

Leklandspremiär

2012-01-24T15:02:00.000+01:00

Jag har fått flera frågor senaste tiden om bra ställen för barn här i stan och lovar att snart posta ett inlägg om det. Jag har ju samlat på mig några favoriter de senaste två åren och säkert redan skrivit om många av dem här på bloggen, men ska försöka samla tipsen på ett ställe så att det blir lite mer överblickbart. Kan vara bra för er som är på väg hit för en weekend med kidsen.

Tills det är klart så ska jag berätta om Jolo i Kreuzberg. Det är också ett ställe för barn, i allra högsta grad (INTE är det för de vuxna i alla fall). Ett lekland.

Japp. Familjen Paues Darlington hade sin leklandspremiär i söndags. Jag återhämtar mig fortfarande.

Jolo är stort, typ 1500 kvadratmeter, och högljutt. Svettiga åttaåringar studsar omkring mellan ettåringar som precis börjat gå, hoppborgar i mängder, klätterställningar, bollhav (plural), inomhuskaruseller, dataspelshörna och jättelego. Galet, stojigt, ett paradis för alla under 12 år. Eller 40 kg.

Det här är inget ställe jag skulle rekommendera för en turistande barnfamilj, jag tror inte att lekland är prio ett när man är utomlands, men väl ett schysst ställe för de som bor här och börjar bli desperata för att det regnar HELA TIDEN och barnen klättrar på väggarna hemma. Inträdet är rätt billigt, 3-5 euro, beroende på barnets ålder (för två timmar. Tro mig, det räcker) och 2,5 euro för vuxna.

Öronproppar kan dock vara en god idé.

Namnet

2012-01-21T15:49:00.002+01:00

Helg igen. Och vi ska på kalas. Tur det, för ute regnsnöar det, det är grått och kallt och tråkigt. Men det är skönt att vara hemma igen och jag funderar på vad vi ska ägna resten av helgen åt. Laga god mat, rensa garderoben (igen) och komma på namn till den ofödda kanske?

Det är lite stressigt det där med namnet faktiskt. Här i Tyskland går det nämligen inte att vela i flera månader efter att barnet kommit och det är sällan man hör blivande föräldrar som säger "äsch, vi får se vem det är som kommer ut". Sånt tjafs har inte tyskarna tid med och de flesta jag känner här har varit helt på klara med vad barnet ska heta åtminstone under de sista månaderna av graviditeten.

Det här beror ju förstås på att namnet är viktigare här än i Sverige, rent folkbokföringsmässigt alltså. I Tyskland är du inte en del av systemet förrän du heter något och helst ska föräldrarna veta redan på sjukhuset vad barnet ska kallas. Tvekar päronen har de max en vecka på sig, sedan blir det böter – om de inte har anmält att de behöver lite mer tid. Har de gjort det får de ytterligare tre veckor, men efter det får det vara nog. När vår son föddes bestämde vi oss, alltså på riktigt bestämde oss, i typ samma sekund som namnskylten kring handleden skulle skrivas. Vi blev liksom helt ställda, hade inte alls tänkt på att vi förväntades veta redan på sjukhuset, men så bara sa vi det namn vi funderat på mest och och sen fick det vara så. Och det blev ju bra.

Så. Tänka tänka. Kort eller långt? Hårt eller mjukt? Ballt eller klassiskt? Sonen har i alla fall redan sina förslag klara. Han tycker att bebisen ska heta Puffdiom, Efto eller Bysos.
Joråsatte.

Förra gången.

Conny & Conny

2012-01-19T15:08:00.002+01:00

Böööö. Jag är så mätt. Får knappt ur mig ett vettigt ord, jag som har tre driljoner artiklar att skriva med deadline snart. Lite beror nog mättnaden på att min mage numera trycker upp allt annat till hakan ungefär (plötsligt, typ i förrgår, växte kulan något helt enormt. Jag blev en val över en natt. I vecka 24.) men mest beror den på att jag ätit för mycket. God mat, väldigt god mat.

Alldeles i närheten av vårt kontor ligger nämligen det nya kafét Conny & Conny. Det drivs av två kvinnor som, inte helt överraskande kanske, heter Conny och Conny. Varje dag lagar de någon god soppa, gryta eller paj som de sedan säljer för en billig penning. I dag stod chili con carne på menyn. Jag köpte en enorm portion för 5 euro - en mindre tallrik mat, och förmodligen för de flesta mer lagom, brukar kosta runt 3 euro. Det är ett bra lunchställe, helt enkelt. Och förstås ett mysigt kafé om man bara är sugen på kaffe och kaka. Och Conny och Conny är hur trevliga som helst.

Man kan köpa hemmagjord marmelad också.

En av connysarna.

Toast and Jam

2012-01-19T12:06:00.003+01:00

Lite mer modeveckainfo:
För er som är mer inne på de säsonger som redan passerat än de som kommer, missa inte vintagemässan Toast and Jam. Omkring trettio vintagebutiker från hela Europa visar sin tjusigaste varor, det bjuds på partaj och modeshower. Låter kul ju!

Hem

2012-01-18T14:01:00.002+01:00

Så var sverigeveckan över, och jag längtar hem nu. Massor. Mest för att det ska bli skönt att få ordning på livet igen, allt blir så strukturlöst när vi är här. Inget dagis, inga fasta rutiner, jag jobbar när det dyker upp ett tillfälle.
Det är knepigt när jag egentligen oftast har precis lika mycket att göra här som när jag är i Berlin. Men men, jag tar igen det så snart jag är tillbaka i rutinerna igen (trodde aldrig att jag skulle bli ett sånt fan av rutiner). I kväll bär det av.

Och så ska det bli nice att sätta upp knäckebrödsaffischen som jag fick med mig från releasen i går på kontoret. Den kommer att få samsas med kontorskompisarna Vendela&Valentins fina alster.

Modevecka

2012-01-16T13:24:00.000+01:00

Det är ju sån där modevecka i Berlin igen. På onsdag drar det igång över hela stan. Eftersom evenemangen mest är till för folk i branschen kan vissa saker vara knepiga att få vara med på som vanlig lekman, men inte alla. På den här sidan kan du se vilka events som är öppna för allmänheten (se till att det står "public event" i rutan bara). Massor av roliga utförsäljningar, opening parties och mingel – bara att stassa upp sig och ge sig ut.

Själv sitter jag och laptopar mig med en latte på Hotel Anglais i Stockholm. Det är rätt fashionable här med kan jag lova.

Sverigedagar

2012-01-15T13:29:00.004+01:00

Några dagar i ett snöigt och kallt Stockholm. Lovely, lite vinter sitter faktiskt inte fel. I Berlin har det än så länge bara varit höst.

Här är det sprängfullt av spännande intervjuer, familjeträffar och vänner (aldrig tillräckligt många vänner dock, så många jag vill träffa). Och så snart, releasemingel för knäckeboken, yay! Jag har äntligen fått se boken alldeles på riktigt, var och hämtade några ex på förlaget häromdagen. Den är finare än jag någonsin hade föreställt mig, jag är så stolt, och det var banne mig på tiden att jag fick se den. Men så är det ibland när man bor i ett annat land.

Och apropå det. Jag är så enormt lycklig och tacksam över mitt jobb. Att jag har så förbaskat roligt hela tiden (nåväl, nästan). Att jag på jobbet får göra allt från att hitta på nya artikelidéer till att skapa fina böcker, testa recept och prata älsklingsbröd, möta massor av intressanta och inspirerande människor och sedan skriva om dem. Få betalt för att knåpa med ord och formuleringar, det ni! Bonusen att jag dessutom till stor del kan göra det från Berlin gör inte saken sämre. Internet alltså, älskade fluga, må du aldrig flyga bort.

Här är förresten några länkar till ett av alla de inspirerande jobb jag har gjort den senaste tiden. Det här var till den fina tidningen Shortcut.
Intervju med Johanna Koljonen – allmänt cool person och en av de som drog igång #prataomdet.
Intervju med Daniel Mendoza – grundare till tidningen Good News Magazine
Intervju med Molly Ränge – initiativtagare till det balla konceptet Lunch Beat.

Våra knäckeböcker.

Rädda Palatset

2012-01-09T20:03:00.001+01:00

Det kanske bara är en fördom men det känns som att ganska många av er som gillar Berlin också gillar kultur och kreativa mötesplatser. Därför är det nog rätt stor sannolikhet att ni som läser den här bloggen också tycker att det är viktigt att ställen som Palatset finns.

På Palatset på Riddarholmen i Stockholm kan barn och ungdomar prova på det mesta som har med kultur att göra: film, musik, konst, skrivarverkstad, etc. Jag har aldrig varit där själv, men min kära vän Sara älskar det och säger att det är ett helt magiskt och viktigt ställe.

Trots att det är extremt populärt har Palatset tyvärr hamnat i ekonomisk kris och behöver stöd från alla möjliga håll för att kunna fortsätta existera. Därför uppmanar jag alla som tycker att det är viktigt att sådana här ställen finns för våra unga skriver på den här namninsamlingen. Och det är bråttom, gör det redan ikväll!

Vill du läsa mer om Palatset verksamhet kan du göra det på Saras blogg i det här inlägget.

Ett inlägg om hår

2012-01-09T10:25:00.013+01:00

En nackdel med att bo i Berlin: Varje dag är en bad hair day.

Medan resten av mig gläds åt stadens fröjder och det ljuva livet i Berlin blir mitt hår bara mer och mer deprimerat. Tovigt, kladdigt, torrt, risigt – det har numera i stort sett alla ledsamheter ett hår kan betungas med.

Varje gång jag går till frisören (märk väl, olika frisörer) får jag frågan "men VAD HAR DU GJORT?". Med mer eller mindre eftertryck, beroende på hur bad hair day jag har när jag är där (det finns grader i helvetet). En sa till och med "det är som om du har blekt håret sedan du var fjorton utan att någonsin ha klippt topparna". Den du.

Efter att ha provat allt från svindyra hårdprodukter, no poo-metoder och intressanta hemmagjorda inpackningar utan resultat har jag kommit fram till att fågelboet på huvudet inte kan bero på något annat än det kalkrika vattnet här i Berlin i kombination med mina tunna, nordiska hårstrån. Det bevisas inte minst av hur fantastiskt lyckligt håret blir så fort jag åker till Stockholm. Plötsligt tovar svintofrizzet upp sig alldeles av sig själv och börjar krumelura sig saligt till mjuka lockar. Det är himla synd att burret ska trivas så mycket bättre där än här.
Verkligen himla synd.

Jag har väl mer eller mindre accepterat mitt öde (det vore ju förargligt om avsaknaden av vackert hår skulle vara det som fick flyttlasset att gå norrut igen) men tänkte att jag kanske ska försöka mig på en sista sak innan jag ger upp helt – en liten vädjan här på bloggen:

Kära läsare, är det någon av er som har något tips? Snälla, berätta! Finns det något antikalkschampoo? En dunderkur jag har missat? Bitte bitte!

Tills vidare får jag peppa mitt hår med att en sverigesemester väntar (semester för håret alltså, de övriga delarna av mig ska jobba). En hel vecka i de ljuvliga lockarnas förlovade stad, Stockholm.

Trettondan

2012-01-06T22:51:00.001+01:00

I dag har det varit helgdag. I alla fall i Sverige. Och i vissa delar av Tyskland – på en del håll här i landet har det till och med firats riktigt ordentligt, med barn som klätt ut sig till de tre vise männen och gjort goda gärningar. Som att samla in pengar till behövande.
Men inte här i sekulariserade Berlin, här har det varit en helt vanlig fredag.

Jag känner mig alltid lite kluven under såna här helgdag/inte helgdag-dagar. Ska jag vara ledig eller jobba? Jag bor ju här, men jobbar nästan bara mot Sverige. Ofta slutar det med att jag tar någon slags halvdag, utnyttjar att dagis är öppet men lämnar kontoret lite tidigare än vanligt. Lika bra, det är ju ändå ingen i fosterlandet som svarar på varken jobbmail eller telefon. Och så passar jag på att göra sådant man aldrig hinner annars. Som att gå på posten. Eller baka cupcakes.

Orangecoffee. Bästa, bästa.

2012-01-05T16:27:00.004+01:00

Kaféjobb i dag. Lilla pojken har blivit sjuk och måste vara hemma från dagis, mannen likaså (fast han är hemma från jobbet dårå) och jag varvar en omhändertagande mamma-fruroll med att sitta och skriva under några timmar på Friedrichshains bästa kafé, Orangecoffee på Voigtstrasse 35.

Det här har varit en av favoriterna sedan vi flyttade hit. Så trevligt, så gott och så fantastiskt prisvärd mat. Man ba asså – en gigantisk frukosttallrik för drygt fyra euro? Underbart ju! Lunchrätterna är enkla men vällagade och sjukt billiga de med. Kolla in priserna på bilden nedanför! Rätt mycket älsk på det.

Bra att veta är att trots att wlan finns tillgängligt så får man inget lösenord under lunchtid (12-14) eller frukosttid på helger (11-15). Helt enkelt för att stället är så jäkla poppis vid de tiderna och det inte funkar med såna däringa laptopbohemer som upptar en plats i timmar. Kan jag gott förstå.

Coming up!

2012-01-04T15:47:00.000+01:00

Det puttrar alltid såhär års i Berlin. Spritter liksom. Nytt år, nya mässor och festivaler. Allt är på gång, det får vara slut med jullov och summeringar, snart börjar det!

Här är några av de största evenemangen nu i januari:

5-15 januari, Tanztage Berlin.
Unga dansare med bas i Berlin visar upp sig. Många av dem är helt oetablerade, ändå brukar föreställningarna dra stor publik och bli recenserade av kulturjournalister. Älskar sånt. När nya ges en chans, får utrymme, tas på allvar.

17-22 januari, Berlin Fashion Week.
Det hörs ju på namnet vad det är. Modevecka. Röda mattor. Visitkortsbyten, skumpa en masse och förstås, kläder, kläder kläder. Själv ska jag göra mitt bästa för att undvika mässan i år, jag kommer bara att bli deprimerad av att jag är så tjock och pregnant och oglamorös just nu.

20-29 januari, International Green Week.
Här däremot har vi något för mig! Mat! Yay! Matproducenter från hela världen ställer ut och bjuder på matkalas som heter duga. I Berlins enorma mässhall, Messe Berlin. Det tar aldrig slut när man är där. Gigantisch. Passar bra för mig som är så hungrig jämt.

28 januari, Lange Nacht der Museen.
En klassiker, som jag faktiskt aldrig lyckats komma iväg på själv ännu. Går ut på det här: Stadens museum håller öppet in på natta, köp en biljett och du kommer in på alla. Och just det, gratis transport mellan dem (skyttelbuss).

Mat.

Sol

2012-01-03T12:50:00.002+01:00

Året börjar bra. Jag är glad och förväntansfull. Pirrig inför allt vi har på gång i vår lilla familj med flytt, ny familjemedlem och kul uppdrag. I och för sig väntar stora förändringar som säkert kan kännas tunga när vi är mitt i dem, men allt kommer att bli riktigt bra till slut, det känner jag på mig.

Ett exempel på det är att jag kommer att vara mycket mer ensam förälder hemma under långa perioder det här året, särskilt nu under första delen. Mannen min har bytt jobb och måste utbildas på annan ort. Vissa dagar kommer säkert att kännas tunga när jag ensam ska lyckas kombinera jobb och dagishämtningar, lämningar och sonens tretimmarsnattningar på kvällarna, men jag är vid gott mod. Det ska gå, andra fixar det varje dag, och jag är så glad för allt spännande som väntar.

Snart ska vi dessutom en sväng till Sverige och där har vi ju resten av familjen, redo att rycka in när det behövs. Jag är lyckligt lottad som är så flexibel ändå, och sonen bara lycklig över att få hänga med farfar, farmor och mormor. Det blir bra.

I Berlin kvittrar fåglarna i dag. Som om det vore vår. Och solen lyser, det är härligt. Alles gut.

Gott nytt år!

2011-12-31T20:44:00.003+01:00

Foto: Gabriel Pollard

Och tack för att ni följt mitt berlinerliv under 2011!

Nyår i Berlin

2011-12-27T23:31:00.003+01:00

Julen är avklarad. Den blev fin. Många nya bilar (12 st) till sonen och mat i mängder. Ni vet, alles gut, alla nöjda liksom. Nu väntar några dagislösa jullovsdagar och sen årets absoluta höjdpunkt här i Berlin:

NYÅR! SILVESTER!

Berlin är ju som bekant nattens, dansens och det oförväntades stad och nyår är kungen av alla partynätter här. Så är det. Ingen idé att säga emot.

Nu till den stora frågan alla kalassugna berlinturister frågar sig: Vart ska man gå? Vilken fest ska man satsa på? Eftersom jag är ungefär den sämsta personen i Berlin att svara på det just nu pga
1. jag är en småbarnsförälder utan barnvakt på nyårsafton
2. jag är gravid och sömnig kl. 22
så väljer jag i år att hänvisa till den engelskspråkiga tidningen Exberliners fina sammanställning av vad som händer under the night of nights. Nu är ju säkert bara en tiondel av allt med, men så är det alltid här i Berlin. Och någonstans måste man ju börja.

Några goda råd på vägen till det oförglömliga skiftet mellan 2011 och 2012 :
Håll ett öppet sinne, våga vara spontan, ät middag sent som sjutton för att orka till dagen därpå och akta dig för folk som försöker smälla raketer på dig (på riktigt. Det är ganska många som gör det under nyårsnatten. Busungar, fulla puckon, nyktra puckon etc. Livsfarligt. Blir lika upprörd varje år). Och står du på ett tak på tolvslaget utan staket, akta dig för att ramla ner.

Och förstås, ha så roligt du bara kan.

Så. Nu ska tanten gå och lägga sig.

Nästan där

2011-12-22T14:53:00.000+01:00

Svärfar har anlänt, hälften av julklapparna är inslagna. Julgranen är på plats, dock ej klädd, och knäcken ska snart kokas. Och just det, den djupfrusna västerbottenosten (köpt på svenska julmarknaden) måste tinas upp. Det som kommer att saknas på vår svensktyska julafton är:

Att knäcken är i knäckformar. Det finns knäckformar här (de kallas pralinformar) men de är slut överallt. Det får bli fyrkantiga knäckisar.

Julmust. Sorgligt, men malzbier fungerar fint som substitut.

Julskinka. Orka försöka få till en egen från scratch. Jag har aldrig hört om någon som lyckats på skinka köpt här. Vi skiter i skinkan och fokuserar på sånt som går att hitta här: Prinskorv, sill och gravad lax. Och mängder av kål av olika slag.

Kalle Ankas julafton. Men Carl-Bertil Jonsson kan man se på Youtube, så vi överlever.

Back to work. Tjing!

Lite om livet, igen

2011-12-21T13:36:00.001+01:00

Jag sitter hemma och jobbar i dag. Vi har så mycket att göra innan jul och även om jag varken kokar knäck eller köper julgran just nu så känns det i alla fall bättre att liksom vara i närheten av sysslorna än flera hundra meter bort. Kontrollfreaket i mig gillar det.

Det är så härligt nu, de här dagarna precis innan jul och nyår. Förväntan blandas med skön nostalgi över att året snart är slut, lite sorg över att allt går så snabbt och en tacksamhet för det liv vi lever. Vi har det verkligen så fantastisk fint här i Berlin.

Jag bor i världens bästa stad, med världens finaste familj och har ett jobb som jag älskar.

Nästa år kommer mycket att förändras. Mannen min byter snart arbetsplats, vi ska flytta till en större lägenhet (också i Friedrichshain dock) och så, störst av allt – vi väntar ett barn till. I maj.

Massor att se fram emot med andra ord.
Lycklig.

Knäckebrödsboken, litet tillägg.

2011-12-20T15:21:00.000+01:00

Några har hört av sig och frågat om det går att få tag i boken innan jul och svaret på det är JA! Förhoppningsvis hinner den fram till Akademibokhandelns butiker till åtminstone slutet av veckan, men säkrast är nog att beställa den direkt från förlaget så snart som möjigt. De skickar samma dag.
Sök på knäckebröd så dyker den upp på sidan.

Bästa julklappen till alla knäckebrödsfantaster ju!

Knäckebröd - en bok om livets hårda

2011-12-19T16:17:00.006+01:00

Oh my god! Den är här! Boken som mina vänner bagaren Olof Jönsson, fotografen Jakob Fridholm, formgivaren August Zachrisson och jag, er alldeles egna YOURS TRULY har skapat. En ljuvligt fin liten bok om knäckebröd, med massor av härliga recept och tips som gör baket enkelt. För det är faktiskt väldigt lätt att baka hårt bröd, kolla bara här på August som bakar ett finfint pumpaknäcke, trots ringa bakerfarenhet.

Pumpaknäcke from August Zachrisson on Vimeo.

Beställ den omedelbums eller köp den i affären (ska komma under veckan till Akademibokhandeln men anländer snart till massor av andra butiker också). Det går också bra att beställa den direkt från förlaget. Sök på knäckebröd för att hitta den.

Så, nu vet ni vad jag har pysslat med om dagarna här borta i Berlin. Bland annat.

Rörigt juligt

2011-12-17T20:02:00.002+01:00

Ursäkta frånvaron, det är hektiska tider. Sverigebesök och massor av jobb i en enda röra, julförberedelser (vi ska vara kvar i Berlin, delar av familjen kommer hit), glöggparty på kontoret och en man som jobbar till sena natta varenda kväll. Men allt är fint och Berlin är härligt nu. Massor av julstämning överallt, tingel tangel och pepparkakshjärtan som det står Ich liebe dich på (eller, som jag såg i dag, Du alte Schlampe, din gamla slampa. Inte lika stämningsfullt).

Och så en lycklig 2-åring som får åka julmarknadskarusell i tid och otid. (Och ja, han har simglasögon på sig. Alltid. Dag som natt sedan semestern.)

Semestrad

2011-12-10T11:22:00.001+01:00

Vi har haft det fint. En vecka full av sol, sand och sov.

Och mycket blommor. Älskar färgerna.

Glass förstås. Alldeles för mycket glass.

Och berg. Finns det berg måste vi upp i dem, det är vår devis.

Värme

2011-11-29T21:01:00.001+01:00

Gaaa! Allt i sista minuten! Packa, packa, packa! I morgon åker vi till en kanarieö för lek i solen och lite vila. Vi behöver komma bort från vardagsrutinerna en aning, pusta ut efter en sprängfull höst.
Tillbaka om en vecka.
Ciao!

Nu är det jul!

2011-11-25T14:11:00.000+01:00

Så var det dags igen. Västerbottensost och pepparkaksdeg. Dalahästar, glögg och luciatåg. Julmarknaden på Svenska kyrkan är verkligen en av årets höjdpunkter för oss berlinsvenskar. Alla kommer och efter snart fyra år i stan känns ett besök där som en självklar start på jultiden. En mysig tradition, helt enkelt.
Don't miss.

Morgen!

2011-11-23T11:27:00.001+01:00

Något jag verkligen gillar med att bo i Tyskland är att alla hälsar på varandra och säger hejdå så fint här. Kommer man in i ett väntrum är det i stort sett självklart att säga guten tag! till de som redan sitter där. Och så tschüss! när man går. Och i affären önskar kassörskan att man ska ha en fortsatt trevlig dag när man har betalat. På morgnarna säger vi morgen åt höger och vänster och när det börjar kvällnas och det är dags att gå hem önskar vi varandra en schönen feierabend, en trevlig ledig kväll. Det ni!

Nu vill jag inte låta sådär utlandssvennebitter – men jämför det med Stockholm där det är långt från sjävklart att man ens får ett hej från personalen när man går in i en liten butik. Eller ett tack när man håller upp en dörr ute på stan.

Visst är det ytligt, men skit samma. Lite artighet och vänliga ord förgyller faktiskt vardagen en aning.

Klapps made in Berlin

2011-11-21T15:44:00.001+01:00

Det är väl bara att ta tjuren i hornen och börja köpa på sig klappar redan nu, eller vad säger ni? Här kommer några tips på saker som är gjorda här i Berlin och på så sätt kanske blir extra roliga att ta med sig hem till julfirandet i Sverige. Bättre än en sån där likörflaska i form av tv-tornet i alla fall.

Berlin Kaffee är ett kaffe som förvisso är odlat i något varmt land (eller några varma länder) men rostat här i Berlin. Fin förpackning och helt ok kaffe.

Frau Tonis parfum. Berlinmixade dofter som säljs i Mitte. Unik och kul present.

In't Veld choklad. Gott, gott och fin butik vid Helmholtzplatz i Prenzlauer Berg.

Det var allt för nu. Återkommer om jag kommer på något mer.

Hemligbio

2011-11-19T19:10:00.000+01:00

Hemligbiokväll, middag ingår. Känn på den presenten! Låter det inte spännande? Och kom ihåg att vi är i Berlin. Ordet hemlig kan verkligen innebära precis vad som helst.

Presenten var till maken (jag fick följa med) och i torsdags var det dags. Hemligbiosar är såna som förmodligen, enligt alla lagar och regler, egentligen inte får finnas men som gör det ändå. Och som visar allt annat än Toy Story och amerikanska remakes.

Bion vi var på drivs av en man som bryter på kroatiska. Middagen (á fem euro), som han stod och lagade i ett cigarettdimmigt kök när vi kom, serveras klockan nio (köttfärslimpa med polenta och massa goda såser till, sjukt gott) och efter att vi ätit visades filmen (á 2 euro per skalle) i hans hemgjorda salong. Projektor i taket, solstolar att sitta på.

Vi fick se en turkisk roadmovie. Väldigt långsam, lite för långsam för mig – jag somnade. Men, ändå! Hela grejen var så fantastiskt trevlig och jag älskar att det finns så många sådana här intitativ här i Berlin. Vi var totalt sex personer där. En glad prenzlauerbergare som fnittrade hysterisk åt lite allt möjligt, en äldre man med hatt, glasögon stora som tallrikar och mängder av sköna historier från DDR-tiden och så jag, mannen min och våra vänner F och H.

Nästa projekt är att hitta fönstret som man ska krypa in genom för att komma till en annan hemlig biosalong. Den ligger någonstans här i Friedrichshain och heter passande nog heter "Duchsfenster".

Bästa sättet att få nys och var och när såna här saker pågår är att lära känna folk och prata med dem. Enkelt va? Vill du ha info om bion vi var på igår, skicka ett mail till mig så berättar jag – jag vill ju hålla djungeltrummetraditionen vid liv.

Reflektion

2011-11-17T12:38:00.015+01:00

Så sitter jag här. I en vardag. Som inte alls är som jag trodde att den skulle bli. Och som ändå blev precis vad jag hoppades på.

För fem år sedan. I Stockholm. Jobbar mycket. Jättemycket. Tycker om det, men det snurrar för fort. Veckorna går i ett, långa arbetsdagar, sena kvällar. Jag vill göra bra ifrån mig när det gäller allt. Allt.
Träffar vänner på kvällarna, tränar, handlar, planerar, bokar in. Behöver väl allt det där, men glömmer bort att bara vila.

Eller. Jag sket i det.
Tänkte inte att det var så viktigt.

Så blir jag till slut en trasa. Orkar ingenting, tappar lusten.

Jag var så trött. Mycket tröttare än vad jag någonsin varit nu som småbarnsförälder.

Jag tänker att det inte kan fortsätta vara såhär. Trettio närmar sig och jag vill ha barn. Men inte där. Inte i det tempot. Inte så länge jag inte kan säga stopp och prioritera.

Och jag kunde inte det, inte i den miljön. Jag hade försökt flera gånger, utan att lyckas.

Så kommer erbjudandet. Pojkvännen har fått jobb i Berlin. Jag tvekar inte en sekund. Jag jublar, utan att egentligen tänka på vad det innebär. Jag bara vill med hela kroppen. Vi flyttar. Jag är överlycklig.

Tre år sedan och Berlin överraskar mig gång på gång, slutar aldrig att vara spännande. Allt är nytt och vackert, inga invanda mönster. Och jag varvar ner. Blir gravid. Får snurr på egenföretagandet. Livet tar ny form. Helt ny. Vi hittar ett tempo där så mycket mer får plats. Eftertanke, lust. Vad sprang jag efter förut?

Friedrichshains fågelkvitter gör det lätt att njuta. Och uteserveringarna. Och frukostarna, och musiken på Boxhagener Platz.

Och så kärleken förstås. Vi gifter oss. På Svenska kyrkan, med fest högst upp i Frankfurter Tor. Allt är så härligt. Några månader senare föds vår son.

Två år sedan. Ett litet barn. Nya former. Igen. Familjeliv i Berlin. Långt från det som alltid tidigare varit hemma. Vänner och familj börjar fråga oss när vi ska komma hem igen. Vet inte, svarar vi. Vi trivs så bra här, vill inte tänka på det. Inte ännu.

Förra året och sonen börjar på dagis. Långsamt inser vi att vi inte längre är på besök. Vi är en del av Berlin, av Tyskland. Vi har ett barn som växer upp i två världar, som blir lika mycket tysk som svensk. Det känns stort när vi tänker på det.

Men frågan är egentligen alltid närvarande. Gör vi rätt? Borde han få vara närmare resten av sin familj? Borde vi vara det?

Samtidigt, allt är så bra. Vi älskar att leva här och min tyska blir bättre. Äntligen slutar jag att prata engelska med nya vänner.

Och så nu. En vardag. Grå och tung ibland, men oftast bara bra. Förälskelsen håller i sig – i både man och stad och vårt liv här. Och så en ny kärlek – tyskan. Det tog ett tag, men när jag väl kommit över den där tröskeln älskar jag språket. Älskar att prata det, lära mig nya ord.

Rikedomen att leva ett liv med tillgång till två världar. Den svenska och den tyska. Vi rör oss mellan hela tiden.

Stockholmslivet känns nära, hemvant, och ändå långt borta. Vi åker dit ofta, och njuter av besöken, men längtar alltid tillbaka till Berlin efter några dagar. Här vilar vi – trots jobb och småbarnsliv.
Ett lugn inombords som jag aldrig hittade i Stockholm.

Jag är så lycklig över att vi vågade.

Min finaste. På färjan mellan sina länder.

Fussfetifischad

2011-11-15T13:05:00.000+01:00

Jag älskar att bli äten på av småfisk. Jag kan konstatera det nu, efter att ha varit på nya Fussfetifisch på Danziger Strasse, nästan upp vid Eberswalder Strasse. Det var verkligen helt underbart, kändes lite som att doppa fötterna i ett akvarium fyllt med kolsyrat vatten (fast kolsyran var glupska fiskar som girigt gav sig på all död hud på mina fötter). Jag tänkte först att mina fossingar måste ha varit dagens skrovmål, men ägarinnan berättade att fiskarna kan äta slitna fötter hela dagarna utan att bli mätta, en sprucken häl är bara som ett litet snack för dem. Ett chips, typ.

I tjugo minuter satt jag och vännerna T och H där. Vattnet var ljummet och skönt, lokalen var fint inredd och fiskarna hungriga. Den enda nackdelen med stället skulle vara det enorma skyltfönstret som gör att precis alla som går förbi inte kan låta bli att titta, kanske stanna till, ta ett kort. Man kan ju förstå varför, det ser rätt spännande ut, men den som inte är ok med att bli uttittad ska nog gå någon annanstans.

Efter en 20-minutersbehandling var fötterna mjuka och sköna. Inte babylena, men i betydligt bättre form än innan.

Jag kan starkt rekommendera ett besök på Fussfetifish. Särskilt kanske efter en lång dag på stan. Mycket behagligt, och en kul grej!

Balans

2011-11-14T21:49:00.006+01:00

För första gången på flera månader har jag inte en enorm hög med arbete som väntar, jag är ganska i kapp och har kontroll över jobbläget. En märklig, men fantastisk skön, känsla. Man brukar ju säga att det sällan är lagom mycket jobb för en egenföretagare, antingen är det för lite eller för mycket, men just nu har jag banne mig en alldeles perfekt balans i min lilla business. Tillräckligt med tid till både jobb och familj.

Bäst att njuta medan det varar.

Så, i dag har jag och sonen gosat i soffan till Dumbo och varit husliga. Bakat bröd och bullar. Inte saffransbullar dock. Det får vänta tills jag har varit i Sverige och köpt på mig saffran. Här kostar 0,1 gram 2,5 Euro. Hutlöst ju.

Fiskmat

2011-11-11T12:55:00.001+01:00

Det finns ju flera fotbehandlingskaféer här i Berlin. Alltså såna där man köper sig en latte och sen sätter ner fötterna i ett fotbad och kanske får lite massage medan man fikar. Trevlig idé, men nu har jag fått nys om en ännu bättre grej.

På Fußfetifisch Berlin i Prenzlauer Berg doppar man fossingarna i en balja full av småfisk, som sen får smaska i sig all död hud och alla sunkiga förhårdnader. Mysigt och säkert lite kittligt.

Jag ska dit, ingen tvekan. Mina fötter behöver fisk. När vet jag inte men jag hoppas på snart.

20 minuters fiskgnabbande kostar 12 Euro. Som hittat ju.

Lanternorna och pysselpressen

2011-11-07T10:00:00.006+01:00

Jag börjar ana en sån där "jag är en bra mamma för jag ger inte mina barn burkmat utan lagar och purear allt själv"-grej här. Nu handlar det förvisso inte om burkmat, de flesta jag hängde med när sonen fortfarande åt mosat sig var väldigt avspända kring burkarna ("så länge det är ett schysst märke så är maten i burkarna säkert nyttigare och mer näringsriktig än det jag lagar", resonerade flera) utan om lanternorna. Det här säger väl i och för sig säger mer om mitt eget dåliga samvete (och vad jag läser in på grund av det) än om hur det verkligen är. Men, men, skitsamma. Den här bloggen är subjektiv. Here we go.

Årets lanterneumzug, lanternetåg, närmar sig. Alltså ett av årets största happenings för Tysklands barn. Lite som ett luciatåg, fast där barn och föräldrar går på stadens gator, sjunger sånger och bär på fina, och ofta hempysslade (om inte barnen får göra det i skolan eller på dagis), lanternor.

För man ska ju ha pysslat ihop dem med sina barn, inte köpt en färdig.

Åtminstone om man är en fin och närvarande förälder (läs mamma. I det här landet är det ingen som förväntar sig pysslande pappor.) Jag kanske har helt fel och barnfamiljer i Sverige upplever kanske samma sak, men överhuvudtaget är det mycket pysslande som pågår här. Basteln, heter det på tyska. Hela tiden ska det bastlas. Det köps silkespapper, folier, leror, glittriga bakdekorationer och superkomplicerade lanternemallar. Mysigt, kreativt utvecklande och underbart för barnen att få skapa saker tillsammans med sina föräldrar, visst visst. Jag håller med på alla punkter.

Men.

Jag är inte så värst pysslig. Jag är mycket annat – bakig (bröd och bullar, utan glitter), blommig, byggig, men när det kommer till sax och klister och att gå i pappersaffärer och välja färger och klistermärken är jag rätt hopplös. Man kan säga att jag är lik sonen i det avseendet, jag tycker att det är roligt att pyssla i ungefär fem minuter men sedan vill jag göra något annat.

Så när de andra föräldrarna stolt visar upp sina (ursäkta, barnens) alster i kvällens lanterneumzug får jag skämmas över min sons färdigköpta lampa.
Eller så skiter jag i det.
För även om sonen inte kommer att vifta en sagofigur med silkesremsor och foliearmar – hans ser lite ut som en såndär som brukar hänga över kräftskivebordet, enklaste sorten – så är han fortfarande stoltast i stan över sin lanterna. Som han fick välja helt själv.

Okända barn med tjusiga lanternor.

Berlin music days...

2011-11-04T19:14:00.002+01:00

...pågår precis just nu. Det är en festival med massor av elektronisk musik på nätterna (som förstås fortsätter på morgnarna, förmiddagarna, eftermiddagarna...) och workshops, föreläsningar, modeshower och utställningar under dagtid. Grymma DJ's, flera säkert kändisar (I wouldn't know. Jag bara lyssnar, glömmer alla namn).

Till och med natten till söndag, på olika klubbar över hela stan. Pro gram och mer info hittar du här.
Ha så trevligt!

Bild tagen på technoklubb SO36 för rätt länge sedan. Mellan nattamningarna.

Livet bara

2011-11-01T09:10:00.003+01:00

Så lämnar jag åter landet för uppdrag i Sverige. Ett dygn bara är jag borta den här gången, inte så farligt, och när jag kommer tillbaka behöver jag bara släcka en enda liten brand (förmodligen) för att sedan vara ledig en hel helg och lite till. Om allt går som det ska.

Livet har verkligen varit fantastiskt intensivt den här hösten. Förutom ett par lugna dagar här och var har det gått i ett sedan augusti. Jag börjar bli lite trött nu faktiskt. Trött men glad över att företagandet och det här flängandet ändå går så bra. Det låter ju som en ganska dålig idé egentligen – att som säkert hundratals andra svenskar frilansa från Berlin, åka fram och tillbaka till Sverige (mest) och på det skaffa barn mitt i alltihop. Utan mor- och farföräldrar eller syskon runt knuten som kan ställa upp när det kniper. Lägg till att mannen min ofta jobbar mycket tidiga morgnar eller natt. Krångligt.

Men det går! Banne mig, det går!

Och nu åker jag igen. Får mitt avbrott från dagisstress och Lidl-handling och min dos av nästan nyfödda brorsbarn, fina kollegor och kära vänner. Inte så dumt.

Vardagligheter 2

2011-10-30T15:29:00.001+01:00

Ok, listan över de små sakerna som gör livet lite annorlunda här i Berlin jämfört med i Sverige fortsätter. Något negativ möjligen, men jag tänker att jag i resten av den här bloggen är så överlyckligt kär i den här staden att det kanske är okej.

Alla ytterdörrar öppnas inåt. Väldigt opraktiskt, och så stjäl det kvadratmeter från hyllen. Grumpf.
Utskällningarna. Man blir skälld på betydligt oftare här än hemma i beskedliga (hämmade?) Sverige. Berlinare är mycket för att ryta till så fort något görs på, i deras tycke, fel sätt. Läs mer om det här.
Blommorna. Det går alldeles utmärkt att köpa hem enorma blomsterbuketter utan att betala mer än tio euro. Lycka för mig som älskar, älskar, älskar snittblommor.
Köttfrustration. Det är svårt att hitta bra kött från ko. Gris däremot finns överallt. Tyskar älskar att äta gris.
Dagisjakten. Det finns inget bra system för att få en dagisplats. Här gäller det gå till alla dagis man kan tänka sig att placera sin unge på och tjata sig till sig en plats.
Sockerchock. Den som har ambitionen att avkomman inte ska äta godis före tre års ålder får det kämpigt här. Tyskland är gummibärchenland och barnen överöses med muffins, söta yoghurtar, godis och gröt med chokladsmak från spädbarnsåldern. Skitsvårt att hantera. Inte ens dagis är en sockerfri zon.

Bukett á 3,5 euro

Ett djupt andetag

2011-10-25T14:11:00.004+02:00

Jag trivs väldigt bra med att vara frilansare. Det är spännande, jag går igång på utmaningen, på säljet och på att alltid göra ett så bra jobb jag bara kan. Att få nöjda kunder samtidigt som jag hela tiden utvecklas och utmanas.
Och på kontrasterna. Att den ena veckan är lugn och nästa helt galen. Från lulligt idéskapande, tidningsbläddrande och kulturinsupande till tusen saker samtidigt, intervjuer, nya beställningar, research, resor, bokning av flyg, tåg, bil, utrustning...

Och nu har jag en sådan där snabb vecka framför mig. Allt samtidigt, massor av jobb, minutplanering. Jag tar ett djupt andetag och kör i gång.

Ni som har mindre för er och befinner er i Berlin under helgen kan göra följande.
1. Gå på porrfilmsfestival.
2. Besöka liveklubben 7 Stufen i Kreuzberg, det har open stage på fredag. Alltid spännande.
3. Förundras över fotoutställningen Fashion Food (jag tänker mig köttklänningar) som öppnar på Museum für Kommunikation Berlin på lördag.

Veganskt

2011-10-20T15:38:00.002+02:00

Jag är rätt långt från att vara en vegan. Jag älskar kött, jag älskar kyckling och jag älskar mjölkprodukter. Men jag försöker att hålla nere på köttätandet, göra det till något festligt istället för något vardagligt, och jag gör mitt bästa att konsumera vettiga produkter där djuren fått vara glada medan de levt (så länge plånboken tillåter det i alla fall, det kostar ofta att handla miljö- och djurvänligt).

Hur som helst, alla affärer som gör det lättare att handla schysst är bra tycker jag så nu vill jag pusha lite för Veganz i Prenzlauer Berg. Det är en relativt nyöppnad matbutik där inga produkter innehåller något som kommer från djur.
Dyr? Ja.
Rolig att handla i/inspireras av? Det också.

Inte ett spår av djur i de här burkarna.

Vardagligheter

2011-10-19T15:54:00.002+02:00

Trots att jag har bott i Berlin ett tag nu så tänker jag ofta på vad som är annorlunda här jämfört med i Sverige. Vardagliga saker, obetydligheter, men ändå sånt som sätter prägel på livet. Jag gör en lista.

Packningsstressen i mataffären. Antingen ska maten packas i racerfart eller så ska man slänga ner allt i vagnen i gen, betala och efter det packa ordentligt vid en speciell packbänk.
Hundar utan koppel. De är överallt och så fantastastiskt väluppfostrade. Stannar vid gator, gör precis vad matte eller husse säger. Det måste ha något med tysk auktoritetskultur att göra. Känns väldigt osvenskt i alla fall.
Att Sia alla jag inte känner (förutom barn). Alltså säga Ni istället för du. Gjorde mig galen i början men nu måste jag säga att jag tycker att det är lite skönt. Enkelt liksom, man har ordning på relationerna, vilka som är professionella och vilka som är privata. Åtminstone kan man inbilla sig det.
Restaurangkulturen. Min vardag här i Berlin består så mycket mer av uteätande än vad den någonsin gjorde i Stockholm. Här är det något vardagligt, ett sätt att umgås. I Stockholm var det fest. Det här beror ju förstås på att restaurangmaten är så mycket billigare här. Det går att äta ute ett par gånger i veckan utan att bli ruinerad.
Färgglada hus. Här är det inte enhetliga gator någonstans. Medan vissa hus har graffiti över hela fasaden har andra målat en blå himmel med några moln. Eller, om det är lite punkigt – hängt ut politiska budskap på gigantiska banderoller. Hipp som happ.
Skattebekymmer. Ojoj vad mycket pengar och huvudbry tyskarna lägger på sitt skattebetalande. Eller på att komma undan det. Förenklad inkomstdeklaration där man bara sätter dit sin kråka känns väldigt exotiskt – här kan alla göra alla möjliga märkliga avdrag, många fler än i Sverige verkar det som, och många anlitar experter för att få hjälp med det. Och komplicerat är det, även när man knappt äger eller tjänar någonting. Hu. (Mitt problem är ju dessutom att allt måste göras på tyska. Hu igen).

Ok. Det var allt för nu. Listan lär fortsättas någon annan dag.

Pannkakor

2011-10-17T14:26:00.001+02:00

I går gjorde jag nästan ingenting. Eller jo. Sov. I tre timmar mitt på dagen. Och jo, åt pannkakor. Till frukost. Många pannkakor. På Blaues Band i Mitte. Där kan man beställa en jätteportion florsockerpudrade tjockisar med blåbär (till exempel). Jag rekommenderar.
Tyvärr var jag för glupsk för att hinna ta en bild på godsakerna, sorry, men de såg ut ungefär såhär:

(Och nej, jag gör inte mycket annat än att äta på helgerna. Det stämmer fint det).

Entrecôte

2011-10-16T16:19:00.003+02:00

Om du gillar goda pastejer, möra stekar, gott vin och sådana där chokladkakor där den varma smeten liksom rinner ur när man stoppar gaffeln i kakan – då ska du gå till den franska restaurangen Entrecôte i Mitte.

Jag och mannen vad där i går, på en välbehövlig och lite lyxig date. Det är inte jättedyrt, men ska det ätas både förätt, huvudrätt och efterrätt och lite vin till det så hamnar notan kring 1000 kronor ungefär.
Atmosfären är trevlig, lokalerna fina, servicen finemang (till exempel kommer kapporna i ett huj när man är på väg att gå). Lite flott och very romantisch.

Språkjobbigheter

2011-10-13T14:20:00.004+02:00

Ibland blir jag så fruktansvärt less på att vara utlänning, språkligt handikappad och liksom inte ha med mig alla de där begreppen som är helt självklara för alla tyskar. Som blankettnamn och byråkratiska benämningar av olika slag. Det är verkligen skitjobbigt och resulterar ofta i att något som skulle ha tagit mig fem minuter att göra i Sverige tar en halv dag här, bara för att jag inte vet vad jag ska leta eller fråga efter.

Häromdagen behövde jag hitta en adress till min försäkringskassa. En särskild adress som ska användas i särskilda ärenden. Jag höll på att bli tokig, hade ingen aning om vad det där särskilda ärendet brukar kallas på tyska, och ingen myndighetsaktig sida i det här landet har engelsk översättning så någon hjälp på det sättet kunde jag inte få.

Att det här händer då och då är såklart inte hela världen, men efter tre år av att känna mig som en korkad idiot som inte får något gjort ligger de nervösa sammanbrotten inte långt borta.

Jag får trösta mig med att det hela tiden blir bättre. Och att jag ändå kommit en bra bit på väg som faktiskt pratar tyska nu. Åtminstone så länge jag inte behöver gå in på unbedenklichkeitsbescheinigungen och sånt.

Igen, ode till Johann Rose

2011-10-11T15:39:00.003+02:00

Vill bara slå ett slag igen för det fantastiska kaféet Johann Rose i Kreuzberg. Det är det i särklass bästa eltern-kindkafé jag har varit på – inte minst för att det i första hand är ett kafé och inte ett eftermiddagsdagis. Det är superbra att det finns så många barnkaféer i den här staden, men stojet och stöket av leksaker överallt ofta gör fikastunden extremt högljudd och stressig. Och att ta med sig sina vänner utan egna barn till ett barnkafé känns rätt så... otänkbart.

Men Johann Rose är något annat. Där leker barnen i ett rum medan de vuxna fikar i ett annat. Stämningen är lugn och mysig och det är långt ifrån bara föräldrar som sitter där, det är lika många laptoparbetande berlinbohemer i 25-årsåldern och tidningsläsande pensionärer. Sjävklart går det bra att vara med barnen i lekrummet, det finns ett gäng fikabord där också, men sist vi var där var min tvååring helt okej med att vi satt precis utanför med vännerna (och märk väl, vi pratade i en helt normal samtalston. Vilken lycka).

Dessutom, maten är bra, frukosttallrikarna underbart fina och kaffet gott. Ett favoritställe, helt enkelt.

Liten lucka

2011-10-09T16:16:00.001+02:00

Den senaste tiden har jag haft svårt att få tiden att räcka till till både jobbande, familjeliv och bloggande. Jag har helt enkelt haft för mycket att göra. Inga luckor under jobbdagarna och när sonen väl är hämtad från dagis är det bara glömma att kunna sitta framför datorn (dessutom somnar han nio av tio gånger senare än jag). Då ska det åkas rutschkanor, byggas kojor, konstrueras papphus, bakas och lagas mat (läs aktiveras, så att barnet blir trött innan midnatt. Han har begåvats med mycket litet sömnbehov). Nåväl, så är det ibland och med det inte sagt att jag inte har massor av att berätta. Jag får bara inte ut det lika ofta som tidigare.

Här kommer dock en liten rapport:

Berlin är ljuvligt just nu, höstfärgerna börjar komma och under fötterna knastrar löven. Solen skiner och det har blivit kallt, mösskallt. Idag har vi promenerat till Volkspark Friedrichshain, ätit grillad fläskkarré i bröd och lekt på lekplats som badade i sol. I går tittade vi på drakar uppe vid slakthusområdet här i Friedrichshain och förra helgen var vi i Tierpark. Jag måste säga att jag tycker mer och mer om det stället (det har med andra ord vuxit i mina ögon sedan jag var där och bara kunde hitta en inlagd gurka att äta). Framförallt är det fantastiskt att det är så stort – spelar ingen roll hur mycket folk det är där, det blir aldrig blir trångt och att gå omkring på området känns verkligen som att vara ute på promenad bland zebror och afrikanska bufflar. Fast i Lichtenberg.

Ok. nu måste jag jobba. Fast det är söndag. Det gäller att passa på, sonen sover för ovanlighetens skull middag.

Anja Niedringhaus på C/O Berlin

2011-10-06T14:11:00.000+02:00

Vill bara tipsa om en helt fantastisk utställning på fotomuseet C/O Berlin. Den tyska krigsfotografen Anja Niedringhaus bilder från ett flertal av de senaste årens största konflikter är så mycket på en gång – skrämmande, upplyftande, inspirerande, otroligt snygga, vidriga, sorgliga, livsbejakande.

Gå dit, du kommer inte ångra dig.

Porr

2011-10-04T09:19:00.002+02:00

Vi som bor här ser ju porrskyltar dagligen. Vid vägkanter, på byggställningar osv. Porr är ett stort företag här i Tyskland som har projekt över hela landet, så inget konstigt med det.

Men när det står att ett helt husbygge är Powered by Porr, då blir det banne mig lite roligt igen.

Tyskvärme och bajshyllor

2011-10-01T09:00:00.005+02:00

Long time no see! Jag har varit tvungen att ta en liten paus från bloggen, har helt enkelt inte haft någon tid över de senaste veckorna, men nu är jag tillbaka. Mycket jobb fortfarande, men nu är läget åtminstone under kontroll.

Nåväl. Här i Berlin är det varmt. Jättevarmt. I dag ska det bli runt 25 grader så det är bara att plocka fram sommarklänningen igen. Fast jag ska ägna dagen åt att tvätta, sortera klädlådor, sätta surdeg och laga mat. Och vila. Inte så spännande, med andra ord.

Förresten och apropå ingenting. Jag och min man kom i samspråk med en badrumsförsäljerska häromveckan. Eftersom min käre make aldrig tvekar att ställa obehagliga frågor (och då är det ändå jag som är journalisten) så frågade han såklart varför så många här i Tyskland envisas med att ha såna där toaletter med hyllor i, där bajset liksom lägger sig på en platå. Hon svarade att, håll i er nu, det rekommenderas att det ska finnas minst en sån toalett i varje hem IFALL MAN SKULLE BEHÖVA TA MED SIG ETT BAJSPROV TILL DOKTORN NÅGON GÅNG.

Man ba what?? Okej att tyskarna går extremt ofta till läkaren, men att gå ut med rekommendationer och köpa bajsprovsanpassade toaletter, som dessutom är äckliga, låter... rätt galet.

Men nu vet ni, om ni också har undrat.

Bokmässan, på tyska

2011-09-21T22:07:00.000+02:00

Jag ska erkänna på en gång, jag har verkligen inte särskilt bra koll på tysk litteratur. Jag har någon slags vision av att jag, bannemig, ska läsa tyska böcker på tyska och resultatet av det är jag hittills bara läst hyfsat lättlästa historier. Chicklits och några noveller, typ. Är det för långt och för svårt känns det läskigt och för oavkopplande.

Men, vilken tur då för mig att årets bokmässa – som jag är på väg till nu – har tysktema! Äntligen ska jag lära mig mer om Deutschlands författarstjärnor, kanske till och med kunna briljera med lite name dropping på parmiddagarna hemma i Berlin. Flott.

Förutom att spana in tyska böcker så ska jag bjuda på knäckebröd och berätta för allt och alla om bakboken Knäckebröd som jag skrivit tillsammans med bagaren Olof Jönsson (kommer i november, Jure förlag. Mer om det senare).
Så, råkar ni vara på bokmässan i morgon eller på fredag – kom förbi och smaka, vetja!

Liten update från trött sverigependlare

2011-09-19T21:42:00.002+02:00

Sonens och min sverigevecka är över och valet här i Berlin likaså. "Berlin är fattigt men sexigt"-mannen (SPD) sitter kvar som borgmästare, men med en annan koalitionspartner än tidigare (då var det Die Linke, nu blir det kristdemokratiska CDU eller Die Grüne). FDP, Tysklands liberala parti tappade väljare så det brakade (nere på 1,8 procent) medan Piratpartiet med sina överraskande 8,9 procent tar sig in i Landesparlament.

I Berlin har det blivit höst och ganska kallt, även om sommaren då och då dyker upp som en liten present (i lördags var det säkert 25 grader varmt, dagen efter svinkallt) och vi lägger filtar över benen, dricker te och sätter på elementet på kontoret. Det känns helt okej, är ganska mysigt till och med. När man väl accepterat den kan ju hösten vara rätt charmig ändå.

Tyvärr är det svårt att hinna med bloggandet nu och det blir inte så många inlägg. Massor av jobb och resor (på onsdag gör jag min fjärde resa till Sverige på fem veckor, puh) men jag återkommer så fort allt lugnat sig. I oktober ska jag bannemig hålla mig i Berlin.
Längtar.

Här får ni en bild på Frankfurter Tor så länge. Där, högst upp, hade förresten jag och mannen vår bröllopsfest för dryga två år sedan (inte helt sant dock, det var i det andra, identiska, tornet på andra sidan gatan vi höll till. Högst upp i tornet på bilden är det bara ett kontor).
Ljumma vindar, slipsar på huvudet, rockabillymusik och utsikt över hela Berlin! Det var tider det.

Cityskills

2011-09-12T18:37:00.002+02:00

Jag och sonen är hos min mamma i Sverige. Hon bor på landet och det känns fint att ha naturen precis utanför för omväxlings skull. Sonen utropar exalterat "mamma, gröööönt!" varje gång vi går förbi en buske. Stackars stadsbarn.

Å andra sidan får han se gatukonst i massor till vardags och lära sig att väja för hundbajs utan att ens behöva titta ner på trottoaren han går på. Det är värt rätt mycket det med.

Fönstervy från mitt arbetsrum hos mor min. Mycket grönt.

Dagens tips

2011-09-08T14:26:00.002+02:00

Hör upp gott folk! Ikväll är det skandinavisk afton på det lilla kaféet Gaudy i Prenzlauer Berg. Finfina artister utlovas (bland annat min sons favorit-Maja). Klockan 20.30, gratis entré.
Gå dit!

Valomaten och utlandssvenskfeelingen

2011-09-07T15:10:00.007+02:00

Att bestämma sig för vad man ska rösta på i ett svenskt val kan ju vara nog så svårt – fatta då hur klurigt det är att sätta sig in den tyska politiken. Visst, grunderna har jag ju koll på och visst, jag läser jag artiklar om vad de olika partierna tycker i olika frågor – men det är inte där skon klämmer.

Den 18/9 är det val i Berlin och plötsligt ska jag vara få vara med och bestämma om hur den här staden ska styras.
Jag? En svenne som lullar runt mellan kaféerna och skriver artiklar om arbetsliv och relationer i Sverige?

Och så inser jag det piniga i att jag på många sätt fortfarande känner mig som en besökare här, en objektiv betraktare. Jag är ju inte en berlinare! Jag är ju en utlandssvensk som flyter omkring i min utlandsbubbla. Som njuter av staden utan att på riktigt engagera mig i de viktiga frågorna. Inte på grund av lättja, men på grund av att jag inte identifierar mig som delaktig, som någon som har rätt att tycka till. Jag gömmer mig bakom "jag kommer ju från Sverige", min journalistroll och en inte helt flytande tyska.

Det är dags att ta det ansvar jag tilldelats och börja tysktycka mer. Det kanske dröjer innan jag identifierar mig som en berlinare, men jag är bannemig ingen besökare längre. Berlin är mitt hem och kommer att fortsätta vara det ett bra tag till. Och jag vill ju också vara med, det vill jag ju. (Integration, kallas det visst.)

Jag börjar med att klicka mig igenom den här valomaten.

Vi åkte till väst!

2011-09-07T13:26:00.002+02:00

Jajemen! Och så trevligt vi hade det! Gick och glassade på trevliga Savignyplatz, åt fantastiskt gott på kinakrogen East (väldigt barnvänlig dessutom) och spanande på flotta möbler i inredningsbutikerna i Stilwerk.

Rena gator, inget klotter, välkammade människor i dyra skor – Charlottenburg är en annan värld. Kände mig helt posh när jag kom hem till Friedrichshain igen och reagerade på hundbajset.
Jojo, man vänjer sig fort vid elegansen.

Sonen trollbunden av gigantisk tv-skärm i Stilwerk, á 88000 euro.

Murrigt

2011-09-05T12:24:00.002+02:00

Ok, i dag blev det höst (men det går snart över. Jorå. Ingen fara), regnet smattrar mot fönstret och allt känns sådär dricka-te-insvept-i-filt-mysigt. Helst ska myspyset förstås ske på ett schysst kafé som man kan sitta på länge och nu, kära vänner, har jag ett tipptopptips.

På Gaststätte Elf i Prenzlauer Berg äter man fantastiska sallader med valnötter och dricker jasminte. Eller så beställer man en frukosttallrik, en quiche eller en pasta. Maten är bra, och inredningen stilren och behaglig. Eller, hm, på det stora hela i alla fall. Av någon outgrundlig anledning hänger det ett gigantisk bild på en trafikolycka på en av väggarna – inte helt nice att fundera på om det ligger någon stackars människa i det där vraket. Men men, lite död och elände får man väl tåla medan man väntar på sin latte. Typ.

Berlindokumentär

2011-09-05T10:33:00.001+02:00

Vill bara tipsa om en radiodokumentär om Berlin, varför så många lockas hit och hur staden förändras. Den heter "Tiden går i Berlin" och är gjord av Johanna Olausson. Du hittar den här.
Tjing!

Sensommarbad

2011-09-04T11:18:00.001+02:00

En bra sak med att bo en bit söderut är att sommaren ofta håller i sig lite längre än vad den gör uppe i Sverige. Jag brukar säga att vi har ungefär en månad extra och efter den här skitsommaren i Berlin (vädermässigt) hoppas jag verkligen att det stämmer. Det behöver alla inregnade berlinare.

Och än så länge håller teorin, i går var det 29 grader varmt och efter att ha gjort vår vanliga lördagstur ner på ekomarknaden vid boxi, svalkat oss lite i barnfontänerna vid lekplatsen och kollat in Fiesta Kreutziga, en skön årlig gatufest på Kreutziger strasse här i Friedrichshain så åkte vi till vattnet. Jag älskar att åka till vattnet.

Berlin är ju knappast känd för att vara en vattenstad, och det är det ju egentligen inte, men det finns faktiskt en hel del små och stora sjöar runt och i stan. Här kan man hitta var dem finns. Ofta är de rätt fulla och stojiga, särskilt på en varm lördag, men ett bra knep är att åka dit lite senare – när de flesta barnfamiljerna åkt hem. En av mina favoriter är Freibad Wandenschloss, det är fint och rent, inte så långgrunt och bra om man gillar att simma. Och så har de sådana där fina femtiotalskorgar som man kan hyra. Enda nackdelen är att det kostar 3 euro per vuxen att gå in men nåväl, är det riktigt varmt är det värt varenda cent.

Festivalorama

2011-09-02T20:33:00.002+02:00

Kolla in den här listan. Festivaler i Berlin, alla i september. Den här staden är galen. Men härlig.

1-6 Drop Dead Festival (musik)
2-20 Musikfest Berlin (musik, mycket klassiskt)
3-9 Torstrassenfestival (musik och gatufest)
7-17 International Literature Festival
7-9 Popkomm (musikbranschmässa/festival)
7-9 Icas Suite Festival (musik, typ)
7-11 Berlin kunstsalon (konst)
7-11 Art Berlin Contemporary (konst)
8- 11 Berliner Liste (konst/fotografi)
8-18 Judiska kulturdagarna
9-10 Berlin Festival (musik)
9-11 Preview Berlin (konst)
9-11 Asian Hot Shots (film)
10 Planket2011 (fotografiutställning längs med Görlitzerstrasse)
15-1 okt Testing Stage
22-23 Mother Festival (musik, bara kvinnliga artister)
29 Berlin Salsa Congress (väldigt mycket salsadansande)

Omväxling

2011-09-01T11:16:00.002+02:00

Jobbar från Prenzlauer Berg i dag. Äter croissant med aprikossylt på trevliga Con Calma, läser tidningar och kommer på finfina artikelidéer. Lite besviken på musiken i högtalarna dock. Det började bra med något trivsamt kubanskt, nu är det tysk gubbrock. Mycket herz und schmerz.

Herr Nilsson – svenskt godis i F'hain

2011-08-31T13:41:00.004+02:00

Det är verkligen sällan jag saknar något typiskt svenskt att äta i Berlin. Kaviar, sill, knäckebröd – det mesta går att köpa här. Det skulle vara riktig filmjölk som är svårt att få tag i (men kan köpas i Swedenshoppa i Wilmersdorf) och jo, det är klart – lösgodis...

Pah! Inte då! För några månader sedan öppnades nämligen den finfina lilla butiken Herr Nilsson.
Den drivs av svenska Kajsa och hennes partner Daniel och är Berlins första plockgodisbutik helt i svensk stil, med bumlingar och peacemärken och allt. Och lucky me, den ligger här i Friedrichshain! Inte långt från kontoret. Gosh. Farligt.

Jag och sonen var där för första gången i går. Han fick, trots att hans tyska kompisar mer eller mindre äter gummibärchen till frukost, inte smaka. Stackaren. "Det är vuxengodis", sa jag och kände mig väldigt, väldigt elak. Nåväl, han kommer nog få sin beskärda del av lösgodis vad det lider han också, han är ju ändå svensk.

(Herr Nilsson har en sida på facebook också.)

Legoland

2011-08-25T15:28:00.000+02:00

Jag gillar verkligen lego och har verkligen längtat efter den dagen då min son skulle vara tillräckligt stor för att gå på Legoland. Ok, helst vill jag ju gå på det där danska stället, där man kan åka balla berg- och dalbanor och promenera runt i minivärldar, men eftersom det finns ett Legoland Discovery Center här i Berlin började vi med det.

Först och främst, det ligger inomhus. Vid Potzdamer Platz närmare bestämt. Det är ganska mörkt, inte särskilt stort och är rätt mycket som ett vanligt lekland. Här kan barnen roa sig med att krocka med radiostyrda legoskepp, titta på Hackescher markt och Berliner dom helt uppbyggt i lego, åka några karuseller och leka i den vadderade lekburen medan föräldrarna äter hot dogs och dricker kaffe. Och så förstås, de kan bygga lego. Massor av lego. Knåpa ihop bilar och testa hur fort de åker, bygga palats, gubbar, flygplan och torn. Det finns små, små bitar och enorma, mjuka. Och så kan man gå byggkurser (om man lyckas höra vad legoläraren säger, ljudnivån är härligt hög).

Nu är ju min son bara två år och även om det fanns mycket som var roligt för honom så tror jag nog att han kommer uppskatta det mer om ett par år. Efter en timme började han gnöla om att ville gå hem, kanske var intrycken för många och de stora barnen för läskiga.

Så, för att sammanfatta: Legoland i Berlin är ett kul ställe, men ingen jätteupplevelse. Ett schysst lekland, typ. Gå dit med barnen om det regnar.

Hoppsan

2011-08-24T15:25:00.003+02:00

Ok, det är bara att inse. Klockan är hämta-på-dagis och arbetsdagen som skulle bli min effektivaste någonsin är snart slut utan att jag fått färdigt... öh... någonting. Men så är frilanslivet, i alla fall mitt. När inga tider är benhårt fasta är det lätt att allting halkar runt lite och hoppsan, där gick visst en dag.

Nåväl. Jag kan ju alltid rätta till det en annan dag genom att jobba extra länge då (och ja, det gör jag också, annars skulle jag inte tjäna många kronor).

Det var en havererad bil som ställde till det. Jag och mannen skulle bara plocka upp några saker som kontoret fått till skänks av fina Johanna och Daniel som snart flyttar tillbaka till Stockholm efter ett år här i Berlin (lite svårt att få med sig en mikro på flyget). Allt inpackad och klart – och då dog bilen. Det kostade oss en och en halv timme och 99 euro, sen var den som ny (tack vare biltjänsten ADAC, också kallad "gula ängeln". Bra grejer).

Ok, sakerna på plats. Dags att börja jobba! Tänkte jag tills jag insåg att jag var så hungrig att jag absolut inte skulle få något gjort förrän jag fått näring i mig. Avgjort, det blev en berlinerfrukost på Schmitt's här vid Traveplatz, ett ganska typiskt friedrichshainställe med helt okej frukosttallrikar. Inte det smartaste kanske för någon som har massor att göra och lite tid, men ändå. Frulle med mannen, vilken lyx!

Så. Inte mycket jobbvettigt gjort, men väl en mysig morgon med mannen, ett litet äventyr (bilen), en god frukost och inte minst … en mikro, en kaffekokare, två stora blommor, utemöbler, en vattenkokare och en flaska gin till Golden. Verkligen inte så dumt. (Men i morrn är det skärpning).

Soupporta ditt kvarter

2011-08-20T17:34:00.000+02:00

Karin påminde om att jag missar en av mina älsklingsfestivaler i helgen också, Suppe und Mucke. Ät gratissoppa och lyssna på utomhuskonserter är konceptet. Håhåjaja.

I år är festivalen, som flyttar runt i Friedrichshain, på Gryphius-, Sonntags-, och Holteistrasse. Gå dit om du är närheten.

Sverigesnabbis

2011-08-20T12:14:00.001+02:00

Så har jag påbörjat min fram-och-tillbaka-höst, med resor flera gånger i månaden. Jobb, bröllop, mera jobb, mera bröllop och så vidare. Jag är i Sverige nu och insåg när jag berättade om hösten som kommer för Sara och M, vars soffa jag brukar sova på när jag här, att jag har den planerad fram till jul. Roliga och spännande grejer alltihop, ingen fara, men jag blir lite matt när jag tänker på det. Planerandet i sig, biljettbokande, barnvaktsbokande, logistiktänket för att få det hela gå ihop över huvud taget. Puh.

Fram-och-tillbaka-livet frestar på, men so be it. Det här det liv jag har valt och jag älskar ju det, vill inte ändra en millimeter.

Lite synd är det dock att jag missar just den här helgen i Berlin. Nu, när både World Peace Festival, Mystery Music Festival på Michelberger Hotel (superhemlig musikfestival) och klädbytareventet Skyy Swap pågår.

Nåväl, så är livet. Och Stockholm känns fint att vara i i dag, trots regnet.

Small town girl

2011-08-17T11:43:00.002+02:00

Berlin är ju funtat så att det liksom inte är en, enda stad med ett stort centrum i mitten. Det är inte ens två städer, en östlig och en västlig, som man skulle kunna tro. Snarare fem-sex (här är ett inlägg jag skrev för länge sedan om det), och alla med olika karaktär. Eller ännu fler! Herregud, det finns ju hur mycket av Berlin därute som helst som varken jag, eller så många andra svenskar heller för den delen, har någon susning om. Ännu.

Hur som helst så håller jag mig mycket mer till "min stadsdel" här i Berlin än när jag bodde i Stockholm. Nu beror det nog mycket på att jag till skillnad från i Stockholm numera lever ett ganska inrutat småbarnsförälderliv och dessutom helt och hållet har börjat om här (i Stockholm har jag familj, släkt och kompisar utspridda över hela stan. Här umgås jag mest med folk som jag har hittat här i Friedrichshain) men också på att många stadsdelar i Berlin verkligen beter sig som en egen stad.

Friedrichshain har sitt eget tempo, sin egen atmosfär, sitt eget utseende och det är mycket tal om hur en "Friedrichshainare" är (ganska dekadent. Tänk partypunklevafördagenfolk. En klyscha dock). Dessutom finns allt jag behöver här i form av affärer, shopping, kaféer, restauranger, grönområden, klubbar, dagis, gallerier, kontor och vänner.

Missförstå mig inte nu, det är ju inte så att jag är i F'hain jämt. Jag åker ofta till andra delar av stan, går ut och äter, gör något jobb eller går på jippon. Men till vardags så utspelar sig faktiskt en väldigt stor del av mitt liv i den här stadsdelen. Och jag gillar det. Inte minst för att jag på samma gång som jag bor i en jättestad lever mitt liv i en småstad där jag kan gatorna, är bekant med många av de som jobbar på kaféerna och där folk känner varandra på det där hemtrevliga sättet.

Att bo i Friedrichshain är verkligen som att få det bästa av två världar. Att det dessutom finns liknande men ändå annorlunda småstäder alldeles intill gör det hela ännu bättre – för att inte tala om hur fint det är att städernas olika atmosfärer, hus och människor tillsammans bildar den pulserande, underbart föränderliga och enorma storstad som vi kallar Berlin.

Friedrichshainshund som tar igen sig.

Burgeramt

2011-08-15T18:58:00.003+02:00

Egentligen borde jag inte tipsa om det här stället. Det är lite farligt nämligen – man blir galet och ganska äckligt mätt efter att ha varit där (det är åtminstone min erfarenhet).

Men, eftersom det är synd att missa Friedrichshains bästa burgare, perfekt lagom mycket stekta och drypande av guacamole, tzatziki och andra goda röror så lägger jag ändå ut några rader om Burgeramt.

Precis vid Boxhagener Platz, alltid mycket folk men stället är stort. Take away går bra. En burgare kostar 4-5 euro, lite mer om du vill ha pommes till.

Mitt tips är dock att skippa potatisen. Det gjorde inte mannen när vi var där och lunchade i går. Han låg som en däckad säl halva dagen efteråt och blev inte hungrig igen förrän dagen därpå (bör tilläggas att han är 1,94 lång och van vid stora portioner).

I dag: 50 år sedan muren började byggas

2011-08-13T17:41:00.004+02:00

Någon gång i gryningen den 13 augusti 1961 lades de första stenarna till den gräns som skulle dela en hel stad till två halvor och så smärtsamt slita familjer och vänner från varandra. Det är fortfarande svårt att förstå hur det kunde få hända, måste varit helt obegripligt då.

50-årsdagen uppmärksammas på flera platser över stan, bland annat vid gränsövergången på Bernauer Strasse, Gedenkstätte Berliner Mauer. Där bjuds det på utställningar, dansföreställning, filmvisning och massor mer. Allmän info om 50-årsdagen hittar du här.

Och här kan du läsa en artikel jag skrev för länge sedan, om en man som under dramatiska former flydde från Östberlin till Västberlin. Direktlänk finns inte, men klicka på "arkiv", därefter "nr 3 2009" och sedan "20 år efter murens fall" så kommer du rätt.

Golden, the party

2011-08-11T13:45:00.001+02:00

Det är ganska deprimerande här i Berlin just nu. Jag är glad och semesterutvilad, men berlinarna verkar nere och det är regnet som har ställt till det. Berlin har verkligen bjudit på skitväder i sommar, det har varit grått i nästan sex veckor nu. Några enstaka soldagar här och var bara. För dåligt.

Himla tur att det vankas fest i helgen alla fall. Goldenfest! Äntligen ska vi fira att jag och Kristina ordnat ett precis så bra kontor som vi drömde om. Fantastiska arbetskompisar, en ljus och fin lokal och en ny och mycket roligare vardag. Helt Golden.

Hör av dig om du vill komma hit och mingla med oss!

Tebaks

2011-08-08T16:06:00.001+02:00

Vi vadar omkring bland kassar, resväskor och smutsiga kläder. Sonen studsar lyckligt, ropar "meine kök! Mitt tåg! Meine kläder!". Kylskåpet är tomt och blommorna dammiga men åh, vad det är skönt att vara hemma.

Utvilad, solkysst och förmodligen en aning förgiftad av en blålerebehandling jag gjorde på mig själv för några dagar sedan (lera från Östersjön, säkert full av tungmetaller) och alldeles för mycket rosé välkomnar jag hösten med öppna armar. Kyla och mörker, pah! Ingen match. Jag har för mycket kul som väntar för att hinna tänka på sånt.

Och när leran hade torkat var hon redo för hösten.

Kukident

2011-08-03T21:01:00.000+02:00

Ok att det är helt underbart med sverigesemester och sommar och syskon och sonens kusiner och gamla fina vänner – men nu längtar jag faktiskt hem till Berlin. Hem till kontoret och jobbet, vår sköna vardagslunk och kompisarna där. Och till fnisset på Rossmann varje gång jag går förbi rengöringsmedlet för löständer, jag tröttnar aldrig.

Schwedensommer

2011-07-28T00:29:00.000+02:00

Berlin och livspusslet

2011-07-17T16:05:00.007+02:00

Min vän Johanna, som sitter vid skrivbordet bredvid mig på vårt frilanskontor här i Berlin, har en intressant serie om livspusslet på sin blogg. Hon är i sin tur inspirerad av Jo som har intervjuat ett gäng olika arbetande småbarnsmammor, många av dem egenföretagare, om hur de gör för att hinna med både familj och jobb (flera av de intervjuade bor dessutom i New York där subventionerade dagis och bussar med plats för med barnvagn är en exotisk dröm).

Det är superspännande att läsa om hur andra, som lever på andra ställen i världen, formar sin vardag och nu har Johanna utmanat mig att berätta om hur jag och min man lägger vårt familjelivspussel här i Berlin. Jag nappar förstås, och vill samtidigt uppmana fler, var ni än bor, att göra samma sak. Hur pusslar ni?

Jag gör precis som Johanna och svarar helt enkelt på Jo's frågor en efter en.
Here we go.

1. What's your work schedule?
Jag brukar komma till kontoret mellan nio och tio, beroende på om det är jag eller min man som lämnar sonen på dagis. När R jobbar kväll eller är ledig är det han som lämnar. Samma sak, fast tvärtom, gäller för hämtningen. Är R ledig eller har jobbat tidigt är det han som hämtar.
Kort sagt, om min man har möjlighet att hämta eller lämna så gör han nästan alltid det. För att ge mig så mycket tid att arbeta som möjligt.

I snitt brukar jag ha omkring sex timmar arbetstid varje dag. Det är egentligen för lite för att jag ska hinna med det jag har som mål att hinna med och jag är ofta frustrerad över att jag inte kan vara mer effektiv. Jag skulle så gärna vilja vara en sån där som kan skriva en krönika på en halvtimme eller pitcha tio idéer på en dag, men där är jag inte ännu.

Hämtar jag vår son från dagis lämnar jag kontoret vid tre, sedan går vi till lekparken, något lekkafé eller gör en utflykt. Efter det är det kvällsrutiner och nattning fram till tiotiden ungefär. Det är egentligen på tok för sent för en tvååring tycker jag – men inte han. Han har från födseln visat tydligt att det här med att gå och lägga sig inte är något för honom, varken på dagarna eller kvällarna. Under spädbarnstiden var det riktigt jobbigt (och vissa kvällar är det ett rent helvete nu också). Jag jobbade även då – under de få tillfällen sonen sov. Resultatet blev att jag jagade minuter för att kunna skriva klart den där artikeln eller krönikan som jag lovat att leverera. Somnade sonen i vagnen under en promenad sprang jag hem för att hinna skriva lite innan han vaknade. Inte så avspänt.

Onkel Albert. Ett lekkafé.

Det här med att arbeta på kvällarna är ingenting för mig. Efter nattningen är jag oftast så trött att jag knappt orkar borsta tänderna. Att sätta mig vid datorn då och vara kreativ... No.

Periodvis reser jag mycket i jobbet och då blir det ju såklart knepigare. Inte sällan kommer uppdragen bara några dagar innan de ska utföras och innan jag tackar ja måste jag, så snabbt det bara går, kolla upp hur R:s schema ser ut, om och när vi behöver barnvakt, fråga om barnvakten kan, kolla att inte flygbiljetterna är för dyra och, om det handlar om att vi behöver barnvakt även på nätter eller kanske hela dagar, fråga min mamma eller någon av R:s föräldrar om de kan komma hit. Det är omständligt, dyrt och stressigt – men ändå värt det. Jag får alltid världens kick av att åka iväg och att kunna kombinera vårt lugna berlinliv med intensiva och spännande jobbresor är superlyxigt.

"Godnatt alla bilar, godnatt alla punkare, godnatt alla hundar"...

2. How do you handle childcare?
Det tyska systemet påminner väldigt mycket om det svenska, med betald föräldraledighet under barnets första 14 månader. En liten skillnad dock är att den svenska lösningen är mer flexibel, här var vi innan sonen föddes tvungna att veta exakt under vilka hela månader vi ville ta ut föräldraledighet under de närmaste tre åren. Att dryga ut penningen och ta ut halvdagar och trekvartsdagar var det inte tal om, tyvärr.

Vår son går på dagis och vi erbjuds subventionerad förskola – som blir helt gratis (förutom maten) när han fyllt tre år (det här kan jag tänka mig är en av anledningarna till att så många tyska föräldrar, mest mammor, är hemma med barnen de första tre åren). Vi har beviljad barnomsorg i 5-7 timmar om dagen och för det betalar vi ungefär samma summa som vi skulle ha betalat i Sverige.

3. Where do you work during the day?
Jag sitter på det helt lovely kontoret Golden, som jag och min kära vän Kristina startade upp i våras. Tidigare jobbade jag hemifrån men det funkade dåligt. Tvätthögar, leksaker och brist på kollegor fick mig att bli ofokuserad och ganska deppig. Hu. Jag har sedan jag flyttade till kontoret upptäckt hur nyttigt det är för mig "gå till jobbet" och sedan lämna det när arbetsdagen är slut. Jag behöver verkligen den strukturen för att må bra och – kanske viktigast av allt – vara en närvarande mamma när jag är med min son.

Lola, kontorshunden.

4. What do you like about your current set-up? What do you dislike?
Jag tänker ofta på hur fantastiskt bra jag har det, och hur glad jag är över att vi lyckats ordna det så fint för oss. Att mannen har sitt drömjobb och jag mitt och att sonen är glad och nöjd på sitt dagis. Visst, det är bökigt att styra upp allt när jag ska ut och resa och visst, jag kan vara frustrerad över att mina jobbdagar går så fort och att jag aldrig hinner allt jag vill hinna men är samtidigt så tacksam över allt vi har tillgång till. Ett bra dagis, en underbar barnvakt som ofta ställer upp med kort varsel och som sonen fullkomligt älskar, ett gym med fantastisk barnvaktsservice (vi går dit flera gånger i veckan) och kanske framför allt – en skön stad där även barnfamiljer "är med" i det sociala rummet. Mer om det har jag skrivit om här.

På ett sätt är det jobbigt att min karriär hela tiden anpassas till R:s. Att hans jobbtider, anställd som han är, alltid går före mina. Samtidigt älskar både han och jag att han inte jobbar vanliga kontorstider. Det har gjort att han har varit med vår son precis lika mycket som jag sedan han föddes (vi tog också ut lika mycket föräldraledighet) och oregelbundenheten gör att vi känner oss väldigt fria. Hans konstiga schema har dessutom många gånger gjort det möjligt för mig att sticka iväg på jobb som jag annars aldrig hade kunnat ta. Och så förstås, hans fasta inkomst är en trygghet för oss. Inte minst eftersom mina förtjänster åker rätt så mycket berg-och dalbana.

Det skulle förstås vara fint om sonen bestämde sig för att somna tidigare om kvällarna, vi har verkligen försökt med allt utan resultat och på grund av att han somnar så sent har det blivit rätt dåligt med tu-man-hand-tid för mig och R. Men, vi försöker tänka att det går över och hey – vi är ju ändå småbarnsföräldrar. Som på det stora hela har det ganska så oförskämt bra.

Nu har det blivit dags att ta färjan över till Sverige för några veckors semester. Men som sagt, ni andra småbarnsföräldrar – berätta hur ni tänker och har fixat det för er! Jag vill veta och säkert många med mig.

Ciao!

Lycklig

2011-07-15T14:43:00.001+02:00

Bra morgon: Frukost efter dagislämningen på Proviant.
Ciabatta med italiensk salami och nygjord pesto på soltorkade tomater.
Sällskap: Bästa mannen och fina vännerna.

Det, mina vänner, är en bra start på dagen.

Helgtips

2011-07-14T20:00:00.000+02:00

Om du är intresserad av kultur och morgondagens konstnärstalanger– ta en tur till Universitet der Künste Berlin i helgen. De har öppet hus och visar vad studenterna pysslar med i sina studios, workshops, på scenerna och klassrummen. På UdK kan man plugga allt från industriell design, mode, arkitektur, experimentell mediedesgin, scenografi, visuell kommunikation till musikalartisteri och dans.

Humboldt Box. Istället för ett slott

2011-07-14T13:58:00.000+02:00

Plötsligt stod det en kantig byggnad mitt i Berlin. Med takterass och utsikt över stadens mest omdebatterade jordplätt.
En låda.

Men hallå? Skulle det inte byggas ett slott där?

Nåväl, för alla er som undrar vad det är frågan om: Lådan är ett informations- och inspirationscenter som ska få folk att förstå vad evighetsprojektet kallat Humboldt Forum, eller Stadtschloss Berlin är bra för. Kulturutställningar, kafé och evenemang ska blidka allmänheten – många berlinare är minst sagt kritiska till att det ska läggas gigantiska summor på ett slottsbygge i barock stil mitt i staden – och få oss att längta efter preussiska krusiduller.

Inträde kostar 4 euro för alla över 12 år (sommarrea nu dock, bara 2 euro t.o.m 15/8) och lådan är öppen tills slottet är färdigbyggt.

Med tanke på att det inte ens börjat byggas så lär nog Humboldt Box stå kvar ett tag.

Manufactum

2011-07-13T16:15:00.000+02:00

Nu ska jag berätta om en butik här i Berlin. Manufactum heter den och här hittar du saker. Riktiga, rejäla, praktiska och framför allt vackra saker. Jag har förstått att affären bland berlinska unga vuxna betraktas som ett ställe för medelålders kvinnor och jo, javisst, det stämmer kanske (märks mest på kläderna. Mycket kulturtantsklänningar på galgarna). Men jag tycker nog att den är värd ett besök även om man inte kvalar in i den kategorin.

På Manufactum finns nästan allt – från snygga och välgjorda handväskor i äkta läder till fågelholkar, möbler, koffertar, cykelsadlar, gungor till barnen, tvålkoppar, ansiktskrämer och delikatesser. Och en roddmaskin.

Tänk IKEA, fast tvärtom. Här åker inte några plastpapperkorgar för 2 euro med av bara farten, köper du en papperskorg på Manufactum så är det för att du verkligen vill ha just den papperskorgen och ingen annan. För att du tycker att det är viktigt att slänga ditt skräp i något vackert och välsnidat.

Låter det dyrt? Jo, ganska så pricy är det allt. Men kvalitet kostar, brukar det ju heta (sa tanten, läs jag, som köpte med sig rosenvatten sist hon var där. ROSENVATTEN).

Missa inte deras kafé som ligger alldeles bredvid. Bästa surdegsbrödet i stan.

Bundespressestrand (barhäng med barnen)

2011-07-12T14:52:00.000+02:00

Tänk dig:
Solen värmer. En kall öl. Barnen leker och kommer inte att tröttna på länge. En bit bort spelar några killar volleyboll. Någonstans porlar vatten, en doft av grillat. Du lutar dig tillbaka i solstolen, känner sanden mellan tårna.

Precis så här är det på Bundespressestrand, en av alla de strandbarer som går att hitta längs med Spree nu på sommaren. Det speciella med det här stället är att det är så fantastiskt barnvänligt. Vi var där i ungefär tre timmar och fick verkligen släpa vår annars ganska lättutråkade tvååring när vi skulle gå. Så mycket bobbybilar, traktorer, sandleksaker, lekstugor och rutschkanor har jag inte sett på någon annan bar eller biergarten i Berlin. Jag älskar ställen som välkomnar alla, även barnfamiljer (och som inte för den sakens blir jobbiga att vara på för alla andra).

Så. Har ni barn och är i Berlin, gå till Bundespressestrand pronto. I alla fall om solen lyser.

Lite om att flytta till Berlin

2011-07-11T12:48:00.000+02:00

Det många som mailar och har praktiska frågor kring att flytta hit till Berlin. Den senaste var Andreas som undrade det här:

Vad behöver jag göra för att kunna flytta?
Hitta ett boende. Leta på Craigs List, Immobilienscout24 eller WG-Gesucht – beroende på vad du söker för boende förstås. Fundera över om du vill bo möblerat, ha ett förstahandskontrakt eller om du vill hyra ett rum i en lägenhet där även andra bor. Sen är det bara att boka biljett och komma. (Du kan ju förstås komma hit först och hitta boende sen. Det vet jag många som gjort och det har gått bra, även om det verkat lite stressigt).

Hur får jag tyskt personnummer?

Något nytt personnummer får du inte, det tyska systemet ser helt enkelt inte ut som det i Sverige. Men, när du väl är på plats kan det vara smart att gå till närmaste Bürgeramt och anmäla dig. Då får du ett papper, ett Meldesbescheinigung, som du ska vårda ömt och ta fram varje gång vill öppna bankkonto, starta ett mobilabonnemang, ett gymkort eller liknande.

Kan jag som svensk söka och få lägenhet?

Ja, absolut. Du kan dock behöva bevisa att du har en inkomst (eller åtminstone pengar så att du kan betala för en tid framöver) och att du inte har några prickar i något betalningssystem. Det kan också vara så att den nya hyresvärden vill ha en referens så att hon eller han kan vara säker på att du är skötsam. Var också beredd på att behöva översätta alla papper till tyska. Engelska duger oftast inte.

Det snackas ofta om att det är lätt att hitta lägenhet här i Berlin. Det stämmer, men bara delvis. Att bo i de riktigt populära delarna av stan har blivit dyrare och det är många som slåss om lägenheterna. Men, boende finns fortfarande och läget är absolut inte som i London, Stockholm eller New York. Priset beror förstås helt på vilken standard det är på boendet, och det finns alla möjliga. Från koleldat utan dusch till lyxigt och nyrenoverat. Det går att hitta centrala boenden för runt 250 euro i månaden, men vill du bo flott och själv får du räkna med 500 euro och uppåt.

Som EU-medborgare är det enkelt att flytta hit och det mesta kommer att lösa sig på plats. På Bürgeramt får du, förutom ditt värdefulla Meldesbescheinigung, veta vad du behöver för papper för att få jobba eller för att läsa tyska till reducerad avgift (tyska för invandrare).

Ta båten!

2011-07-10T21:26:00.000+02:00

Det tog tre år innan jag satte mig på en av de där turistbåtarna som slussar runt vinkande turister på Spree. Trots att jag så ofta längtar efter sjöbris och vatten och hey, Berlin har ju fler broar än Venedig, bara det! Men det har liksom aldrig dykt upp något bra tillfälle. Förrän nu, när nya vänner som deklarerat att de älskar båtturer tog oss med.

Det finns många båtguideföretag att välja mellan här i Berlin, allt från budget-snabb-varianter på en timme till tretimmarsturer med tema. Den här gången blev det en lightversion, från Nicolaiviertel i Mitte och så snabbt genom Berlins brokiga landskap av sunk-DDR-hus, preussiska krusiduller och flashiga glashus för viktiga saker. Det var kul att se stan från vattnet och jag blev riktigt sugen på att ge mig ut på en längre tur. Kanske en av kvällsvarianterna, det verkar mysigt
.
En biljett på en-timmesturen kostar runt 10 euro och öl och champagne, apfelschorle och allt annat man kan tänkas bli sugen på serveras på båten (såklart, ingen behöver någonsin vara utan ö eller apfelschorle i det här landet).

Något som slog mig när vi var ute och åkte var hur otroligt många strandbarer det finns här. Under vår timme på vattnet förbi säkert tio stycken solstolsbarer. I går var vi på en vi dem, den för barnfamiljer helt fenomenala Bundespressestrand, men det får jag skriva mer om en annan gång. Familjen kallar.

Mika Modiggård

2011-07-09T23:56:00.000+02:00

Jag vill köpa kläder. Mika Modiggårds kläder. Helst.
Mika är svenska, men bor här i Berlin sedan tre år tillbaka och trots att hon konkurrerar med tusentals andra unga designers i stan så haglar framgångarna över henne. Helt rätt och otroligt inspirerande.
Häromdagen var jag på hennes visning i samband med Berlin Fashion Week och hennes kläder väcker habegäret. Lekfullt, sportigt, kvinnligt och dessutom både eko och fair.

Läs mer om henne här.

Sommaren och ick

2011-07-08T10:15:00.000+02:00

Åh, back in Berlin när staden är som allra bäst. Med Fashion Week och sköna dagar med plaskande barn efter dagis. Med veganglass och hipsterfester och ljumma kvällar på balkongen.
Och med bara en dryg vecka kvar till semestern.

Jag älskar verkligen sommarlivet här, men det ska ändå bli fantastisk skönt med några veckor i Sverige. Äntligen ska vår lille få umgås ordentligt med kusinerna, äntligen ska vi vara på landet längre än bara några dagar. Det är annars lätt hänt att våra sverigesemestrar blir hysteriskt upphackade när många platser och människor ska hinnas med. När ingen ska bli bortvald och när vi inte lyckats välja bort. För det ska gudarna veta, vi vill ju hinna så mycket mer än vad vi fixar. Jämt är det så.

Men, även en utlandssvensk behöver lite lugn och ro på semestern så i år blir det två, max tre anhalter på tre veckor. Alldeles tillräckligt.
Men först ska jag njuta av Berlin.

Mördan. Tysk hiphop. Typ.

2011-07-01T10:21:00.000+02:00

Mycket att göra i dag. Sonen fyller år och ska ha kalas i eftermiddag, jag ska förbereda mig inför jobb i Sverige på måndag och försöka avsluta några andra projekt innan veckan tar slut.

Roliga saker, men också lite frustrerande att tiden inte räcker till – jag har ju så mycket att blogga om. Nyupptäckta strandbarer, härliga båtturer och fina caféer som precis öppnat här i F'hain bland annat. Men det kommer.

Här har ni lite ny tysk hiphop så länge. Alltid något liksom. Eller inte.

Håll ut till refrängen, då är det som bäst.

Helt schizo

2011-06-30T21:35:00.000+02:00

I går var det över 30 grader. Berlin kokade. Att befinna sig i solen var en omöjlighet.

I dag: Typ femton grader och mulet. Frusen höstkänsla.

Tur att Tula spelar på The Apartment ikväll. Där ska vi glömma alla förvirrande väderväxlingar.

Världsmästerskap

2011-06-28T11:07:00.000+02:00

Det pågår ett fotbolls-VM här i Tyskland just nu. Tyvärr märks det inte särskilt mycket, det är ju damer som spelar. Oviktigt, långsamt, låtsasfotboll. Muttrar gubbarna.

Eller jo, förresten. Lite märks det det – i programmen på tv där det diskuteras vem i landsslaget som är snyggast, eller i reklamen där tjejerna visserligen får spela fotboll i några sekunder i början men sedan börjar sminka sig. "Det snyggaste världsmästerskapet genom tiderna", säger rösten.

Det är så tröttsamt, provocerande och synd. Inte minst eftersom Tyskland verkligen har ett damlandsslag att vara stolta över, rent fotbollsmässigt. I sju av tio EM har de tagit guld, de har vunnit VM de senaste två åren och är självklara favoriter även i år.

Och så snackas om det om huruvida de är snygga eller inte. Skäms.

(I dag spelar Sverige mot Colombia. Heja heja!)

1 stång, 4 fester och lite till

2011-06-27T15:15:00.000+02:00

Vilken helg det blev. Helt fantastisk och minst sagt välfylld.
Här kommer den i bilder.

Först midsommarafton med kransflätande och midsommarstångssmyckande på en bakgård i norra Prenzlauer Berg....

...sedan lördag och gatufest på Bergmannstrasse i Kreuzberg...

...där lyckligt barn (mitt) får åka bilbana för första gången i sitt liv.

Därefter i ilfart till pampigt bröllop med kaffe och kaka i Alte Spandau. Sen ytterligare en midsommarfest med sill och grill och krans i håret, också den i Prenzlauer Berg, och så...

..en skön söndagsutflykt med älskade grannarna till den rara, och sömniga, lilla orten Danewitz norr om Berlin. Där hälsade vi på familj (till grannarna), tittade på hästar och tuppar, grillade och hade det allmänt härligt. Mycket bra, alltihop.

Sorgen över att jag inte lyckades ta mig till Sverige över midsommar i år är som bortblåst.

Stången

2011-06-24T10:59:00.000+02:00

För er i Berlin som behöver lite stång i dag, åk hit.

Glad midsommar på er! (Säger jag med en bild tagen utanför IKEAs entré. Rätt sorgligt ändå.)

Väldigt mycket kul coming up

2011-06-23T12:48:00.000+02:00

Men, asså, nu händer det så mycket här i helgen att jag blir helt rådvill. Vad ska jag välja? I morgon är allt spikat, det blir först ett efterlängtat hamambesök (med sabunlamabehandling, oh yes) och efter det midsommarfest i närheten av Mauerpark. Men lördag! Gosh, vad ska jag göra på lördag?
Detta är vad jag har att välja mellan.

Yogafestival. Jag har alltid drömt om att bli en sån där yogi, åka till indiska retreats och kunna meditera i en hel timme och grejer. Faktiskt. Hittills går jag bara någorlunda regelbundet på gymyogan, men i helgen har jag chansen - yoga hela dagen! Flera pass på raken! Det är ju helt klart en bubblare.

Berlin del mar performancefestival. Vet inte så mycket om den men har hört från flera håll att den ska vara bra. Ibland är det roligast att inte ha så mycket koll. Mer överraskning då.

Christopher Street day. Stötta homo, bi, trans- och intersexuellas rättigheter i glittrigaste demonstrationen ever. Runt en miljon människor kommer att vara där. Mäktigt bara det. Men med en tvååring? Låter farligt, tappabortriskmässigt. Synd.

Türkiyeee. Tysk-turkisk musikfest på Görlitzer Ufer. Partaj, god mat och mycket musik. Hur trevligt låter inte det?

Har jag missat något nu? Förmodligen en hel del. Kanske lika bra. Velandet fortsätter.

Utegym

2011-06-22T18:26:00.000+02:00

Joggade till Volkspark Freidrichshain i går – det fick bli mitt sätt att få lite Fête de la Musique i mig, småbarnsförälder som jag är. Jag tar en joggingtur, tillbaka om en liten stund sa jag till familjen och gav mig ut för att spana konserter. Sex stycken prickade jag in, tre i Volkspark (var mest gitarronanerande som pågick där dock), lite skadisco, funk och så en smockfull punkkonsert på Frankfurter allee. Och så jogg mellan, väldigt hurtigt.

Men nu var det ju egentligen inte det jag ville berätta om utan om de underbara gamla träningsredskapen i Volkspark Friedrichshain. Jag älskar sådana där stänger som man kan (försöka i mitt fall) häva sig upp mot, hänga i knävecken på och svinga sig fram mellan (yeah right, sjukt jobbigt).

Det finns massor av träningsgrejer i parken, utspridda lite här och var. En rundad makapär som gör det mer ergonomiskt att göra situps, ringar för att få gymnastbiffiga axlar – ni fattar. Ett gym, fast old school. Och utomhus.

Hett tips alltså för alla er som bor här men inte har lust att skaffa gymkort. Eller som vill träna under semestern. Eller som gillar att hänga i knävecken bara.

Glöm ej! Fête de la Musique i dag

2011-06-21T15:26:00.000+02:00

Från tyrolerompa till minimalistisk zombieelektro. I parker, på klubbar, trottoarer, parkbänkar, überall mensch! Om du är i Berlin i dag - missa för allt i världen inte Fête de la Musique, en riktigt skön (och gratis) musikfestival. Omkring 700 band och artister på över 80 scener. Programmet hittar du här (dåligt fungerande hemsida dock. Nerladdning av programmet som pdf rekommenderas).

Och ni som längtar efter lite svenskt, åk till Frühperle i Neukölln och lyssna på det finfina bandet Circus of the Spineless.

Ett litet tips bara

2011-06-19T11:56:00.000+02:00

När du flanerar runt i Hackescher Markt, missa inte den balla innergården, som inte är Hackeschen Höfe men som ligger alldeles i närheten (Rosenthaler strasse 39). Här ska du:

1. Njuta av alla fina väggar, massor av gatukonst.
2. Stoppa en euro i en jättekyckling av metall som då (förhoppningsvis, funkar inte varje gång) börjar flaxa med sina jättearmar och göra en massa oljud. Blir du hänförd kan du för 8 euro gå in i monsterkabinettet med ingång från gården och se mer.
3. Kolla in den coola klädbutiken Stokx shop och sedan Neurotitan som säljer serier, elektronisk musik, böcker (även på engelska) och grafisk konst.

Va bara det. Häpp.

Datscha

2011-06-18T23:20:00.000+02:00

Det blev en utflykt från storstaden trots allt, vädret höll sig hela dagen. Vi åkte till våra vänners ferienhaus, ett minihus i en stugby bara en halvtimme från stan. Semester á la DDR, något uppdaterad dock. (Ferienshauskuriosa: Det var långt ifrån alla som hade möjlighet att köpa en sån här liten sommarstuga under kommunisttiden, men det brukade hjälpa om man var tjenis med partiet på något sätt. No more questions asked, till våra vänner alltså).

Husen och trädgårdarna påminner om kolonilotter, de ligger tätt och är kompakt inredda. Vissa är ut- och tillbyggda, andra ser precis ut som när det begav sig.
Och det var så fint. Lunch i trädgården, kottar, fågelkvitter och en sjö där sonen tog sitt första dopp den här sommaren. Sus i träden och tanter som log med hela kroppen när våra småttingar närmade sig.

Hela stället andades sjuttiotal och wie damals, som förr i tiden, och vi pratade om hur det var då. När det bara fanns tre smaker på yoghurten att välja mellan, alla producerade av samma företag och alla utan riktiga fruktbitar i. DDR-vardagsliv.

Vi fick lära oss reglerna för stugbyn – inte leka på lekplatsen mellan 13 och 15 för då vill alla tanter och farbröder sova middag, parkera bilen med nosen utåt ifall skogen börjar brinna, hög musik förbjuden. Viktiga saker. För ordningen och för lugnet. Och som en farbror sa: Om någon struntar i reglerna kommer snart alla att göra det. Det går ju inte.

Härligt var det hur som helst. Och spännande att vara på ett ställe där tiden tycks ha stått still.