Transmediale

Har ju helt glömt bort att tipsa om the big thing den här veckan, festivalen Transmediale. Det är en årlig tillställning som fokuserar på sånt som rör sig kring konst, teknik och kultur.
Typ.
Helt lätt att begripa vad det hela går ut på är det faktiskt det inte. På hemsidan står det såhär:

Transmediale engages in reflective, aesthetic and speculative positions in between art, technology and culture.

Klokare? Inte? Skitsamma. Det är mycket man inte förstår men som är kul ändå och festivalen brukar bjuda på en hel del spännande utställningar, föreläsningar och workshops. Kolla in om du är i krokarna av Haus der Kulturen der Welt.

20010 by Giordano Matteo, Video

Zirkel

Hurra! Ni vet Cirkeln, den där otroligt bra megabestsellern som kom förra året och som fått massor av priser och fina nomineringar. Det är min älskade vän sen typ jämt, Sara Bergmark Elfgren, som har skrivit den. Tillsammans med Mats Strandberg, också han en grym författare.

Och vet ni vad? Nu har den kommit ut på tyska också! Zirkel heter den och såhär ser den ut:

Så nu, alla Tysklandsboende vänner, vet ni precis vad ni ska köpa för present nästa gång det är dags att gå på kalas. Bra va? Och den är verkligen helt fantastiskt välskriven och spännande, jag lovar.
Här är den officiella hemsidan till trilogin här i Tyskland. För det kommer två böcker till nämligen, hurra igen!

Här är en länk till Saras blogg på engelska.

Helg+vinter+snoppar

Vi har haft en härlig helg. Barnkalas i fredags, middag hos vänner lördags och avskedsbrunch på lekkafét Kreuzzwerg i Kreuzberg i söndags för några andra kompisar som ska flytta till Düsseldorf. Det var ett trevligt kafé med roliga leksaker, men brunchbuffén var inte världens bästa. Särskilt inte om man är gravid. Det fanns nästan bara opastöriserade ostar och salami och sånt att välja mellan.

Och så senare, på eftermiddagen, en promenad i solskenet ner till söndagsloppisen RAW. Gnistrande vitt på gatorna, nypande kallt. Äntligen, äntligen har det blivit vinter på riktigt här i Berlin. Det gör gott efter veckor av regn.

 


Någon hade blivit så glad över snön att hon eller han ritat snoppar på nästan varenda bil i hela Friedrichshain. 

Två helgtips

Lördag:
Lange Nacht der Museen. Gå på museum tills du storknar. En biljett kostar 15 euro och gäller för typ alla museum i stan. En skyttelbuss tar dig mellan, men biljetten gäller också i U-bahn. Pågår mellan 18-02.

Söndag:
Bakisloppis på sköna restaurangen White Trash Fast Food. Börjar klockan 12.00, slutar 05.00. 
Liveband utlovas. 

© Foto: Sergej Horovitz

Fina saker med att få bebis i Tyskland

Sverige är ju fantastiskt när det handlar om att få barn, det är ju allmänt känt, men det är faktiskt inte så tokigt här heller. Visst, föräldraförsäkringen är sämre med kortare ledig tid, mindre pengar och flexibilitet (här måste ta man ta ut hela månader i stöten, kan inte dela upp i halva dagar, tre fjärdedelsdagar etc). Men hey, den finns i alla fall och är faktiskt helt okej.

Och så har vi det här med alla fantastiska förmåner man får som gravid och nyförlöst. Oh my, jag blir helt lycklig bara jag tänker på det.

1. Man har under graviditeten rätt till att träffa både en barnmorska och en läkare. Läkaren för de rent medicinska kontrollerna, barnmorskan för både de medicinska och emotionella bitarna. Hela "jag kommer att föda/amma/ha ett barn"-grejen.

2. Den som vill kan dessutom välja att ha en "beleghebamme", alltså en barnmorska som följer med dig till sjukhuset när det är dags (eller kommer hem till dig om du vill föda hemma) och är med under hela förlossningen. Helt perfekt för mig som har en man som jobbar oregelbundna tider och dessutom ofta är långt borta. Ibland på andra sidan jordklotet. Vore hemskt om han inte var hemma när det är dags, men ännu hemskare att behöva åka alldeles ensam till sjukhuset.

3. Efter förlossningen kommer barnmorskan hem till familjen för att väga bebisen och se att funkar med amning, läkning etc. I början varje dag och sedan glesare och glesare under sex veckors tid.

4. Sex veckor (!) före förväntad förlossning har du som gravid rätt att sluta jobba, med 70 procent av lönen. 

5. Finns det grund för det har du också rätt till betald hemhjälp den första tiden efter förlossningen. Alltså någon som tvättar, vaktar dina andra barn, handlar, städer och lagar mat. Grunden kan vara att man, som jag, har en man som jobbar på annan ort. Här skulle jag i och för sig föredra att det var precis som i Sverige – att pappan har rätt till två veckors ledighet efter att barnet kommit. Här är det tre dagar. TRE DAGAR. Nada ju.

Men ändå, ganska många bra grejer va?

Foto från http://templar.osmthu.org.uk/_photos/Baby%20Feet.jpg

Leklandspremiär

Jag har fått flera frågor senaste tiden om bra ställen för barn här i stan och lovar att snart posta ett inlägg om det. Jag har ju samlat på mig några favoriter de senaste två åren och säkert redan skrivit om många av dem här på bloggen, men ska försöka samla tipsen på ett ställe så att det blir lite mer överblickbart. Kan vara bra för er som är på väg hit för en weekend med kidsen.

Tills det är klart så ska jag berätta om Jolo i Kreuzberg. Det är också ett ställe för barn, i allra högsta grad (INTE är det för de vuxna i alla fall). Ett lekland.

Japp. Familjen Paues Darlington hade sin leklandspremiär i söndags. Jag återhämtar mig fortfarande.

Jolo är stort, typ 1500 kvadratmeter, och högljutt. Svettiga åttaåringar studsar omkring mellan ettåringar som precis börjat gå, hoppborgar i mängder, klätterställningar, bollhav (plural), inomhuskaruseller, dataspelshörna och jättelego. Galet, stojigt, ett paradis för alla under 12 år. Eller 40 kg.

Det här är inget ställe jag skulle rekommendera för en turistande barnfamilj, jag tror inte att lekland är prio ett när man är utomlands, men väl ett schysst ställe för de som bor här och börjar bli desperata för att det regnar HELA TIDEN och barnen klättrar på väggarna hemma. Inträdet är rätt billigt, 3-5 euro, beroende på barnets ålder (för två timmar. Tro mig, det räcker) och 2,5 euro för vuxna.

Öronproppar kan dock vara en god idé.

Namnet

Helg igen. Och vi ska på kalas. Tur det, för ute regnsnöar det, det är grått och kallt och tråkigt. Men det är skönt att vara hemma igen och jag funderar på vad vi ska ägna resten av helgen åt. Laga god mat, rensa garderoben (igen) och komma på namn till den ofödda kanske?

Det är lite stressigt det där med namnet faktiskt. Här i Tyskland går det nämligen inte att vela i flera månader efter att barnet kommit och det är sällan man hör blivande föräldrar som säger "äsch, vi får se vem det är som kommer ut". Sånt tjafs har inte tyskarna tid med och de flesta jag känner här har varit helt på klara med vad barnet ska heta åtminstone under de sista månaderna av graviditeten.

Det här beror ju förstås på att namnet är viktigare här än i Sverige, rent folkbokföringsmässigt alltså. I Tyskland är du inte en del av systemet förrän du heter något och helst ska föräldrarna veta redan på sjukhuset vad barnet ska kallas. Tvekar päronen har de max en vecka på sig, sedan blir det böter –  om de inte har anmält att de behöver lite mer tid. Har de gjort det får de ytterligare tre veckor, men efter det får det vara nog. När vår son föddes bestämde vi oss, alltså på riktigt bestämde oss, i typ samma sekund som namnskylten kring handleden skulle skrivas. Vi blev liksom helt ställda, hade inte alls tänkt på att vi förväntades veta redan på sjukhuset, men så bara sa vi det namn vi funderat på mest och och sen fick det vara så. Och det blev ju bra.

Så. Tänka tänka. Kort eller långt? Hårt eller mjukt? Ballt eller klassiskt? Sonen har i alla fall redan sina förslag klara. Han tycker att bebisen ska heta Puffdiom, Efto eller Bysos.
Joråsatte.

Förra gången. 

Conny & Conny

Böööö. Jag är så mätt. Får knappt ur mig ett vettigt ord, jag som har tre driljoner artiklar att skriva med deadline snart. Lite beror nog mättnaden på att min mage numera trycker upp allt annat till hakan ungefär (plötsligt, typ i förrgår, växte kulan något helt enormt. Jag blev en val över en natt. I vecka 24.) men mest beror den på att jag ätit för mycket. God mat, väldigt god mat.

Alldeles i närheten av vårt kontor ligger nämligen det nya kafét Conny & Conny. Det drivs av två kvinnor som, inte helt överraskande kanske, heter Conny och Conny. Varje dag lagar de någon god soppa, gryta eller paj som de sedan säljer för en billig penning. I dag stod chili con carne på menyn. Jag köpte en enorm portion för 5 euro - en mindre tallrik mat, och förmodligen för de flesta mer lagom, brukar kosta runt 3 euro. Det är ett bra lunchställe, helt enkelt. Och förstås ett mysigt kafé om man bara är sugen på kaffe och kaka. Och Conny och Conny är hur trevliga som helst.

Man kan köpa hemmagjord marmelad också.

En av connysarna.

Toast and Jam

Lite mer modeveckainfo:
För er som är mer inne på de säsonger som redan passerat än de som kommer, missa inte vintagemässan Toast and Jam. Omkring trettio vintagebutiker från hela Europa visar sin tjusigaste varor, det bjuds på partaj och modeshower. Låter kul ju!

Hem

Så var sverigeveckan över, och jag längtar hem nu. Massor. Mest för att det ska bli skönt att få ordning på livet igen, allt blir så strukturlöst när vi är här. Inget dagis, inga fasta rutiner, jag jobbar när det dyker upp ett tillfälle. 
Det är knepigt när jag egentligen oftast har precis lika mycket att göra här som när jag är i Berlin. Men men, jag tar igen det så snart jag är tillbaka i rutinerna igen (trodde aldrig att jag skulle bli ett sånt fan av rutiner). I kväll bär det av.

Och så ska det bli nice att sätta upp knäckebrödsaffischen som jag fick med mig från releasen i går på kontoret. Den kommer att få samsas med kontorskompisarna Vendela&Valentins fina alster.

Modevecka

Det är ju sån där modevecka i Berlin igen. På onsdag drar det igång över hela stan. Eftersom evenemangen mest är till för folk i branschen kan vissa saker vara knepiga att få vara med på som vanlig lekman, men inte alla. På den här sidan kan du se vilka events som är öppna för allmänheten (se till att det står "public event" i rutan bara). Massor av roliga utförsäljningar, opening parties och mingel – bara att stassa upp sig och ge sig ut.

Själv sitter jag och laptopar mig med en latte på Hotel Anglais i Stockholm. Det är rätt fashionable här med kan jag lova.

Sverigedagar

Några dagar i ett snöigt och kallt Stockholm. Lovely, lite vinter sitter faktiskt inte fel. I Berlin har det än så länge bara varit höst.

Här är det sprängfullt av spännande intervjuer, familjeträffar och vänner (aldrig tillräckligt många vänner dock, så många jag vill träffa). Och så snart, releasemingel för knäckeboken, yay! Jag har äntligen fått se boken alldeles på riktigt, var och hämtade några ex på förlaget häromdagen.  Den är finare än jag någonsin hade föreställt mig, jag är så stolt, och det var banne mig på tiden att jag fick se den. Men så är det ibland när man bor i ett annat land.

Och apropå det. Jag är så enormt lycklig och tacksam över mitt jobb. Att jag har så förbaskat roligt hela tiden (nåväl, nästan). Att jag på jobbet får göra allt från att hitta på nya artikelidéer till att skapa fina böcker, testa recept och prata älsklingsbröd, möta massor av intressanta och inspirerande människor och sedan skriva om dem. Få betalt för att knåpa med ord och formuleringar, det ni! Bonusen att jag dessutom till stor del kan göra det från Berlin gör inte saken sämre. Internet alltså, älskade fluga, må du aldrig flyga bort.

Här är förresten några länkar till ett av alla de inspirerande jobb jag har gjort den senaste tiden. Det här var till den fina tidningen Shortcut.
Intervju med Johanna Koljonen – allmänt cool person och en av de som drog igång #prataomdet.
Intervju med Daniel Mendoza – grundare till tidningen Good News Magazine
Intervju med Molly Ränge – initiativtagare till det balla konceptet Lunch Beat. 

Våra knäckeböcker.

Rädda Palatset

Det kanske bara är en fördom men det känns som att ganska många av er som gillar Berlin också gillar kultur och kreativa mötesplatser. Därför är det nog rätt stor sannolikhet att ni som läser den här bloggen också tycker att det är viktigt att ställen som Palatset finns.

På Palatset på Riddarholmen i Stockholm kan barn och ungdomar prova på det mesta som har med kultur att göra: film, musik, konst, skrivarverkstad, etc. Jag har aldrig varit där själv, men min kära vän Sara älskar det och säger att det är ett helt magiskt och viktigt ställe.

Trots att det är extremt populärt har Palatset tyvärr hamnat i ekonomisk kris och behöver stöd från alla möjliga håll för att kunna fortsätta existera.  Därför uppmanar jag alla som tycker att det är viktigt att sådana här ställen finns för våra unga skriver på den här namninsamlingen. Och det är bråttom, gör det redan ikväll!

Vill du läsa mer om Palatset verksamhet kan du göra det på Saras blogg i det här inlägget.

Ett inlägg om hår

En nackdel med att bo i Berlin: Varje dag är en bad hair day.

Medan resten av mig gläds åt stadens fröjder och det ljuva livet i Berlin blir mitt hår bara mer och mer deprimerat. Tovigt, kladdigt, torrt, risigt – det har numera i stort sett alla ledsamheter ett hår kan betungas med.

Varje gång jag går till frisören (märk väl, olika frisörer) får jag frågan "men VAD HAR DU GJORT?".  Med mer eller mindre eftertryck, beroende på hur bad hair day jag har när jag är där (det finns grader i helvetet). En sa till och med "det är som om du har blekt håret sedan du var fjorton utan att någonsin ha klippt topparna". Den du.

Efter att ha provat allt från svindyra hårdprodukter, no poo-metoder och intressanta hemmagjorda inpackningar utan resultat har jag kommit fram till att fågelboet på huvudet inte kan bero på något annat än det kalkrika vattnet här i Berlin i kombination med mina tunna, nordiska hårstrån. Det bevisas inte minst av hur fantastiskt lyckligt håret blir så fort jag åker till Stockholm. Plötsligt tovar svintofrizzet upp sig alldeles av sig själv och börjar krumelura sig saligt till mjuka lockar. Det är himla synd att burret ska trivas så mycket bättre där än här.
Verkligen himla synd. 

Jag har väl mer eller mindre accepterat mitt öde (det vore ju förargligt om avsaknaden av vackert hår skulle vara det som fick flyttlasset att gå norrut igen) men tänkte att jag kanske ska försöka mig på en sista sak innan jag ger upp helt – en liten vädjan här på bloggen:


Kära läsare, är det någon av er som har något tips? Snälla, berätta!  Finns det något antikalkschampoo? En dunderkur jag har missat? Bitte bitte! 

Tills vidare får jag peppa mitt hår med att en sverigesemester väntar (semester för håret alltså, de övriga delarna av mig ska jobba). En hel vecka i de ljuvliga lockarnas förlovade stad, Stockholm.

Trettondan

I dag har det varit helgdag. I alla fall i Sverige. Och i vissa delar av Tyskland – på en del håll här i landet har det till och med firats riktigt ordentligt, med barn som klätt ut sig till de tre vise männen och gjort goda gärningar. Som att samla in pengar till behövande.
Men inte här i sekulariserade Berlin, här har det varit en helt vanlig fredag.

Jag känner mig alltid lite kluven under såna här helgdag/inte helgdag-dagar. Ska jag vara ledig eller jobba? Jag bor ju här, men jobbar nästan bara mot Sverige. Ofta slutar det med att jag tar någon slags halvdag, utnyttjar att dagis är öppet men lämnar kontoret lite tidigare än vanligt. Lika bra, det är ju ändå ingen i fosterlandet som svarar på varken jobbmail eller telefon. Och så passar jag på att göra sådant man aldrig hinner annars. Som att gå på posten. Eller baka cupcakes.

Orangecoffee. Bästa, bästa.

Kaféjobb i dag. Lilla pojken har blivit sjuk och måste vara hemma från dagis, mannen likaså (fast han är hemma från jobbet dårå) och jag varvar en omhändertagande mamma-fruroll med att sitta och skriva under några timmar på Friedrichshains bästa kafé, Orangecoffee på Voigtstrasse 35.

Det här har varit en av favoriterna sedan vi flyttade hit. Så trevligt, så gott och så fantastiskt prisvärd mat. Man ba asså – en gigantisk frukosttallrik för drygt fyra euro? Underbart ju! Lunchrätterna är enkla men vällagade och sjukt billiga de med. Kolla in priserna på bilden nedanför! Rätt mycket älsk på det.

Bra att veta är att trots att wlan finns tillgängligt så får man inget lösenord under lunchtid (12-14) eller frukosttid på helger (11-15).  Helt enkelt för att stället är så jäkla poppis vid de tiderna och det inte funkar med såna däringa laptopbohemer som upptar en plats i timmar. Kan jag gott förstå.

Coming up!

Det puttrar alltid såhär års i Berlin. Spritter liksom. Nytt år, nya mässor och festivaler. Allt är på gång, det får vara slut med jullov och summeringar, snart börjar det!

Här är några av de största evenemangen nu i januari:

5-15 januari, Tanztage Berlin.
Unga dansare med bas i Berlin visar upp sig. Många av dem är helt oetablerade, ändå brukar föreställningarna dra stor publik och bli recenserade av kulturjournalister. Älskar sånt. När nya ges en chans, får utrymme, tas på allvar.

17-22 januari, Berlin Fashion Week.
Det hörs ju på namnet vad det är. Modevecka. Röda mattor. Visitkortsbyten, skumpa en masse och förstås, kläder, kläder kläder. Själv ska jag göra mitt bästa för att undvika mässan i år, jag kommer bara att bli deprimerad av att jag är så tjock och pregnant och oglamorös just nu.

20-29 januari, International Green Week.
Här däremot har vi något för mig! Mat! Yay! Matproducenter från hela världen ställer ut och bjuder på matkalas som heter duga. I Berlins enorma mässhall, Messe Berlin. Det tar aldrig slut när man är där. Gigantisch. Passar bra för mig som är så hungrig jämt.

28 januari, Lange Nacht der Museen.
En klassiker, som jag faktiskt aldrig lyckats komma iväg på själv ännu. Går ut på det här: Stadens museum håller öppet in på natta, köp en biljett  och du kommer in på alla. Och just det, gratis transport mellan dem (skyttelbuss).

Mat.

Sol

Året börjar bra. Jag är glad och förväntansfull. Pirrig inför allt vi har på gång i vår lilla familj med flytt, ny familjemedlem och kul uppdrag. I och för sig väntar stora förändringar som säkert kan kännas tunga när vi är mitt i dem, men allt kommer att bli riktigt bra till slut, det känner jag på mig.

Ett exempel på det är att jag kommer att vara mycket mer ensam förälder hemma under långa perioder det här året, särskilt nu under första delen. Mannen min har bytt jobb och måste utbildas på annan ort. Vissa dagar kommer säkert att kännas tunga när jag ensam ska lyckas kombinera jobb och dagishämtningar, lämningar och sonens tretimmarsnattningar på kvällarna, men jag är vid gott mod. Det ska gå, andra fixar det varje dag, och jag är så glad för allt spännande som väntar.

Snart ska vi dessutom en sväng till Sverige och där har vi ju resten av familjen, redo att rycka in när det behövs. Jag är lyckligt lottad som är så flexibel ändå, och sonen bara lycklig över att få hänga med farfar, farmor och mormor.  Det blir bra.

I Berlin kvittrar fåglarna i dag. Som om det vore vår. Och solen lyser, det är härligt. Alles gut.