2012

Jag har funderat så mycket på vad det här året har betytt för mig, för oss, och visst – det har hänt massor. Vi har flyttat, jag fått flera nya kunder och haft kul på jobbet. Vi har vant oss vid R:s nya jobb och att han antingen är hemma eller borta under flera dagar. Jag har varit gravid och haft ont, stånkat och stönat.

Och vi har fortsatt att förälska oss i Berlin, i Friedrichshain. Hittat nya ställen och njutit av gamla favoriter. Fortsatt att vara glada över att vi bor här, trivts. Haft många besök som vi njutit massor av. 

Men allt det där känns så litet när jag tänker på det största av allt som hänt. På det som gjort det här året till ett de bästa och lyckligaste i mitt liv.

Vi har blivit föräldrar till Isa. Världens finaste Isa.
Som är som solen. Som lyser och värmer och gör alla omkring henne lyckliga.

Tack, tack, tack, tack livet för det.

Urladdning

I går morse fick jag höra att supermegapartybandet Kalypso Katz skulle spela på Badehaus Szimpla nere på RWA-området på kvällen. Jaaaaa! tänkte jag och bestämde mig genast för att gå.
Så jäkla bra beslut! Tänk er: Kalypsomusik som inte går att stå still till, lokal packad med glada människor, fjorton (14!) galningar som trängdes på den lilla scenen och limbodans i publiken.

En riktigt, riktigt bra fest helt enkelt och så himla perfekt efter allt jobbande och stressande den sista tiden. Gjorde mig gott.

Mellan jul och sandstrand

God fortsättning på er!
Hoppas att ni har sköna mellandagar. Vad jag gör? JOBBAR! Helt frenetiskt! Gaaa!

Hade visst lite att göra om jag inte ska sitta inne och skriva Berlinartiklar, göra min bokföring och sånt under solsemestern. Så, det är lite glest med uppdateringar här just nu. Men hav förtröstan! Snart kommer det jag jobbar på finnas i trycksak nära dig. I alla fall om du är i Sverige.

PS. Lägger ut en bild från när vi hade lite snö här i Berlin för några veckor sedan. För att åtminstone kunna låtsas att vi haft det juligt vintrigt här med. I verkligheten har vi inte en snöflinga här, idag var det åtta grader och sol. Vårväder ju.

God jul!

Ah! Julafton! Så sjukt mätt nu. Och nöjd.
Och barnen var lyckliga, julklapparna gick hem. Mycket idyllisch alltihop.

Låt oss prata om julvädret i Berlin

Prognos inför julafton: 9 grader plus. 

PLUS!

Inte ok.

Slut som artist

Jag är en urvriden disktrasa. En blöt fläck, en skugga av mitt vanliga jag.
Eller, well. Så illa är det inte, kände mest för att dra några klyschiga metaforer.
Men jag är trött. Väldigt, väldigt trött.

Mörkret alltså. Och dagarna ensam med barnen då jag ska ha koll på allt och alla. De alltför korta, och uppstyckade, nätterna och kanske inte minst – det här supereffektivjobbandet jag håller på med när R är hemma. Att aldrig ha tid för återhämtning, att antingen ta hand om barn och hem och middagsmat och ett oändligt antal kom-ihåg, eller att jobba intensivt. Skriva, intervjua, planera och koncentrera mig. En hjärna så grötig när jag kommer hem till barnen att jag inte ens klarar av att läsa godnattsagan.

Jag älskar vårt liv, tycker att vi har ordnat det så bra, men just nu känns det lite som att vi nog glömde det där med vila i vardagen. Hoppla liksom. Får bli ett nyårslöfte. 

Men nu ska jag sluta deprimera er, kära ni. Vi åker ju snart på semester i solen! Bort från mörker och kyla och grus i vinterstövlarna. Bort från tjocka täckbyxor och långa dagar inomhus för att dagisgården är en enda stor leråker. Sova lär det knappast bli mer av för oss vuxna, men ändå. Solen. SOLEN! Och lek med kusiner i varm sand.

Dock. Först jul. Det blir en minipaus från jobbandet innan den stora, långa semestern. Och i helgen ska vi baka pepparkakor i form av tv-tornet. Flott.

 

Sju dagar kvar

Han är hemma igen! Hurra! Jag talar alltså om min livspartner, äkta hälft, hunk till man och fadern till mina barn. Den senaste veckan har han varit borta massor och jag har ensam fått sköta hem och barn. Mitt under värsta julruschen med dagisavslutningar, luciafiranden, julklappsinköp och glöggpartyn (vi hade ett på kontoret i fredags. Mycket lyckat. Tror jag i alla fall, kunde inte vara med så länge pga ingen barnvakt). Och så stora barnet krassligt och hemma från dagis på det, som en liten bonus sådär. Ah well, det kunde inte hjälpas och det har ändå gått bra alltihop. Förutom att jag ligger helt hysteriskt efter med precis allt som rör jul och jobb nu. Kolla här bara: 

Eins: Mycket få julklappar är köpta. Som tur var har det öppnat ett oväntat stort antal pryttelbutiker här i Friedrichshain. Med fina saker, inte bara skräp. Som nya Victoria met Albert vid Boxi, älskar den (bilderna ovan och under är tagna där). Och så har vi ju nätet. Bästa nätet! Fast det kanske är försent att beställa saker nu? Förmodligen. Skit också.

Zwei: Mycket jobb! Och hur mycket jag än inbillar mig att det kommer att gå så kan jag verkligen inte jobba när jag är ensam med båda barnen hemma. Jag tänker alltid att jag åtminstone ska lyckas skriva några rader och få iväg ett par mail när de somnat, men eftersom det brukar ske vid tiotiden (efter en två timmar lång nattningsprocedur) så fallerar den planen ungefär varje kväll. Dessutom, klockan 22 är jag själv så vansinnigt trött att jag knappt orkar hålla i tandborsten. Tjena mittbena att jag skulle kunna få något vettigt ur mig då.

Drei: Julstöket. Vi ska fira jul här hemma i Berlin, några goda vänner ska komma hem till oss och jag är så pepp att jag kan spricka. Jag går runt och tänker på juldukning och belysning och grankvistar och Janssons och vilket knäckebröd jag ska baka men har inte hunnit fixa ett enda dyft. Mycket frusterande.

Vier: Träna. Alltså. Min kropp. Den gör ont. Den är stel. Den vill inget hellre än att röra på sig. Gymkortet är oanvänt sedan säkert sex veckor tillbaka. Har dock önskat mig en pilatesvideo i julklapp. Borde råda bot på krämporna under de tuffa veckorna, tänker jag.

Men nu är alltså R hemma och ledig i massor av veckor framöver så nu ska jag jobba helt duracelligt på dagarna och träna och stöka på kvällarna. Och julklapparna får jag försöka fixa på lunchen eller nåt. Flämt, flämt. Men så jäkla skönt ändå. Nu finns det ju liksom ändå hopp om att jag kommer att hinna med allt. Skål för det.

En så himla bra julklapp

Ok, för er som börjar bli stressade över det här med julklappar. Ni kan ta det lugnt, jag har lösningen. Köp boken Knäckebröd – en bok om livets hårda!

Det är jag och mina vänner bagaren Olof Jönsson, fotografen Jakob Fridholm och formgivaren August Zachrisson som skapat den och boken är verkligen väldigt, väldigt fin. Inbunden i tyg, lite mjölig känsla sådär, vackra bilder och många bra recept på både knäckebrad och skorpor. Den kom för ganska precis ett år sedan och finns i de flesta bokaffärer.

Vi tyckte att alldeles för få bakade eget knäckebröd hemma – inte minst eftersom det är så lätt och går så fort att få till ett fantastiskt gott och knaprigt bröd. Och dessutom, det fanns ingen bok med knäckebrödsrecept sedan tidigare. Helt galet, med tanke på att det typ är vårt nationalbröd i Sverige. Men nu finns det en!

Boken är helt enkelt en perfekt julklapp till alla som gillar att baka, eller gillar knäckebröd. Bra va?

Slut på reklam.

Lucia: Check!

Minns ni att jag skrev att "man skulle ju kunna organisera ett Luciafirande i Svenska Föräldrar i Berlin"?

Jag gjorde det! Styrde upp alltså, och i eftermiddags kom tio barn och deras föräldrar hem till oss och firade. Sjukt trevligt, sjukt mycket fikabröd (alla tog med sig något) och så SJUKT GULLIGT LUCIATÅG!

Eje vägrade förvisso sin tomtedräkt men Isa var en mycket nöjd stjärngossa. Vi hade inget glitter hemma och enklare att göra en strut än en krona, tänkte jag.

Helt maxat

Tröttheten nu, mina vänner. Den är inte att leka med. Jag gick och la mig alldeles för sent i går kväll, och sömnbristen under helgen ska vi inte prata om. Men sova liksom! Pah! Sånt har jag slutat med. Här pågår alldeles för många viktiga saker för att det ska hinnas med.

Helgen alltså. Äldsta vännerna var ju här. Bästa, bästa M och Y. Vi har känt varandra prick hela livet och det var helt underbart att få hänga en hel helg med dem. De landade tidigt så vi började med en berlinerfrukost på Weder Gestern noch Morgen och drog sedan in till stan för sightseeing. Jag tog dem till det mest klassiska först: Brandenburger Tor. Maffigt, massor av historia. Och så kunde jag, som en liten bonus, peka på från vilket fönster på Hotel Adlon som Michael Jackson dinglade lite med sin unge.



Därifrån var det inte många steg till nästa sevärdhet, Holocaust memorial. Alltid lika aktuellt, intressant och mäktigt.



Efter det blev det julmarknad och glühwein under discokulan vid Gendarmenmarkt. Blir mycket bilder här på pelare känner jag, men det kan inte hjälpas. Det är mycket pelare i det där kvarteren.



Hem och vila fötterna och sedan ut och äta. Kater Holzigs restaurant Katerschmaus blev det, för att visa M och Y Berlins "vi-öppnar-ett-coolt-ställe-i-ett-ruckel"-kultur. Kater Holzig är fantastiskt ballt på många sätt (veeery hipster) men maten var verkligen inget vidare. Däremot ganska dyr. Well, well. Vi hade ett bord med utsikt över tv-tornet och jultivolit vid Alexanderplatz så alles jut.
 

Och på tal om tv-tornet. På lördag tog vi hissen upp. Där hade jag bokat bord i restaurangen, något jag verkligen kan rekommendera. Dels för att man då slipper vänta i 2-3 timmar för att få komma upp och dels för att det är himla mysigt att sitta där en stund och snurra, med utsikt över hela, verkligen hela, Berlin. Mycket goda kakor har de dessutom (CITRONMARÄNGTÅRTAN!)

Efter det shoppade vi en stund och på tre röda hade dagen gått och det var dags för  piffning hemma. Det vankades nämligen plockmatsmiddag på Orient Lounge i Kreuzberg. Det är en gammal favoritrestaurang som skulle vara perfekt om det inte var tillåtet att röka där (glömmer alltid det mellan gångerna, tyvärr). Det har väl med shishan att göra - ingen orient lounge utan shishapipor, eller nåt. Men jag tycker nog att det drar ner på själva ätupplevelsen ändå. 

Efter det blev det en liten barrunda, bland annat gayklassikern Roses som har så fint inrett med rosa fuskpälstapeter. En fin kväll!





I söndags, efter att brudarna åkt, var det snöoväder. Kallt, vitt och härligt. Fast Eje tyckte att det var roligt i cirka en kvart. Sedan blev han blöt.

 


På kvällen åkte jag till Berliner Dom för att se luciatåg. Ovädret hade försenat kören med över en timme, men när det väl drog igång var det lika vackert som alltid.
Jag älskar Lucia. har jag sagt det?

Schnee

Så fick vi till slut lite snö vi också. Långt ifrån några stockholmsmängder, men tillräckligt för att Eje skulle kunna åka kälke till dagis.
Som han har längtat efter det, min lille kille.

Förresten. Här i Friedrichshain är det nästan inga barn som åker pulka. Alla har kälkar. Very old school indeed. Eller så är det den gamla Bullerbyromantiken som spökar igen.

Mutti fixar

Insåg i dag att det är Sankt Nicholaus i morgon. Och att Eje är peppad till tusen – han har till och med lärt sig en Sankt Nicholaus-sång på dagis. Den sjätte december är en viktig dag för tyska barn ska ni veta, och eftersom jag har ambitionen att vara en så kallad supermutti den här julen har jag i dag
1. lärt mig vad traditionen går ut på
2. fixat present och
3. instruerat Eje i hur man putsar en sko.

Ska kanske ta det från början, för er som fortfarande har dålig koll. 

Sankt Nicholaus är ingen tomte, men ger presenter ändå. Något litet, det måste få plats i en sko, och bara om man har varit snäll OCH har putsat skon som presenten ska läggas i mycket noga. Om man inte varit snäll, eller om skon är smutsig, så kommer Sankt Nicholaus assistent Knecht Rupert (en elak typ) att lägga dit en riskvast istället. Och en jäkla riskvast vill ju ingen ha. 

Så nu står alltså Ejes största sko (man får ju inte vara dum), putsad och fin, på balkongen och väntar på att fyllas med något kul. Jag råkar veta att det snart kommer att läggas dit en racerbil. 

Ick: The tour guide

Min äldsta vänner Y och M kommer hit i helgen. Jag är så pepp! Vi har inte träffats på hundra år och när vi sågs senast var alla våra barn och män med också. Mycket trevligt, men något chittchattande om det väsentligaste oss emellan blev det knappast. Men nu! NU! Hurra!

Så nu sitter jag och detaljplanerar. Här lämnas inget åt slumpen! Visst, spontanitet är ju himla kul och så, men eftersom de är här så kort gäller det att maxa trevligheterna och få till den bästa blandningen av julstämning, sightseeing, bra mat, häng och party. Och så måste allt kännas så Berlin det bara går, så att de får med sig en skön berlinkänsla hem.

Damn. Jag kanske borde extraknäcka som researrangör. Jag går igång på det här!

Das Wochenende

Åh, vi har haft det så härligt i helgen! Vi var på ett bröllop i Miltenberg, några mil utanför Frankfurt.

Det var en helt fantastiskt söt liten stad. Väldigt, väldigt tysk.

Flera julmarknader fanns det och vi drack såklart glühwein.

Våffla på spett med julkryddning. Det var gott och varmt.

På kvällen var det bröllopsfest. Som vanligt på tyska bröllop var det inga tal, men ett band spelade mellan rätterna och middagen förvandlas långsamt till värsta röjkonserten. Isa minglade för fullt tills hon somnade i vagnen. 

Efter middagen/konserten drog vi till en gammal lada som var iordninggjord för party. Därifrån har jag inga bilder, kanske lika bra det. En väldigt fin fest var det hur som helst, och härligt att se något annat än Berlin. 

Tisdagskvällen är räddad - teater i F'hain!

Alldeles runt hörnet om där jag bor finns en liten scen. Den ligger i ett gammalt kapell alldeles intill en kyrkogård. Här, på Theaterkapelle, händer ofta kul grejer och i morgon kan man se den svenska skådespelerskan Ingrid Gustafssons uppsättning Your Train May Never Come. Min vän P är producent och han har lovat att det är riktigt, riktigt bra. Så, är du i Berlin och vill se en fellow svensk på scen – gå dit!

Såhär står det i beskrivningen. 

YTMNC är en pågående process, ett tragikomiskt performance som experimenterar med att blanda fiction och dokumentär,film och teater.
Fyra europeiska kvinnor kämpar för att uppnå ett tillfredställande liv
Deras liv består av förlust, isolering och ett ständigt försök att kommunicera och att passa in
De trodde att tradition, religion och familj skulle strukturera deras liv
Plötsligt är de tvungna att konfronteras med ett livsavgörande val

Biljetterna kostar 10 euro.