Espana

Häj.
Här har vi det fint. Varvar glass med tapas och paella och sånt. Firar att hela familjen är på samma ställe i världen. Och njuter så in i av att vara vid havet.

Mmm hav. Lyxigt för oss berlinare ju.

Och nu blev det semester

Den där semestern vi planerade är visst nu och helt plötsligt var det dags att packa för en vecka i ett lånat hus i Spanien.

Det här småbarnslivet går ju för jäkla snabbt. Jag hänger inte riktigt med känner jag, flyger efter som en vante  och hinner varken tänka bakåt eller framåt. Nuet tar allt.

Men allet jut, den spanska solkusten är vacker och det växer apelsiner i träden. Livet är fint!

Opraktiska tyska dörrhelveten

Det här med att tyskar alltid låter sina dörrar öppnas inåt? VARFÖR I HELVETE DÅ?  Det är inte rimligt att jag ska behöva fastna med barnvagnar och väskor och gud vet vad trehundra gånger om dagen medan jag försöker göra en så enkel sak som att ta mig UT.

För att inte tala om all yta hemma som går till spillo för att det ska få plats att öppna de satans dörrarna. Minismå hallar där ingen kan vara förutom den person som ska gå ut eller in – och dörren då förstås. Eller badrum där dörren alltid måste vara stängd om det överhuvudtaget ska gå att hålla till där inne. Eller,  och värst av allt, toaletter där man måste ställa sig på själva toastolen för att kunna stänga dörren. Jag förstår det inte. 

Kan någon vänlig själ förklara varför det är såhär? JAG BEHÖVER EN FÖRKLARING!

Det var bara det. Nu ska jag rensa tvätt. Hej.
 

På tal om tacksam

Isa har börjat att prata lite grann. Förutom mamma, pappa och Eje som hon säger klart och tydligt säger hon numera också "tatt!" varje gång hon får något. Nästan alltid följt av ett jumboleende så att hela rummet lyser upp.

Alltså den flickan! Att just "tack" är ett av hennes första ord känns rätt väntat när man tänker på det. Maken till tacksam unge får man leta efter, hon är verkligen helt fantastiskt glad och tillfreds med livet. Nästan jämt! Hela hon personifierar ordet positiv nåt så inåt.

Om vi är tacksamma för att Isa är så easy? Eh, ja. Väldigt, väldigt. Det är till och frågan om vårt liv vi lever, med R borta så mycket, hade funkat annars.  

Måtte det hålla i sig. 

Vårtecken

 
Ett säkert tecken på att det är vår är att jag tar en cykeltur genom Mon Bijou park för att åka och träffa ett gäng elever från journalistprogrammet på Ljungskiles folkhögskola. Resan till Berlin är en del av utbildningen och tanken är att de ska göra ett reportage under tiden här.

Mitt uppdrag är att berätta om livet som frilansjournalist, om hur det funkar att skriva för den svenska marknaden härifrån, om hur det är att leva i Berlin. Och lite allt möjligt annat som de kan tänkas vara intresserade av.

I tisdags var det dags och det var förstås lika kul som vanligt. Det är så jäkla inspirerande att träffa nya, unga journalister! Höra vad deras reportage ska handla om och få lite av deras entusiasm och framtidsvisioner med mig hem. Och så påminns jag om hur tacksam jag är över att jag kunde flytta med mitt jobb, det jag verkligen älskar att göra, hit till Berlin. Att det funkar! Hurra för det!

Och såklart – tack älskade internet för att du gör det möjligt.

Alla äter glass

Livet just nu, asså. Väldigt härligt.

ALLT är verkligen så mycket lättare nu när vintern har flytt sin kos. Vardagen har gått från något slags ständigt kämpande till ett soft hängande. Jag hämtar på dagis, vi stannar till på lekplatsen, jag skvallrar lite med de andra föräldrarna. Vi tar ett spontanvarv med springcykeln kring kvarteret bara för att vi kan och det är sommar och alldeles ljummet i luften. 

Hell, i går lyckades jag till och med ta med mig båda barnen till köpcentret efter dagis för att köpa vårskor till Eje. Inte en tår! Och nya skor med hem! Ha! Lätt som en plätt!

Det enda smolket just nu skulle väl vara allt tjat om glass. Det äts nåt alldeles fruktansvärt mycket eis här om sommaren. Vi går förbi fem (FEM!) ställen med kulglass längs med den korta vägen hem från dagis och att ungarna här äter sisådär en om dagen är inget konstigt alls, i alla fall inte om solen lyser. Fatta tjatet när alla kompisar goffar glass typ hela tiden.

Alltså. Eje äter rätt mycket glass nu. Over and out.

Spam

Det verkar som att jag har råkat ut för något slags virus här på bloggen. Jag har fått rapporter om att läsare direkt slussats vidare till porrsajter och annat jobbigt när de gått in här.

Det känns ju sådär.

Jag har försökt fixa det nu, bland annat genom att kräva att man skriver in en sån där asjobbig ordverifikation för att kommentera (sorry!), men om det fortsätter hända – hör jättegärna av er och berätta. 

Hata spam. Hata virus.

Perspektiv

Det här med att byta miljö ibland. Det är bra.
Att komma bort en stund, uppleva något nytt, tänka andra tankar, byta perspektiv.

För en tid sen gjorde jag det, tillsammans med min kompis L. Vi hängde i London i ett par dagar och det var helt fantastiskt underbart, och så välbehövligt.

Förutom att jag fick en paus från det fina men ack så intensiva och slitiga småbarnslivet gjorde de där dagarna att min kärlek till Berlin fick en nytändning. Jag har ju varit mer eller mindre förälskad i den här staden sedan jag flyttade hit – men säg den kärlek som spirar och glittrar konstant under fem års tid?


Tiden i London gav mig en chans att betrakta vår vardag utifrån en stund. Komma på igen vad jag blev så himla förälskad i och tänka på det – inte bara leva i det.

Och sedan, när Londondagarna tagit slut, fick jag komma hem igen och vara så glad för allt. För min familj, vännerna, gatan jag bor på, för Boxi, för Friedrichshshain, för färgerna, dofterna, kontrasterna, ljuden, konsten, butikerna, barerna.
För parkerna. Gatustenarna. Hängpilarna.

Åh Berlin. Vad ska det bli av oss? Kommer jag någonsin att kunna lämna dig (mer än under korta stunder)? Det är frågan.

Det är verkligen frågan.

Nåväl. Här kommer i alla fall några vårvintriga bilder från London. 

Sommar

Nä, men om vi tar och skippar våren helt och hållet och går direkt på sommaren? Lite synd på vårkänslorna, men jag ska inte vara den som är den. Inte när det är 22 grader och sol ute (WHOOOP!)

Helgen var helt ljuvlig. Jordgubbstårta i gräset och en Eje som sprang omkring som om han tagit speed. Runt, runt, runt hojtandes "MAMMA JAG HAR BARA T-SHIRT! BARA T-SHIRT!". Arma barn, det har verkligen varit en lång vinter.

Den här veckan väntar ännu mer jobb, det är mycket med det jobbsliga just nu, men jag lär ju ta en hel del pauser i solen också. Älskar nämligen pauser i solen.

Jag i Uggla i P4

I dag har jag pratat med Magnus Uggla och Emma Wiklund om babyklappen. Det är de där luckorna som finns här i Tyskland, där man kan stoppa in sin nyfödda bebis helt anonymt.

Klicka här för att lyssna på programmet. 59 minuter in ungefär.

(Foto: Andy Forster)

Dagen tips: Berlinbiten.se

Men hejje! Jag vet, jag är hopplöst obloggig just nu. Jag vill, men har helt enkelt inte tid. Jobben hopar sig och sånt.

Men, tills vidare tänkte jag tipsa om en annan sida som är så himla bra. Nu är ju jag förstås inte helt opartisk här, jag har varit med och skapat den, men ändå. Den heter Berlinbiten.se och där finns, förutom ett gäng finfina Berlinbloggare (jag bloggar också där, men har hittills mest dubbelpostat inlägg härifrån, så kanske inte så jättespännande med just min blogg där för er som brukar läsa den här. Planerar att ändra på det, men tiden... TIDEN!), massor av praktisk info för dig som är på väg att flytta hit, eller kanske precis kommit. Tips på hur man kan göra för att få fatt i en lägenhet, skriva in sig, plugga tyska och hitta dagisplats. Bland annat.

Bra va? Så att ni slipper ta reda på prick allt själva! Vi som gjort sidan vet nämligen vilken ofantligt tålamodsprövande och energiutsugande process det kan vara. Och särskilt om man inte kan språket så bra.

Berlinbiten.se alltså. Klicketiklicka er dit nu!

About time

Glest

Det är lite glest med uppdateringar här just nu och kommer så vara fram till nästa vecka någon gång. Bråda tider! Men jag kommer tillbaka, var så säker. Tills vidare får ni njuta av omslaget till nya Aftonbladet som ligger ute i butikerna nu. Jag bjuder på Berlintips, i vanlig ordning,