Achtung! Jag har en ny blogg!

Nej, nej. Jag ska inte sluta blogga här. Men från och med i dag kommer jag också att finnas på Aftonbladet.se. Där skriver jag om Berlin i Aftonbladet Resas nya bloggsatsning Citykoll och det kommer att bli en strid ström av tips på bra grejer att göra, äta och titta på, det kan jag lova er!

Det här innebär ingen jätteskillnad för den här bloggen, åtminstone inte om man ser till hur det varit under den senaste tiden. Det känns som att Berlin Ick sakta men säkert har förvandlats från en ganska tipsig blogg till ett ställe där jag framför allt får utlopp för mina "utlandssvensk lever småbarnsliv i Berlin"-funderingar. Och där tipsen som kommer oftast har med småbarnslivet att göra.

Jag gillar ju tipsandet, men eftersom det har blivit en så stor del av mitt jobb känns det skönt att kunna dela upp det hela lite mer. Och hey, när jag skrivit om något riktigt göttigt på Citykollbloggen lovar jag såklart att länka!

Så skynda er in till Citykoll nu. Särskilt om ni är på väg hit och vill veta var ni hittar det bästa och det senaste, det godaste och det finaste i den här magiskt underbara och underliga staden jag lever i.

Is this it #2. En tanke till

Först och främst: Tack snälla för alla kommentarer på mitt inlägg Is this it. Så himla spännande att läsa om hur andra resonerar kring det här.

Jag har fortsatt att fundera och diskutera och kommit fram till att det nog inte är så ovanligt med sådana här tankar under den period av livet som jag är i nu. När de flesta av de stora sakerna liksom är mer eller mindre fixade. Utbildning, yrke, partner, barn, bostad - eller vad man nu vill ha för vuxenliv. Och då menar jag såklart inte fixade som i färdiga och hädanefter stillastående – herregud barnen växer ju, relationer fördjupas och förändras och karriären går ju (förhoppningsvis) framåt. Men ändå. Basen av det jag drömde om som liten är lagd.

Att i det här skedet av livet ägna några tankar åt vad man vill ha ut av det här livet känns som något rätt naturligt – men jag tror att vi som på något sätt stuckit iväg på något sätt, (livsstilsmässigt eller miljömässigt eller både och kanske) både ifrågasätts och ifrågasätter oss själva oftare.

Nu generaliserar jag förstås massor, men ändå. En tanke bara.

Färgglad karneval i svartvitt

Här kommer några bilder från Karneval der Kulturen förra helgen. HERREGUD VAD MYCKET FOLK DET VAR! Men kul! Det är en himla härlig festival. Något för alla, liksom. Jag kunde inte stanna så länge pga små barn som inte var så festivalkompatibla just då, men nästa år ska jag försöka göra en heldag av det. Det finns ändå väldigt mycket för barn där. Målarverkstäder och studsprylar och sånt.

Fotbollslandet

I dag är det final i Champions League mellan Bayern München och Dortmund. Hade det inte spöregnat i Berlin hade vi räknat med en högljudd kväll här i Friedrichshain. Hela vår gata kryllar av barer som visar matchen på storbildskärm, ett av dem är till och med ett inofficiellt Bayernställe.

Kanske bäst ändå att parkera bilen någon annanstans. 

Några bra saker med att bo där vi bor

Nästan varje månad har vi besök från Sverige och andra ställen. Vissa stannar länge, andra bara under en helg. Vi gillar det verkligen och blir på riktigt skitglada när familj, vänner och bekanta vill komma hit och hälsa på. Och även om vi nog är rätt så trevliga att vara med och så, så tvivlar jag starkt på att det hade varit lika lätt att få hit folk om vi bodde i låt säga... Schweinfurt. Visst, våra föräldrar hade väl säkert kommit (de ser inte mycket av Berlin ändå när de här är, det är mest bara barnbarnen som gäller) men resten hade nog suckat över att vi inte valt något mer sexigt ställe att bo på och dragit sig en aning för att boka en resa.

Till exempel hade nog inte min gamla kollega och kompis J varit på väg hit nu. Han är fotograf och när jag beklagade mig över att jag, som fotar rätt mycket i jobbet, skulle vilja gå en fotokurs bokade han helt enkelt en biljett hit i syfte att hålla en fotoworkshop för mig och några vänner. Han är glad över att komma till Berlin och  och jag jäkligt nöjd över att äntligen (förhoppningsvis) utvecklas på fotofronten. Så himla bra! Och väldigt trevligt också, förstås.

Förresten. En bra sak till med att vara utlandssvensk på ett kul ställe: Under åren här har vi blivit riktiga proffsvärdar. Med det menar jag inte att vi har viker handdukar som svanar på nybäddade gästsängar och sånt, snarare tvärtom. Vi har blivit bra på att inte bli stressade över att ha folk boende hemma, att inte låta det ta så mycket energi. Så var det inte i början, då föll jag ihop som en trasigt stativ så fort gästerna åkt hem. Helt urlakad av att allt fixande och ansvaret jag kände för att deras tid här skulle bli den bästa Berlinvistelsen ever ever ever. Så där kan jag ju inte hålla på nu med alla små barn vi har – så våra gäster nu får helt enkelt känna sig som hemma och sköta sig själva ganska mycket. Blir ju bra det med. Avspänt liksom.

Mer som händer i helgen: Bröllop! Det första av två den här sommaren. Ska bli så himla flott. Festen hålls förresten på en av Berlins snyggaste barer. Men mer om det senare.

Här är en bild på Eje från när han hade sin fotoperiod för något år sedan. Det var kul. Blev många intressanta bilder.

Hjälp av mutti

Hej på er. Ursäkta stiltjen. Jag har min mamma här och medan hon städar, lagar mat och tar hand om mina barn (ÄLSKAR när min mamma är här!) så passar jag på att göra alla de hundra miljoner saker som jag inte hunnit med så bra på sistone.

Några exempel:
Få klart tråkiga jobbsaker, som att skriva fakturor och sköta min bokföring och sånt.
Få klart roliga jobbsaker, som att skriva texter och göra min hemsida.
Rensa vår garderob
Rensa vår bokhylla
Hänga upp tavlor
Boka mitt och R:s tioårsjubileumsfirande. Vi tänkte åka till ett vackert ställe någonstans i Bergslagen eller kanske Dalarna med god mat och gärna typ en bastu eller så också. Tips någon?

Hörs!

Is this it?

Jag vet inte om det har med Isas födelsedag och påminnelsen om hur snabbt tiden går att göra, men de senaste veckorna har jag funderat väldigt mycket på vad det ska bli av det här livet. Vi har det ju så himla bra här, det brukar jag ju tjata om i tid och otid här på bloggen, och just det skrämmer mig faktiskt lite. Konstigt nog.

Vad händer om vi fortsätter att trivas så här bra? Kommer vi att bli kvar här då? Ska våra barn bli tyska, välja att leva här när de blir stora? Och jag? Ska jag leva mitt liv i Berlin? Det här enda livet jag har. Ska det liksom bli helt berlinskt? Det finns ju så otroligt många andra ställen också, kickar jag vill få, förändringar jag vill göra – för att det är spännande med förändringar. För att förändring är utveckling.

För att inte tala om Sverige. Vårt hemland. Ska vi inte bo där mer? Nä, vilken galen tanke.

Plötsligt känns allt så definitivt. Som att det vi väljer nu kommer att avgöra allt. Och på ett sätt är det väl så, på ett annat inte. Och man kan ju välja att inte se så allvarligt på det hela också. Kanske.

Jag vet inte om det någonsin kommer att hända, men jag tänker att en känsla och ett beslut för vart vi (jag och R) vill framöver kommer att mogna fram. Och att livet, trots att det inte känns så just nu, ändå är ganska långt. Förhoppningsvis i alla fall.

Någon annan som känner igen sig i de här tankarna?

Väderleken och hemsidan

Högsommar i Berlin i dag. Doft av solvarm asfalt, svettiga ungar och syrén. Varmt, varmt, varmt. 

Nä, men då går väl jag till kontoret och fortsätter att knåpa på den där hemsidan jag tänkt göra de senaste eh... tre åren? 

Ljuv sommar eller ej, jag behöver en hemsida. Urk.

Efter kalaset

Note to self: Vi måste, måste sätta upp gardiner i vårt vardagsrum/kök. Ljudnivån så fort vi är fler än fyra personer där samtidigt är... obarmhärtig. Särskilt när det är lekande barn inblandade förstås. Och det är det ju alltid nuförtiden. 

Förutom trötta öron är jag en mycket lycklig mamma till en nybliven ettåring i dag. Knäppt ändå att det redan gått ett år. Det känns som att det var i förrgår jag låg och snusade på hennes (då) svarta hår på sjukhuset, helt hög på lyckokänslor (och hormoner). Och hungrig! Herregud vad hungrig jag var efter förlossningen, och allt som fanns var mackor. Jäkla abendbrotkultur.  

Sommar och schlager och fest hela tiden

Aaaaaa! Det är så härligt här nu! Blommorna blommar, solen lyser, alla är glada! Och i helgen är det Karneval der Kulturen och ESC och det ska vara varmt och skönt.

Apropå ESC. Jag skulle ÄLSKA att gå på schlagerklubben på det legendariska gaystället Schwuz på lördag. De kör med livesändning och hela kitet. Ska försöka ta mig dit. Jag känner på mig att det kommer bli alldeles fantastiskt.

Förresten. Jag visste det inte då, men för ett år sedan var det bara ett dygn kvar tills jag skulle ha den här lilla krabaten i mina armar. Helt obegripligt, men Isa fyller ett år i morgon. Vi ska fira med bullar och sånt såklart. Min älskade fina flicka, tänk att du blivit så stor!

BTW

Min dator fungerar igen! Ett fyrfaldigt leve för den! Hurra hurra hurra hurra!

Jag är mycket, mycket glad för detta.

Så. Nu ska jag återgå till att vara den kanske tröttaste människan på jorden efter cirka hundra ensamföräldernätter med hundra uppvak och hundra ensamförälderdagar med hundra barn som skriker MAAAAAAAAMMA ungefär var femte sekund från klockan fem på morgonen till midnatt ungefär.

Okej. Jag överdrev.
Två barn.
Och fyra nätter.

Men ändock.

Hej.

Boxi living

Jag älskar Boxi. Har jag sagt det?

Boxhagener Platz, gräsmattan här i Friedrichshain som allt rör sig kring. Där vi leker efter dagis, handlar våra grönsaker på lördagarna och går på loppis varje söndag. Där vi äter, dricker, umgås.
Möts. 

Mmm, helgerna. När solen skiner. Då är det som bäst. När klungor av människor - unga och mindre unga - hänger på gräsmattan. Kanske spelar ett instrument, blåser bubblor, dricker en öl, äter en glass. Och barnen gungar och går balansgång och leker i sanden till ljudet av marknadens sorl och musiken från gatumusikanterna.

Jag älskar det. 

Och nu, när allt står i blom. När syrenerna kring parken doftar så att varje andetag gör en hög på livet.

Åh Boxi. Liebling.

Samtidigt i Berlin

Och där somnade äntligen båda barnen Darlington. Klockan är halv tolv. 

Ja ni. Ibland går det här med ensamnattning av två barn sannerligen inte särskilt bra. 

Andas in. Andas ut. 

Big day, big dome

Fortsätter på bröllopstemat här.

För den som drömmer om att gifta sig i en riktigt, riktigt pampig kyrka har jag ett fint tips: Berliner Dom! 

Jag såg en (svensk!) vigsel där i dag. Inga jag känner, men eftersom min vän K skulle sjunga gick jag in som turist och stannade sen helt enkelt kvar under ceremonin, fast uppe på en av balkongerna. Det är helt okej att göra så, portarna stängs under själva akten men de som redan är i kyrkan får vara kvar om de vill. 

Asså åh! Det var så vackert. Så bombastiskt! Och brudparet så himla stiligt. Jag blev helt blödig och nostalgisk där jag satt bland alla fotograferande japaner och förvånade svenska pensionärer som nog knappast hade förväntat sig att se en svensk vigsel under sightseeingturen. 

Och så mycket pampigare än så här blir det knappast va? 

Stort grattis till er som gifte er!

Bernsten

Mannen på bilden är R.

Han är det finaste jag har. Tillsammans med barnen som vi har gjort, förstås. 

I dag för fyra år sedan sa vi ja till varandra i Svenska Kyrkan här i Berlin. Efteråt hade vi fest högst upp i Frankfurter Tor. Det var som en saga. Jag var höggravid med Eje, men dansade mig ändå svettig. Utanför - det är en helt vidunderlig utsikt därifrån - glittrade vår nya hemstad som vi båda var så våldsamt förälskade i. Jag var så lycklig. Är så lycklig. 

Tänk att det där supersmarta, oändligt trygga och lugna snyggot på bilden är min man. Jag är så obeskrivligt glad för det. Och tänk vilken resa vi har gjort tillsammans, han och jag.

Fast firar gör vi inte idag, R jobbar och är långt borta. Men i sommar!  Då är det dessutom tio år sedan vår kompis Sara såg till att R bjöd mig på en födelsedagsdrink på Gondolen i Stockholm. En Hemingway. Efter den kvällen har vi varit tillsammans och jisses vilken bra födelsedagspresent jag fick - kärleken i mitt liv, liksom. 

By the way. I dag är det Herrentag här i Tyskland. Alltså Fars dag som har har morfat om sig till någon slags brölfest där männen förväntas gå ut och supa och tillsammans bete sig så testosteronigt de bara kan. 

Orka.

Ny jobbarkompis sökes!

Hej på er!
Såhär står det på min faceooksida just nu:

Den 1 juli blir ett bord ledigt på Golden, vårt frilanskontor i Friedrichshain. Ljust, charmigt,bra och lugnt läge nära Traveplatz (och S-bahn Frankfurter allee). Vi som sitter där jobbar alla med media på något sätt, men det måste man såklart inte göra för att hyra. 125 euro i månaden, inklusive internet, telefon, kaffekokare, printer, div. försäkringar, mikro – och megatrevligt sällskap såklart! Hör av dig till mig om det låter intressant.

Det är såklart inget måste, men eftersom jag jobbar mot svensk media vore jag jätteglad om platsen hyrdes ut till en svensk. Att kunna bolla artikelidéer, testa rubriker och kanske läsa en text då och då för sin granne är guld värt. 

Alltså. Befinner ni er i Berlin från och med i sommar och behöver ett väldigt trevligt ställe att jobba på - hör av er till mig! 

Såhär ser det ut. 

Datordöd och lite till

Efter att ha fått cirka fem droppar vatten på sig är min dator svart som natten. Steintot. Nu står den och torkar medan jag sitter och stressar upp mig över allt som jag måste ha den till de närmaste dagarna. Att den kanske aldrig mer startar vågar jag inte ens tänka på.

Så jäkla irriterande. FEM DROPPAR GODDAMMIT! De måste ha hamnat helt bisarrt olyckligt. Well well. Bitte håll tummarna för att den överlever efter torket.

Vi är hur som helst tillbaka från Spanien. Det var en himla fin semester (förutom svinkallt i början. Åtta grader och regn första dagen. Och iskalla stengolv som gjorde att vi gick runt och hackade tänder hemma). Vi åt jättemycket. Lekte i sanden. Plockade fina stenar. Och sånt.

Himla fint också att komma tillbaka till ett Berlin som doftar sommar. Allt blommar på en gång här nu när våren (sommaren?) äntligen kommit - hägg och syrén och körsbär och maskrosor. Väldigt härligt.

Jag grämer mig lite dock för att jag, som vanligt, missade första maj I Berlin. Helt galet egentligen att jag lyckas med det vareviga år. Folkfesternas folkfest liksom! Men, ska inte beklaga mig. Jag satt ju och blickade ut över det här istället: