Och hela tiden ska vi prata, prata, prata

Höstens första besök från Sverige är här! S, som kom ikväll, är en kär vän från min tid som journaliststudent i Sundsvall. Vi har inte träffats på år och dar och om allt går enligt planen och Isas förkylning inte blir värre än vad den var i dag så ska vi
1. gå på hamam
2. äta väldigt mycket god mat
3. dricka väldigt mycket te
4. eventuellt se väldigt mycket konst
5. och dricka goda drinkar förstås. Dock inte väldigt många pga blir ganska snurrig numera efter första. Hm, det måste kanske bli de där fruktiga och extremt, bisarrt goda som jag drack för någon vecka sedan? Kanske.

Nu börjar helgen, hej!

Småbarnsmorsans äventyr i snygglandet

På grund av den där himla stormen så sladdade Julia aldrig in i Köpenhamn i måndags. Hon blev fast i Malmö och jag fick söka logi annorstädes. Eller, alltså, Julia ringde sin kompis som tog emot mig med öppna armar och det blev en supertrevlig kväll tillsammans med ett helt gäng sköna musiker- och dansartyper som jag aldrig träffat förut. Alles gut alltså och jag var så tacksam över att slippa ta in på ett dyrt hotell i all min ensamhet. Och igår morse kom till slut Julia över den där bron och vi kunde börja hänga. 

Det som, som vanligt, slog mig mest med Köpenhamn, (och jag jämförde ju såklart med Berlin hela tiden) är att allt är så jäkla snyggt överallt. I vartenda hörn! Det här är ju inget nytt alls, det vet ju varenda människa att danskar kan det här med design. Men ändå. Allt är ju fint! Kaféerna, kläderna, butikerna och människorna. Jag blev alldeles snurrig av allt vackert. 

Det brukar jag inte bli i Berlin. Oh no. Visst finns det massor av fina ställen och välklädda typer här med såklart, men inte alls i lika stor utsträckning som i Kph. Och visst går det att hitta fina inredningsprylar utan att leta halvt ihjäl sig, men det har framför allt kommit de senaste åren (och i många av de populäraste butikerna finns bara svenska och danska saker).

Det har väl varit lite för mycket krig och elände i Tyskland för att de ska ha hunnit bry sig om snyggness, antar jag. Och på sätt och vis är ju det rätt bra (alltså inte kriget och eländet) - en blir ju så köpsugen när allt är så fint hela tiden. I Berlin kan man gona in sig i sina noppiga kläder ett tag till utan att känna sig sunkig och det är väldigt lite snack om inredning och märken och sånt. I alla fall i mina kretsar. 

Nu ska ni få se hur Köpenhamns absolut hippaste hipsterkiosk ser ut. Jag vet, jag visste inte heller att det ens fanns hipsterkiosker. Vad är det liksom? Men det gör det. I Köpenhamn gör det det. Det har både Karen Sofie och mina nya vänner från i går berättat.

Kph

Jag är här! Och det är orkan! Men det gör inget, jag sitter på ett himla trevligt kafé och jobbar undan så mycket jag bara kan innan Julia sladdar in i stan hon med. En vill ju hinna gå på byn också. Dricka øl och ha det sjov!

Ursäkta danskan. Kan inte låta bli.

Min son och kärleken (till honom)

Nu

En liten paus för mig själv (en paus för Paues, ha!) på nya kaféfavoriten Silo i Friedrichshain. Det är hektiska dagar nu, mycket resor och jobb och socialt. Allt på en gång. Men jag gillar det, det är såhär det ska vara. Åtminstone då och då. 

På måndag åker jag till Köpenhamn för att hänga med Julia och få skrivro under några dagar, känns himla lyxigt. Jag är dessutom så kär i danska just nu, så bara tanken på att få höra det i flera dagar gör mig alldeles tossig. 

Men just precis den gär stunden ska jag bara njuta av mitt kaffe, läsa tidningen, andas in och ut några gånger. 

Och sedan gå på bio med Eje. Blir nog helgens bästa. 

Höstiga sommardagar

Alltså, det har ju redan varit höst här ett tag. Med kyla, fallande löv, ruskregn och hela faderutten. Men så helt plötsligt dök sommaren på oss igen. Värmen i alla fall. 

De senaste dagarna har det varit 21 grader varmt här i Berlin. T-shirtväder. Och en doft som känns helt ny har spridit sig. Doften av varma höstlöv. Luktar gott.

Nu drar jag iväg på ett jobb i några dagar. Vi hörs! 

Ifall ni undrar vad jag gör när bloggen står still

Man sitter där och pular med uppdrag som man har gott om tid för, skickar iväg en och annan artikelidé, tar en kaffe till, spånar lite och hinner precis tänka att "nä, nu får jag nog lov att sätta fart på det här maskineriet om det ska bli nåt klirr i kassan".

Och så plötsligt. Hundra resor inbokade, massor av deadlines, besök av vänner, barnvaktsbehov i parti och minut. Allt på en gång.

Frilanslivet, och mitt privatliv, i ett nötskal.  Inget jämnt tempo här inte. 

Måste rusa nu!

Wo-e

Home alone med barnen i helgen. Åtminstone till söndag eftermiddag, men nu ska ni höra - det kommer att bli finfint ändå! En annan har tänkt till vet ni, gjort planer. Känner mig orimligt nöjd över det här. 

 

Och helgen började bra. Med barnvakt och drink på en bar med utsikt över Berlin i solnedgång. Och med sällskap av en gammal vän från livet i Stockholm. Nicht schlecht. 

Fast alltså, drinkarna är verkligen inget vidare på Solar. Men, men. De är i alla fall starka. Och som sagt: Utsikten. 

Nu ere avokadofest

När frukthandlarn på hörnet kommit över ett gigantiskt parti med avokados och säljer sex, helt perfekta, för 2 euro. Då är lyckan total. Avokado är annars rätt svårt att hitta här. Åtminstone om man inte vill betala 1,50 euro styck för dem – och föredrar sådana som inte är konstigt ruttna och omogna på samma gång.

Dagens local

I dag drar jag igång med en ny grej på Citykollbloggen. En serie miniintervjuer med folk som bor här i Berlin. Först ut är danska journalisten Karen Sofie som verkar vara lika kär i Berlin som jag. Kolla gärna in!

Dags att boka julkonsert

Eller inte.

Tagga ner Johanna

Jösses, vad Sverigeresorna väcker mycket tankar nuförtiden. Det är ett himla ältande i stil med borde vi flytta tillbaka? och borde barnen få växa upp nära resten av sin familj" eller skulle det vara mindre tungt för mig om vi bodde i Sverige? Såna tankar.

Och visst, jag är nere i någon slags svacka just nu. Det ÄR tungt att ta hand om två barn ensam så mycket, jag har gjort det i ett år nu, och jag längtar ofta något alldeles ofantligt efter mina syskon och gamla vänner i Sverige. Men jag vet att svackan också beror på att jag inte vilat upp mig ordentligt när R väl är hemma. Gjort egentidsgrejer. Dels för att jag istället passat på att jobba så mycket jag bara mäktar med när jag väl haft tiden, och dels för att jag såklart vill umgås med R och njuta av att hela familjen är samlad. Så jäkla svårt det där, när man vill så mycket på en gång.

Just nu är jag ändå, mitt i svackan, i ett läge där jag återigen är vansinnigt förälskad i den här stan. Och i dag – när solen har värmt, när jag har träffat älskade vänner, när R är hemma och barnen är friska – vill jag inte vara någon annanstans än i Berlin.

Men ältandet. Jag är så trött på det. Men jag har kommit på en metod som hjälper lite grann. Jag låtsas att jag är en äldre version av mig själv som är klok och erfaren och ser tillbaka på mitt liv. Och gammel-Johanna säger alltid såhär till ung-Johanna:

Tagga ner. Sluta oroa dig för allt. Njut av barnen, njut av R, njut av Berlin, njut av livet. Allt är ju så himla fint.

Dagens träning: Längdhopp i Tiergarten

Nej. Längdhopp har aldrig varit min starkaste gren. 

. 

Uppgepifft

Fick en gliring från R om att det kanske var dags att byta ut headerbilden med de utställda jeansen. Och jaja, det hade han väl helt rätt i. Den är ju ändå, eh, fyra år gammal? Världens bästa Hanna Skoog knäppte en ny bild på mig och tada! Das blogg ist uppgepifft.

Förresten. på bilden (och just nu) sitter jag på det nya kaféet Silo här i Friedrichshain. Det är den gamla favoriten Karvana som blivit något nytt. Superduperbra kaffe här med!

Sätter klockan på fem

Såhär är det hos oss: Våra barn somnar väldigt sent. Eje har alltid gjort det, Isa visar tydliga tecken på att hon är på väg att bli likadan. De verkar ha ärvt någon Darlingtonsk gen som gör att de är fruktansvärt kvällspigga, helt enkelt (inte har de ärvt det från mig i alla fall. Jag blir trött vid tio, somnar gärna vid elva och sover till sju, halv åtta).
I kväll somnade Eje kvart i tio och Isa kvart över.

Innan ni börjar fundera på om vi har testat än det ena än det andra så ska jag svara JA på den frågan. Vi har testat allt. Inget har fungerat. Kanske har vi gjort fel, vad vet jag och skitsamma. Vi har gett upp och accepterat, våra barn (och särskilt Eje) är helt enkelt inte särskilt trötta på kvällen. Alla är olika och även barn kan uppenbarligen vara nattugglor och ha litet sömnbehov.

Problemet handlar om att det, åtminstone för mig, är tufft att orka vara en bra förälder så länge varje dag, utan tid för återhämtning. Och att hinna med allt det andra som ska hinnas med i det här vuxenlivet. Att knappt ha någon egentid när jag är ensam, eller vuxentid med R när han är hemma, att inte kunna jobba igen det jag inte hunnit med under dagen efter att barnen somnat (att jobba så sent vore helt kontraproduktivt, jag ser oftast i kors av trötthet efter tio), att ägna flera timmar varje kväll åt nattande när jag har en driljon to do's på listan –det är knappast någon lisa för själen. 

Men jag har en plan. Jag ska börja gå upp runt fem. Åtminstone när R är borta. Det låter plågsamt men nu när barnen ändå sover på nätterna borde det ju funka? Och förstå vad mycket egentid jag skulle få! Eller hur mycket jag skulle hinna jobba! Och om jag lägger mig tio blir det ju sju timmars sömn –  och visst borde jag kunna öva upp morgonpiggheten och få hjärnan att fungera även innan solen är uppe? Aah, bara tanken på att få flera timmars ostörd tid om dagen att göra vad jag vill på gör mig alldeles lycklig. Möjligheterna!

Vad säger ni? Någon med samma problem som kör med morgonknepet? Eller som har en ännu bättre lösning? Om inte – wish me luck att uppbåda disciplinen som kommer att krävas för att komma upp.

Plötsligt händer det

Stora barnet sov fortfarande när jag klev in i duschen i morse. Fem minuter senare var han både vaken, påklädd och redo att äta frukost. HELT UTAN TJAT! Och sen ba: Sleva i sig yoghurt, klä på sig ytterkläder och så i väg. Som om det vore det enklaste i världen. 

Alltså. I vanliga fall brukar vi aldrig lyckas ta oss till dagis före halv tio, i dag var vi där halv nio. 

Please, please, säg att det kommer att hålla i sig? De här två timmars-maraton-tjat-trots-morgnarna vi hållit på med de senaste två åren kommer att ta knäcken på mig annars. På riktigt alltså.

Btw. Vi är tillbaka i Berlin. Sedan i går. Superskönt.

Processen

Är fortfarande i Sverige. Umgås väldigt mycket. Tänker väldigt mycket. Kommer inte fram till särskilt mycket.

Återkommer om tankarna. De behöver sorteras. 

Isa och väggen

Kollade igenom gamla bilder och hittade den här. Mitt lilla Berlinbarn.