Busy bee

Vi ska ju snart ha semester. Ni vet, på ett sånt där varmt och skönt ställe. Det är bara det att jag har så förfärligt mycket som ska hinnas med innan vi åker. Och Isa är sjuk. Och jag är inte heller helt frisk ännu. Och allt händer på en gång.

Oj oj.

Men gasen i botten och pannan mot målet! Snart ligger jag i en solstol. Förhoppningsvis utan en massa jobb i huvudet.

Till dess får ni gärna läsa Citykoll Berlin. Där skriver jag även när tiden är knapp. Oftast i alla fall.

(Bild från vår tur till Aquarium vid Zoologischer Garten i helgen. Fint ställe!)

Powerdrink

O Nu så! Nu ska jag väl ändå bli frisk från den här jäkla förkylningen jag gått och dragit på i eh.. tre veckor? Fruchtbar på Hufelandstrasse i Prenzlauer Berg gör världens godaste frukt- och grönsakdrinkar och var ett himla bra stopp under långpromenaden i dag.

Jag gör mycket sådant nu förresten. Promenerar. Återhämtar mig. Insuper inspiration. Läser tidningar. Träffar vänner. Göder min kreativitet. Sånt måste man vara noga med nämligen. Jättenoga. 

Annars blir det inga artiklar sålda.

Bye bye Golden

Så är vår fina tidningstapet borta och en era i mitt Berlinliv slut. Goldeneran. The Golden days. Eller om jag ska uttrycka mig lite mer vardagligt: Nu har jag inget kontor längre.
Och det känns så jäkla skönt.

Hur trevligt det än har varit att komma dit, så har det där kontoret under det senaste året mest varit en ansvarspost för mycket i mitt redan överbelamrade småbarnsföräldraliv. Men nu är det slut. Och jag kan fokusera på andra, roligare, saker.

Som att ta en helt ledig dag i söndags till exempel! Alltså ledig som i ledig från både familj och jobb. En kompis råkade ha en biljett över till Philharmonien och uruppförandet av Sven-David Sandströms tolkning av Matteuspassionen, och jag hängde tacksamt med. Jag lyssnar rätt ofta på klassiskt (min bästa skrivmusik), men går inte särskilt ofta på konserter. Synd egentligen, det är en härlig form av meditation. Att sjunka in i musiken och vara helt ensam med sina tankar i flera timmar – himla nyttigt för någon med ett maaaamma i öronen mest hela tiden.

Philharmonien förresten, så jäkla häftigt hus.

Förresten, om ni är i eller på väg till Berlin och vill ha tips på att sköna upplevelser som kan hjälpa er att hålla ut tills våren äntligen, äntligen kommer - kolla in min lista!

Blåtireveckan

Så jäkla trött nu. Februaritrött. Småbarnsföräldratrött. Känner väldigt mycket för att tillbringa den här helgen under täcket. Sovandes. 

Fast imorgon ska vi rymma ut och måla om hela kontoret, så det är bara till att ta nya tag i ottan! Det ska i och för sig bli himla trevligt att hänga med alla gamla och inte så gamla kontorskompisar (särskilt med Karin och Rickard som flugit hit från Stockholm för att hjälpa mig - jag älskar er, hör ni det?), men energin, alltså. Den är så jäkla mycket inte här just nu. 

Plus att jag har en blåtira. Ejes huvud orsakade den. Har känt mig helt gangsta hela veckan. 

Allt har sin tid etc

Jag är mitt i småbarnslivet. Med tid som slukas och blöjor, trots, sömnbrist, egentidsbrist, barnvaktspusslande, livspusslande, relationspusslande. 

Mitt i allt det där. Och visst händer det att jag känner mig instängd. Hindrad från att göra det jag har lust med. Begränsad och en smula ledsen över att det ofta känns som att jag står still i karriären. Att jag inte har tid att rusa framåt i den takt jag skulle vilja. Eller energi.

Men då, när jag känner så, brukar jag tänka såhär:

Det här, att få barn, var mitt livs största dröm.  Jag ville så innerligt gärna bilda familj och jag är så tacksam för att drömmen har blivit verklighet. Så hur vore det att våga stanna i verkligheten en stund och låta barnen ta den tid och den energi som krävs? Hur vore det om jag vågade strunta i det andra ett slag och bara göra tillräckligt mycket karriär för att ekonomin ska gå runt?
Hur vore det om jag slutade försöka vara så jävla lyckad på alla fronter samtidigt. Och njuta av det jag har.

Och då känns det genast bättre. Till och med ganska så fantastiskt, faktiskt.

Vad jag längtar efter

Berlinsommar

Jamen, nu räcker det med vinter. Ge mig en hefeweizen i en lummig biergarten, barfotaspring i parkerna och häng med bästa berlinvännerna och deras barn på Friedrichshains lekplatser. Utomhusbio, gatufester och frukost på utomhusservering. Enough med kalla regn och en Eje som varje morgon, med anklagande blick, undrar varför, varför, varför bor vi i ett så kallt land, mamma?

Att resa
Det spritter i mina resenerver. Så ini. Det beror väl mest på vintern skulle jag tro, men även på att jag, som en del av mitt jobb, surfar runt på en massa resesidor och skriver om härliga hotell och häftiga upplevelser. Och så beror det väl en del på att R kommer hem med spännande berättelser, foton och exotiska frukter flera gånger i månaden. Obs! Jag blir inte bitter och avundsjuk av detta, bara inspirerad.

Våra två veckor i Stockholm
Är lite konfunderad på bara hur jag ska få ihop jobb, dagislöshet, att ta det lugnt och träffa alla vänner jag längtar så mycket efter. Men kul ska det bli!

Palma
Jag ska dit och jobba under en helg i början av mars. Jobba = ägna mig helt och hållet åt ett drömprojekt under dagarna, äta goda middagar och dricka drinkar under kvällarna.

Komma ut i solen.
Nu. Jag gör det nu. Hej!

Barfotabarn.

Sol

Det är sjukt här hemma. Isa och jag har hosta, feber och tennisbollar i bronkerna. 

Men det är okej. Isa är glad som en lärka ändå, solen har lyst och värmt hela dagen och jag fick både en Silokaffe (nej, jag är inte sponsrad av Silo. Lovar.) och en stor bukett tulpaner av mig själv på väg till hämtningen av Eje. 

Hör ni, det har vänt nu. Vintern är snart över och Berlin inom kort, kort det bästa stället på jorden igen. Hela vägen fram till november!

En så himla bra grej

Ni vet hur jag gått och undrat hur det skulle vara att bo i Stockholm nu när jag har barn? Nära alla syskon, syskonbarn, föräldrar och vänner? Vi åker ju rätt ofta dit, men då är vi där på besök. Bor hos andra, tillsammans med andra, är gäster. Det är svårt att lajva Stockholmsvardagsliv då och få kläm på om det skulle vara något för oss.

Men i april, då ni! Då tar familjen Darlington sitt pick och pack och byter lägenhet med en familj i Stockholm som är sugna på Berlin. Vi ska leka svensk barnfamilj i Solna i par veckor samtidigt de får pröva på livet kring Boxi. Så himla smart.

Jag älskar verkligen konceptet med att byta boende med andra och känner på mig att vi kommer att göra det flera gånger framöver. Jag är till exempel väldigt sugen på en månad i LA, eller kanske några veckor på Gotland. Eller i Sydafrika. Bali kanske vore något eller, åh, åh, åh – New York!

Men vi börjar alltså med Solna. Hurra!

Kolla vad mysiga våra kvarter är! Sugen på att byta?