Dagens tanke om pengar

Jag är i Sverige och putsar lägenhet. Den ska säljas och ju mer insatt jag blir i den Stockholmska bomarknaden desto mer förbryllad känner jag mig. Trots att det fortfarande känns långt borta är det inte omöjligt att jag och min familj någon gång flyttar tillbaka till 08-området och vad händer då? Jo. Bostadsjakt. Räntefunderingar. Utanför stan, inne i stan. Hus, lägenhet, koja, slott, grotta, 20 000 i månaden eller 5000? Vad vill vi, hur vill vi, vart vill i? Eller kanske snarare, vill vi överhuvudtaget? Jag blir lite illamående vid tanken på alla beslut som ska tas, vill hellre luta mig tillbaka på min mjuka berlinkudde och strunta i alltihop. Så då gör jag det.

Men, förbryllningen är kvar trots mitt sköna läge på kudden. För även om vi struntar i hetsen just nu så finns det väldigt många som inte gör det. Som köper villor i Nacka för nio miljoner utan att ha en enda på banken. Hur går det ihop? Jag vet att räntorna är låga och så vidare, men ändå. Hur mycket lägger familjer här i Stockholm på att bo egentligen? Det måste vara massor! Och hur mycket energi tar det inte för att få storstadslivet, som är så sjukt dyrt, att gå ihop varje månad. I know, det är inget nytt, livspusseldebatten har väl pågått i typ tio år nu men det är lätt att glömma bort hur det ligger till här i Svedala när man bor i en stad där en trea mitt i stan går för 16 000 kronor kvadratmetern.
Livet blir verkligen mycket enklare när saker och ting inte kostar så förbannat mycket.