Föreläsning

När Ljungskile folkhögskola hör av sig och vill att jag ska komma och hålla en föreläsning om hur det är att vara frilansjournalist i Berlin, då vet man att det är vår!

I morse berättade jag för andra gången sedan jag flyttade hit min historia för eleverna på folkhögskolans journalistprogram. De fick höra om hur jag, som så många andra, blev blixtförälskad i Berlin första gången jag var här. Om hur det kändes att packa ihop allt jag kunde få plats med i mammas bil och köra mot tevetornet och ett helt nytt liv för snart tre år sedan. Om hur livet förändrades när vi kom hit och hur min frilansarvardag i dag ser ut.

Det är fantastiskt roligt att se sitt liv ur ett annat perspektiv för en stund. Lyssna på sig själv och förstå att det är ganska spännande och modigt det jag har gjort ändå. Och det är nyttigt att få massor av bra frågor om hur jag jobbar, tack för det!

Jag blev också påmind om något jag inte tänkt på på ganska länge nu:  Om vad jag ville bort från när vi flyttade från Stockholm (stressen, det snabba tempot, kraven) och vad jag längtade till i Berlin (lugnet, friheten och en lekfull vardag med utrymme för spontanitet). Vi gjorde ett bra val som kom hit. Jag har verkligen aldrig ångrat mig.

Första maj

Det väntas bli en våldsam första maj här i Berlin i år. Särskilt i mina kvarter, och i Kreuzberg där det nästan alltid urartar. Det har sannolikt med vräkningen av de husockupanterna i Liebig 14 att göra – och att det blivit mer och mer bråk för varje år som gått (läs mer om det på Exberliner.com).

Men, icke att förglömma, första maj är först och främst en folkfest här. Något kul, glada människor och skönt häng i olika parker. Det gäller bara att pricka rätt och inte hamna mitt i kravallerna. Om det inte är där man vill vara förstås.

Liebig 14-demonstranter.

Påskharen och vi

Sakta men säkert flyttar traditionerna in hos oss. Tyska traditioner, svenska traditioner, traditioner över huvud taget. Varken jag eller min kära make är särskilt traditionsnostalgiska men nu när sonen börjar bli mer medveten om jultomtar och påskharar och sånt känns det roligt att påskpyssla och fräscha upp gamla ritualer. Och lära sig mer om hur man gör här.

Och det börjar bra, måste jag säga. Tack vare våra fina grannar som målade ägg med oss i går och ordnade en stor påskäggsjakt i dag. Det var roligt och inte alls som hemma hos mig när jag var liten – att varje barn fick leta efter stort påskägg fyllt med smågodis. Istället var massor av små chokladägg och chokladharar utplacerade över hela vår innergård (en hamnade lite olyckligt precis bredvid en av partydanskarnas spyor från i natt) och så fick barnen leta.

"Ich hab' eine Osterhase gefunden!" tjöt grannarnas lillflicka som är lite äldre än vår son, medan vårt monster mest ägnade sig åt att mosa tulpaner och slänga iväg alla ägg han hittade så långt han kunde (han är bra, kommer bli en mästare i "kast med liten boll" i skolan sen). Kanske är han fortfarande aningens för liten för att riktigt kunna förstås vad vi pysslar med, men ah well, något litet traditionsfrö har vi säkert sått i pojken. Ett tyskt, den här gången.

Karfreitag

Dagar som den här blir jag lite extra kär i Berlin. 

Först. Häng i lekparken vid Boxhagener Platz med hela lilla familjen. Lugnt och skönt var det. Solen gassade, fåglarna kvittrade, barnet skrattade.

Sen. Promenad runt Sonntagstrasse som avslutades med en Ritrovopizza och en Alsterwasser (öl och citronläsk i en härlig blandning). Och så en kula fantastisk sojajordnötsglass från Caramello på det.

Efter det. Kinderbauernhof vid Mauerplatz i Kreuzberg. Getter alltså, en hit.

Och sen. Ytterligare en Alsterwasser på Freischwimmer i Kreuzan. Precis vid vattnet och ändå ganska barnvänligt. Många kanoter att titta på.

Nu. Lite röd om axlarna, trött, lycklig. Vilken härlig dag! Med både nya och gamla vänner dessutom (lyxig kombo för en utlandssvenne). Och en doft av hägg och syrén och alla andra buskar som blommar nu. Einfach perfekt.

Siegessäule

Jag åkte förbi Siegerssäule i dag. Den är väldigt tjusig nu, helt nyrenoverad och ren. 

Hm, vad var det nu Siegesäule var för något? En sevärdhet, helt klart, men varför då? Det var något historiskt va?

Ingen fara. Jag vet ingen som vetat varför Siegessäule finns utan att först ha googlat lite. Nu ska jag berätta.

Siegesäule är en påle med en staty högst upp. I mitten finns en trappa och alla som vill träna rumpan kan gå upp och sen titta på utsikten över Tiergarten. Fint.

Monumentet står där för att vi ska minnas alla de preussiska segrar som ledde fram till att Tyskland blev Tyskland. Nuförtiden är Siegessäule också en symbol för Berlins gaycommunity (Christopher Street Day och Love Parade brukar/brukade kulminera här) och lite allt möjligt som har med Berlin och kultur att göra. Det är en sådan där sevärdhet som kan verka ganska tråkig vid första anblicken, men som faktiskt har rätt mycket spännande att berätta om Tyskland och Berlin.

Ok, det var dagens historielektion. Åk nu till Siegessäule och jobba upp rumpmusklerna några centimeter. Statyn är nyputsad så är det någon gång du ska se den är det nu.

Jobba i Berlin

Jag har fått en hel del mail med frågor om det här med att få jobb i Berlin. Om det är lätt eller svårt, om man måste kunna tyska, om det är bra betalt osv. Jag har ju typ noll erfarenhet av det här själv eftersom jag under min tid här antingen frilansat mot svenska uppdragsgivare eller varit mammaledig, men jag har intervjuat lite kompisar med bättre koll.

Och det här är vad jag kommit fram till (fyll gärna på om du som läser vet något mer). 

Att få okvalificerade jobb i Berlin är inte så svårt. Kaféer, barnfamiljer och affärer söker ofta folk. Däremot är lönen inget vidare och inte sällan ligger den på precis 400 euro i månaden. Det beror på att det finns något som heter "mini-job" i Tyskland. Det är en speciell anställningsform med syfte att göra det enklare för arbetsgivare att anställa extrahjälp, och så såklart enklare för unga och arbetslösa att komma in på arbetsmarknaden. Det ska max röra sig om ungefär 15 timmar i veckan och du som anställd behöver inte skatta på lönen.

Måste du kunna tyska? JA. Du behöver inte vara flytande men helt utan tyskan blir det betydligt svårare att få jobb, åtminstone sådana som innebär möten med tyskar. Säger mina kompisar i alla fall.

Här är en länk till en jobbportal för minijobb.

Lycka till!

Fetishgalej och German Mr. Leather

Påsken är här! Och ni som trodde att det handlar om fjädrar och påskägg, oh no, inte i Berlin. Här handlar påsken om fetish, läder och gayfestival.

BLF är en av Europas största fetishträffar. Samma tid varje år, alltid i Berlin. Supermegalädergummipartyn, utställningar, sexfester (en har det härliga namnet "Fuck and Fist invasion") och så förstås – den stora finalen av German Mr. Leather!
Festivalen pågår 20-26 april så sätt på dig gummifodralet, zippa igen blixtlåset över munnen och gå dit.

Förra årets läderman.

Äntligen vardag.

Så var man här igen. Skönt. Och som vanligt efter en vistelse i Sverige är vi helt slut. Men, som vi konstaterade i går över ett glas vin på favoritkvarterskrogen Mio – hellre vara trött efter semestern och komma tillbaka till det lugna, sköna vardagslivet där vi kan vila upp oss än tvärtom. Ganska lyxigt att vi har det så faktiskt.

Mio

Här är det grönt och vår och det har jag firat med en första balkongfixinhandling (det brukar bli ett gäng). Lovely! Det blev Toom i år igen, ett av alla bygg- och trädgårdsställen som finns i den här stan. Ganska bra affär. Har det mesta, liksom.

Mycket kryddor.

Mitt sällskap behövde lite badrumsgrejer också och på toalettavdelningen blev jag påmind om ett omslag till ett duschförhänge som jag sett någon gång förut men sen glömt bort. Kolla in det!  Sexistisk, absolut. Men den stora frågan är varför de ens har bemödat sig om att också visa en gubbe i sextioårsåldern, i badbyxor? Tror tillverkarna att det är mer okej att ha en naken ung tjej på största bilden då kanske? Märkligt.

Tyskland.

I Sverige. Och hur jag märker att jag bott i Tyskland ett tag nu.

1. Jag tar foton av snygga skyltar och sånt, som om jag vore värsta turisten.

2. Jag väntar tills det blir grönt innan jag går över gatan (så gör man i Berlin).

3. Jag hajade till när tågkonduktören sa du till mig i dag. Blev lite överraskad liksom. Helt sjukt.

Tyskare, helt enkelt. Eller bara lite mer utlandssvensk.

Fin! Sedd ur en tysksvenskas ögon.

Adjö Tacheles

Men hoppla, jag har ju alldeles glömt bort att berätta hur det gick med försäljningen av Tacheles. Det blev ingen. I alla fall inte den fjärde april, när det var sagt att budgivningen skulle dra igång. En knapp timme innan det var dags var det någon som drog i nödbromsen (jag har inte fattat riktigt varför, det är en så sjukt komplicerad historia det där).

Hoppet tändes alltså, men släcktes snabbt igen. Bara en dag senare kom en hemlig investerare in i spelet och köpte ut konstkollektivinnevånarna för en miljon euros. Och nu är nycklarna överlämnade och stället igenbommat. Slut.

Tacheles har lockat omkring 400 000 besökare om året. Klyschigt berlinbohemiskt, absolut, men ett bra sätt att, åtminstone lite grann, kunna förklara för alla nyanlända varför Berlin är en så magisk stad. Och så förstås, ett ställe för oetablerade konstnärer att ta plats, få plats. 

Men men, life goes on, förändringar sker hela tiden. Så är det. Och lite muntert är det ju ändå att de som driver Tacheles inte gick tomhänta därifrån. Med stor sannolikhet kommer miljonen att användas till att bygga upp något nytt, någon annanstans.

Och annars då? Jorå, sirru. Jag är i Sverige och leker logistiker. Det krävs mycket tänk och planering för att få till schemat under sverigebesöken ska ni veta. Det går helt okej än så länge, även om jag som vanligt inte kommer att hinna träffa ens hälften av alla jag längtat efter. Prio nummer ett är i alla fall kusinlek och farbror, farfar, farmor- och mormorshäng för sonen. Viktigt viktigt.

Ett minne blott.

Barn i Berlin och middag och frukost

Ja ni, våren kom, sommaren kom och sedan blev det höst igen. Men skitsamma, det var kul att få lite försmak på sommarberlin. Nu kurar jag in mig på finkontoret och ordnar med bokföring och annat tråkigt tills värmen kommer tillbaka. 

Så, då var vädret avhandlat. Nu till något helt annat.

Jag är med i en grupp här i Berlin som heter Svenska föräldrar i Berlin. Vi ses då och då för att våra barn ska få prata svenska med några andra än sina föräldrar och så såklart, för att vi föräldrar ska kunna dela erfarenheter, få lite tips och nya kontakter. Senaste träffen var i förrgår, en "Vuxenmiddag" på restaurang Nola am Weinberg i Mitte. Det är ett schysst kvällsställe om man är sugen på schweizisk mat men kanske ännu bättre för frukost. Restaurangen ligger i en park och har en stor uteterass med massor av solstolar. Och så är frukosttallrikarna riktigt, riktigt bra. 

Två tips alltså. Ett för dig som är svensk och har barn i Berlin och ett för dig som är vill äta en finfin berlinerfrühstuck. Hepp.

Grusig bild på schysst ställe.

Hipstersöndag i Mauerpark

Värmen håller i sig, 24 grader varmt, och det är festival överallt här nu. I dag bar det av till Mauerpark och där mötte vi resten av Berlins invånare. Jeesus vad mycket folk det var! Men bara härligt, för alla var glada. Och så luktade det gott av tändvätska, grillad bratwurst, solvarma människor och gamla loppisgrejer. Berlinlukt. Jonglerande rastasnubbar och bakfulla hipsters, ser ni det framför er?

Och utomhuskareoken var i full gång, som sig bör på en söndag. Allsång på Skansen, fast Berlin.
Kolla in här.

Sommargarderob

Ett, två, tre och så blev det sommar här i Berlin. I dag har det varit otroliga 22 grader varmt och alldeles fantastiskt. Jag och svärmor, som är här på besök, har flanerat runt och riktigt sugit in den nya sommarkänslan. Nu är den här igen, den härligaste tiden i Berlin. Den som gör mig nyförälskad i staden och livet så fort jag går utanför dörren. Med folkliv, festliv, uteliv och musik överallt. Best of das leben. 

Och för att fira allt det härliga har jag shoppat sommarkläder. Jag har hittat en helt underbar liten butik här i Fhain, Ma garderobe heter den och affären påminner verkligen om en stor walk in closet. Superpersonlig och massor av fina kläder till riktigt bra priser. Ett stycke finfin t-shirt och ett stycke überpiffig partytopp fick jag med mig.

Berliner Schnauze

Berlinarna räds inte för att skälla ut varandra. Det hutas, tutas, gormas och svärs hela tiden. I alla fall främlingar emellan.

Min senaste utskällning fick jag i morse, jag var aningens sen med att sträcka ut handen innan jag gjorde en sväng på cykeln och det fick jag minsann veta av föraren i bilen bakom mig som vevade ner rutan och skrek något riktigt argt (typ "din långsamma idiot"). Och för några dagar sedan berättade min kontorskollega K att hon minsann fått veta hut när hon var fyra minuter sen för att hämta sin son hos dagmamman. Sådana fasoner gick inte för sig, ord och inga visor, bang, bang, bang!
Och sen var det bra igen.

Det här kallas i folkmun för Berliner schnauze, "den berlinska tungan", och kan förstås vara skrämmande för en konflikträdd svensk (som jag, till exempel). På ett sätt är det väl rätt sunt att inte hålla inne med sin irritation, liksom släppa på trycket på en gång istället för att bygga upp en stor arg bitter blobb inom sig, men för den som inte är van är det lätt att känna sig liten och ledsen när salvorna kommer och tro att Berlin är en stad fylld av ovänliga människor.

Och så är det ju inte förstås. Berlinare är vänliga, också. Det är bara att ta seden dit den kommer, lära sig några schyssta tyska svärord och skälla tillbaka. Ut me't bara!

Förresten, en kul grej. Inför murfallsjubileumet 2009 drogs en stor kampanj igång för att inte alla utländska besökare skulle bli allt för rädda för lokalbefolkningen. Den kallades "Herz und Schnauze" och informerade om att även om berlinare har ett "speciellt sätt" så är de ändå snälla. Innerst inne.