Mera brunch. Nu i gympasal.

Det har inte blivit så mycket uppdateringar här på sistone. Jag har helt enkelt inte hunnit på grund av alla fikaträffar, barnkalas, middagar med andra familjer och lunchdejter vi har ägnat oss åt. Och ännu mer blir det – i morgon åker vi en sväng till Sverige och ja, ni vet ju hur det brukar bli däruppe.

Hur som helst. I går var vi ute och brunchade igen. Det är en fin tid för det nu här i Berlin. Tänk er: Långa förmiddagar på uteserveringarna, vänner, höstsol, ett sting av skön kyla av luften. Och så god mat förstås. Flott!

Den här gången var på Die Turnhalle. Det är ett stort, men lite bortglömt ställe här i Friedrichshain. Förmodligen för att det ligger en bit från resten av haken kring Simon-Dach-Strasse. Turnhalle betyder gymnastiksal  på tyska och det är precis vad det är. Eller har varit, nuförtiden är det enda gympasaliga på stället några ribbstolar och ett gammalt basketkorgsplank som fått sitta kvar.

För 7,5 euro (alltså snäppet billigare än på de ganska sjabbiga krogarna längs med Simon-Dach) kan du gå loss på en riktigt bra och lyxig buffé. Alltså, riktigt bra. Inga läskiga röror, bara vällagad, fräsch mat som dessutom är sådär tjusigt upplagd. På olika höjder, med kandelabrar och blomkreationer runt omkring. Känns lite som att man är på bröllop eller något annat festligt. Flott igen. 

Powerwalk

Min mamma är på besök och Eje får låna hennes gåstavar.
Det här med stavgång är helt klart en trend som inte slagit rot här i centrala Berlin.
Många förbryllade blickar.

Mitt berlinerliv (eller Dagarna utan R)

Sakta men säkert känns det som att jag börjar få kläm på det här nu.  På att vara tvåbarnsmamma, menar jag. Och ensam med barnen när R är borta. Rutinerna har börjat att sätta sig och storbror accepterar, åtminstone under korta stunder, att jag numera ger min uppmärksamhet och kärlek till ett barn till här hemma. Han har förresten börjat skoja med sin syster nu, älskar att få henne att skratta. Det är fint. 

Att säga att det gått hur bra som helst vore att ljuga. Det här livet vi har valt, där R ofta inte är hemma och syskon och mor- och farföräldrar befinner sig mer än hundra mil bort, har ju helt klart sina nackdelar. 

Det har funnits kvällar, när båda barnen varit gnälliga och Eje inte somnat förrän bortåt elva-snåret, då jag har jag trott att jag varit på väg att svimma av trötthet. Då jag har känt mig fullständigt dränerad på energi och tänkt att jag inte kommer att orka en enda minut till. 

Fast det gör man ju. 

Andra kvällar har gått som på räls. Glada och mätta barn som somnar sött i precis lagom tid för att inte vakna alltför tidigt dagen därpå. Jag med en bok, i ett bad, framför datorn och med tid för återhämtning. 

Och faktiskt, nu under den senaste månaden har de där sköna kvällarna blivit fler och fler. Och dagarna också, för den delen. Jag har blivit duktigare på att planera matlagning och matintag, att organisera efterdagislek och playdates på helger och att matcha barnens olika läggningstider med deras sovtåg.

Ibland funkar ingenting, så är det ju, men det känns ändå som att jag, Eje och Isa har hittat någon slags rytm nu. Ett lugn. Tvåbarnschocken har lagt sig.

Naked lunch. Fast brunch.

Berlin kryllar av brunchställen. Det är liksom det man gör här på söndagar – äter brunch på någon restaurang med goda vänner. (Innan man går på loppisen alltså. Eller efter man har varit på loppisen, om man är en mer seriös loppisfyndare).

Det trista med det här brunchandet är att det ofta inte serveras så kul mat. Det är röror, röror, röror. Gojs och pasta. Och ett kokt ägg till det. Något rinnigt tiramisuaktigt till efterätt, och en slev översötad kvark. Tjoff, tjoff.

Det duger kanske som nödföda för att klara en Berghainbakisdag – men för en utsvulten ammande tvåbarnsmor som varit uppe sedan solen var ny... Nej.
Och även om det så klart skiljer sig i kvalitet beroende på var man går så känns det ändå väldigt same same överallt.

Men, i dag var vi Naked Lunch i Mitte. Det ligger på bakom en bakgård, helt berlinskt, och varje söndag serveras där en av de fräschaste bruncher jag ätit under min tid här. Nyttig mat, fint upplagt, lagom blandning av sött och salt. Och bara en enda röra.

Jag rekommenderar å det varmaste. Dessutom finns en liten lekplats utanför dörren. Tipp topp.

Korvinfo

Var på Ikea i dag. Köpte en matta, tre kuddöverdrag och en korv.

Sicken ikeakorv man får i det här landet! Visserligen är den dyrare än i Sverige, en hel euro får man betala, men jäklar vad mycket lyxigheter man kan fläska på. Rostad lök, majonäs, inlagd gurka...

Ser  ni någon korv på bilden? Nej? Trodde väl det. Det är för att det är så mycket annat grejs på. Tysk Ikeakorv, mina damer och herrar!
Hemma i Schweden får man nöja sig med senap och ketchup, vill jag minnas. Eller?

Och med tar jag helg nu. Den ska fyllas med matmarknad, härlig matlagning, middag med goda vänner, barnkalas, hemmafix och finbesök av min mamma. Det blir grejer det.

Svenska föräldrar i Berlin

I dag är det torsdag och torsdag betyder lek med andra svenska, eller halvsvenska, barn i Friedrichshain. En gång i veckan möts vi på en lekplats här i krokarna, barnen får bekanta sig med varandra och höra att det finns andra föräldrar än deras som pratar svenska.

En del av barnen har svenskan som älsklingsspråk (Eje till exempel), en del blandar friskt och andra tvärvägrar att prata något annat är tyska. Men det gör inget,  det viktigaste är att de är med, hör oss andra och blir en del av ett sammanhang där språket är svenska.

Den här träffen har kommit till genom Facebookgruppen Svenska föräldrar i Berlin. Gruppen skapades för typ två år sedan av en kompis till mig som, snyft, flyttat tillbaka till Sverige nu. I början var vi runt tio föräldrar och barn som sågs regelbundet, nu har gruppen 87 medlemmar och det har börjat bildas smågrupper i de olika stadsdelarna. Det är superkul och fantastiskt bra på många sätt – barnen får svenska lekkompisar, utvecklas i sin tvåspråkighet och vi föräldrar kan ge varandra stöd, tips och råd.

Alla som har barn som förstår svenska är välkomna att vara med, bara att begära att bli medlem i gruppen på fejan.

Kulturskillnaden: Gigantokuddarna

Ok, Tyskland och Sverige må vara rätt lika, rent kulturellt sett menar jag. Och Deutschlands seder och bruk brukar ju knappast beskrivas i exotiska sammanhang. Men kulturskillnaderna finns! I form av kleinigkeiten, små och subtila vardagsolikheter. 

Som att hålslagarna gör hål på helt andra ställen än i Sverige, att folk titt som tätt häller curry på sin ketchup, ser det som en självklarhet att dricksa hårfrisören och att barnen får godis av tandläkaren (!) när de suttit stilla medan tänderna lagades. Till exempel.

Och så har vi ju kuddarna. Jättemegadunderkuddarna som tronar  i de tyska sängarna. Som tar upp halva liggytan. Alltså, de är så enorma. Inte bara i rena kvadratmeter, de är höga också. Helt jumbo. 

Jag vet inte om de tyska kuddarna alltid varit såhär stora, eller om det har gått någon slags american-cookie-trend här. Alltså att kuddarna, precis som kafékakorna, liksom vuxit de senaste typ femton åren. Skitsamma, de är gigantisch och tyskarna gillar helt klart att sova på berg. 

Mjuka förvisso, men ändock. Berg. 

Note till dig i Sverige som drömmer om att packa din kudde och flytta till Tyskland: Ta med örngott också. 

Vilodagen

Söndag.

Alla affärer är stängda, tomt på gatorna. Glest i trafiken.

Stilla.

I Tyskland är det förbjudet för affärerna att ha öppet på söndagar. Inget butiksbiträde ska behöva jobba under veckans heliga dag. För det är det det handlar om, förstås. Tyskland är ett hyfsat religiöst land och det finns en stark opinion för att man på söndagar varken ska arbeta eller göra ärenden.

Jag har vant mig nu, men i början blev jag irriterad varje gång jag insåg att det där jag tänkte fixa skulle vara tvungen att fixas någon annan dag. Nu känns det okej, vi har blivit bättre på att planera sådant där, men lite trist är det allt.

Som när man plötsligt får lust att laga något särskilt till middag men inte kan handla råvarorna som behövs. Eller äntligen har tid att strosa i klädbutiker.
Eller som i dag, när R är ledig och vi gärna hade åkt till Ikea för att köpa ramar och annat krafs och, halleluja, få ordning på vårt hem.

Nåväl. Jag passar på att jobba istället. Söndagar på kontoret brukar bli effektiva.

(Obs att det, även på söndagar, går det alldeles utmärkt att gå på museum, äta på restaurang och shoppa på loppisar i Berlin. Och att upptäcka gatukonst.)

Citykoll Berlin

Kära alla läsare i Sverige!

Aftonbladet Resa ligger ute i butikerna, och jag tipsar i vanlig ordning om det senaste och bästa och trevligaste i Berlin. 

Skynda, skynda till affären nu! Ni har i morgon på er också, sen är det fööörseent! 

Ompysslad och tacksam

Isa ryggympar. Borde jag också göra. 

Jag känner mig så ompysslad här i Deutschland. Hade ju ont i ryggen för några dagar sen – gick till läkaren och fick fysioterapi utskrivet. Sex tillfällen, med första behandlingen dagen därpå. Nu, efter tre gånger är jag bra igen. Vill jag kan jag använda de resterande tillfällena i förebyggande syfte (läs massage. Mmm).

Samma sak hände under graviditeten. Någonting i bäckenet hamnade i kläm, jag kunde knappt gå. Ringde min gynekolog, fick en remiss till en osteopat skickad på posten och tada! Bra igen.

För att inte tala om själva graviditetsvården. Regelbundna gynkoller, barnmorskesamtal, ultraljud stup i kvarten (omdiskuterat huruvida det är bra för barnet, jag vet, men det är i alla fall lugnade för neurotiska mammanerver) och så hembesök av barnmorska flera gånger i veckan under den första månaden efter att barnet kommit ut.

Mer: Hushållshjälpen jag fick veckorna efter att Isa hade fötts. Fatta, HUSHÅLLSHJÄLP! På grund av att R jobbar mycket utomlands och inte alltid kunde vara här och ta hand om mig och Eje betalade min försäkringskassa för att någon skulle komma hem till oss, lämna på dagis, handla, laga mat, etc. Under två hela veckor! Jag anlitade Cindy, en så kallad Mütterpflegerin, mammavårdare, som var helt fantastisk. Hon skötte det praktiska och såg till att jag vilade och gosade med mina barn istället för att hänga tvätt.
(Okej, här kan man ju tycka att tyskarna krånglat till det lite för sig, vad sägs om att låta papporna vara hemma i några veckor efter födseln istället för att dra in en utomstående? Men, men. Jag var, och är, otroligt tacksam för hjälpen jag fick.)

Sen har vi alla bidrag man kan få för att gå och träna. Ett exempel: Köp ett klippkort på yogastället och få en stor del av kostnaden betalad av kassan. Lite som ett "tack för att du jobbar på att slippa få stressrelaterade, och kostsamma, åkommor i framtiden".

Man ba, okejrå.

Eller det här: Är du riktigt trött och sliten kan din läkare skicka iväg dig på en kur i tre veckor. En kur. Som i att äta nyttigt, träna, meditera, prata ut hos någon, bli hel och ren och glad igen. Hellre kur i tre veckor än utbränd i ett år, liksom.

Visst, allt det här kostar ju förstås och sjukförsäkringen här är svindyr (obs att jag inte är privat försäkrad, för er som är insatta) men ändå – rent vårdmässigt har jag verkligen aldrig känt mig så omhändertagen som sedan jag flyttade hit.

Någon som har en annan erfarenhet? Och ni som bor i Sverige eller i andra länder, hur upplever ni att det fungerar hos er?

Blomstret

Okej, jag tar tillbaka det där med att har blivit höst. I dag var det 29 grader varmt här och inte ett dugg höstigt. Tjocktröjan av och sommarklänningen på igen – men det är väl någons slags sommarens sista suck, skulle jag tro.

Apropå sommar (och bilden). En helt underbar sak med den här stan är att det finns så fantastiskt mycket fina blommor och buketter att köpa överallt. Det kryllar verkligen av vackra blomaffärer och billigt är det också. Bästa blomshoparstället av alla är lördagsmarknaden på Boxhagener Platz. Att plocka ihop en rejäl bukett där gör mig helt lycklig.

Borde kanske ha blivit florist.

Ge mig ballen mamma!

Det är så spännande det här med tvåspråkigheten. Hur olika utvecklingen ser ut hos olika barn. För Eje, som är tre år nu och född här i Berlin, är svenskan starkare även om han sedan länge säkert förstått det mesta på tyska. Inte så konstigt kanske – vi pratar alltid svenska med honom hemma (förutom när vi är i sällskap med tysktalande vänner) och har ofta familj eller svenska vänner på besök.

På dagis är det däremot helt tyskt. Vi ville ha det så eftersom vi
1. kanske flyttar tillbaka till Sverige så småningom. Då vill vi att han ska ha fått så mycket tyska i sig som möjligt.
2. kanske blir kvar i Tyskland. Då känns det enormt viktigt att han är stabil i det tyska språket inför skolstarten.

Eje bryter en hel del på svenska när han pratar tyska, han har en skön svensk melodi och uttalar ofta orden på ett typiskt svenskt sätt. Ich möchte spiiilen istället för schpielen, som en tysk skulle uttala det. Men svenskan är inte heller helt ren, även om han knappast låter som Silvia (drottningen alltså). Hans svenska har snarare en tysk touch – inga rullande r, men hårda konsonanter och här och var ett tyskt ord. Till exempel: Ich möchte ha den!
Eller: Åh nej, jag glömde mina Hausschuhe!
Eller, och kanske lite mer olyckligt: Ge mig ballen mamma! (Ball=boll).

Han var varken någon supertidig eller supersen pratare, men hans tal är helt klart mindre flytande än många av hans enspråkiga kompisar. Det känns som att hans språk, och kanske framför allt tyskan, har fått en rejäl skjuts framåt först under de senaste sex månaderna. Plötsligt hör vi honom prata hela meningar på tyska, det gjorde vi aldrig förut.

Eje har aldrig verkat särskilt bekymrad över att behöva byta språk hela tiden. Ibland glömmer han bort sig och börjar prata svenska med en tysk och ibland fortsätter han att prata tyska med oss i några minuter efter dagishämtningen – som att han behöver lite omställningstid efter en hel dag på tyska. Men oftast växlar han helt obekymrat och vid helt rätt tillfällen.

Ju större hans värld blir, hans tyska värld, desto viktigare känns det att upprätthålla svenskan. Vi ser till att han ofta umgås med andra svenska barn (bland annat genom Facebookgruppen Svenska föräldrar i Berlin. Mer om det i ett annat inlägg), han får se på svenska barnprogram och sagorna vi läser är oftast på svenska.

Trots att det ibland blir lite förvirrat här hemma (som när jag inte förstår vad han vill säga och det visar sig att han använder ett tyskt ord) är det här med flerspråkigheten inte något komplicerat kapitel i vår familj – vi har det ju så enkelt uppdelat med svenska hemma och tyska ute, och dessutom bara två språk. Många av våra vänners barn har tre språk att lära sig. Svenska och spanska hemma, och tyska på dagis, eller tyska och svenska hemma, och engelska på dagis etc. Endel av barnen har blandat alla språken hej vilt från början, endel vägrat att prata mer än ett språk tills de varit omkring fyra år och andra har varit tysta tills de plötsligt öppnat munnen och pratat alla språk mer eller mindre flytande.

Bra blir det hur som helst. Flerspråkigt finfint.

Monumentsöndag

Jag fortsätter att tipsa. I dag är det Denkmaltag här i Tyskland. Det innebär att massor av historiska ställen runt om i stan slår upp dörrarna för att fler ska lära sig mer om vad som hänt där. Och i den här stan har det ju som bekant hänt en hel del.

Gå en guidad tur i den pampiga kyrkan runt hörnet, kryp in i en bunker eller besök det gamla DDR-fängelset i Hohenschönhausen. Till exempel.

Kolla in programmet här.

Klubbad

Måste bara tipsa om Berlin Music Week som pågår nu, och kanske mest om evenemangets höjdpunkt Berlin Club Night som kör igång i kväll. Välj den tour som passar dig bäst, köp en biljett och klubba hela natten på ett gäng olika ställen. Kul ju.

Själv ska jag natta barn och titta på film i kväll.
Helt bra det med.

Höst igen

Så kom nästa årstid.
Gula löv virvlar ner på trottoarerna, det duggregnar, luften är kall. Och jag sitter med en chailatte på Karvana och funderar på vad jag vill få gjort under hösten.

Börja jobba igen.
Inreda vårt hem. Har liksom inte hunnit med det ännu.
Styra upp mitt frilanskontor. Det ser för sorgligt ut nu med vissnande blommor och kala väggar.
Baka mera.
Laga mera mat.
Läsa fler böcker.
Börja yoga och bli sådär smidig och stark och harmonisk.

Ni vet, såna saker bara.

Smärtstillande

Kolla vad jag hittade! En liten affär med MASSOR av söta saker! Alldeles nära där jag bor!

Jag gick förbi 7-9-13 (skumt namn?) på Warschauer Straße på väg hem från akutbesöket hos sjukgymnasten och blev så glad att jag nästan glömde bort knivhuggen i bröstkorgen. Hur kan jag, som älskar att gå runt och fingra på fina färgglada grejer, ha missat? Tjejen i kassan sa att affären funnits i tre år. 

Ah well, köpte små zinkbokstäver till Ejes rum och blev nog faktiskt lite, lite bättre i ryggen på köpet. 

Små pryttlar har definitivt en läkande effekt på mig. (Och så kanske sjukgymnasten gjorde lite nytta också).

Schmerz

Det blir en lugn dag i dag. Jag har drabbats av någon slags muskelknuta from hell och måste slå av på takten. Livet med en bebis som helst blir buren, en treåring som kräver ständig uppmärksamhet, för lite sömn och massor som behöver ordnas hemma börjar sätta sina spår.

Aj.

Det gör till och med ont när jag andas.

Tur att jag har ett presentkort till massagestället Sandowell i byrålådan. 100 euro ska jag sätta sprätt på. Det kommer att räcka till två behandlingar.
Sweet.

Bär mig! Vem kan motstå?

Promenaden #2: Området kring Helmholtzplatz

Guten Tag kära ni! De raska promenaderna fortsätter och det här är ett annat promenadstråk jag gillar. Eller, promenad och promenad – området kring Helmholtzplatz lämpar sig kanske snarare för långsamt strosande än rask motionsgång. Nåväl.

Helmholtzplatz är, som många andra platzer här i Berlin, en liten park med en lekplats i mitten. Runt omkring ligger restauranger, butiker, barer och kaféer. Kvarteren här är poppis, inte minst bland trettioplussarna med barn i dagisålder. Det är alltså ett barntätt ställe, vilket märks på utbudet. Här finns två lekkaféer: Spielzimmer och Kiezkind (med sandlåda inomhus!), minst en leksaksaffär och flera barnklädesbutiker (bland andra Finkid där jag köpte finfina överdragsbyxor på rea häromdagen och ekoaffären Lila Lämmchen).

Det är lummigt och gatustensgulligt, färgglatt, lugnt, lattemysigt och ett perfekt ställe att bege sig till för någon timmes flanerande i höstsolen, lite småshopping och sen en kaffe eller två på någon av uteserveringarna. Med en filt över benen.

Och förresten. Är man en yogi (som jag verkligen inte är, men har någon slags idé om att jag ska bli någon gång) så ska man styra benen mot Sotantar Yoga Shop. Där kan man köpa yogakuddar, mattor, rökelse och annat livsnödvändigt. Good to know.

Vi var ju i Sverige i några veckor

Älskar klottret, folklivet och doften av shishapipa. Ljudet av bilar på gatusten, tjattret från uteserveringarna. Myllret, affärerna, marknaderna. Staden.

Men det var härligt att vila ögonen på något annat ett slag. Vi behövde det. Och särskilt behövde vi vatten. Spree i all ära, men... Ni fattar.