Ompysslad och tacksam

Isa ryggympar. Borde jag också göra. 

Jag känner mig så ompysslad här i Deutschland. Hade ju ont i ryggen för några dagar sen – gick till läkaren och fick fysioterapi utskrivet. Sex tillfällen, med första behandlingen dagen därpå. Nu, efter tre gånger är jag bra igen. Vill jag kan jag använda de resterande tillfällena i förebyggande syfte (läs massage. Mmm).

Samma sak hände under graviditeten. Någonting i bäckenet hamnade i kläm, jag kunde knappt gå. Ringde min gynekolog, fick en remiss till en osteopat skickad på posten och tada! Bra igen.

För att inte tala om själva graviditetsvården. Regelbundna gynkoller, barnmorskesamtal, ultraljud stup i kvarten (omdiskuterat huruvida det är bra för barnet, jag vet, men det är i alla fall lugnade för neurotiska mammanerver) och så hembesök av barnmorska flera gånger i veckan under den första månaden efter att barnet kommit ut.

Mer: Hushållshjälpen jag fick veckorna efter att Isa hade fötts. Fatta, HUSHÅLLSHJÄLP! På grund av att R jobbar mycket utomlands och inte alltid kunde vara här och ta hand om mig och Eje betalade min försäkringskassa för att någon skulle komma hem till oss, lämna på dagis, handla, laga mat, etc. Under två hela veckor! Jag anlitade Cindy, en så kallad Mütterpflegerin, mammavårdare, som var helt fantastisk. Hon skötte det praktiska och såg till att jag vilade och gosade med mina barn istället för att hänga tvätt.
(Okej, här kan man ju tycka att tyskarna krånglat till det lite för sig, vad sägs om att låta papporna vara hemma i några veckor efter födseln istället för att dra in en utomstående? Men, men. Jag var, och är, otroligt tacksam för hjälpen jag fick.)

Sen har vi alla bidrag man kan få för att gå och träna. Ett exempel: Köp ett klippkort på yogastället och få en stor del av kostnaden betalad av kassan. Lite som ett "tack för att du jobbar på att slippa få stressrelaterade, och kostsamma, åkommor i framtiden".

Man ba, okejrå.

Eller det här: Är du riktigt trött och sliten kan din läkare skicka iväg dig på en kur i tre veckor. En kur. Som i att äta nyttigt, träna, meditera, prata ut hos någon, bli hel och ren och glad igen. Hellre kur i tre veckor än utbränd i ett år, liksom.

Visst, allt det här kostar ju förstås och sjukförsäkringen här är svindyr (obs att jag inte är privat försäkrad, för er som är insatta) men ändå – rent vårdmässigt har jag verkligen aldrig känt mig så omhändertagen som sedan jag flyttade hit.

Någon som har en annan erfarenhet? Och ni som bor i Sverige eller i andra länder, hur upplever ni att det fungerar hos er?

Kontraktkuriosa, lite torrt sådär

Jag står i valet och kvalet om huruvida jag ska binda mitt gymkort på 18 månader till eller inte. Hu. Det är läskigt med bindningstider, de går emot min filosofi om att ta dagen och livet lite som det kommer.

Tyvärr är det här med kontrakt som löper under lång tid vanligt här i Tyskland. Hyresavtal, abonnemang, gymkort – ska dealen inte bli superdyr är det minst två år som gäller, ibland tre. Och det är viktigt att läsa kontraktet noga (fast det är det väl i och för sig alltid). Det händer att ett avtal bara får upphöra på samma datum som när det inleddes (bortsett från att det är några år senare). Har jag alltså skrivit på något den 10 juni 2009 så är det bara den 10 juni något år i framtiden som avtalet kan ta slut. Kommer jag på den 11 juni att nu får det räcka så måste jag alltså vänta i elva månader på att mitt gymkort eller abonnemang eller vad det nu kan vara ska gå ut och jag kan sluta betala. Lurigt.  

När det gäller bolån har jag fått lära mig att de flesta tyskar gärna binder sin ränta under lång tid, tio-tjugo år är inte ovanligt. Inget läskigt upp- och neråkande här inte, säkert ska det vara och här tycker jag mig se en bankkulturskillnad om man jämför med Sverige. Har inte nästan varenda kotte med bostadsrätt i Stockholm rörlig ränta på minst en del av lånet? Vanligt måste det i alla fall vara. Kanske litar vi svenskar, som inte haft krig eller några andra riktigt läskiga kriser på evigheter, mer på våra banker. Tyskarna däremot har ju fått bevis på bevis på att det rätt vad det är kan skita sig rejält och krig, murar och diktaturer har ju en tendens att skaka om ekonomin en aning. 
 
Och en till sak, när det ska tecknas avtal på gym så måste du nästan alltid boka ett möte med en gymperson för att ens få reda på vad ett kort skulle kosta. På mötet får du sedan ett erbjudande om ett pris som ofta går att pruta ner lite (eller så kan man försöka deala till sig tre tillfällen med en personliga tränare eller nåt) men du måste bestämma dig snabbt som ögat. Samma dag, helst.

Nåväl, det var lite om kontrakt och sånt i Tyskland. Nu ska jag fundera över hur mitt gymliv ska se ut de närmaste 18 månaderna. I dag fick jag massage av tjejen som ledde yogan, det gör det ju helt klart mer värt att binda sig ett tag till.