Har en dator igen

Och för alla er som legat sömnlösa om nätterna av oro för hur min dator egentligen mår (den fick ju en kopp te över sig i början av juni) så kan jag berätta att den mår finfint. Numera.

Fattas bara efter att ha varit på spa hela sommaren, vilat upp sig, badat i ultraljud och haft sig. Den har till och med lyft sig en aning, fått ett nytt tangentbord och så.

Jag däremot är 400 euro euro fattigare. FYRAHUNDRA EURO. Så jävla ovärt. Fast ändå värt förstås. Om man jämför med vad det kostar att köpa en ny. Men ändå Aj.

Lovar härmed dyrt och heligt att aldrig ha något flytande intill min dator. Hör ni det? Aldrig, aldrig, aldrig mer.

Apropå bilden. Eje fick ta över det gamla, trasiga, tangentbordet. Han hämtade genast sin kopp med "barnkaffe " (skummad mjölk) och satte sig sedan för att skriva "viktiga vuxensaker". Ni förstår vilken omställning det är va, att sluta dricka kaffe medan jag skriver? När till och med fyraåringen tycker att det är helt jäkla självklart att man ska ha fikat bredvid datorn.

 Och apropå att åka på spa. Här kan jag tänka mig hänga  någon gång.

Lite Lichtenberg

Medan R och Eje ägnade sig åt dammsugning av bilen i dag gick jag på en söva-Isa-promenad i Lichtenberg, ety det är där biltvättarstället är placerat.

I Lichtenberg, som alltså är stadsdelen strax öster om Friedrichshain, ser det ut såhär: 

En ganska sömnig stadsdel med mest bostäder bara. Förutom ett och annat bäckerei förstås. 

Några gamla och igenbommade hus fanns det förstås också. Tror att det här eventuellt kan ha tillhört sjukhuset som ligger där, Sana Klinikum. Fick genast massor av läskiga historier i huvudet, om barnspöken i nattsärkar och sånt. 

En fin dörr. Grönt är skönt. 

En tandläkare som heter Tung i förnamn. Det var kul. Men bara lite. 

Såhär såg tydligen Lichtenberg ut år 1780. Det har hänt en hel del, det ser man ju tydligt. Och med tanke på hur dyra lägenheterna i grannstadsdelen F'hain har blivit så lär förändringarna i L'berg fortsätta komma under de närmaste åren, bli fler och större. Men det är bara vad jag tror det. 

Tacka datschan för det

Vi överlevde den varmaste dagen sedan temperaturer började mätas i Berlin! Och det utan behöva hänga på en av Berlins alla överfulla badplatser, aka helvetet på jorden. High five på det!

Det har vi min kompis H att tacka för. Hennes familj äger nämligen en datscha, alltså ett liten, liten sommarstuga i utkanten av Berlin, byggd under DDR (jag har skrivit om det här stället förut, för länge sedan.). Det lilla huset ligger väldigt fint till, alldeles invid en sjö, i något som påminner om ett kolonilottsområde, fast med lite större hus. Och hit blev vi alltså inbjudna i går, sådan jäkla lättnad.

Badplatsen delar hela datschabyn på och det är många som badar nakna, helt i linje med nudistkulturen i DDR, der freikörperkultur. Nudistkulturen är förresten fortfarande stark överlag här i Berlin – det kryllar av sambastuar, gemensamma omklädnings- och duschrum och nakenområden på badplatser (och att dra fram en tutte för att amma sitt barn ute på stan är inga problem alls). Det var ovant i början men jag gillar verkligen den avslappnade attityd kring nakenhet som finns här. Härligt ju! Fast i går behöll vi kläderna på, vi var ju ändå utbölingar.

Hur som helst, årets varmaste dag blev väldigt fin och tillbringades till största delen i plurret. Sehr gut.

Rättelse: Det heter Die Freikörperkultur. Herregud, fem veckor i Sverige gjorde knappast underverk för tyskan. 

Tänker

Jag fortsätter att fundera. På allt jag skulle vilja göra men inte hinner, på vad jag vill att livet ska innehålla och hur jag ska få det att innehålla just det, på hur barnen mår, på hur R mår, hur jag mår. På hur ett liv i Sverige skulle se ut om vi valde att leva där.  

Som vanligt kommer jag inte fram till något storslaget alls, jag blir avbruten alldeles för ofta för det, men så småningom kanske det leder till något. En förändring. Eller ett beslut att stanna där vi är. 

Jag antar att jag måste ha tålamod bara. Låta tankarna mala ett tag till. Vela vidare. Eller så tar vi bara ett beslut, tjoff! Bestämmer oss för att stanna tills Eje börjar skolan. Eller tills han ska börja mellanstadiet. Eller eller eller. Kanske ska vi planera tre år framåt i taget och se sedan hur det känns? Eller två? Fem? Bäst är kanske att försöka sluta tänka så mycket, slappna av och bara leva. 

Ni andra utlandssvenskar i liknande situationer, hur tänker ni? 

Mera värme

Så tar vardagen så sakteliga form igen. Eller. Nja. Varken jag eller R har börjat jobba ännu så vi ägnar oss åt att fixa lägenheten, lägga trall på balkongen och sånt. Badar lite, leker kök med Isa. Mycket mer än så klarar vi inte av just nu. Värmen alltså, den är galen. Och värre och värre blir det - i helgen ska det bli fyrtio grader. Fatta. Fyrtio grader. Bäst att hålla sig inne va?  Det eller en tripp till hemliga sjön. Vi får se vad vi mäktar med.

Och just det. Vi räknar ner också. Till Isas dagisstart. Två veckor kvar nu. TVÅ YNKA VECKOR INNAN VÅR BEBIS SKA BÖRJA PÅ DAGIS. Märks det att jag har en aning ångest över det här? Ångest, samtidigt som det ska bli helt fantastiskt att hitta något slags fokus igen. Få lov att arbeta mer regelbundet, ha tid att tänka, påbörja, slutföra, utmanas. Förutom att jag ska skriva en sjuhelvetes massa artiklar så är höstens projekt att lära mig mer om Berlins historia. Den har ju lite att bjuda på, om en säger, och det är verkligen på tiden att jag tar mig tid att läsa mer, gå på några fler museum. Det finns så många jag inte hunnit besöka ännu så det är pinsamt (å andra sidan finns det ju väldigt många här också). 

Okej. Nu ska jag duscha kallt och försöka pimpa mig själv lite innan nästa svettattack. Hemmafest ikväll.

Och, of course. Dagens reklam för Citykollbloggen. I dag tipsar jag om bra badställen i stan.

Mir ist heiß. Sa jag rätt nu?

Det är så lätt att råka säga att man är kåt istället för varm på det här språket. Ich bin, mir ist.. Kan ju ge lite fel signaler när man bara tänkte kallprata om vädret med någon annan dagisförälder eller så. 

Hur som helst. Det är sjukt hett ute här i Berlin nu. Känns lite som att vandra omkring i solvarmt smör och jag njuter så in i bengen. Minnet av den oändliga vintern ligger nära, har liksom etsat sig fast, och jag är  fortfarande helt förvånad över att det blev en sommar till slut ändå. Det kändes  helt omöjligt i snöyran i slutet av april någonting. 

Vi hänger mest i parker de här dagarna. Och helst sådana där det finns sprutande vatten. Och lite skugga. Den på Forckenbeckplatz med de vattensprutande elefanterna är schysst, och så Boxi förstås. I finfina Volkpark Lichtenberg finns det också en sprutmojäng vill jag minnas, men där har vi inte varit ännu pga att inga av Ejes kompisar brukar gå dit. Och de är himla viktiga efter fem sablans veckor utan dem. 

Honey, I'm home!

Vi är tillbaka! I Berlin! Hemma! Det är så härligt att jag måste skriva utropstecken efter varje mening!

Fast gladast är nog Eje. Han har längtat hem något alldeles vansinnigt den senaste veckan och nu studsar han lyckligt fram och återupptäcker allt han gillar här. Min brandbil, åh! Min fina matta! JAA! VI GÅR TILL BOXI! Och igår kväll när det började mörkna: Min lampknapp! Åh! Tack snälla mamma för att jag har en så bra lampknapp! 

Eh, ok? Men fint att han är nöjd. 

Förutom att Eje möjligen tycker att den var lite lång så är vi mycket, mycket nöjda med vår Schwedenurlaub. Vi har träffat hundra miljoner människor, varit på en miljard ställen, fyrtioelva festligheter och haft fint väder nästan hela tiden. Isa har lärt sig att gå, Eje har fyllt fyra och fått en spindelmannendräkt, jag har fått min dos av havsfläktar och R har ätit lakritspuck. Jag ger sommaren hittills fem av fem brezlar. Och då har vi ändå hela Berlinbiten kvar. Den bästa ju! 

Btw, på Citykollbloggen har jag skrivit ett inlägg om vikten av att ha kontanter på sig i den här stan. Läs det om du är på väg hit vetja. 

Kivik

Min stora familj. Syskonen, kusinerna, allihop. Så jäkla fina. Och så jäkla härligt att få hänga med dem här, på Kiviks stränder. 

Älskar den här semestern, vi har och har haft det så otroligt bra. Tre dagar kvar nu, sedan bär det hem till Berran igen. Blir härligt det med. 

S som i orm

Ejes språkutveckling är spännande just nu. Kanske rasslar det till lite extra eftersom vi är i Sverige också, han lär sig nya ord hela tiden och testar uttryck så det står härliga till. Dessutom har han fått en kul pysselbok med pedagogiska övningar där han lär sig att känna igen bokstäver.

Men ibland märker man ändå att tvåspråkigheten ställer till det en aning. Ett exempel: Tyskans Schlange, orm. Att komma ihåg att det heter just orm och inte "slang" på svenska är skvatt omöjligt. Det går liksom kors i huvudet på honom och när han väl kommer ihåg att Schlange heter orm så hävdar han ändå med bestämdhet att orm börjar på s. "Bokstaven ser ju ut som en slange"! Japp. Och som en slang. Och en orm. 

Himla förvirrande ju. 

Tillägg. Det går ju uppenbarligen kors i mitt språkhuvud också (förmodligen ännu mer än i Ejes). Precis som Thomas påpekar här nedan heter det ju Schlange, och inte Slange som jag skrev först (ändrade för att inte skapa ännu mer förvirring). Tack Thomas.

Halvtid

Vi har det väldigt bra. Tar det lugnt, fast på ett ganska intensivt sätt. Som alltid här i Sverige. Många ställen att ta det lugnt på, många människor att ta det lugnt med.

Jag tror nog att det här till och med är vår bästa Sverigesemester hittills sedan vi flyttade till Tyskland. Det beror nog till stor del på att Eje blivit större nu och vi liksom upplever Sverige genom honom på något sätt. Vi tar honom med till ställen vi älskar (det spartanska landstället i Stockholms skärgård) eller älskade som barn (Grönan). Visar honom, berättar varför vi tycker så mycket om att vara där. Och han lyssnar och tar in. Det är härligt.

Vi ska turista på ställen som är helt nya för oss allihop också. På Astrid Lindgrens Värld till exempel (måste man ju om man nästan är tysk, eller?). Och så Kivik, mitt under äppelmarknaden. Lite västkuststrand på det och sedan bär det hem igen. Borde bli fint alltihop.