Det skulle ju förmodligen inte ens vara hälften så härligt om jag bodde här på heltid. Eller, det vet jag att det inte skulle.
Det känns fint att vara förtjust i min hemstad igen. Inte allt i den, men väldigt mycket. Jag blir inte arg på den längre, tänker att den må ha sina fel och brister (till exempel det stressiga tempot) - men är himla fin ändå.
Jag har äntligen slutit fred med Stockholm. Och med mig själv.
Det hänger nog ihop, det där.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar