Äta leka skriva reka

Nu är det slut på de lata dagarna. Jag har precis kommit hem från den sista sköna semesterveckan (Frankrike. Ostron. Havet. Bergen. Ni fattar, hur lyxigt som helst) och medan jag sorterar tvätt och stuvar in resväskorna förbereder jag mig mentalt på att börja jobba igen. För nu är det dags. Nu får det vara nog med runtlullandet, nu vill jag komma igång med att uppdatera mig på allt som hänt i Berlin över sommaren, med att leverera uppdrag vars deadline kryper närmare och med att kamma in nya jobb. Jag vill ha vardag igen. Skön berlinerfrilansarvardag med ett och annat avbrott för ett dopp i någon sjö någonstans kanske.

 Lite ironiskt känns det förstås att jag står här med fötterna i startgroparna, taggad till max (snart i alla fall) och redo för en intensiv höst när resten av stan precis tagit semester. Det är totalt dött här, inte en människa på lekplatserna, inga köer någonstans och tomma serveringar. Här började sommarlovet för bara några veckor sedan och det verkar vara först nu som de flesta tar ut sin ledighet. Men det är bara bra. Ju mer lugn och ro, desto mer får jag gjort. Ett två tre nu börjar jag.