Honey, I'm home!

Jag tror inte att jag har berättat förut här på bloggen hur mycket jag flänger. Nu när jag börjat arbeta ordentligt igen efter mammaledigheten känns det som att jag alltid är på väg någonstans. Riktigt så är det inte, mest sitter jag på min rumpa här i Berlin, skriver artiklar och skickar iväg idéer en masse till olika tidningar, men några gånger i månaden åker jag iväg på ett tv-jobb någonstans. De senaste veckorna har jag jobbat i Milano, London och nu i går i Stockholm. Nästa vecka Stockholm igen och så rullar det på. Förhoppningsvis. För säkert vet man aldrig, det är ju tjusningen (?) med att frilansa.

Jag både älskar och hatar att resa på det här sättet. Avskyr att åka men har nästan alltid superkul när jag är borta och älskar, älskar att komma hem igen. Mina resor håller min kärlek till Berlin fräsch och sprudlande. Jag hinner aldrig vara här tillräckligt länge för att sluta se allt jag tycker så mycket om  eller börja längta någon annanstans.

Det finns ju de som säger att det är bra att längta lite efter sin kärlekspartner ibland. Jag håller med. Efter ett par dagar i en annan stad är det så härligt att komma hem till stora kärlek Berlin, få en lång kram av de mysiga kaféerna, kullerstenarna, gatukonsten, musiken, krusidullerna, lekparkerna, butikerna, de politiska slagorden på husväggarna, de breda gatorna och stoppljusen som lyser som hjärtan. Berlin, älskling, jag är hemma, tänker jag när jag kliver av S-bahn vid Frankfurter allee.
Och den här gången stannar jag i en hel vecka.

Jag har förresten fått ett Cherry on top award av Johanna som skriver bloggen Vardag på Sicilien. Tusen tusen tack!