Lite om gentrifieringen - Liebig 14

I Berlin finns det fortfarande en hel del husprojekt. Ett husprojekt kan väl beskrivas som ett alternativt boende som ofta också fungerar som ett kulturcentrum med fester, konserter och politiska kaféer. Liebig 14 här i Friedrichshain är ett Berlins äldsta husprojekt. Men bara i en dag till.

Det handlar förstås om att huset fått en ägare som vill förvandla kåken till lyxlägenheter som han eller hon sedan kan sälja dyrt till trettioplussare med bugaboobarnvagnar. Det här pågår överallt här i Berlin men kanske i synnerhet i Friedrichshain som ofta omnämns som det område där bostadspriserna ökar mest just nu.

Problemet, det som så många här protesterar mot, är att hela stadsdelen sakta men säkert blir homogen. Samma typ av människor överallt,  i samma fas av livet. Lattemuggar, barnvagnar, iphones och ungar i välskräddade ekokläder. En monokultur, var det någon som kallade det.

Det här är så svårt. För samtidigt som jag älskar den sköna blandningen av människor här i Berlin – det är ju till stor del den som gör att staden känns så levande – så inser jag ju att jag själv är en del av problemet. Jag är småbarnsförälder, 30 år gammal och en av de som följt trenden och kommit hit för att ta del av den här balla, levande, internationella staden. Jag köper lyckligt min latte på väg till lekparken och visst drömmer jag också om att bo större i en av alla de vackra sekelskiftsvåningar som finns här. Till råga på allt både bloggar och skriver jag artiklar om hur fantastiskt Berlin är, lockar hit ännu fler. Och ju trendigare staden blir desto mer drivs priserna upp. Och gatukulturen bort. Och när den charmiga blandningen av människor som finns här nu försvinner slutar staden att vara ball. Åtminstone lika ball som den är nu.

I grund och botten handlar det ju förstås om politik. Ska staten låta bli att privatisera varenda hyreshus så att även de grupper som inte har möjlighet att bo i en nyrenoverad prisupptrissad lägenhet har råd att vara kvar i de hippa områdena (som ofta blivit hippa tack vare konstnärerna, bohemerna, ungdomarna - dvs grupper utan särskilt mycket pengar) eller ska marknaden ska få styra helt och hållet? Ska den mångsidig kulturen i Berlin uppmuntras eller ska staden ta alla tillfällen i akt för att locka hit fler högavlönade skattebetalare och på så sätt få mer pengar i stadskassan? Finns det en mellanväg?

I morgon ska de boende i Liebig 14 vräkas. Om inget oväntat händer vill säga, vilket i och för sig inte vore helt oväntat. Schade.

"Liebig 14 stannar. Inget lyxkvarter här ".