Jag tog en kvällspromenad i går. Det var varmt ute, över 20 grader och solen lyste varmgult över alla de som med fredag i stegen var på väg hem efter jobbet. På uteserveringarna blänkte ölglasen och från parken steg röken från grillarna. Fåglarna kvittrade intensivt vart jag är gick. De gör det här i Berlin, jag har aldrig varit i en stad med så mycket fågelkvitter förut.
Så kom den där känslan igen. Hur ska jag någonsin kunna flytta hem? Är det ens möjligt att tröttna på det här? Förutom att vara lite närmare familj och vänner, vad skulle vi komma tillbaka till? Blir det bara bolån, hets och stress eller kan vi göra annorlunda?
Vissa dagar känns det så självklart att vi ska tillbaka någon gång, andra dagar förstår jag inte hur det ska gå till. Kan man inte ta med sig Berlin, med fågelkvittret och allt, hem till familjen?
Hittade din blogg av en slump och vill bara säga att den är jättesöt. Jag har varit i Berlin några gånger, och det är kul att läsa om ditt liv där. Förstår dessutom verkligen vad du menar med att vara kluven om att flytta hem, det har jag upplevt med ett annat land... :)
SvaraRaderaTack Linn! Jo, kluven var ordet...
SvaraRaderaVi har en massa fågelkvitter utan för vårt fönster i Kärrtorp. En sak mindre att ta med hem!!
SvaraRaderaTack Johanna, det ska jag komma ihåg. Fågelsång i Kärrtorp, bra grejer. Och så finns ju ni där också : )
SvaraRadera