Ich bin ein berlinerklyscha

Ibland blir det nästan lite för mycket. Jag kom att tänka på det i dag när jag såg ytterligare en turist utanför fönstret som fotade vår fasad och säkert tänkte "åh, titta! Så berlinskt! Ett konstverk på huset!" (missförstå mig inte här, jag älskar vår husvägg).

Jag bor bakom en fantasifullt målad fasad. Delar gård med ett galleri som väldigt ofta har fest och som visar konst i stil med skyltdockefot-sticker-upp-ur-bricka-inklädd-i-staniol-bredvid-en-vissen-julgran. I lägenheten mittemot bor en tjej som driver en burlesquebutik på nätet och rakt över gatan är hela huset ockuperat. Åtminstone vill de som bor där att det ska verka så. Inte sällan tågar enorma demonstrationståg utanför fönstret. Jag jobbar med media och tillbringar oftast mina dagar på kaféer där jag sitter och skriver, som typ alla andra mellan 20 och 40 i den här stan (som inte är födda här).

Klyschigt är vad det är. Men det är okej. Jag är den jag är, jag bor där jag bor och jag gör det jag gör. Det är tur att jag inte satsar på att bli poet i alla fall.