Kortkort Sverigetur

Så blev det dags för lite Stockholm igen. Tillbaka till livet som det var förr. Utan man och utan barn den här gången men med kompisar och tevekameror, stativ, lampor och Kungsgatans myller och libanesisk till lunch och sushi till middag. Det blev en liten minisemester från mammalivet i form av första tevejobbet sen min pojke föddes. Det var härligt. Ni vet, allt det där med att få tänka färdigt en tanke och ägna sig åt sitt helt ostört under flera timmar i sträck. Och roligt att få göra teve igen. Jag älskar att göra teve. Nästan lika mycket som jag älskar att skriva.

Fast hur trevligt det än är att göra en utflykt för sig själv då och då till det gamla livet så kan jag inte säga annat än "nej, vi är inte redo att flytta hem igen" på frågan som alla ställer varje gång vi dyker upp där hemma. Berlin är för bra. Vi mår så bra här. Och mår vi bra mår vår pojke med stor sannolikhet också bra. Vi kan inte flytta hem ännu, vill inte, ska inte. Det går alldeles utmärkt att göra en stockholmsutflykt då och då och det räcker gott och väl. I alla fall nu.