Das Haar. En uppdatering.

För en tid sedan bad jag om hjälp här på bloggen. Hårhjälp. Jag hade kalkpanik, kan man väl säga. Mitt hår hade efter dryga 3, 5 år i Berlin förvandlats till stålull, fast utan de braiga kvaliteterna (om jag ändå hade kunnat diska kastruller med det, liksom). Trassligt, torrt, skadat. Ledset. Fult.

Och allt var kalkets fel.

Hur som helst, jag fick massor av fina tips och tack vare er, mina vänner, så mår mina strån mycket bättre nu! Lockarna har kommit tillbaka, håret har blivit mjukt igen och även om det kanske inte ser sådär reklamfriskt och spänstigt ut som in my dreams så tror jag åtminstone inte att nästa frisör jag går till kommer att ta sig för pannan och bli helt deprimerad, eller ge mig en utskällning (i klassisk berlinstyle). Lockarna skulle säkert kunna bli ännu gladare om jag skötte om dem mer, klippte och gjorde inpackningar oftare, men vardagen och småbarnslivet... Äsch, ni vet. Det viktigaste nu är att det duger, det ser helt okej ut.

Så, till saken. Vad har jag gjort? Jo, såhär:

Jag sköljer det numera då och då med utspädd äppelcidervinäger. Inte varje gång jag duschar, trötta morgnar är det svårt att komma ihåg att göra i ordning flaskan med blandningen och ta med den in i duschen, men det verkar faktiskt hjälpa att göra det ett par gånger i veckan. Det rensar bort kalket och är verkligen ett toppentips för alla som lider av kombon tunna, nordiska hårstrån och kalkrikt vatten.

Efter att ha tvättat det har jag i ganska mycket aloe veragel (98%) och efter det en produkt med morrocan oil som liksom fuktar till utan att fetta ner (obs att det inte har hjälpt att bara använda produkten med oljan. Morrocan oil beskrivs ju ofta som en mirakelprodukt för trötta burr men behövde uppenbarligen lite hjälp på traven när det gällde mitt hår).
Och tada! The locks are back! Yay! Tack alla kom med tips, ich bin sehr glücklich. 

Ok. Inte jag. Bild från www.findingnew.com