2014/09/15

Femtonde september 2014

Ja, ni. Jag har inte riktigt hämtat mig ännu så istället för att försöka få ur mig något vettigt länkar jag till kloka Charlotte.

Ta hand om varandra.


1 kommentar:

  1. JA! En perfekt balanserad programmserie av British Museum's utomordentlige Neil MacGregor. Och en fantastisk komplettering till den tyska TV-Serien "Die Deutschen". För den som har bott så länge i Tyskland som du, och som har haft nog energi (och seghet!) att verkligen stiga in i och lära sig detta komplicerade (tack för det, romerska legioner) språk, är det ett "måste" att fördjupa sig i varför detta europeiska kärnland - gränsande till fler stater än något annat land i Europa - med sina 16 + 1 regeringar kan vara så otroligt komplicerat.
    Förvisso, med två små barn är du naturligtvis starkt bunden till Berlin, men redan efter ett kort dagsbesök i exvis Dresden, München, Frankfurt, Köln eller Hamburg slås man med häpnad över hur heterogent landet är. Svaret kan bara sökas i Europas historia, ofta sammanfallande med Tysklands historia.
    För den historielösa svensken (Gustav Wasa/Wasloppet; Gustav II Adolf / bakelser(Gbg); Karl XII / stark typ; Olof Palme / någon sköt honom) är det nästan otänkbart att försöka utloda bakgrunden till den dagliga sociala omgivningen i ett främmande land, som man valt att bo i för en tid och vars språk man lärt sig (och därmed vunnit en ny identitet), genom att åtminstone flyktigt skaffa sig en historisk överblick.
    Naturligtvis blir historien ännu mera påträngande om man bor i en stad som Berlin, varje sten med en bortslagen kant vittnar om vad som hänt. Det tal som Bundespräsident Gauck höll den 27.Jan/2015 är utmärkt för att förstå hur man ser på det historiska förflutna i ett land som Tyskland - ansvaret för framtiden bestäms av förbrytelserna i det förgågna. Ett av Bundespräsident Gustav Heinemanns bekanntaste citat är "Es gibt schwierige Vaterländer. Eines davon ist Deutschland. Aber es ist unser Vaterland:".
    Den här kommentaren blev nog lite för lång, men temat är orsaken. Och eftersom det hela ändå är för långt avslutar jag det med ett av mina favoritutdrag när jag försöker förklara kompliciteten "Tyskland" för besökare, det är ur teaterstycket "Des Teufels General" av Carl Zuckmayer (1945/46):

    „Da war ein römischer Feldhauptmann, ein schwarzer Kerl, braun wie ne reife Olive, der hat einem blonden Mädchen Latein beigebracht. Und dann kam ein jüdischer Gewürzhändler in die Familie, das war ein ernster Mensch, der ist noch vor der Heirat Christ geworden und hat die katholische Haustradition begründet. Und dann kam ein griechischer Arzt hinzu, oder ein keltischer Legionär, ein Graubündner Landsknecht, ein schwedischer Reiter, ein Soldat vom Elsass, ein dicker Schiffer aus Holland, ein Magyar, ein Pandur, ein Offizier aus Wien, ein französischer Schauspieler, ein böhmischer Musikant – das alles hat am Rhein gelebt, gerauft, gesoffen und gesungen und Kinder gezeugt und – und der Goethe, der kam aus demselben Topf, und der Beethoven, und der Gutenberg, und der Matthias Grünewald, und – ach was, schau im Lexikon nach. Es waren die Besten, mein Lieber! Und warum? Weil sich die Völker dort vermischt haben. Vermischt – wie Wasser aus Quellen und Bächen und Flüssen, damit sie zu einem großen Strom zusammenrinnen. Vom Rhein – das heißt: vom Abendland. Das ist der natürliche Adel. Das ist ‚Rasse‘.“

    Naturligtvis borde man komplettera det hela med en turkisk Gastarbeiter, en vietnamesisk Bootsflüchtling, en medelhavsinvandrad afrikan, en syrisk krigsflyktling, en, en rysktysk invandrare, intellektuella från forna öststater osv., ”...ach was, schau im Lexikon nach.”.

    Men någonstans måste jag ju sluta. Det gör jag här och nu. Förlåt svallet. Temat var orsaken.

    SvaraRadera

Follow JohannaPaues on Twitter Resor
Toppblogg.se