Prästostslycka och julstämning

Kaviar, lagrad ost, bregott, julmust och knäckebröd. Och pepparkaksdeg. Allt det där finns i vårt kök nu, för är det någonting vi svenskar gör på Svenska kyrkans julmarknad här i Berlin så är det att handla svensk mat.
Folk (berlinsvenskarna) får nästan något fanatiskt i blicken när det finns så mycket av det gamla hederliga att köpa. Ååååååå kolla! Råååröörda lingon! Fraaaasvåfflor! Det spelar liksom ingen roll att det är av ett märke vi aldrig skulle köpa hemma och att det kostar tre gånger så mycket som på Ica. Det är svenskt. Måste ha.

Jag gillar julmarknaden på Svenska kyrkan. Det känns fint att gå runt bland alla dalahästar, svenska barnböcker och älgkorvar och vara nostalgisk. Det är en liten sverigeinjektion som sätter fart på glöggsuget och en bra start på julmarknadstiden i Berlin. För nu börjar det i varenda hörn av den här staden, bjällerklangandet.

På vägen hem kom vi på att vi bara har en enda pepparkaksform att baka ut vår deg med. Den är i form av tevetornet. Det blir toppen det, svenska pepparkuchen möter Deutschlands snyggaste landmärke. Värsta crossovern.

Istället för Lucia

Tyska dagisbarn går inte i luciatåg, det går i ett lanternatåg. Det är lite samma princip som luciafirandet, de ska med sina lanternor sprida ljus och värme, fast det är inte Lucia som är förebilden här utan helgonet Sankt Martin.

Själva Sankt Martindagen är den 11/11, men titt som tätt under hela november kan man höra barnen utanför fönstret. De går med sina lyktor i stora klungor på stadens gator och sjunger martinsånger. Ofta har de gjort lanternorna själva vilket gör det ännu rarare - vissa består mest av klister, andra av en hel buske med höstlöv.

Enligt legenden om Sankt Martin var han, surprise surprise, en ovanligt schysst kille. Den mest kända historien om honom handlar om hur han en väldigt kall natt mötte en uteliggare som frös. Utan att tveka en sekund rev Martin av en stor bit av sin kappa för att den hemlösa skulle ha något att värma sig med. Ni förstår, vilken kille. Helt klart värd ett tåg han med.

De exotiska djuren i DDR

När Västberlin hade sitt flotta Zooligischer Garten ville ju inte DDR vara sämre. Så kom djurparken Tierpark Berlin till och där var jag i går.

Man skulle väl kunna säga såhär: Det märks att det inte är en djupark som kom till för kommersens skull. Nu i november är det ju visserligen lågsäsong, men hallå - en lördag förmiddag borde det väl vara några fler där än typ tre pensionärer och tanten i kassan? För att stället ska gå runt, menar jag.

Det kändes helt surrealistisk att gå runt i den extremt avskalade och nästintill tomma parken. Djuren tittade på oss som om de undrade varför vi kommit dit och hela stället andades "här ska man inte förlusta sig, här ska man lära sig hur djur ser ut". Husen var grå, det fanns inget tingeltangel någonstans och på skyltarna som informerade om de olika arterna staplades bara torra fakta. "Apa. Bor i Afrika. Brun svans. Guldgul buk. 30 cm lång." Efter ett tag blev vi hungriga och sugna på en currywurst, men det enda mataktiga vi kunde hitta inlagda gurkor serverade i enlitersplastpåsar. Som sagt, surrealistiskt.

Men, bortsett från att djur i bur alltid gör mig lite nedstämd, så gillade jag ändå Tierpark Berlin på något sätt. Det var som att besöka en svunnen tid och gav lite samma känsla som det nedlagda tivolit i Treptower Park.
Förutom att Tierpark knappast är nedlagt.


Min lunchgurka.

Favoriterna runt hörnet

I snart ett och ett halvt år har jag promenerat, cyklat, vaggat (gravid) och barnvagnat mig fram här i Berlin, och framför allt här i Friedrichshain. Det vore ju konstigt om jag inte hittat några favoriter bland alla kvarterskrogar och kaféer jag besöker längs vägen. Det är ju så lyxigt här dessutom - hemma i Sverige hade jag en thailändsk och en "Stor stark och plankstek för 99 kronor" -restaurang att välja mellan - här i Friedrishshain kryllar det av ställen.

Hur som helst. Här är mina runt-hörnet-älsklingar.

Vineria del Este
Underbar tapasrestaurang där kyparna är rosiga om kinderna och så avslappnade att man får lust att bjuda hem dem. Stearinljusen är nedstoppade i gamla vinpavor och stället känns charmigt slarvigt och rejält på samma gång. Och just det, jättegod mat också.
Bänschstr. 41, Friedrichshain

Orange Coffee
Frukoststället nummer ett. Här har vi ätit så många gånger att vi då och då faktiskt känt oss lite trötta på kafét - bara för att börja längta dit igen efter några dagar. Riktigt schysst och prisvärd mat och bra frukostmenyer att välja mellan. Och väldigt rar personal.
Voigtstrasse 35

Lemon Grass
Världens bästa Tom Kahsoppa. Helt enkelt.
Simon-Dach-Strasse 2

Eismanufaktur
Dom har chokladsorbet, behöver jag säga något mer? Helt grymt för alla som gillar mörk choklad. Och glass förstås.
Simon-Dach-Strasse 9

Itowe - Greg's place
Greg bakar kakor, och det gör han bra. Jag har skrivit förut någon gång att hans cheesecake ska vara stans bästa - det är den. Man kan säga såhär: Det finns finns cheesecake, och så finns det Gregs cheesecake. Gå dit!
Greg själv är förresten en väldigt trevlig amerikan och en av de mest feminina män jag någonsin träffat. När han berättar om sina kakor fullkomligt lyser han.
Samariter Strasse 32

Kos House
Senast i går var jag på favoritgreken Kos House. Det är zorbamusik i högtalarna, hötorgsmålningar över grekiska solnedgångar på väggarna, gyros och tzatziki (i mängder dessutom, extremt stora portioner). Så opretentiöst och så härligt. Och alltid knökfullt.
Karl-Marx-Allee 129

Om ett par månader har jag säkert hittat några favoriter till bland alla nya ställen som poppar upp hela tiden. Det går fort här i Friedrishshain.

Små sting av saknad

Solen skiner, det är runt 10 grader varmt och höstlöven knastrar under fötterna. I dag visar sig Berlin från sin vackraste novembersida och det är svårt att tänka sig att det snart är midvinter och jul. Igen.

Tiden har gått fort och jag har slutat att vara ny här. För ett år sen såg jag på Berlin med en nyförälskads ögon och jag kunde inte komma på någonting jag saknade hemifrån Sverige.

Jag älskar fortfarande Berlin, men jag kan inte säga att jag är nyförälskad längre. Jag har lärt känna staden och gjort allt det nya till min vardag.
Och i den nya vardagen har det börjat smyga sig in små sting av saknad.

Jag saknar vattnet och luften som smakar friskt. Jag saknar vyn över Stockholm från Djurgårdsbron och närheten till naturen. Jag saknar stadsgator utan hundbajs och jag saknar prästost och filmjölk, svenska tidningar, salt lösgodis och låglaktosmjölk som inte är uht-behandlad.

Men mest av allt saknar jag att inte kunna träffa min familj och mina vänner när jag vill, och förmodligen blir det det som får mig att komma tillbaka till Sverige så småningom. Fast inte nu, än är jag inte färdig med berlinerlivet. En till jul väntar, och kanske en höst till med knastrande löv.

Svinet i Deutschland

Eftersom alla pratar om svininfluensan så kan väl lika gärna jag också göra det. Här i Berlin är det kaos. Åtminstone tycker tidningarna att det är det. Ordnat kaos, skulle jag kalla det. Det verkar finnas vaccin, men inte så mycket och dessutom måste alla de tusentals läkare som vill ge spruta först bli godkända som svininfluensavaccinerare, något som verkar ta tid.

Vi får väl se hur utslaget Berlin blir innan alla intyg kommit på plats och vaccinet börjar användas. Ordning och reda är ju toppen, men det här känns som ett typiskt tillfälle då det hade varit praktiskt om Tyskland var aningens mindre byråkratiskt.

Äsch, vad vet jag. Det kanske går hur bra som helst allithop. Har vi tur tar svinflunsan seden dit den kommer, tar en nummerlapp, ställer sig i kön och väntar på ett beslut innan den börjar smitta.

20 år senare

Så har dominobrickorna fallit. Mäktigt. Det var Wind of change och storskärmar med allt som hände på Brandenburger Tor, hundratals poliser och avspärrningar, currywurststånd, glühwein och fyrverkerier.
Jag måste säga att det känns riktigt häftigt att ha varit här i Berlin i dag. Berlinmurens fall är utan tvekan en av vår tids viktigaste händelser, hade den stått kvar hade vår värld sett helt annorlunda ut. Och jag är så glad över att bo här nu, nu när staden är både gammal och ny på en gång. Och ständigt förändras.

Här kan ni lyssna på mig i P1:s specialprogram om muren. I sändningens tredje timme.
Muren som föll i P1

Yogabidrag, bitte

Det tog mig ett och ett halvt år, men äntligen har jag börjat förstå hur det tyska försäkringskassesystemet fungerar. Det är inte som i Sverige, där alla skrivna i landet hör till the one and only Försäkringskassan - här finns en hel drös med olika kassor och alla som har en tysk anställning är fria att välja vilken de vill. Så länge de inte väljer en privat försäkringskassa - det får bara den göra som har tjänat massor av pengar i minst tre år eller är egenföretagare (som om det skulle vara samma sak! Pah! Att vara rik och att vara egenföretagare är väl snarare väldigt ofta en motsats - åtminstone här i Berlin där så många är fattiga konstnäringsidkare).

Hur som helst, det finns såklart både bra och dåliga saker med det tyska systemet och positiv som jag väljer jag att från och med nu bara se det som är bra. Som till exempel att kassorna är så förtjusta i prevention. Här får du BETALT för att gå på yoga! Inte konstigt att det är finns typ fem yogaställen i varje kvarter! Är inte skräddarställning och solhälsningar din kopp te går det förmodligen lika bra med en kurs i mindfullness, undervattensrugby eller varför inte burlesquedans - så länge du väljer något som är bra för hälsan. Totalt kan du få omkring 1500 kronor av din försäkringskassa i preventionspengar. Flott!

Baka baka murjubileumskaka

Nu är det inte långt kvar, om bara fyra dagar ska 1000 två och en halv meter höga dominobrickor falla genom Berlin. Dominoeffekten ska förstås symbolisera murens fall och är en del av Fest der Freiheit, Frihetsfesten, som går av stapeln på måndag kväll. För att riktigt dra ut på effekten ska fallandet stoppas lite då och då - det vore ju dumt att inte låta fler än en viktig människa få putta igång det hela och så blir det ju så fint dramaturgiskt sett.

Den allra första brickan ska Polens före detta president Lech Walesa få välta. Det blir vid Reichstag, sen ska brickorna få falla ända bort till Brandenbruger Tor där Gorbatjov ska få säga några ord och Bon Jovi (lever han?) sjunga en sång. Den andra dominoomgången sätts igång av José Manuel Barroso, europaparlamentets talman Jezy Buzek och ett gäng skolbarn (så vackert) medan de sista brickorna får börja falla lite mer diskret - allt för att sluteffekten ska bli så mäktig som möjligt med fyrverkerier och hymner och hela kitet.

Alltså, ingredienserna för murjubileumet i Berlin 2009:
Tydlig symbolik
Politiker
Skolbarn
Bon Jovi
Fyrverkerier
och sjukt många dominobrickor.

Toalettkonsert i Kreuzberg

Vi har varit på konsert. I ett hus som förut var en offentlig toalett men som nu gjorts om till ett kafé. Längst bort i lokalen, kanske där urinoaren tidigare stod, satt bandet och spelade söta små sånger om livet och kärleken. Trummisen spelade på en trägroda, en resväska och en sko.
Själv satt jag på en stol på andra sidan rummet, ammade och njöt av livet. Globen och O2 World i all ära, men jag tror nog bannemig att jag gillar de små konserterna bäst.

Toalettkaféet ligger vid Hallesches Tor i Kreuzberg och här är tjejen som sjöng:
www.myspace.com/linneamusic

Konst överallt, varje dag om man vill

Nu hörni. Nu blir det kultur för hela slanten. De senaste dagarna har nämligen gått i konstens tecken för mig. I lördags var jag på utställningen Berlin 89/09 på Berlinische Galerie, och på söndagspromenaden råkade jag hamna i ett konstverk utan att det ens var meningen.

Berlin 89/09 var ganska spännande. Utställningen innehåller verk som skapats efter murens fall och tanken är att de på olika sätt ska beskriva den förändring Berlin har genomgått sen dess. Det var mycket "så här såg det ut förut, nu ser det ut såhär" men ja, jo, varför inte? Det är ju rätt intressant i sig att se hur Berlin gått från DDR-propanda till putsade fasader och reklamväggar. Verkar inte utställningen intressant tycker jag nog att man kan gå till Berlinische Galerie bara för att lokalen är så fin.

Uställningen i söndags bestod av ett gäng kavajer som hängde på vajrar i en kyrka utan tak. Jag har aboslut ingen aning om vad konstnären tänkte när han hängde upp dem, men när de vajade i vinden under en ganska regntung himmel blev det riktigt effektfullt.

Det är väldigt tacksamt att låta sina dagar gå i konstens tecken här i Berlin, det pågår alltid hur mycket utställningar som helst och ofta räcker det med att gå ut genom dörren för att få uppleva något kulturellt. Berlin är ett centrum för konstnärer och det märks verkligen. Enligt German Instititute for Economic Research bor det drygt 21 000 konstnärer och musiker här. Ska vi räkna med andra typer av kreatörer också, som arkitekter, grafiker, journalister och publicister, kan vi lägga på ytterligare 80 000 personer.

Tyvärr tjänas det knappast några pengar på konsten - trots att tyska staten lägger 564 miljoner euro om året på kultur så går det mesta till de stora instutitionerna som typ Deutsche Oper och Ägyptische Museum. Nä, hit kommer konstnärerna för att kunna leva samtidigt som de skapar sina alster nu när New York, London och Paris blivit alldeles för dyrt. Och återigen tänker jag på hur härligt det är att leva i en stad fylld av kreativa människor som kommit hit för att testa sina idéer. Och på vilken lyx det är att vara här just nu, när staden fortfarande är så spännande och ofärdig och så på gång. Bästa berlinertiden är nu.

Fikonfrenzie

I lördags köpte jag grönsaker. Massor av grönsaker. Det är lätt hänt när man besöker den turkiska marknaden i Kreuzberg.
Vi kom dit vid tretiden. Det är i senaste laget men helt perfekt, upptäckte vi, om man vill fynda på riktigt.
"Bananer 70 cent kilot!" "Tre mangos för en euro!" Försäljarna verkade tävla i att skrika högst och stämningen var minst sagt hetsig. Och när det var dags att betala gällde det verkligen att ha pengarna klara, det gick undan. Men roligt var det!

Roligast av allt var nog när min kompis, som hade fått i uppdrag att köpa lite fikon, kom tillbaka med en hel kartong av den blåa frukten. "Hjääääälp, det blev för många. Det kan inte stämma!" sa hon och såg väldigt förvirrad och lite rädd ut. Men det stämde och var bara galet billigt. Hon hade lämnat fram en euro och fått fyrtio fikon. Fatta frukstsalladen vi gjorde sen!

Tre kassar kom vi hem med och jag tror inte att vi gjorde av med mer än tio euro totalt. Jag säger det igen, det går verkligen att leva billigt i Berlin.

Höst! Aber das ist wunderbar!

Löven faller, det är kallt som satan och luften har blivit härligt krispig. Hösten har definitivt kommit till Berlin. För min del gör det ingenting att sommaren är över, den här hösten kommer innehålla massor av kul. Några exempel:

Den 9/11 firas det stort att det har gått 20 år sedan muren föll. Det blir jumbofest på Brandenburger Tor med fyrverkerier och musik och hela balunsen. Självklart pågår det redan nu en hel del annat murjubileumsanknutet, bäst är att kolla programmet på mauerfall09.de

Variéten SOAP går hela hösten på Chamäleon, en av Berlins äldsta och mest kända varietéscener. Den ska utspela sig i ett bubbligt badkar typ och det låter ju fantastiskt spännande. Måste fixa barnvakt!

Mer kultur. Teatern "Wintergarten" som varit stängd sen ganska länge har öppnat igen. På agendan står värsta burlesquedansshowen. Det vill jag inte missa, burlesque är ball.

Jag ska definitivt ta mig tid till att gå på hamam i höst. I Kreuzberg vimlar det av dem och ett riktigt schysst för oss damer heter Hamam für Frauen och ligger på Mariannenstrasse 6. Där ska jag basta tills jag är alldeles knögglig och sen skrubbas len av en turkisk madam. Mmmm, grymt mysigt nu när höstkylan kommit.

Jag ska utnyttja mitt nya mamakarte (kort som nyblivna mammor får köpa för 10 euro som beviljar gratis inträde lite här och var) och promenera bland djuren i Tierpark, Östberlins motsvarighet till Zoologischer garten. Färre turister, större promenadområde. Och coola djur.

Och så ska jag fika. Eller, hm, fortsätta fika. Jag ska äta stans bästa cheesecake på Greg's place på Samariterstrasse 32 (Greg är en kille som helt klart har ett passionerat förhållande till bakandet), frukostfika på nya barnvänliga favoriten Mocca på Schreinerstrasse 44 och eftermiddagshänga medan lillkillen sover på fiket som har kommit att bli mitt andra vardagsrum här i Berlin: Kaffee und Tee. Ligger på adressen Frankfurter Tor 5.

Så ni ser, här finns ingen anledning till att muttra över höstmörkret.

Kaféer där man kan leka, hurra!

En stor skillnad mellan Stockholm och Berlin är barnvänligheten. Och barnvagnsvänligheten. Jag har aldrig någonsin sett en "barnvagnar förbjuden"-lapp här och det finns mängder av kaféer med leksaker för barnen och där ingen rynkar på näsan för att vagnen ska med in. Tvärtom. Här har kaféägarna förstått att det finns pengar att tjäna på alla föräldrar som längtar efter att avnjuta sin latte i lugn och ro och, kanske framför allt, kunna säga mer än två meningar i rad utan att bli avbruten av att ens stackars barn i ren tristess slänger sockerskålen i golvet. Igen.

Ibland finns det hela rum där barnen kan leka och av någon anledning är kaféerna dessutom ofta väldigt billiga (kanske beror det på att tyska föräldrar bara får 60 procent av sin inkomst i föräldrapenning?).

Så hörni alla entreprenörer i Stockholm! Var lite smarta nu och öppna ett gäng kaféer med underhållning för småttingarna och plats för barnvagnar! Det kommer att bli succé!

Här är några tips på bra barnvänliga kaféer här i Berlin:

Das Spielzimmer
Schliemannstraße 37, Prenzlauer Berg

Frau Paul
Hans-Otto-Strasse 6, Prenzlauer Berg

Mocca
Schreinerstrasse 44, Friedrichshain

Kinderwirtschaft
Schreinerstrasse 15, Friedrichshain

Kiwii
Güntzelstrasse 10, Wilmersdorf

Paul und Paula
Richard-Sorge-Strasse 25, Friedrichschain

Kom gärna med fler tips!



Frau Paul i Prenzlauer Berg. Väldigt trevligt.

Kan det stämma? Öppet på en söndag?

I går var det Tysklands nationaldag och Berlin firade sitt nittonde år som en stad i ett land istället för i två med att hålla stängt. Det var så stängt överallt att knappt dönerställena höll öppet. Helt stendött.
I dag däremot var det öppet. På en söndag! Japp. Galet, jag vet. Söndagar är fortfarande för heliga för att hålla öppet på i det här landet (eller nåt) men eftersom det var stängt i går så slogs portarna upp i dag i stället. Tänk er vilken lycka, söndagar som i vanliga fall brukar vara lika roliga som en betongklump! Tysklycka! Ni kan ju föreställa er vilken shoppingfrenzie det ledde till.

Jag, som hade det lite torftigt på schampoofronten stoppade ner min son i barnvagnen och begav mig helt naivt till Ringcenter, ett stort köpcentrum i närheten. Det skulle jag aldrig ha gjort, jag kom knappt in genom snurrdörrarna. Det var mycket mer människor än på en lördag och väl inne fick jag verkligen boxa mig fram för att lyckas köpa mitt lödder för extra volym.
Så, helgens lilla lärdom: Gå inte i affärer i Tyskland dagen efter nationaldagen. Om den låg på en lördag, vill säga.

Hösthelg

Helgen väntar och jag ska ta det så lugnt det bara går. En barnvagnspromenad bland höstlöven, kanske en sväng förbi världens mysigaste chokladkafé/butik, "Olivia" på Wühlichstrasse, och så en träff med min älskade "vi-som-försöker-prata-tyska-grupp" i morgon kväll. Kan livet bli bättre? Kann das Leben besser sein?

Högerval och murjubileum

Tillbaka i Berlin, och här har det varit val. Angela Merkel blev inte så överraskande omvald och ska tillsammans med det liberala partiet FDP, som gjorde sitt bästa val någonsin, bilda regering. Borgerligt hela vägen alltså.
Samtidigt närmar sig 20-årsjubileet av murens fall. Här i Berlin satsas det för fullt. Det ska fyrverkerias och ställas ut gamla foton, debatteras och porträtteras. Muren som delade öst och väst är borta, i dag är alla tyskar fria att bestämma över sitt eget liv och rösta hur de vill. Och trenden går helt uppenbart åt höger.

Fast inte överallt. Här i de östra delarna av Berlin är Die Linke, Tyskland vänsterparti, riktigt populärt (nära 34 procent av rösterna) och även om Tyskland är ett enat land i teorin, så hävdar många att den fysiska gränsen bara bytts ut mot en social. Enligt en undersökning som kom i somras (från Institutet för marknadsundersökning i Leipzig) så uppgav 52 procent av östtyskarna att de känner sig som "andra klassens tyskar" och hela 17 procent anser att muren aldrig borde ha rivits. Med andra ord kommer långt ifrån alla fira murens fall nu i november, även om de flesta även här i öst gillar demokratin. Gudskelov.

En som definitivt kommer höja ett glas och känna sig glad är Klaus Hoffmann, en av alla dem som flydde över gränsen för ett liv i väst. Honom intervjuade jag i somras och artikeln kan du läsa i tidningen Fönstret.

Schweden!

Nu har det hänt. För första gången ser jag Sverige med andra ögon. Jag ser att husen i Stockholm är vackra, att det är rent och prydligt och att människorna är uppklädda. Jag ser att naturen är fin och jag ser de röda husen med de vita knutarna som tyskarna alltid pratar om. Och jag märker att svenskarna aldrig tar den sista biten och väljer sina ord med omsorg. För första gången känner jag mig som en riktig utlandssvensk, som vant mig vid något annat än det jag egentligen känner till bäst.

För första gången på fem månader är jag i Stockholm igen. Det är fikarace med alla vi inte hunnit träffa sen vi blev en familj. Vi umgås intensivt med de vi saknat, promenerar på Djurgården och alla far och morföräldrar nyper i min lilla pojkes stora kinder och är lyckliga över att vi äntligen är här.

Häromdagen fick jag frågan om jag längtar hem. Jag kände efter och sa att även om vi har det väldigt trevligt här i Sverige så längtar jag faktiskt, nu när en vecka gått, efter vårt lugna liv i Berlin.
Det visade sig att den som ställde frågan hade undrat om jag längtar hem till Sverige. Hoppla. Men där har vi beviset, jag har bytt perspektiv. Sverige är där borta, utanför, semester. Berlin är hemma, mitt liv i dag, min vardag.

Nu ska jag fika vidare.

Für sexy boys

Måste bara visa vad jag hittade i en souvenirbutik i Stralsund på vägen hem från Born an dem Darss. Ätbar tangastring "für sexy boys", 3.50 euro.
Deutschland, deutschland - ibland blir det bara så fel.




Lägg märke till blemmorna som måste kommit efter könshårsrakningen. Fräscht.

Tillbaka från Tysklandssemestern

Urlaub an der Ostsee... Fantastiska stränder, vackert ljus, ljumma vindar och trädgårdstomtar i massor. Åtminstone där vi var, i den lilla orten Born an dem Darss. Antingen är invånarna där extra galna i prydnadssaker eller så representerar stället tyskarnas inredningsstil i allmänhet - det kan jag ju inte veta förrän jag varit på urlaub på fler ställen i Tyskland.

Vi hyrde en lägenhet som var så belamrad med träankor, låtsasfågelbon, nallar och plastblommor att vi först misstänkte att det måste vara på låtsas, någon som driver med oss. Vi insåg ganska snart att inredningen förmodligen inte var ett dugg ironisk och att bara för att vi har vita väggar och blanka ytor som inredningsmall så har inte alla det. Efter ett tag blev det faktiskt ganska mysigt bland ankorna. Det var liksom trevligt att ha något att vila ögonen på vart vi än tittade, till och med toaletten hade ett gäng krusidulliga askar på hyllorna och några plastblomskransar på väggarna.

Born an dem Darss var en samling villor med grästak vid vattnet. Promenadstigar där medelålders par semesterhöll varandra i handen, en stor mataffär där det också gick att köpa badbollar, virknålar och pocketböcker. Och som sagt - i Born an dem Darss fanns det bisarrt många trädgårdstomtar.

Jag gillade stället, det var skönt med ren havsluft och sol, men fyra dagar var precis lagom för att jag skulle börja längta hem till mina nedklottrade punkarkvarter igen.


Gulligt värre...