Jakten på kontorsplatsen - del 2

Det var ju det här med kontorsplats. Jag letar och letar och häromdagen trodde jag faktiskt att jag fått napp. En atelier i Kreuzberg med alla möjliga människor som delade på utrymmet - grafiker, programmerare, konstnärer, musiker (han satt förresten under en enorm hög med filtar och såg väldigt, väldigt trött ut. Tydligen jobbade han mest på nätterna och var uppe tidigt den dagen, klockan 15.00).

Billigt, festligt - lät ju hur bra som helst. Och det hade det också varit, om inte själva kontorsrummet där jag skulle sitta låg i källaren och hela stället stank av rök och gammal sprit. De hade i och för sig precis haft en stor fest men någonting sa mig (och jag tror faktiskt killen som visade runt sa det själv också) att de nästan alltid precis har haft en stor fest. Och hej här kommer jag liksom, en präktig tant med barnstol på cykeln och bekväma skor. Nu ska jobbas, ungdomar! Upp och hoppa! Morgonstund har guld i mund! Nä, jag insåg att det aldrig kommer att fungera. Jag måste hitta ett prydligt ställe med ordnade människor. Jag är för mycket småbarnsförälder och för lite berlinbohem för att kunna jobba i en festlokal. Snyft. Jag börjar bli gammal.  

Sökandet går vidare.