Först och främst: Neuschwanstein. Vilket sjukt ställe. Ett Törnrosaslott, fast på riktigt. Det byggdes av den excentriska kungen Ludvig II av Bayern under slutet av 1800-talet och var tänkt att fungera som hans rekreationsställe och kompisen Richard Wagners inspirationshus. Tyvärr hann aldrig Wagner sätta sin fot i slottet, han dog 1883. Och Ludvig själv var bara där i totalt 172 dagar innan han lämnade jordelivet under mystiska omständigheter år 1886. Sedan dess är slottet en turistattraktion som varje år lockar 1.4 miljoner människor och det märktes. Turisterna gick som på led upp för den branta backen som leder till ingången.
Sen åkte vi till München och Oktoberfest. Åh Oktoberfest! Det var precis så mycket lederhosen, dirndlar, ompaompamusik och dyngfulla människor som jag hade föreställt mig. Fast kanske ännu mer faktiskt. Sjukt kul var det, och vilken stämning det var inne i tälten! Nu festade vi ju knappast loss eftersom vi hade vår son med oss men det gjorde ingenting. Jag har sugit in atmosfären och räckte gott. Åtminstone tills nästa gång jag åker dit. Ohne Kind.
Utanför öltälten pågick ett gigantiskt tivoli. |
Och innanför ett ompaompafylleslag. |
Vägen hem blev händelserik. Några mil norr om München började det tjockna till i trafiken på autobahn. Vår fil var fortfarande ganska fri medan den bredvid gick allt långsammare.
PANG! Precis brevid oss, en lastbil kör i full fart rakt in husvagnen och bilen framför, som i sin tur krockar med nästa. Husvagnsflisor flyger överallt, bilarna har ställt sig två tvären som två ihopknögglade papperslådor. Stanna bilen, mobilen, 112, min man springer dit. Andra rusar ur sina bilar och tillsammans får de ut de inklämda människorna. Alla verkar vara ok. Blödande men vid medvetande. Så otroligt läskigt.
Och sen, som om olyckan inte var nog, höll vi knappt på att komma in i Berlin. Avspärrat och köer överallt på grund av att, håll i dig, ytterligare en bomb från andra världskriget hittats i samband med att de bygger om S-bahnstationen Ostkreuz. 500 KILO TUNG! Alla hus runt omkring evakuerade, stackars människor. Det här händer ju titt som tätt i den här staden, lyckligtvis är det sällan någon bomb exploderar. Men ändå. Tänk om. 500 kilo. Hjälp.
Jag låter bli att tänka på det och drömmer mig bort till de bayerska brezlarna i stället.
Sjukt häftigt slott.
SvaraRaderaMen gud vad läskigt med olyckan och bomben!
Stora kramar!
Härligt inlägg, men sjukt otäckt med olyckan och, framförallt, bomben! Måste säga att jag totalt missat att de (fortfarande) hittar bomber från andra världskriget. Som om staden inte lidit tillräckligt redan av historisk terror!
SvaraRaderaEller hur! Historien kommer verkligen i fatt en i den här staden. På alla plan.
SvaraRadera