Wedding. Fast inte där utan i Mitte.

Jag laddar. Bröllopsladdar. Snart ska jag för första gången vara med på både vigsel och bröllopsfest här Tyskland (well, bortsett från mitt eget bröllop förstås. Men det räknas inte, vårt bröllop var så svenskt ett svenskt bröllop bara kan bli, förutom att det ägde rum i Berlin). Det är våra kära tyska vänner J och T som gifter sig och det blir först en kort ceremoni på ett standesamt här i stan och efter det partaj hela natten lång.

Lite vigselkuriosa: Här i Tyskland har inte kyrkan vigselrätt som i Sverige så alla som vill bli äkta makar måste gifta sig borgerligt. Självklart går det finfint att göra det i kyrkan också, men det blir bara en symbolisk och, förstås, religiös ceremoni och har inget med byråkrati att göra. J och T är inte särskilt religiösa av sig och struntar i kyrkan helt och hållet, några andra vänner här körde borgerligt först och sen kyrka och stor fest året därpå.

Jag har hört att det den standesamtceremonin till stor del består i att skriva under papper men tänker att det måste ju vara lite mer än så? Anyway, med tanke på min gråtstatistik (jag gråter bara någon nämner ordet känslor) så ska jag nog ladda med näsdukar i vilket fall som helst. Jag kommer säkert böla mer och mer för varje underskrift brudparet gör.