Berlin och ljuden

Berlin för mig är på många sätt ljud. Fina ljud och oljud. I början var själva tyskan också ett ljud, eftersom jag inte förstod. Då hörde jag mest fula halsljud när tyskarna pratade. Så är det inte längre. Tur det, tyskan är så mycket vackrare när man förstår vad de säger.

Just nu är det är någon på andra sidan gatan som spelar hårdrock med öppet fönster. Distade gitarriff studsar mellan väggarna. Går jag ut på balkongen istället, som vetter mot gården, möts jag av klassisk musik. På väldigt hög volym. Och då snackar jag så hög volym att till och med mina fönsterrutor skallrar när det blir lite mer dramatiska partier.

På morgnarna brukar vår granne öva på sin säckpipa (det är sant). Han spelar ofta fel. Det ljudet är definitivt ett oljud. Varför just säckpipa? Av alla instrument i hela världen.

Flera gånger i veckan går det förbi zigenare på gatan som hoppas på att vi som bor i husen ska slänga ut en euro för att de spelar så fint för oss. Kan det löna sig? Förmodligen inte, men de spelar bra och ser väldigt glada ut.

Och varje onsdag, fredag och lördag är det party mittemot oss, utanför den lokala ölaffären. Varför gå till en bar när man kan köpa öl för halva priset och hänga på gatan liksom. När kvällen börjar bli sen och punkarna blivit lite runda om fötterna blir det ganska ofta gräl. Då ekar det "Scheisse, du bist ein arschloch!!".

Sen har vi hundskallen. Stora hundar, små hundar, bråkande hundar. Varje dag.
Och det bästa ljudet av allt – fågelkvittret. Jag har aldrig hört så mycket kvitter som här i Berlin. Fåglarna måste också gilla den här staden.