Jag älskar Lucia, det är min absoluta favorithögtid. Här i Berlin blir det inga ljus i håret och natten går tunga fät, om man inte råkar jobba på ambassaden (de flyger in ett luciatåg från Sverige för att passa på att sprida lite svensk kultur till särskilda VIP-tyskar), eller har barn i svenska skolan. Jag har i flera veckor grämt mig över att jag missar lucian i år, nästan så att jag funderat på att åka hem bara för att få lyssna på Gläns över sjö och strand live, men det har bara inte funkat. Och som lite extra salt i såren så har jag varit, och kommer vara, tvungen att vara i Sverige både dagarna före den trettonde och dagarna efter för jobb. Buhu.
Men! Idag, när jag stod i incheckningkön på Skavsta flygplats, så kommer plötsligt ljusets brud i egen hög person. Ett luciatåg, bara sådär! Jag blev så lycklig att jag höll på att börja gråta. Tåget bestod av ungefär femton tjejer och en kille, alla typ fjorton. De glömde texterna hela tiden, sjöng lite småfalskt och pratade med varandra mellan låtarna, men shit va fint det var. Jag vill tacka Skavsta flygplats. All dyr mat är förlåten. Det här kommer jag leva på hela helgen.