Valet

Det är så obehagligt att jag inte ens har velat skriva om det. Jag menar förstås Sverigedemokraternas framgång i valet. För att slippa tänka på Jimmie Åkesson och hans läskiga partikamrater har jag drömt mig bort till de sydtyska alperna istället, men nu funkar inte det längre.

Fy för alla inskränkta och snåla människor! Fy för att samma sak händer över hela Europa. Skäms på oss som aldrig lär oss av vårt förflutna, och som inte fattar att egenskaper som ödmjukhet, nyfikenhet och öppenhet är något som gör världen bättre.

Just nu är det inte lika kul som vanligt att vara svensk i Tyskland.

Och apropå oktoberfest...

... så finns det såklart ett helt gäng att välja på även här i Berlin. Det är inte den riktiga grejen, men what the heck, man får ju Berlin på köpet! 

Berliner oktoberfest
Ok, det kanske verkar lite futtigt jämfört med Münchens 200-årsfest, men Berliner oktobersfest fyller faktiskt också jämt. 60 år närmare bestämt och det ska firas på klassiskt oktoberfestöldrickarmanér: Dricka, sjunga, bröla, hicka, dricka, sjunga osv.  
Pågår 29/9-10/10. Öppet mellan 15-23 på vardagar och mellan 14-24 fredag-söndag. 

Kurt-Schumacher-Damm 207

13405 Berlin (Reinickendorf)

Felix-oktoberfest
Ölhävning på ett av stans glassigaste uteställen? Varför inte, kontraster är kul.
Pågår fram till den 25/9  och är öppet mellan kl. 18-24 på vardagar och mellan kl. 12-24 under helgen.
Humboldthafen, am Hauptbahnhof, Mitte,

Oktoberfest an der Fischerhütte
Här kan du ta en paus i öldrickandet för en promenad i naturen. Men sen går du tillbaka till ölen och schlagermusiken och dansar på borden tills solen går upp i äkta Bayernanda. Bitte.
Pågår mellan den 27/9 och den 30/10. Öppet onsdag-lördag från kl. 18. 
Fischerhütte, Fischerhüttenstraße 136, Zehlendorf,

Spree wiesn
Gayoktoberfest, rocktoberfest (fyndigt namn), familjeoktoberfest (alkoholfri hefeweissen till barnen och schnappimusik?)... Här har festen ett nytt tema varje dag!
Pågår från nu och fram till den 10/10. Öppet från kl 14 på vardagar och från kl. 12 under helgen. 
Humboldthafen, Friedrich-List-Ufer/Ecke Invaliden­straße, Mitte,

Ha nu så kul. Och så glömmer ni inte bort att äta något också (I know, jag är en tant, men det är helt ok).

Med hopp om alpromantik och så lite oktoberfest

Nu pågår den för fullt - oktoberfest! Schlager, lederhosen, långbord och öl öl öl, överallt. Åtminstone i Sydtyskland och hör och häpna - vi planerar faktiskt att åka till München med omnejd i nästa vecka. Fast inte för att oktoberfesta så värst mycket (ta hand om ettåring och supa skallen av sig klockan nio på morgonen känns som en ödesdiger kombo. Eller ta hand om ettåring med rejäl ölbakfylla, gaaaa. No can do) men för att uppleva mer av Tyskland. Mer natur, mer autobahn, mer tyska dialekter och, om än inte på oktoberfestnivå, mer öl. Jag älskar alper. Och jag älskar att det finns en väg där i krokarna som heter Romantiska gatan. Jag vill ha romantik. Jag behöver romantik. Och alper.

Det finns en såpa som går typ varje dag på teve, den heter Sturm der liebe, och jag tänker mig att vår höstsemester i Sydtyskland ska bli som deras intro. Ska bara till lite sommarväder, softade linser och människor med puderlen hy. Kolla in här och wish me luck.

Lite kallt i paradiset

Berlin har många fördelar på bostadsfronten - du behöver inte stå i kö i trettio år för att få ett förstahandskontrakt, chansen att hitta en luftig sekelskiftsvåning är inte alls särskilt minimal och du behöver varken hosta upp med hundratusen svarta pengar eller ha en hyresvärd som är förälskad i dig för att få tag i en lägenhet mitt i stan. Dessutom är standarden på bostäderna ofta bra, inga vattenrör utanför fasaderna eller heltäckningsmattor i badrummen.
Men, det finns en liten detalj som gör sig påmind såhär på höstkanten, när temperaturen letar sig neråt och de regniga dagarna blir fler. En liten, men inte helt oviktig, detalj som framför allt gör mig väldigt frusen.

Luft. Berlinska lägenheter saknar luft.

Jag vet inte varför det har blivit såhär, men inbyggd ventilation är en lyx här. Inte ens i de helt nybyggda husen är det någon självklarhet och de som köper hus från ritning måste lägga till en hel del pengar för att få luftdrag utan att behöva öppna fönster i den färdiga byggnaden. I många hyreskontrakt står det att hyresgästen måste vädra ut hela lägenheten minst två gånger om dagen för att stället ska hållas fräscht och mögelfritt. Och inte hänga tvätt inomhus för undvika för hög luftfuktighet.

Det blir kallt när man öppnar alla fönster flera gånger om dagen! Och jag vill inte ens tänka på vilket slöseri med energi det är när vi samtidigt har elementen på fullt ös för att inte frysa ihjäl. Eller har jag fel? Jag hoppas det.

Men, som sagt, resten är ju helt fantastiskt. You can't have it all var det någon som sa och snart blir det ju vår igen.

Ick und blommorna

Jag älskar blommor. Jag vet inte vad de heter, hur länge de står sig eller hur man gör för att odla dem men jag älskar att köpa dem och att ha dem hemma. När jag var student lovade jag mig själv att så fort jag började tjäna pengar så skulle jag unna mig att alltid ha minst en bukett hemma, och det har jag hållit. 
Och lyckliga jag som bor i berlin, där blommor kostar mindre än en latte to go och där det finns så fantastiskt mycket att välja mellan! Det är verkligen en stor fördel med att bo i den här stan. Billiga, vackra blommor, överallt. Yeay!

Skrymmande poströst postad

Efter att ha legat på köksbordet i typ två veckor har jag äntligen fått iväg min poströst. Bra bra, nu kan jag sluta hetskolla på partiutfrågningar och debatter på SvtPlay. Det är gjort, jag har valt, vilket lättnad.

Men, och nu ska jag klaga en smula här, jag blir alltid lite tjurig när jag är tvungen att posta kuvert i A5-format här. Eftersom tyska posten räknar det som en skrymmande storlek kostar det minst 3,40 euro. Per brev! Fast det är klart, det kanske jämnar ut sig eftersom det är mycket billigare att skicka paket härifrån än från Sverige (bra tips för er som flyger hit med bara handbagage och sen råkar shoppa lite, bara att posta hem).
Och dessutom - i det här fallet är det ju verkligen värt det. 3,40 är ett helt överkomligt pris att betala för demokrati från utlandet.

Livet och gräsplättarna

Jag har hittat Berlins motsvarighet till Stockholms Hammarby Sjöstad. En del av staden fast ändå lite lagom isolerat, nybyggt, rent, inga affärer, bara bohus. Vatten.

Stället kallas Stralau, är en halvö i Spree i närheten av Treptower Park och för att komma dit måste du korsa en bro, en järnvväg och sen en hårt trafikerad bilväg. Som sagt, lite lagom isolerat. Stralau befolkas av alla som längtade efter en liten gräsplätt som barnen kan springa på. Och snart kommer ännu fler - det byggs för fullt. Liksom på säkert hundra andra ställen här i Berlin. Överallt poppar det upp radhus med små gröna fyrkanter framför. Snart är alla de stora, tomma fälten som förut var så typiska för Berlin bebyggda. Det går fort och är lite spännande. Vem vet, kanske sitter jag på en sån där gräsplätt själv om några år? Dricker en cosmopolitan medan barnen leker med grannarna på plätten bredvid.

En doft av hö

Ah, lantluft. Kväkande får och gnäggande hästar! Jag har varit på en liten utflykt, en jobbresa, till landsbygden kring Lüneburger Heide, precis söder om floden Elbe (som fungerade som gräns under DDR-tiden). Vägen dit kantades av stenhus, stenhus, stenhus. Och så autobahns klonade rastställen förstås. Området är ett poppis semestermål här i Tyskland och det kryllar av vandringsleder, små lanthotell och olika typer av nöjesparker.
Det var en härlig tripp och jag insåg hur mycket jag saknat doften av natur. Berlin är grönt och fint och har massor av fantastiska parker, men ibland behövs mer än så.

Höst. Nu med sol

Oh joy! Solen är tillbaka! Efter veckor av regn och DDR-gråa skyar behövs den, det började bli deppigt här och kändes inte alls inspirerande att tänka på vad hösten här i Berlin ska fyllas med. Vem vill göra något kul när det piskregnar och är 9 grader kallt? Men, med solen kom lusten och höstplanerandet är igång. Jag stolpar.

• Många sköna promenader i Volkspark Friedrichshain. Det är en schysst park året runt men är ändå allra bäst på hösten. Färgerna, den friska luften, en fika på Schönbrunn och en stund i lekparken. Med halsduken omkring sig. Och apropå parker så har Tempelhof gått och blivit en, öppen för allmänheten. Nu har jag definitivt ett skäl att hämta hit längdskidorna från Sverige, det lär ju bli grymma motionsspår på de gamla landningsbanorna. Om det blir någon snö vill säga.

• Mycket jobb. Mammaledigheten är slut och så fort dagis tar vid är det datorn, kaféer och kaffe som gäller. Just nu sitter jag mest på Coffeincentrale här i Friedrichshain när jag ska jobba. Mannen som har stället börjar alltid, och då menar jag verkligen varje gång jag kommer, att spela Norah Jones i högtalarna. Antingen har han typ bara tre skivor eller så har det med mig att göra. Jag ser kanske ut som tjej som gillar Norah Jones. Hur som helst, det kommer att bli mycket kaffe i höst och hans är gott och dessutom hemrostat. Och Norah Jones funkar fint att jobba till.

• Finsnabbmatsätande. Risotto kan vara den godaste maträtten som finns och nu har det till min stora lycka öppnat ett snabbmatsställe med det fantasifulla namnet RisOTTO som inte serverar något annat. Yeay! Jag testar och återkommer.

• Fler Hamam Für Frauen-besök. Jag vill bli mer sabunlamaskrubbad. Len, gör mig len! 

• Mer Tyskland. Det är hög tid, jag vet, men i höst planerar jag upptäcka andra delar av det här landet än Berlin. Jag börjar i morgon med en utflykt västerut och hoppas på en resa till München med omnejd lite längre fram. Äntligen.

Och så tänkte jag gå på utställningar, hitta nya roliga affärer, återupptäcka gamla och gå på upptäcktsfärder i de stadsdelar jag fortfarande inte lärt känna - kort sagt allt sånt som varit lite svårt att hinna med det senaste året. Och så ska jag plugga tyska. Alltid denna tyska. Ich möchte besser Deutsch sprechen och det finns inga genvägar. Fan också.

En lördag

Först var det invigning av svenska mammor-kompisen Ulrikas nya barnklädesbutik Små i Charlottenburg (hon säljer svenska märken som fina Duns, Villervalla och Geggamoja) och sen soppa och folkfest på gatufestivalen Suppe und Mucke här i Friedrichshain. Det blev en kontrastrik (barnkläder möter punkkonsert) och festlig lördag. Och tittaikorstrött -  ett normaltillstånd nu för tiden med en son som far fram i världen som en speedad... ja, hm.. ettåring. Det enda som funkar är att försöka bli lika speedad själv (kaffe gott folk. Jag drogar inget annat än kaffe).

Bildjournalistik när den är som bäst

Jag har kollat in den nya utställningen på C/O Berlin, Magnum. Shifting Media. New Role of Photography. Den var bra. Full av fantastiska, vidriga och vackra bilder av vår galna värld. En del på gränsen till vad man står ut med att titta på, en del komiska och rara. Av de fotografer som visades upp blev Henri-Cartier Bresson och hans bilder från Sovjetunionen favoriten. Fascinerande. Här är ett litet klipp där snubben pratar lite själv om sitt fotograferande.

Beggat och bra

Det är inte så lätt som man kan kanske kan tro att hitta snygga, begagnade möbler i den här stan. Affärerna är få, möblerna är ofta dyra och dessutom trist slitna. Men nu! Den ganska nyöppnade butiken Stilraum Berlin här i Friedrichshain har massor av fint, både designermöbler och no names.

Sommer.pop.shoppad

Här i Berlin kryllar det av fina saker i stil med sminkväskor, plånböcker, nyckelringar, bokomslag i tyg, anteckningsböcker, bebiskuddar, barnkläder och glasögonfodral ihopknåpade av designers som drömmer om att slå stort med just sin grej. Ofta hittar man sakerna i ett hörn i en liten shop i ett hippt område. Jag älskar det! Att shoppa här är som att gå på tur i ett stort pysselrum och det är lätt att hitta underfundiga, eller bara väldigt fina, och personliga saker.

I julas kunde alla som gillar den här typen av shopping fröjda sig på Holy.Shit.Shopping, en julmarknad där bara självständiga och småskaliga berlindesigners samlas för att visa upp och sälja sina grejer till reducerat pris. Det blev en såndan megasuccé att arrangörerna fixade en sommarvariant som de döpte till det svårkommihågliga namnet Sommer.Pop.Shopping ("jag ska på ööö pop hop, sommarshop, hip hop ööö shop pop...ing"). Vilken lycka, alla pyssliga necessärer, tygpåsar och hårtofsar på samma ställe!

Så, ett tips - kommer ni hit i jul, pricka in Holy.Shit.Shoppingmarknaden den 11 och 12 december. Om ni gillar pryttlar. Själv satsar jag på att köpa ett värmeflaskfodral nästa gång.

Ekomarknaden är här

Det var någon som sa att när ett kvarter får en Ökomarkt (marknad med bara ekologiska och närproducerade varor) så är det det yttersta beviset på att området blivit yuppifierat. Alltså att unga, hyfsat välbärgade människor har befolkat det och börjat göra det till sitt.
Nu har det hänt här. Vi har en ekomarknad. Bara typ fyra stånd än så länge, men den finns.

Ekologisk pälsmössa någon?

Doktor Kung

Jag älskar vår barndoktor. Ok, inte älskar på det sättet, men nästan. Han är så skönt cool när han svassar runt på sin klinik, med typ hundra assistenter omkring sig och doktorsskjortan uppknäppt minst två knappar för mycket. Det spelar ingen roll om alla barnen skriker i kör i väntrummet, han har ändå alltid en glimt i ögat på lager och någon skön kommentar om att livet är hårt. Och så heter han Doktor Kung (fast på tyska). Är det inte fantastiskt?
Han gör rara saker hela tiden också. Som att svara på våra mail från semestern (viele Grüsse aus Schottland!), fråga mig hur det går med skrivandet och att ringa och kolla hur sonen mår dagen efter att vi varit där för att få hans onda hals kollad. Jag brukar ibland beklaga mig över att vi inte har något bvc här, ingen barnmorska med extra koll på vårt barns hälsa och kynne, men vafan. Vad klagar jag över? Vi har ju Doktor Kung!

Soppa och musik

Snart är det soppfestival i mina kvarter. Alla som vill lagar soppa och så får alla som är sugna komma och äta. Helt gratis. Det är en soppbjudningskväll skapad av pur välvilja och generositet! Är det inte fint?
Och så blir det livemusik, med band som heter Cellolitas och Berlinska dróha. Och säkert dans. Och så massor av roliga saker att göra för kidsen. Gatufest helt enkelt.

Jag säger då det, här sitter jag, en urvriden småbarnsmamma i sin mest ospontana del av livet (hoppas jag), och är inte ett dugg ledsen för att jag inte kommer ut så mycket. Festen kommer ju hit! Jag har verkligen ingenting att klaga på i den här stan.

Kolla in festivalens hemsida och kom hit och ät soppa den 4 september.

Kindergarten och mammaidealsångesten

Det börjar dra ihop sig för dagisstart. Snart bara en månad kvar och sen ska vår lilla börja på kita. Ett stort kita. Jättestort. Och gammalt. DDR-gammalt. Med massor av bastanta DDR-damer med väldigt bestämda åsikter om hur allt ska gå till.

Jag är lite rädd, men samtidigt väldigt glad. Glad för att vi lyckades få en dagisplats i den här barnkryllande stadsdelen och glad för att platsen vi fått kan vara på ett av stans bästa dagis. Bara lovord hittills. En vän med barn på samma ställe berättade till och med att de haft ponnyridning på gården en dag, lyxigt va?

Och så är jag glad över att jag tycker att det är helt okej att vi tar hjälp nu och inte har (så mycket i alla fall) ångest över dagisstarten. Jag har flera vänner här som skruvar på sig när samtalet kommer upp, som känner dåligt samvete för att de inte ska vara hemma längre med sina barn och jag har insett att de släpar på något som inte jag släpar på - en mammaidealsångest. Ni vet - "en god mor släpper allt i sitt liv och vill inget annat än att vara med sina barn"-grejen. Som bara är så dum.

Medan svenska föräldrar tycker att dagis är helt okej redan från när barnet är runt 1-1,5 år så finns det massor i den tyska kulturen och politiken som antyder att man är en dålig mamma om man skolar in sina barn i den åldern. Jag vet förstås att det i många fall inte är idealt att låta sina barn börja på dagis så tidigt och att det ofta är samhället och arbetsmarknaden som gör att vi känner oss tvingade till det, men det är själva skuldbeläggandet på mamman jag reagerar över. Att det är hon som är en dålig förälder som börjar jobba tidigt, inte pappan.

Gaaa! Det är inte okej att ge kvinnor dåligt samvete för att de inte vill vara hemma i tre år med varje barn (eller kan för den delen. Det blir ju lätt lite knapert med bara en inkomst i familjen)! För att de vill ägna sig åt det de utbildat sig till, bidra ekonomisk till familjen, visa sina barn att de är viktiga även för andra människor, göra nytta på fler håll än hemma. Ni vet, allt det där som papporna får göra varje dag samtidigt som de är pappor. Jag blir så upprörd!

Trots att jag älskar min son över allt annat här i världen så måste jag få tid att tänka en hel tanke snart. Annars kommer jag definitivt varken vara en bra mamma eller förebild för honom. Dagis ska bli fantastiskt. Och lite läskigt.

Oboy vilken helg

Ojoj nu händer det grejer här i stan. Det är nästan som om berlinarna lägger in en högre växel såhär mot slutet av sommaren. Eller så beror det bara på att jag äntligen har varit här tillräckligt länge nu för att ha hunnit märka hur mycket som pågår.

Hur som helst, det är mycket på gång. Se på den här helgen bara! Om jag inte vore så inne på välling och rutiner just nu skulle jag lätt spana in åtminstone Fuckparaden - om inte annat för att det känns som en typisk grej att ägna sig åt när man bor i Berlin. Gå på fuckparad liksom. Vem vet, jag kanske klämmer in det mellan sovstunden och lekparken nånstans i morgon.

Här kommer ett litet axplock av helgens festligheter:

Ikväll: Rave Tut Gut 2
Elektrofest som inte vore särskild speciell alls om det inte var så att alla pengar som kommer in genom partyt går till den tyska varianten av barncancerfonden. Festa, dansa och slösa pengar utan ens ett litet sting av dåligt samvete på Festsaal Kreuzberg. Härligt!  

Imorgon: Right Here! Right Now!
Konstkollektivet Tacheles vara eller icke vara har debatterats i evigheter. Först skulle de ut ur sitt squat i Mitte, sen fick de vara kvar. Nu ska de ut igen. Gå på deras festival i helgen, kolla på obegriplig konst, lyssna på artpartymusik och rök något flummigt så kanske de får vara kvar. Eller inte.

Lördag: Fuckparade 2010
Jag får en bild i huvudet av lastbilsflak som åker genom stan fulla av folk som har sex. Till technomusik. Jag har aldrig varit på en fuckparade men kan nog säga ganska säkert att min bild inte stämmer. Förutom technon då. Fuckparades syfte är att vara en ickekommerisell motvikt till jippot Loveparade. Bara party, inga företag som gör  reklam längs med vägkanten liksom. Klockan 14 på lördag, avgång från Leipziger Platz i Mitte. Här är evenmangets officiella video. Beware of the technoorch (technoorcher är män utan tröja som dansar till techno. Typ).



 Lördag: Subkulturfest på Cassiopeia
Vare sig du gillar att graffitimåla väggar,  dansa breakdance, spela mungiga, hoppa mellan hustak eller kanske gravera in dikter på lyktstolpar kan du fira din älskade kulturform på Cassiopeias fest i helgen. Musik, sprayburkar och partaj natten lång!

Have fun!

Sverige flyttar utomlands

Jag har upptäckt att det finns kaviar på Lidl. Helt vanlig svensk kaviar. Nu är det bara fiskbullar och filmjölk kvar, annars kan jag faktiskt inte komma på en enda matgrej som finns i Sverige men inte här. Ofta kan jag till och med hitta våra svenska märken - Wasa knäcke, Arla smör, Marabou chocklad. Jag behöver inte ens åka till Ikea längre (och då finns det snart ändå fyra såna varuhus här i Berlin så även om jag behövde åka dit skulle det inte vara några problem).

Jag får mer och mer en känsla av att jag inte alls har flyttat utomlands, bara en bit bort. Och så är det väl nu med EU och lågprisflyg. Berlin ligger verkligen bara en bit bort och det är på de flesta sätt (inte bara matsättet) väldigt odramatiskt för en svensk att flytta hit.

Kortkort Sverigetur

Så blev det dags för lite Stockholm igen. Tillbaka till livet som det var förr. Utan man och utan barn den här gången men med kompisar och tevekameror, stativ, lampor och Kungsgatans myller och libanesisk till lunch och sushi till middag. Det blev en liten minisemester från mammalivet i form av första tevejobbet sen min pojke föddes. Det var härligt. Ni vet, allt det där med att få tänka färdigt en tanke och ägna sig åt sitt helt ostört under flera timmar i sträck. Och roligt att få göra teve igen. Jag älskar att göra teve. Nästan lika mycket som jag älskar att skriva.

Fast hur trevligt det än är att göra en utflykt för sig själv då och då till det gamla livet så kan jag inte säga annat än "nej, vi är inte redo att flytta hem igen" på frågan som alla ställer varje gång vi dyker upp där hemma. Berlin är för bra. Vi mår så bra här. Och mår vi bra mår vår pojke med stor sannolikhet också bra. Vi kan inte flytta hem ännu, vill inte, ska inte. Det går alldeles utmärkt att göra en stockholmsutflykt då och då och det räcker gott och väl. I alla fall nu.