Ny podcast ute

Vi har ju gjort en Berlinpodden nummer två! Den handlar om Berlins olika stadsdelar och jag försöker övertala Kristina att flytta till mitt favoritställe på jorden, Friedrichshain. Det går sådär.

Ljudkvalitén är inte den bästa, vi spelade in den medan jag var i Sverige och var för otekniska för att få till ljudet via Skype. Kristina sitter alltså inte i en burk, även om det låter så.

På Itunes söker ni bara på Berlinpodden för att hitta den.

Något annat än Berlin

Jag sitter och går igenom gamla foton. Det är lite en sådan dag i dag. En mittemellandag.

Det är härligt att se hur mycket jag ändå hunnit med under det senaste året, och jag blir påmind om hur tacksam  jag är över att ha det jobb jag har. Att jag liksom kan göra lite vad jag vill. Det är verkligen en helt ofattbar lyx (även om frilansandet ibland innebär en hel del stress och oro också).

Till exempel: Tidigare i somras, i maj, var jag på Malta med min fotografkompis Hanna. Vi hade lust att göra något ihop och Hanna ville fly Stockholm ett tag. Och eftersom jag har en god vän som precis hade flyttat till Valletta så sålde vi in ett resereportage och drog! 

Malta alltså. Jag blev lite kär i den ön, faktiskt. Så vacker och så otroligt omväxlande. Landet är pyttelitet, visst, men det gör det också till ett väldigt behändigt resmål eftersom man kan hinna med så många olika saker på olika ställen under ganska kort tid. Perfekt för en innehållsrik långhelg.

Vi hann till exempel vandra längs med kusten, shoppa i Sliema, festa i Valetta och äta helt underbart mycket god mat. Plus träna. Och kolla in sevärdheter. Och så jobba också förstås. 

Men allra bäst var yogan vi gjorde i gryningen på piren i Sliema. Det var bland det härligaste jag varit med om. Om ni är där under vår- och sommarhalvåret, missa inte Ancheliques Pop up Sunrise Beach Yoga. Min idé om att jag ska bli en yogi förstärktes helt klart den morgonen.

Här kommer några bilder, men för fler och finare tycker jag att ni ska kolla in Hannas blogg.  Och läsa reportaget förstås, men det dröjer lite innan det kommer ut. Jag ska försöka komma ihåg att hojta till när det är ute. 

Valetta

Mat från havet!

Mer mat från havet. Tonfiskcarpaccio tror jag att det här var.

Maltesernas helgnöje - det byter fotbollskort med varandra. Märkligt.

Önskelista hösten 2014

Kanske är jag helt enkelt lite bakis efter den helt fantastiska helgen, men plötsligt känns det som att hösten har flyttat in i mig. I och för sig inte på något deppigt vis, mer sådär rastlöst komma-igångigt. Jag vill göra planer, sätta upp visioner, förändra, resa, starta företag och nya projekt. Komma igång nu. NU.

Det här tänker jag på i dag: 
Jag vill ha en trädgård. Någon gång. Ingen stor, men tillräckligt för att barn ska kunna springa av sig i den. Och jag kunna plantera en och annan buske. Det är lite trist eftersom en trädgård skulle innebära att vi var tvungna att flytta ifrån den lägenhet vi bor i nu – å andra sidan snackar vi knappast om i morgon och känner jag mig själv rätt kommer jag ändå att vara sugen på en förändring vad det lider. Det här längtet har gått så långt att jag ibland går runt bland soptunnorna på vår sorgliga lilla innergård och funderar på om det inte skulle gå att lägga en gräsmatta någonstans. En liten, liten plätt bara? Bredvid pappersåtervinningen kanske? Där luktar det inte jätteilla i alla fall.

Jag vill resa till Nya Zealand. Hälsa på vänner och cykla på landets nya cykelvägar. Vill definitivt göra en cykelsemester där någon gång.

Jag vill komma igång med träningen igen. Röra på mig ordentligt minst fyra gånger i veckan. Det kan låta mycket, men eftersom jag sitter så still när jag jobbar – och dessutom inte har särskilt långa sträckor att röra mig på mellan instanserna här i Fhain så behövs det. Enda kruxet är att jag inte för mitt liv kan komma på när jag ska få till den här träningen. I alla fall inte när R är borta. Gå upp vid fem (min vanliga lösning) och köra popsugarpass kanske? Känns lite hysteriskt. Någon som har något tips?

Några av de där träningsgångerna ska vara yoga. Jag har alltid tänkt på mig själv som en sådan som yogar – en ren och skär lögn för mig själv. Jag går eventuellt upp i stående hunden ett par gånger i veckan. That's it. Men det ska jag alltså ändra på. Nu. Borde inte vara så svårt eftersom min tyska försäkringskassa betalar ungefär hälften av en yogakurs (som en förebyggande åtgärd mot stressåkommor) och det ligger cirka tre hundra yogaställen bara här i Friedrichshain.

Jag vill stressa mindre och börja värdera min egen återhämtning högre. Eftersom jag ofta jobbar som en liten tok när R är hemma (och han kan hämta barnen), och först stressjobbar och sedan tar hand om barn från arla morgon till sen kväll när han är borta så har det där med egentid varit hopplöst bortprioriterat det senaste året. Det är inte bra och inte värt det. Måste ge mig själv ledigt oftare. Utan barn-ledigt. Måste, måste, måste. Jag kommer att gå sönder annars.

Jag vill äta ostfondue på Feuer und Flamme. Fy satan vad gott det är. Jag och R var där för några månader sedan och jag har i princip längtat tillbaka sedan dess. Och jag skiter i att det är sommar och fondue sägs vara vintermat. Pfft.

Och så vill jag rensa ut. Allt i garderoben som jag inte använder, älskar eller behöver. Allt halvfult, trasigt och solkigt. Alla barnens torra tuschpennor, trista leksaker, utvuxna kläder. Jag vill sortera och göra vackert. Skapa ordning på hemmet, livet, allt. Det har gått för lång tid nu när jag prioriterat eh.. typ sömn istället för att göra sådana här praktiska fritidssaker (när man har barn som somnar vid elvasnåret på kvällarna hinner man ingenting. Ja, förutom att vara med dem förstås, vilket inte är att förakta. Men praktiska ordnalivetgrejer, ni vet. Nada).

Jag har cirka hundra saker till som fladdrar runt i knoppen, men nu ska jag ta tillfället i akt och gå och träna. Check på det. 

Den senaste tiden

Mitt bloggliv är fortfarande lite splittrat mellan den här bloggen och den jag har på Aftonbladet Resas sajt. Tanken är ju att det så småningom ska bli ändring på det, men tills vidare fortsätter jag att då och då i den här bloggen länka till mina Citykolltexter. Jag är ju lite mer aktiv där, nämligen, och har dessutom gått ifrån att bara skriva rena Berlintips. Nuförtiden blir det rätt mycket frilansar- och småbarnsliv där också. Fast med Berlin som kuliss, förstås.

Jag blir såklart hemskt glad om ni vill följa mig även där. Via Bloglovin: Sök på Citykoll Berlin så hittar ni mig!

Några av mina senaste alster:
Berlin och alla tusen och åter tusen start up-företag (som jag delar coffice med).

Om den roliga, men också ganska dräggiga ölfestivalen som utspelar sig här i Fhain varje år.

Om när jag och barnen var och badade på en sandstrand utanför Berlin – där det var förbjudet att bygga sandslott. Hmpf.

Om den alldeles underbart bisarra stället Mauerpark här i Berlin (som jag också skrivit en artikel om för inte så länge sedan).

Om att det känns himla lyxigt att kunna leva det här spännande livet i Berlin, och samtidigt ha Sverige så nära.

Tack för att ni läser! Är så himla, himla glad för det.

Spontansdans i Mauerpark. Foto: Elsa Quarsell

´

Inte så mjukt alls

Jag som tänkte att vi skulle mjukstarta den här terminen lite. Ni vet, som man gjorde i skolan efter sommarlovet. Hålla kvar sommarkänslan. Korta dagar, ingen stress.

Tji fick jag. R åkte redan efter en dag hemma och jag var ensam med barnen i ett smällhett Berlin, långt från svalkande sjöar och hav. Och med ett tvättberg större än Fuji.

Sedan kom han hem igen – och var sjuk. Måste-ligga-i- sängen-sjuk. Stackaren. Och på samma gång började min inbox att fyllas med viktiga to do's som skulle gjorts igår och Eje fick ett sandkorn i ögat och ögat svällde upp och började vara. In till ögonakuten, vab, deadlines, stress och universums skitigaste lägenhet eftersom ingen hade hunnit städa sedan vi kom hem.

Men nu så. Nu är det rent här. Texter är skickade, ögonmedicin tagen och min stackars sjuka man nedbäddad och ompysslad. Förhoppningsvis på bättringsvägen.

Nu kan mjukstarten börja.