Hänt sen sist

– Isa har kommit in i trotsåldern. Med besked. Som någon slags kompensation för det (?) har hon också börjat säga Jawohl! Väldigt ofta och entusiastiskt säger hon det.

– Jag har varit på en helt fantastisk guidad street art-tur. Läs mer om den här.

– Jag och R har nakenshowat igen. För mer än varandra, that is. Alltså shit vad man vänjer sig fort vid att näcka för främlingar! Fem minuter liksom, sedan var jag helt bekväm med att glida runt i bara mässingen. Mer om det hela på Citykollen inom kort. Tror jag.

– Min Julia är här under några veckor nu. Det är fullkomligt ljuvligt. Hon är inte bara härlig att vara med, hon lagar dessutom megagod och nyttig mat hela tiden OCH är djupt älskad av mina barn. Isa kallar henne Lulä och vill vara nära henne så fort hon har chansen. Lulääää! Luuuulääää!

– Nu är det snart bara en vecka kvar innan våra två Sverigeveckor. Jag är så glad över dem och längtar, längtar, längtar.

– Körsbärsträden blommar i Berlin!

Busy bee

Vi ska ju snart ha semester. Ni vet, på ett sånt där varmt och skönt ställe. Det är bara det att jag har så förfärligt mycket som ska hinnas med innan vi åker. Och Isa är sjuk. Och jag är inte heller helt frisk ännu. Och allt händer på en gång.

Oj oj.

Men gasen i botten och pannan mot målet! Snart ligger jag i en solstol. Förhoppningsvis utan en massa jobb i huvudet.

Till dess får ni gärna läsa Citykoll Berlin. Där skriver jag även när tiden är knapp. Oftast i alla fall.

(Bild från vår tur till Aquarium vid Zoologischer Garten i helgen. Fint ställe!)

Hänt i veckan

Hej på er! Länge sedan! Förra veckan var väldigt busy och jag hann inte med bloggen alls. Massor av trevligheter! Kolla bara.

Först och störst: Isa började på dagis! Inskolningen är extremt långsam (citat förskolefröken: "Räkna med fem-sex veckor innan vi är helt färdiga") men det har än så länge gått oförskämt bra. Hon leker och tar sig för och låter sig tröstas av fröknarna som att det var där hon vuxit upp och inte i recidence Darlington. Men jag tänker att reaktionerna kanske kommer sen? När hon fattar att hon ska lämnas där varje dag? Eller så är hon bara glad att slippa mig, vad vet jag.

Jag jobbade en hel del. Tänkte (yay!), intervjuade (yay!) och skrev och så. Och mellan de där aktiviteterna beundrade jag årets tomatskörd. Alla fem. Klein aber fein, som man säger här.

Mitt i veckan blev det kräftkalas. Inklusive övernattning, eftersom vännerna som bjöd in oss bor en bit ut och vi gärna ville umgås efter att barnen somnat också. Det är ju först då man får något sagt till varandra, som bekant.

Herregud, vad gott det är med kräftor. Måste ha mer, känner jag. Och herregud vad härligt det var att sitta i en trädgård i månskenet och i lugn och ro ha det bra med goda vänner.

Jag kom in i ett bakskov igen, himla tidskrävande. Hittills har jag bakat en sats rågfrallor, scones och tre satser knäckebröd. På bilden ser ni förresten pumpaknäcke, världens enklaste att baka och så gott så man blir helt yr. Recept finns i den här eminenta boken.

Och så blev det fredag igen, och extra mycket leksaker på Boxi. Jag älskar verkligen Spielwagen, så bra grej (skrev lite om det för länge sedan, läs här om du vill).

På kvällen gick vi på fest i en butik på gatan där vi bor. Partyt var fullt av personer som kallade sig bohos. De levde allihop på olika typer av onlineföretag och bodde överallt och ingenstans. En kille kom till exempel precis från Thailand där han varit i tre månader och nu skulle han vara här ett tag. Efter Berlin funderade han på att hänga i Barcelona i några månader. Det lät ju som en spännande livstil, men lite ensamt kanske? En kul fest var det, hur som helst. 

På lördagen festade vi vidare genom att grilla och äta en årsranson av kött hos vänner i Prenzlauer Berg. Det var gott, men jag känner mig väldigt pepp på en vegetarisk vecka nu.

På söndagen gjorde vi som alla andra livsnjutare i den här staden - vi gick på kareoke i Mauerpark. En brud sjöng The final countdown i falsett och det blev värsta draget. Åh, jag blir alltid lite extra kär i Berlin när jag är i Mauerpark på söndagar.

Så. Nu kan den nya veckan börja. Den kommer att innehålla massor av spånmöten och fikaträffar, inskolning förstås och så en bröllopsfest på Rügen. Det ni! 

PS. Jag ber om ursäkt för att alla saggiga mobilbilder. Storkameran har haft semester.

Min Geburtstag

Men! Jag har ju helt glömt bort att berätta om min födelsedag. Den blev helt fenomenal. Vi tar det från början.

Sång och nybakat till frukost, mycket kärleksfullt av R och barnen.

Efter att ha firat en stund med familjen begav jag mig ut i den stora staden. Alldeles, alldeles själv för första gången på mycket länge. Vilken härlig känsla! Cyklade först förbi den här killen.

Och sedan det här läskiga ögat i huset. Hu.

Till slut kom jag fram till mål nummer eins. Ett fult hus, men med många butiker inuti -  Potsdamer Arkaden. Där köpte jag nya skor, några armband, en kjol och en laxbagel. Allt till mig själv. 

Jag åt min bagel och la mig sedan ner i gräset utanför gallerian. De som har två små barn (eller ett, eller tio) kan nog förstå hur mycket jag njöt under den här stunden.

Sedan cyklade jag till Frau Tonis Parfum och luktade i glasflaskor en stund. Jag hittade ingen bulldoft tyvärr, men åh vad jag gillar det stället. Gå dit om ni inte varit!

Efter det kollade jag in kommersen vid Checkpoint Charlie. Mest för att jag cyklade förbi. Fascinerande med de där soldatstatisterna ändå. Tänk att bara stå där hela dagarna och bli fotad. Klick klick! Flummigt jobb.

Mera vila! Med en äppelöl på sandstrandsstället som ligger precis vid Checkpoint. Tror att det heter Charlies beachbar eller något sånt.

Och sedan susade jag hem igen för att möta upp Karin, som också hade födelsedag, Rickard och R på en drink. Och efter det blev det fondue på Feuer und Flamme med R. Alltså, chokladfonduen på slutet... Dör. 

Hej från Sverige och lite om Barbiehuset

Nu är vi installerade hos min mamma. Här blommar lupinerna för fullt och allt är nygrönt och fint. Trevligt det där att en resa till Sverige från Berlin under försommaren lite är som att åka tillbaka i tiden. Sådant som redan blommat ut i Berlin står fortfarande i sin fulla prakt här osv. 

Nog om blomster. På Citykollbloggen skriver jag i dag några rader om det gigantiska Barbiehuset som byggts upp vid Alexanderplatz. Kan ni läsa om ni vill. 

Nu ska jag fortsätta semestra á la Sverige. Kanske gå i en svensk skog, äta lite svensk sill, se på svenska barnprogram med min son (de pratar svenska, mamma!) – eller så lägger jag mig och sover i ett par timmar till. Aaah, livet just nu! Fint är det.  

Ett konstaterande: Det tar banne mig sexton timmar att ta sig från Berlin till mellansverige hur man än gör. Långsam båt från Rostock, snabb båt från Sassnitz, bil hela vägen – sexton timmar. 

Rivet

Nu är den påbörjad. Rivningen av en ganska stor del av East Side Gallery. 

Sorgligt.

Här är ett tidigare inlägg om det, och här är en artikel på engelska som förklarar det hela bra. 

Att riva en symbol

Har ju helt glömt att rapportera om det stora bråket här i Berlin just nu. Det som handlar om Media Spree, East Side Gallery och lyxlägenheter. Eller – vi kanske kort och gott kan kalla det kultur vs pengar. Den ständiga konflikten.

En bit av East Side Gallery revs för några dagar sedan, eller skulle rivas. Det hela fick avbrytas på grund av de massiva protesterna (se bilder från det här) och nu är det ingen som vet riktigt vad som kommer att hända. Kanske blir det någon kompromiss, kanske rivs det ändå. Förmodligen.

Det ska byggas lyxlägenheter där nämligen, "Levels living" kallas projektet. Det här ogillas starkt på många håll här i stan för även om muren må ha varit hatad när det begav sig, så är det inte många bitar kvar nu – och just den här har med sina målningar ett tungt symbolvärde. Den berättar om Berlins historia på ett för Berlin typiskt sätt, med lekfullhet. Den påminner om hur det är att leva vid sidan av en mur, men är ännu mer en sinnesbild för människans frihet.
Ja, så är det – East Side Gallery symboliserar frihet.

Dessutom är det Berlins andra mest besökta turistattraktion med runt 800 000 tusen besökare om året.

Konflikten är egentligen bara en del av ett mycket större bråk, som pågått under flera år och som enkelt uttryckt handlar om att politikerna bestämt att landstycket längs med Spree ska kommersialiseras. Att nattklubbar, strandbarer och nu delar av East Side Gallery måste försvinna för att ge plats åt sådant som inbringar mer pengar.

En utveckling som Berlin knappast är den första staden att vara med om, visst. Men ändå. Sorgligt är vad det är.

Mitt berlinerbarn

Hej hej! Intensivt helgliv pågår här! Med avbrott för lite jobb – jag kommer precis kontoret där jag suttit och hela morgonen och författat Berlintips. Men nu ska vi snart packa ihop familjen och åka till Naturkunde museum, vi har aldrig varit där och förväntningarna är stora. Dinosauriestora.

Cykelsurfa

Men hörrni, det här är väl fint? Via BikesurfBerlin kan vem som helst få låna en cykel i upp till sju dagar. Helt gratis. Enda kravet är att man har en profil i något av de eminenta nätverken Coachsurfing.org eller Bewelcome.org.

Jag älskar att cykla här i Berlin och tycker nog att det är en helt okej cykelstad, rent trafikmässigt. Vissa delar är lite läskiga (sträckan Alexanderplatz-Potsdamer Platz till exempel) men för det mesta finns det bra cykelvägar. Berlin är stort, mycket större än de flesta föreställer sig, och att promenera tar ofta mycket, mycket längre tid än man räknat med. Men, eftersom stan är också är väldigt platt går det fort att ta sig runt på cykel. Ett mycket bättre alternativ än att krångla sig runt med den kommunala trafiken eller ännu värre – bil. I alla fall om det är skönt väder.

Så, är ni på väg hit i vår, låna en cykel! Eller hyr en för runt 8 euro per dag på närmaste cykeluthyrarställe (det verkar vara standardpriset).

Förresten, bra att veta. Åtminstone här i de östra delarna cyklar varenda människa på trottoarerna för att undvika att skaka sönder sin cykel på kullerstenarna. Det är förbjudet och polisen kan ge dig böter för det. Kan. Om de orkar.
Nu vet ni.

Frankfurter Allee in mot Alexanderplatz. En perfekt cykelväg.

Allt har en baksida

Jag var ute och promenerade häromdagen, längs med East Side Gallery. Jag gillar att gå där och hur många gånger jag än gjort det nu så upptäcker jag alltid något nytt konstverk längs med vägen.

I en artikel häromdagen läste jag att även baksidan av East Side Gallery ska bli ett ställe för konst. Snart kommer foton av den flerfaldigt prisbelönta fotografen Kai Wiedenhöfer att sitta där, bilder som visar murar från olika delar världen och som påminner om hur de separerar människor och kulturer på ett sorgligt sätt. Hela projektet kallas "Wall on wall" och det här är bara den första utställningen.

Men tydligen var det inte helt självklart – alltså att det skulle finnas ett "West Side Gallery" också. Många tycker att konst även på andra sidan tar fokus från East Side Gallery, och dessutom är ju muren minnesmärkesskyddad och får inte grejas med hur som helst.

Men nu är det alltså bestämt. Och oh well, framsidan är ju ändå en av Berlins mest välbesökta sevärdheter. På något sätt känns det vettigt att utnyttja det. I alla fall så länge det görs på ett bra sätt.

Helt maxat

Tröttheten nu, mina vänner. Den är inte att leka med. Jag gick och la mig alldeles för sent i går kväll, och sömnbristen under helgen ska vi inte prata om. Men sova liksom! Pah! Sånt har jag slutat med. Här pågår alldeles för många viktiga saker för att det ska hinnas med.

Helgen alltså. Äldsta vännerna var ju här. Bästa, bästa M och Y. Vi har känt varandra prick hela livet och det var helt underbart att få hänga en hel helg med dem. De landade tidigt så vi började med en berlinerfrukost på Weder Gestern noch Morgen och drog sedan in till stan för sightseeing. Jag tog dem till det mest klassiska först: Brandenburger Tor. Maffigt, massor av historia. Och så kunde jag, som en liten bonus, peka på från vilket fönster på Hotel Adlon som Michael Jackson dinglade lite med sin unge.



Därifrån var det inte många steg till nästa sevärdhet, Holocaust memorial. Alltid lika aktuellt, intressant och mäktigt.



Efter det blev det julmarknad och glühwein under discokulan vid Gendarmenmarkt. Blir mycket bilder här på pelare känner jag, men det kan inte hjälpas. Det är mycket pelare i det där kvarteren.



Hem och vila fötterna och sedan ut och äta. Kater Holzigs restaurant Katerschmaus blev det, för att visa M och Y Berlins "vi-öppnar-ett-coolt-ställe-i-ett-ruckel"-kultur. Kater Holzig är fantastiskt ballt på många sätt (veeery hipster) men maten var verkligen inget vidare. Däremot ganska dyr. Well, well. Vi hade ett bord med utsikt över tv-tornet och jultivolit vid Alexanderplatz så alles jut.
 

Och på tal om tv-tornet. På lördag tog vi hissen upp. Där hade jag bokat bord i restaurangen, något jag verkligen kan rekommendera. Dels för att man då slipper vänta i 2-3 timmar för att få komma upp och dels för att det är himla mysigt att sitta där en stund och snurra, med utsikt över hela, verkligen hela, Berlin. Mycket goda kakor har de dessutom (CITRONMARÄNGTÅRTAN!)

Efter det shoppade vi en stund och på tre röda hade dagen gått och det var dags för  piffning hemma. Det vankades nämligen plockmatsmiddag på Orient Lounge i Kreuzberg. Det är en gammal favoritrestaurang som skulle vara perfekt om det inte var tillåtet att röka där (glömmer alltid det mellan gångerna, tyvärr). Det har väl med shishan att göra - ingen orient lounge utan shishapipor, eller nåt. Men jag tycker nog att det drar ner på själva ätupplevelsen ändå. 

Efter det blev det en liten barrunda, bland annat gayklassikern Roses som har så fint inrett med rosa fuskpälstapeter. En fin kväll!





I söndags, efter att brudarna åkt, var det snöoväder. Kallt, vitt och härligt. Fast Eje tyckte att det var roligt i cirka en kvart. Sedan blev han blöt.

 


På kvällen åkte jag till Berliner Dom för att se luciatåg. Ovädret hade försenat kören med över en timme, men när det väl drog igång var det lika vackert som alltid.
Jag älskar Lucia. har jag sagt det?

Ick: The tour guide

Min äldsta vänner Y och M kommer hit i helgen. Jag är så pepp! Vi har inte träffats på hundra år och när vi sågs senast var alla våra barn och män med också. Mycket trevligt, men något chittchattande om det väsentligaste oss emellan blev det knappast. Men nu! NU! Hurra!

Så nu sitter jag och detaljplanerar. Här lämnas inget åt slumpen! Visst, spontanitet är ju himla kul och så, men eftersom de är här så kort gäller det att maxa trevligheterna och få till den bästa blandningen av julstämning, sightseeing, bra mat, häng och party. Och så måste allt kännas så Berlin det bara går, så att de får med sig en skön berlinkänsla hem.

Damn. Jag kanske borde extraknäcka som researrangör. Jag går igång på det här!

Minivärlden

Mon dieu. Två veckor hemma med sjukt barn. Fast inte jättesjukt, bara inte tillräckligt friskt för dagis.

Heeeelp me.

Vi, alltså jag och sonen, är så in i bengen trötta på att måla, baka, bygga tågbanor, leka bil som kör runtrunt, klistra pappersmönster och knyta knutar. Och värst av allt, jag har helt ont i öronen av allt tjat om att titta på tv. Cirka femtusen gånger om dagen låter det såhär hemma hos oss just nu:

– Maaamma, får jag titta på tv?
– Nej. Lek något istället! Vi kan rita ett monster!
– MEN JAG VILL BARA TITTA PÅ TV! BARA TV! HEEELA TIIIDEN MAAMMA!

Jo, tjena. Då och då, fine. Men hela tiden? Not fine.

Nåväl. I dag var han i alla fall tillräckligt frisk för att vi skulle kunna åka på en liten utflykt (halleluja). Äntligen kom vi iväg till Loxx Miniaturwelt och det var helt fantastiskt! Helt supernördigt, inklusive tvättäkta tågnördar som satt och reparerade och programmerade i ett skitigt hörn i lokalen, och hur mycket som helst att titta på.

Det är verkligen en hel minivärld. Tåg som åker runt, hus, vägar, bilar, bussar och en hel flygplats. Och så pyttepyttedockor som sitter i bussarna, som är på väg hem från affären, som går över gatan, glor på en bilolycka, putsar fönster och går på konsert. Allt gjort med massor av kärlek och humor. Jag älskade det! Och, hm, Eje också förstås. I alla fall tills det blev mörkt, alltså natt i minivärlden, och åskan gick. Det var i läskigaste laget för min lille. 

Enda minuset med stället var att inträdet är ganska dyrt (12 euro per vuxen, 7 euro för barn över en meter, 30 euro för en familjebiljett). Samtidigt förstår man ju att bygget säkert kostar en hel del att driva. Tågnördarna i hörnet måste ju ha sina löner och så. 

Mini

Men asså, vadå? Är det fredag? Igen? Det var det ju alldeles nyss? Crazy.

Och R flyger iväg så jag och barnen kommer att vara mol alena hela helgen. Ingen fara med det – vi ska på födelsedagskalas på lördag och på söndag tänkte jag kanske, kanske packa ihop oss och åka hit.

Hela Berlin i miniformat. Massor av små tågbanor. Borde ju gå hem, tycker jag.

Parkpaus

Det är intensivt nu. Snoriga barn, massor av jobb, sena kvällar och mörka ringar under ögonen. Men också: Gudomligt fina höstdagar, besök av svärmor och sköna utflykter både med och utan barn. Allt som allt en helt okej mix.

I helgen packade vi in barn, barnvagn, oss själva och alla hundra pinaler vi måste ha med oss överallt nuförtiden i bilen och åkte till Treptower park. Älskar det stället. "Som Djurgården!" utropade svärmor förtjust när vi kom ner till vattnet, trampbåtarna och kanoterna. "Vilken JÄTTEJÄTTESTOR gubbe!" hojtade sonen när vi kom till pampiga Sowjetisches Ehrenmal och den tolv meter höga statyn av den sovjetiska soldaten.

Kunde inte annat än att hålla med. Båda två.

Tv-torn revisited

Jag var uppe i tv-tornet idag. Det var himla trevligt. Mycket trevligare än första gången jag var där – när  jag var helt nyinflyttad och inte visste ett jota om den här staden, än mindre hade någon djupare relation till den. Då kändes utsikten mest som en stor karta. Hus och vägar, lite skog. Jaha liksom.   

Men nu! Ojoj. Blev helt eld och lågor och pekade allt vad jag orkade. DÄR gifte jag mig! Och DÄR bodde jag förut! SPREE! Vilken snygg flod det är! Och ÅÅÅ, Karl-Marx-Allee är pampig ovanifrån också!

Typ så. Trevligt.

Festival of Lights

Så här års är det fint att vara i Berlin om kvällarna. Fram till den 21 oktober pågår Festival of Lights där konstnärer och andra ljusmänniskor har fått lysa upp staden, lite extra kreativt sådär. Så fort solen gått ner blir kända fasader färgglada som attan, och här och var står ljuskonstverk av olika slag. Flott!

Här är festivalens hemsida där det står exakt vilka byggnader som blivit ljussatta och här nedan kan ni se den officiella Festival of Lights-videon (med ett olidligt pinsamt soundtrack. Yuck). 

Monumentsöndag

Jag fortsätter att tipsa. I dag är det Denkmaltag här i Tyskland. Det innebär att massor av historiska ställen runt om i stan slår upp dörrarna för att fler ska lära sig mer om vad som hänt där. Och i den här stan har det ju som bekant hänt en hel del.

Gå en guidad tur i den pampiga kyrkan runt hörnet, kryp in i en bunker eller besök det gamla DDR-fängelset i Hohenschönhausen. Till exempel.

Kolla in programmet här.

Promenaden #2: Området kring Helmholtzplatz

Guten Tag kära ni! De raska promenaderna fortsätter och det här är ett annat promenadstråk jag gillar. Eller, promenad och promenad – området kring Helmholtzplatz lämpar sig kanske snarare för långsamt strosande än rask motionsgång. Nåväl.

Helmholtzplatz är, som många andra platzer här i Berlin, en liten park med en lekplats i mitten. Runt omkring ligger restauranger, butiker, barer och kaféer. Kvarteren här är poppis, inte minst bland trettioplussarna med barn i dagisålder. Det är alltså ett barntätt ställe, vilket märks på utbudet. Här finns två lekkaféer: Spielzimmer och Kiezkind (med sandlåda inomhus!), minst en leksaksaffär och flera barnklädesbutiker (bland andra Finkid där jag köpte finfina överdragsbyxor på rea häromdagen och ekoaffären Lila Lämmchen).

Det är lummigt och gatustensgulligt, färgglatt, lugnt, lattemysigt och ett perfekt ställe att bege sig till för någon timmes flanerande i höstsolen, lite småshopping och sen en kaffe eller två på någon av uteserveringarna. Med en filt över benen.

Och förresten. Är man en yogi (som jag verkligen inte är, men har någon slags idé om att jag ska bli någon gång) så ska man styra benen mot Sotantar Yoga Shop. Där kan man köpa yogakuddar, mattor, rökelse och annat livsnödvändigt. Good to know.

Promenaden: Karl-Marx-Allee

Tog en promenad till tv-tornet i går. Längs med Karl-Marx-Allee. Jag gillar den gatan. Vissa tycker att den är tråkig, intetsägande, för lång och för rakt fram. Men inte jag. Jag gillar att den är rak, och så bred. Då kan jag bara gå, utan att tänka, utan att vara rädd för att råka köra över någons fot med min enorma barnvagn. Och så ser jag hela tiden tv-tornet där framme. Älskade tv-tornet.

Och så finns det, faktiskt, en hel del fint att titta på längs vägen. Som alla hus i skön 60-tals-DDR-stil. Den snygga baren Kosmetiksalon Babette till exempel (har fortfarande inte varit där, galet. Jag skyller på barnen) och Café Moskau.  För att bara nämna några.

Det finns mycket mer att berätta om den här gatan. Men det går bli en annan gång.