Min Geburtstag

Men! Jag har ju helt glömt bort att berätta om min födelsedag. Den blev helt fenomenal. Vi tar det från början.

Sång och nybakat till frukost, mycket kärleksfullt av R och barnen.

Efter att ha firat en stund med familjen begav jag mig ut i den stora staden. Alldeles, alldeles själv för första gången på mycket länge. Vilken härlig känsla! Cyklade först förbi den här killen.

Och sedan det här läskiga ögat i huset. Hu.

Till slut kom jag fram till mål nummer eins. Ett fult hus, men med många butiker inuti -  Potsdamer Arkaden. Där köpte jag nya skor, några armband, en kjol och en laxbagel. Allt till mig själv. 

Jag åt min bagel och la mig sedan ner i gräset utanför gallerian. De som har två små barn (eller ett, eller tio) kan nog förstå hur mycket jag njöt under den här stunden.

Sedan cyklade jag till Frau Tonis Parfum och luktade i glasflaskor en stund. Jag hittade ingen bulldoft tyvärr, men åh vad jag gillar det stället. Gå dit om ni inte varit!

Efter det kollade jag in kommersen vid Checkpoint Charlie. Mest för att jag cyklade förbi. Fascinerande med de där soldatstatisterna ändå. Tänk att bara stå där hela dagarna och bli fotad. Klick klick! Flummigt jobb.

Mera vila! Med en äppelöl på sandstrandsstället som ligger precis vid Checkpoint. Tror att det heter Charlies beachbar eller något sånt.

Och sedan susade jag hem igen för att möta upp Karin, som också hade födelsedag, Rickard och R på en drink. Och efter det blev det fondue på Feuer und Flamme med R. Alltså, chokladfonduen på slutet... Dör. 

Hej från Mauerpark

Mauerparkdag i dag. Fint, men längtan efter sommaren blev nästan smärtsam. Loppis i geggamoja och isfläckar varvat med snöslask i själva parken förtog lite av upplevelsen, om man så säger. Det ska inte vara såhär mer nu, hör du det väderguden? Det ska vara picknick på gräsmattan, kareoke och festivalstämning!

Jag vill ha det som vi hade det i somras. Men det kommer.
Det kommer.

Flyttshopping

Här kommer ett fint helgtips:
Berlins mest älskade fotomuseum C/O Berlin måste flytta ut från sitt ställe i Mitte, det gamla Postfurhramt, och i helgen reas mängder av böcker, affsicher, kataloger och sånt ut till himla bra priser. Stor chans att fynda, med andra ord.

Och med det stänger jag ner kontoret för i dag och går hem och laddar för en tapaskväll med Hanna och Karin, ena halvan av den här duon, på den gamla favoriten Vineria del Este här i Fhain. En tidig tapaskväll ska det bli – jag måste nämligen hinna SOVA också. Har cirka tre veckors sömnbrist att ta igen. Helt yr nu. 

Sju dagar kvar

Han är hemma igen! Hurra! Jag talar alltså om min livspartner, äkta hälft, hunk till man och fadern till mina barn. Den senaste veckan har han varit borta massor och jag har ensam fått sköta hem och barn. Mitt under värsta julruschen med dagisavslutningar, luciafiranden, julklappsinköp och glöggpartyn (vi hade ett på kontoret i fredags. Mycket lyckat. Tror jag i alla fall, kunde inte vara med så länge pga ingen barnvakt). Och så stora barnet krassligt och hemma från dagis på det, som en liten bonus sådär. Ah well, det kunde inte hjälpas och det har ändå gått bra alltihop. Förutom att jag ligger helt hysteriskt efter med precis allt som rör jul och jobb nu. Kolla här bara: 

Eins: Mycket få julklappar är köpta. Som tur var har det öppnat ett oväntat stort antal pryttelbutiker här i Friedrichshain. Med fina saker, inte bara skräp. Som nya Victoria met Albert vid Boxi, älskar den (bilderna ovan och under är tagna där). Och så har vi ju nätet. Bästa nätet! Fast det kanske är försent att beställa saker nu? Förmodligen. Skit också.

Zwei: Mycket jobb! Och hur mycket jag än inbillar mig att det kommer att gå så kan jag verkligen inte jobba när jag är ensam med båda barnen hemma. Jag tänker alltid att jag åtminstone ska lyckas skriva några rader och få iväg ett par mail när de somnat, men eftersom det brukar ske vid tiotiden (efter en två timmar lång nattningsprocedur) så fallerar den planen ungefär varje kväll. Dessutom, klockan 22 är jag själv så vansinnigt trött att jag knappt orkar hålla i tandborsten. Tjena mittbena att jag skulle kunna få något vettigt ur mig då.

Drei: Julstöket. Vi ska fira jul här hemma i Berlin, några goda vänner ska komma hem till oss och jag är så pepp att jag kan spricka. Jag går runt och tänker på juldukning och belysning och grankvistar och Janssons och vilket knäckebröd jag ska baka men har inte hunnit fixa ett enda dyft. Mycket frusterande.

Vier: Träna. Alltså. Min kropp. Den gör ont. Den är stel. Den vill inget hellre än att röra på sig. Gymkortet är oanvänt sedan säkert sex veckor tillbaka. Har dock önskat mig en pilatesvideo i julklapp. Borde råda bot på krämporna under de tuffa veckorna, tänker jag.

Men nu är alltså R hemma och ledig i massor av veckor framöver så nu ska jag jobba helt duracelligt på dagarna och träna och stöka på kvällarna. Och julklapparna får jag försöka fixa på lunchen eller nåt. Flämt, flämt. Men så jäkla skönt ändå. Nu finns det ju liksom ändå hopp om att jag kommer att hinna med allt. Skål för det.

Hemmadagar, fler knutar, Cakeville

Så gick helgen och några sjukdagar till. Vi har varit hemma, jag och barnen. Skrotat runt och haft det ganska skönt ändå. Tidigare brukade hemmadagar nästan alltid vara rätt jobbiga. Mycket bråk och frustration och NEJ JAG VILL INTE från treåringen. Men nu gick det alltså bättre. Ny fas kanske.

Vi har knutit knutar, målat massor, lyssnat på sagor och Mora träsk, gjort farsdagspresent till pappa som varit bortrest och matat lillasyster. Och så har vi bakat förstås, baka är bäst.

Jag har förresten upptäckt en affär i Prenzlauer Berg som är ett riktigt paradis för bakfans. Cakeville heter den och där finns allt, ALLT, man kan behöva i bakväg. Förutom själva huvudingredienserna då. Formar, dekorationer, redskap - you name it. Mycket trevligt.

Trassligt

Så passerade ytterligare en helg i vårt Berlinliv. Jag var ensam med barnen och vi tog det lugnt. Målade, gjorde chokladbollar, byggde tågbana, band ihop vår lägenhet med ett väldigt långt snöre som Eje hittade längst in i en låda. 

Och så gjorde vi Friedrichshains loppisar, RAW och den på Boxi. På riktigt, som riktiga loppisproffs.  Vi kom ut tidigt, var där när stånden byggdes ihop och grejerna packades upp. Det lönade sig, jag hittade en fin gammal kista att ha barnens vinterkläder i och Eje en snabb racerbil. Han letar alltid efter racerbilar. 

I veckan är R hemma med Isa så jag ska jobba en hel del. Och just det, i morgon är det dags för årets Lanterneumzug. Ska nog faktiskt försöka pyssla ihop en lampa till gossen i år, det gick ju sådär förra året.

Vilodagen

Söndag.

Alla affärer är stängda, tomt på gatorna. Glest i trafiken.

Stilla.

I Tyskland är det förbjudet för affärerna att ha öppet på söndagar. Inget butiksbiträde ska behöva jobba under veckans heliga dag. För det är det det handlar om, förstås. Tyskland är ett hyfsat religiöst land och det finns en stark opinion för att man på söndagar varken ska arbeta eller göra ärenden.

Jag har vant mig nu, men i början blev jag irriterad varje gång jag insåg att det där jag tänkte fixa skulle vara tvungen att fixas någon annan dag. Nu känns det okej, vi har blivit bättre på att planera sådant där, men lite trist är det allt.

Som när man plötsligt får lust att laga något särskilt till middag men inte kan handla råvarorna som behövs. Eller äntligen har tid att strosa i klädbutiker.
Eller som i dag, när R är ledig och vi gärna hade åkt till Ikea för att köpa ramar och annat krafs och, halleluja, få ordning på vårt hem.

Nåväl. Jag passar på att jobba istället. Söndagar på kontoret brukar bli effektiva.

(Obs att det, även på söndagar, går det alldeles utmärkt att gå på museum, äta på restaurang och shoppa på loppisar i Berlin. Och att upptäcka gatukonst.)

Blomstret

Okej, jag tar tillbaka det där med att har blivit höst. I dag var det 29 grader varmt här och inte ett dugg höstigt. Tjocktröjan av och sommarklänningen på igen – men det är väl någons slags sommarens sista suck, skulle jag tro.

Apropå sommar (och bilden). En helt underbar sak med den här stan är att det finns så fantastiskt mycket fina blommor och buketter att köpa överallt. Det kryllar verkligen av vackra blomaffärer och billigt är det också. Bästa blomshoparstället av alla är lördagsmarknaden på Boxhagener Platz. Att plocka ihop en rejäl bukett där gör mig helt lycklig.

Borde kanske ha blivit florist.

Smärtstillande

Kolla vad jag hittade! En liten affär med MASSOR av söta saker! Alldeles nära där jag bor!

Jag gick förbi 7-9-13 (skumt namn?) på Warschauer Straße på väg hem från akutbesöket hos sjukgymnasten och blev så glad att jag nästan glömde bort knivhuggen i bröstkorgen. Hur kan jag, som älskar att gå runt och fingra på fina färgglada grejer, ha missat? Tjejen i kassan sa att affären funnits i tre år. 

Ah well, köpte små zinkbokstäver till Ejes rum och blev nog faktiskt lite, lite bättre i ryggen på köpet. 

Små pryttlar har definitivt en läkande effekt på mig. (Och så kanske sjukgymnasten gjorde lite nytta också).

Promenaden #2: Området kring Helmholtzplatz

Guten Tag kära ni! De raska promenaderna fortsätter och det här är ett annat promenadstråk jag gillar. Eller, promenad och promenad – området kring Helmholtzplatz lämpar sig kanske snarare för långsamt strosande än rask motionsgång. Nåväl.

Helmholtzplatz är, som många andra platzer här i Berlin, en liten park med en lekplats i mitten. Runt omkring ligger restauranger, butiker, barer och kaféer. Kvarteren här är poppis, inte minst bland trettioplussarna med barn i dagisålder. Det är alltså ett barntätt ställe, vilket märks på utbudet. Här finns två lekkaféer: Spielzimmer och Kiezkind (med sandlåda inomhus!), minst en leksaksaffär och flera barnklädesbutiker (bland andra Finkid där jag köpte finfina överdragsbyxor på rea häromdagen och ekoaffären Lila Lämmchen).

Det är lummigt och gatustensgulligt, färgglatt, lugnt, lattemysigt och ett perfekt ställe att bege sig till för någon timmes flanerande i höstsolen, lite småshopping och sen en kaffe eller två på någon av uteserveringarna. Med en filt över benen.

Och förresten. Är man en yogi (som jag verkligen inte är, men har någon slags idé om att jag ska bli någon gång) så ska man styra benen mot Sotantar Yoga Shop. Där kan man köpa yogakuddar, mattor, rökelse och annat livsnödvändigt. Good to know.

Say cheese!

Jag är väldigt förtjust i ost. Den ska gärna vara riktigt lagrad, eller möglig. Smaka mycket. På frukostmackan går det däremot bra med något lite mildare, som typ halvlagrad prästost.

Här i Tyskland dominerar tre ostsorter. Goudaost, Edamer och Butterkäse (typ hushållsost). Ofta finns det inga andra hårdostar att välja mellan på affärernas kylhyllor. Dessutom är det något skumt med den skivade Goudaosten som säljs typ överallt – den går inte att smälta ordentligt. Tydligen är det äggvita i som gör att osten blir som en plasthinna över lasagnen, pajen eller den ugnsgratinerade falukorven. För matlagning måste man alltså köpa särskild ugnsost. Bu för det. 

Kort sagt tycker jag att Tyskland, eller åtminstone den här regionen uppe i norr, behöver jobba lite på sin ostkultur. Jag är less på Gouda nu, goddammit.  

Men, förstås. Det är ju inte så att det är svårt att hitta god ost här. Det går om man vet vart man ska gå. Välsorterade matbutiker á la Kaisers och Rewe brukar ha mer att bjuda på och så finns det några riktigt fina ostbutiker här i stan. Här är några av dem: 

La käserie

Maitre Philippe

Kaas Winkel

Manufactum (kafét/delikatessbutiken bredvid)

Sedan har vi förstås ostdiskarna på de tjusiga varuhusen: 

Kadewe

Lafayette

Galeria Kaufhof vid Alexanderplatz

Nej, att forma osten som fotsulor gör mig inte mer sugen.

Inreder

Jag sitter och surfar efter möbler. Vi börjar ledsna på att leva bland kartonger och grejer som inte passar vårt nya ställe. Det var okej ett tag, vi har ju gjort lite annat den senaste tiden som känts viktigare (typ fött barn) men nu har det blivit dags att ta tag i flyttkaoset och börja göra ett hem av den här lyan.

Jag tycker att det är superkul att inreda, absolut, men det är lättare sagt än gjort i Berlin. Det kryllar inte direkt av möbelaffärer med schyssta grejer. Däremot kryllar det av möbelaffärer med eh... inte så fina möbler som typ Sconto, Höffner och Boss. Jag skrev ett inlägg om det för hundra år sedan när vi hade en helt tom lägenhet att fylla, och det känns inte som att läget är så mycket bättre nu. Eller så är det det, bara det att vi har ägnat oss åt att få en massa barn de senaste åren och helt missat alla coola nya inredningsbutiker. Så kan det förstås vara.

Det enklaste vore förstås att handla allt på den där butiken som säljer korv för en euro vid utgången men nein, nein, nein, det ska vi inte göra nu. Det räcker med att nästan varenda basgrej här hemma är därifrån. Men för att få till det schysst på annat sätt utan att blir ruinerad gäller det att vara kreativ, gå på loppisar, ha tålamod och – om man är en barnfamilj som har lite svårt att få till shoppingen under dagtid – hitta schyssta internetbutiker. Nu är jag i och för sig helt kass på att internethandla, jag tycker att det är skitläskigt att köpa något som jag inte fått klämma på först och ledsnar dessutom rätt snabbt på allt runtklickande, men det är ju onekligen tokpraktiskt. Så länge det blir rätt förstås.

Här är några av mina tyska inredningstfavoriter på the internet. Och sitter någon av er på fler tips, ös på bara.

Car
Octopus
Kokon
Anthropologie
Home & Living
Scandinavian Lifestyle 

Soffa från Sconto. Vill inte ha. 

Pall från House Doctor, Home & Living. Vill ha.

PS. För att få inspiration brukar jag läsa min före detta kontorskompis Hollys HVH Interiors och bästa berlinkollegan Hanna Skoogs blogg. De ger mig alltid lust att göra allt jag har omkring mig fint fint fint. 

På vift

I dag har det varit research för hela slanten. Berlinresearch. Måste ju hålla mig uppdaterad!

Jag älskar att åka runt stan och upptäcka. Prata med folk, göra små intervjuer här och var. Jag är ofta ännu mer förälskad i Berlin när jag kommer hem, uppfylld av allt jag sett och så lycklig över att jag bor här. Blandningen av människor, av ställen. Så mycket nytt hela tiden. All lekfullhet.
Jag har sagt det förr, många gånger, men säger det igen:

Berlin är verkligen en helt fantastisk stad, på så många sätt.

Eftersom jag är i flyttartagen kunde jag inte låta bli att kika in i den fina butiken Harmony på Münzstrasse i Mitte. De har massor av fina, romantiska, inredningsdetaljer. Jag är lite svag för sånt. I lagoma doser.

Nötnyhet

Sehr gut! Det har öppnat ett nötställe här i Friedrichshain. Jag älskar nötter. Och torkade frukter och bär. Mitt nya grej är att göra egen müsli - jag gillar crunchymüsli men den är alltid så in i bengen sötad så det känns bättre att göra egen. Och så fyller jag på med goda gojibär, russin och torkade aprikoser och sånt.

Den nya butiken heter Nuts & Co och ligger på Warschauer Strasse 67.

Och för er som undrar: Ja, Victoria och Daniels prinsessa är uppmärksammad här också. Såklart. Jag fick till och med en kaka av min tyska kontorskompis som grattis i morse.

Helgen

Det blev verkligen några dagar av intensivt hängande med de älskade gamla vännerna och det måste jag säga är en fördel med att vara utlandssvensk – att när man väl träffar sina nära kompisar blir det ofta så mycket mer av det hela än om vi hade bott i samma stad. Flera dagar av mys och prat och uppdaterande. Det gör att jag, trots att jag såklart saknar vardagsträffarna, inte känner att jag förlorar så mycket ändå på att bo här. Rent relationsmässigt, menar jag. Frågan är ju dessutom hur mycket vardagshäng det verkligen skulle bli om jag också hade bott i Stockholm.  Alla vet ju hur det är med jobb och rutiner och dagar som rusar i väg, helger bokade flera veckor i förväg och plötsligt har det gått månader sedan man sågs sist. Trots att man alltid sagt att man ska äta spagetti ihop mitt i veckan. Spontant och ofta.

Nåväl. Jag har hur som helst en helt underbar helg bakom mig. Här kommer en kort sammanfattning av allt vi gjort.

Först och främst har vi ätit en hel del. På kaféer och hemma. Och flera gånger blev det flammkuchen, aka tysk pizza.
  

















Loppis i Mauerpark, den stränga kylan till trots.
                    

















Där skrattade vi åt tyska köksredskap.


















Och jag fastnade för en porslinshund som såg så fantastiskt bedjande ut.



















Lite konst på Künstlerhaus Bethanien i Kreuzberg. Väldigt vackra lokaler, och mycket krypvänliga.



















Vi shoppade en hel del. Eller, ganska mycket för att vara ute och med tre små barn i alla fall. De här fina smyckena hittade vi i en butik i Kreuzberg som jag inte för mitt liv kan komma ihåg namnet på nu.


















 Vännerna ville gärna titta på barngrejer också...


















 ....så jag tog dem till favvon Dollyrocker här i Friedrichshain.  Så himla fina barnkläder där, varav många har sytts i rummet bakom butiken.

Lovely helt enkelt.

Toast and Jam

Lite mer modeveckainfo:
För er som är mer inne på de säsonger som redan passerat än de som kommer, missa inte vintagemässan Toast and Jam. Omkring trettio vintagebutiker från hela Europa visar sin tjusigaste varor, det bjuds på partaj och modeshower. Låter kul ju!

Klapps made in Berlin

Det är väl bara att ta tjuren i hornen och börja köpa på sig klappar redan nu, eller vad säger ni? Här kommer några tips på saker som är gjorda här i Berlin och på så sätt kanske blir extra roliga att ta med sig hem till julfirandet i Sverige. Bättre än en sån där likörflaska i form av tv-tornet i alla fall.

Berlin Kaffee är ett kaffe som förvisso är odlat i något varmt land (eller några varma länder) men rostat här i Berlin. Fin förpackning och helt ok kaffe.

Frau Tonis parfum. Berlinmixade dofter som säljs i Mitte. Unik och kul present.

In't Veld choklad. Gott, gott och fin butik vid Helmholtzplatz i Prenzlauer Berg.

Det var allt för nu. Återkommer om jag kommer på något mer.

Vi åkte till väst!

Jajemen! Och så trevligt vi hade det! Gick och glassade på trevliga Savignyplatz, åt fantastiskt gott på kinakrogen East (väldigt barnvänlig dessutom) och spanande på flotta möbler i inredningsbutikerna i Stilwerk.

Rena gator, inget klotter, välkammade människor i dyra skor – Charlottenburg är en annan värld. Kände mig helt posh när jag kom hem till Friedrichshain igen och reagerade på hundbajset.
Jojo, man vänjer sig fort vid elegansen.

Sonen trollbunden av gigantisk tv-skärm i Stilwerk, á  88000 euro.

Herr Nilsson – svenskt godis i F'hain

Det är verkligen sällan jag saknar något typiskt svenskt att äta i Berlin. Kaviar, sill, knäckebröd – det mesta går att köpa här. Det skulle vara riktig filmjölk som är svårt att få tag i (men kan köpas i Swedenshoppa i Wilmersdorf) och jo, det är klart – lösgodis...

Pah! Inte då! För några månader sedan öppnades nämligen den finfina lilla butiken Herr Nilsson.
Den drivs av svenska Kajsa och hennes partner Daniel och är Berlins första plockgodisbutik helt i svensk stil, med bumlingar och peacemärken och allt. Och lucky me, den ligger här i Friedrichshain! Inte långt från kontoret. Gosh. Farligt.  

Jag och sonen var där för första gången i går. Han fick, trots att hans tyska kompisar mer eller mindre äter gummibärchen till frukost, inte smaka. Stackaren. "Det är vuxengodis", sa jag och kände mig väldigt, väldigt elak. Nåväl, han kommer nog få sin beskärda del av lösgodis vad det lider han också, han är ju ändå svensk.

(Herr Nilsson har en sida på facebook också.) 

Manufactum

Nu ska jag berätta om en butik här i Berlin. Manufactum heter den och här hittar du saker. Riktiga, rejäla, praktiska och framför allt vackra saker. Jag har förstått att affären bland berlinska unga vuxna betraktas som ett ställe för medelålders kvinnor och jo, javisst, det stämmer kanske (märks mest på kläderna. Mycket kulturtantsklänningar på galgarna). Men jag tycker nog att den är värd ett besök även om man inte kvalar in i den kategorin.

På Manufactum finns nästan allt – från snygga och välgjorda handväskor i äkta läder till fågelholkar, möbler, koffertar, cykelsadlar, gungor till barnen, tvålkoppar, ansiktskrämer och delikatesser. Och en roddmaskin.

Tänk IKEA, fast tvärtom. Här åker inte några plastpapperkorgar för 2 euro med av bara farten, köper du en papperskorg på Manufactum så är det för att du verkligen vill ha just den papperskorgen och ingen annan. För att du tycker att det är viktigt att slänga ditt skräp i något vackert och välsnidat.

Låter det dyrt? Jo, ganska så pricy är det allt. Men kvalitet kostar, brukar det ju heta (sa tanten, läs jag, som köpte med sig rosenvatten sist hon var där. ROSENVATTEN).

Missa inte deras kafé som ligger alldeles bredvid. Bästa surdegsbrödet i stan.