Grönsaker

Jag kommer ingenstans i dag. Vaknade med en huvudvärk som varken vatten, kaffe eller smärtstillande verkar kunna råda bot på. Har ingen lust med någonting, allra minst att jobba. Det är som att någon dragit korken ur mig och all lust till allting runnit ut. Bööö.

Muntrar upp mig med att kolla på några grönsaksbilder från Boxi istället. Boxi brukar göra mig på gott humör. Och grönsaker också. Älskar grönsaker. Och blommor. Ja, och bröd förstås. Ska nog äta lunch nu förresten.

Puss på er.

Tvära kast

Och så finns det dagar som i går.

När barnen vaknar vid niosnåret, utsövda, glada och hela dagen går lätt. Tusen pussar och leenden och jag tänker att det här med att vara ensam med två barn, det är väl inget? 

Och vi går till Boxi, köper Macarons av Stéphane, lyssnar en stund på Rathaus Ramblers och skrattar med Isa som dansar så sött. Och barnen leker tillsammans i den svala sanden och livet är så härligt som det bara kan vara. 

Boxi living

Jag älskar Boxi. Har jag sagt det?

Boxhagener Platz, gräsmattan här i Friedrichshain som allt rör sig kring. Där vi leker efter dagis, handlar våra grönsaker på lördagarna och går på loppis varje söndag. Där vi äter, dricker, umgås.
Möts. 

Mmm, helgerna. När solen skiner. Då är det som bäst. När klungor av människor - unga och mindre unga - hänger på gräsmattan. Kanske spelar ett instrument, blåser bubblor, dricker en öl, äter en glass. Och barnen gungar och går balansgång och leker i sanden till ljudet av marknadens sorl och musiken från gatumusikanterna.

Jag älskar det. 

Och nu, när allt står i blom. När syrenerna kring parken doftar så att varje andetag gör en hög på livet.

Åh Boxi. Liebling.

Maxat

Jag har gjort så mycket kul grejer den här helgen. Kolla bara.

Först en fredagsdrink på nyöppnade The Antlered Bunny på Traveplatz. En jäkligt fin liten bar.

Sedan kom jag hem till man och barn i full färd med att baka cupcakes. Jag anlände precis lagom till pyntningen, yay!



I lördags hängde vi först i solen. Gungade lite och så.



Och sedan gick vi på cirkus. Den var så dålig att det blev roligt (jonglören tappade ungefär varannan boll etc.). Eje och hans kompis M såg dock ut att vara djupt imponerade av prick allting. Mission accomplished.




Efter cirkusen åkte R till USA och jag och barnen hem till Friedrichshain igen. Väl hemma gjorde vi popcorn och kollade på Schlag den Raab.
Den där Raab, alltså. Han är verkligen överallt.





Och i dag firade vi kompisen K:s födelsedag genom att äta lunch på Café Colectivo. Det är ett spanskt ställe precis vid Boxhagener Platz som serverar paella från klockan 14 varje söndag. Himla trevligt! Jag och mina barn var nästan de enda i hela lokalen som inte pratade spanska – det om något borde väl vara ett bra betyg på paellan.

I torsdags: Två favoriter i Friedrichshain

Jag och R gjorde vårt kiez i torsdags. Det fick bli så eftersom det var första gången vi lämnade över Isa till någon utanför familjen, skönt att vara nära om det krisar. Men det gjorde förstås ingenting, Friedrichshain har massor av riktigt bra ställen och vi längtade efter våra kvartersfavoriter som vi besöker alldeles för sällan.

Först gick vi till Booze och tog vi varsin fantastiskt god drink. Det är en av Berlins bästa barer och bartendersarna (säger man så?) där engagerar sig verkligen för att man ska få precis det man längtar efter. Motsvarar inte drinken förväntningarna så fixar de till den tills den är helt perfekt.
Fast det händer förstås nästan aldrig. Att man är missnöjd alltså.

Sedan gick vi till Schneeweiss. Tyroltema på menyn och en något högre prisklass än hos restauranggrannarna i kiezet, men så prisvärt. En wienerschnitzel som kostar 17 euro är liksom inte så dyr om den smälter på tungan och orsakar längt efter mer under flera dagar efteråt. Dessutom är det trevligt där, fint inrett och bra personal.

Middagen avslutades med den bästa efterrätten som finns, alltså crème brulee, och när vi kom hem var vi mätta, nöjda och lulligt lyckliga. Och barnen sov sött. Perfa.

Promenad med Herr Darlington

I dag lyste solen så jag och R tog en promenad, med Isa i vagnen. Det kändes nästan som vår.



Vi gick över Modersohnbrücke, stannade till en stund mitt på för att ytterligare en gång försöka förstå varför det här anses vara Berlins mest romantiska utsikt, och sedan vidare ner mot Stralauer Allee. (Och nej, vi fattar fortfarande inte. Fattar ni?)



Där, längs med Spree, ligger Universal Music.



Förmodligen en och annan demo i paketen som körs in i dörren där, va?



R fick för sig att det fanns en butik som sålde posters och sånt i entrén till Universal, så vi gick in och kollade. Men vi hittade bara en konstig strumpbutik, några fakebitar av muren och en giljotin som det stod sex på. Flummiga saker att ha i en entré?

Sedan gick över nästa bro, Oberbaumbrücke. Den är så himla fin och man har dessutom inte sällan ett soundtrack när man går över eftersom gatumusikanter brukar stå och spela där.

Hänglåsklotter. Alltså hänglås istället för klotter. Det syns inte här, men på många står det Haiko und Anke 4-ever. Eller nåt sånt.

Efter en schwarma och en liten tur runt i Neukölln gick vi hemåt igen. Tillbaka till kära gamla Friedrichshain. Det var en fin promenad. Inte minst för att jag och R gick den tillsammans. Det var alldeles för länge sedan vi något sånt senast.

Om jag vore på Boxi

Helgplaneringen sket sig. E vaknade i natt och var sjuk, så hjärtskärande ynklig. I dag blir alltså en hemmadag, och förmodligen i morgon också. Helt okej. Det är mulet ute. Ska regna.
Fast synd på Boxi förstås. Älskar ju lördagsmarknaden där.

Nåväl, att titta på bilder från för några helger sedan räcker ganska långt ändå.

Mera brunch. Nu i gympasal.

Det har inte blivit så mycket uppdateringar här på sistone. Jag har helt enkelt inte hunnit på grund av alla fikaträffar, barnkalas, middagar med andra familjer och lunchdejter vi har ägnat oss åt. Och ännu mer blir det – i morgon åker vi en sväng till Sverige och ja, ni vet ju hur det brukar bli däruppe.

Hur som helst. I går var vi ute och brunchade igen. Det är en fin tid för det nu här i Berlin. Tänk er: Långa förmiddagar på uteserveringarna, vänner, höstsol, ett sting av skön kyla av luften. Och så god mat förstås. Flott!

Den här gången var på Die Turnhalle. Det är ett stort, men lite bortglömt ställe här i Friedrichshain. Förmodligen för att det ligger en bit från resten av haken kring Simon-Dach-Strasse. Turnhalle betyder gymnastiksal  på tyska och det är precis vad det är. Eller har varit, nuförtiden är det enda gympasaliga på stället några ribbstolar och ett gammalt basketkorgsplank som fått sitta kvar.

För 7,5 euro (alltså snäppet billigare än på de ganska sjabbiga krogarna längs med Simon-Dach) kan du gå loss på en riktigt bra och lyxig buffé. Alltså, riktigt bra. Inga läskiga röror, bara vällagad, fräsch mat som dessutom är sådär tjusigt upplagd. På olika höjder, med kandelabrar och blomkreationer runt omkring. Känns lite som att man är på bröllop eller något annat festligt. Flott igen. 

Smärtstillande

Kolla vad jag hittade! En liten affär med MASSOR av söta saker! Alldeles nära där jag bor!

Jag gick förbi 7-9-13 (skumt namn?) på Warschauer Straße på väg hem från akutbesöket hos sjukgymnasten och blev så glad att jag nästan glömde bort knivhuggen i bröstkorgen. Hur kan jag, som älskar att gå runt och fingra på fina färgglada grejer, ha missat? Tjejen i kassan sa att affären funnits i tre år. 

Ah well, köpte små zinkbokstäver till Ejes rum och blev nog faktiskt lite, lite bättre i ryggen på köpet. 

Små pryttlar har definitivt en läkande effekt på mig. (Och så kanske sjukgymnasten gjorde lite nytta också).

Allt som ska klaffa

 Det är mycket som händer i mitt liv nu. Stora och spännande saker. Och lite läskiga också.

1. Vi flyttar om en vecka.
2. Jag har en bebis i magen som ska ut om cirka tre veckor. Hoppas vi. Kommer hon (vi tror att det är en hon) tidigare blir det lite... kämpigt.
3. Jag har en man som ofta jobbar utomlands och som mycket väl kan vara borta när bebisen bestämmer sig för att komma. Åtminstone om den vill ut inom de närmsta arton dagarna. Huvva, skulle vara så sorgligt om R missade. Blir helt ledsen i hjärtat av den tanken.
4. Vi vet fortfarande inte vad bebisen ska heta. Ingen panik där dock, jag har en känsla av att det löser sig. Men det är ändå spännande. Kanske syns det på henne när hon väl kommer ut? Hoppas det.
4. Jag har en 2,5-åring som snart ska tvingas lämna sin trygga hemmiljö mot något helt nytt och som på köpet får ett småsyskon. Allt samtidigt. Jag har rätt dåligt samvete för att det blev så tajt planerat alltihop, är rädd för att det ska bli för mycket för honom. Någon som har erfarenheter av något liknande? Tips?
5. Jag ska klippa mig i morgon.

Ok, det sista är väl rätt blekt i jämförelse men ändå en stor händelse för mig som på riktigt inte kan komma ihåg när jag var hos frisören sist. Jag ska gå till Ponyclub här i F'hain, vi får se om det blir en ny favorit. Resten av familjen, och då menar jag även min svärfar och mamma när de är här, går till Haarbar på Niederbarnhimstrasse. Helt okej, men är mycket mer som ett in-klipp-klipp-ut-ställe än de lite dyrare varianterna här i krokarna. Och om man nu, som jag, klipper sig cirka två gånger om året får det gärna kännas som en smålyxig happening. För det är ju det det är.

Ja ni, håll gärna tummarna för att allt går vägen nu. Och framför allt för att min pojke ska trivas och känna sig hemma på en gång i nya lyan och att R kan vara vid min sida när vårt barn föds.

Den här våren alltså. Galen.

Min finaste. Som ska bli storebror. 

Nötnyhet

Sehr gut! Det har öppnat ett nötställe här i Friedrichshain. Jag älskar nötter. Och torkade frukter och bär. Mitt nya grej är att göra egen müsli - jag gillar crunchymüsli men den är alltid så in i bengen sötad så det känns bättre att göra egen. Och så fyller jag på med goda gojibär, russin och torkade aprikoser och sånt.

Den nya butiken heter Nuts & Co och ligger på Warschauer Strasse 67.

Och för er som undrar: Ja, Victoria och Daniels prinsessa är uppmärksammad här också. Såklart. Jag fick till och med en kaka av min tyska kontorskompis som grattis i morse.

Soupporta ditt kvarter

Karin påminde om att jag missar en av mina älsklingsfestivaler i helgen också, Suppe und Mucke. Ät gratissoppa och lyssna på utomhuskonserter är konceptet. Håhåjaja.

I år är festivalen, som flyttar runt i Friedrichshain, på Gryphius-, Sonntags-, och Holteistrasse. Gå dit om du är närheten. 

Burgeramt

Egentligen borde jag inte tipsa om det här stället. Det är lite farligt nämligen – man blir galet och ganska äckligt mätt efter att ha varit där (det är åtminstone min erfarenhet).

Men, eftersom det är synd att missa Friedrichshains bästa burgare, perfekt lagom mycket stekta och drypande av guacamole, tzatziki och andra goda röror så lägger jag ändå ut några rader om Burgeramt.

Precis vid Boxhagener Platz, alltid mycket folk men stället är stort. Take away går bra. En burgare kostar 4-5 euro, lite mer om du vill ha pommes till.

Mitt tips är dock att skippa potatisen. Det gjorde inte mannen när vi var där och lunchade i går. Han låg som en däckad säl halva dagen efteråt och blev inte hungrig igen förrän dagen därpå (bör tilläggas att han är 1,94 lång och van vid stora portioner).

Shoppingtider

Det suger i shoppingtarmen. Jojo. Här ska handlas kläder. Och grejer. Men jag måste säga, det här med att konsumera är lite ovant för mig nuförtiden. Jag tror inte att jag gått i en affär för att köpa något annat än soppåsar och mjölk och en och annan present på nästan ett år. Kan det stämma? Jo bannemig... Nästan i alla fall.

Det har liksom inte funnits varken tid eller ork över till annat än att vara småbarnsförälder med prestationsångest (alltså en sån som av rädsla för inte bli bortglömd som frilansare envisas med att jobba trots nattamning och hålögd dagdvala). Och barnet har gått i lånade kläder och fått mormorsstickningar på posten, så ingen fara där. Men nu, när ett lugn infunnit sig inom mig i och med med min nya fokuserade kontorstillvaro och livet, faktiskt, börjar kännas ganska ordnat så har både tiden och lusten till shopping kommit tillbaka. Det här är min plan:

Jag börjar här Friedrichshain. Det är dags att gå in i alla de där butikerna jag har hastat förbi det senaste året. Prachtmädchen, Visby, Kjole Guld och så skulle jag vilja köpa några nya t-shirtar på Simonuno. Det finns väldigt många små, fina butiker här och det blir fler och fler hela tiden.

Manufactum. Jag har velat gå dit i ett år men inte kommit iväg. Har hört att det ska vara helt fantastiskt. Massor av grejer av bra kvalitet och snyggt dessutom. Det låter ju fenomenalt. En kompis till mig kom hem med en väldigt fin handväska i läder till exempel. Vill också ha. Men jag måste akta mig, det verkar vara rätt dyrt. 

Sen vill jag förstås strosa omkring i valda delar av Kreuzberg, Schöneberg, Hackescher Markt och Prenzlauer Berg. Upptäcka vad som hänt sen innan jag fick ett barn som inte gillar att åka barnvagn. Jag behöver mer strosning i mitt liv.

PS. Om någon av er därute som är mer uppdaterad på berlinshopping än vad jag är har några tips på vart jag ska gå för att hitta fina klänningar och tunikor som jag både kan vara lite uppklädd och vardagsfin i får ni gärna hojta till. Jag är så trött på att se ut som en urtvättad american appareltonåring.

Fina butiken Kjole Guld som säljer skandinaviska märken.

Pizzamästerskapet

Det här med att hitta omnejdens bästa pizza kan ju ta ett tag. Det är ett hårt jobb att testa sig fram i en hel stadsdel men en viktig uppgift väl värd mödan.
Så, efter två och ett halvt års pizzamoffande, här kommer de: De bästa i Fredrichshain.

Fajten har pågått rätt länge mellan Ritrovo på Gabriel-Max-Strasse 2 och Trattoria Libau på Libauer Strasse 10. Jag kan inte säga att jag har bestämt mig om vem som ska få bli vinnare i den här tävlingen och frågan är om jag måste göra det. De är så olika, fyller liksom olika behov.

Ritrovo är en matsal med rejäla träbord som står lite huller om buller, pizzorna flyger över huvudet på en, folk bullrar och hojtar och skålar. En romantisk middag passar stället dåligt för  – några ljus på borden och puttenuttmys kommer du inte att hitta här. Nope, här är det fokus på pizzorna och dom är bannemig fina som snus. Nästintill perfekta. 

Trattoria Libau är inte heller en restaurang som ansträngt sig för att locka några vita-dukar-lovers. Snarare ser tygtrasorna på borden ut att ha hittats i en gammal sommarstuga och de matchar inte det minsta med de blommiga tapeterna. Men vad gör en muggig inredning när det serveras så fantastiska pizzor?

Ingenting, kan jag tala om. Sist jag var där (i går) åt jag en riktig goding med bresaola, hemgjord salsiccia och tryffelolja. Farligt wunderbar (ät dock inte en hel på mindre än tio minuter som jag gjorde, blir lite mastigt). Libau är betydligt lugnare än Ritrovo och funkar fint för par som längtar efter att prata med varandra över ett glas husets och en pizza gjord med kärlek.

Olika alltså, men lika goda. Förstaplatsen får delas. 

Virkade snoppar och långa linnen

Du som letat febrilt efter en virkad snopp (jag vet att du finns någonstans där ute) – nu har jag äntligen affären för dig. På Kaufhaus der Berliner här i Friedrichshain kan du hitta snoppar i möjliga färger och storlekar. Som nyckelring, som en del i ett leksaksgrönsaksset eller helt enkelt som ett mysigt gosedjur. Eller nåt.

Snygga märkeskläder made in Berlin finns också, många långa linnen med söta tryck och sånt. Gå in om du går förbi. Krossener strasse 18.

Livet är bra fint

Seriöst, jag kommer aldrig att kunna flytta härifrån (förlåt mamma). Det är för härligt. I dag tog jag och sonen en tur ner på ekomarknaden vid Boxi, strosade omkring, gungade lite i lekparken, lyssnade på världens mysigaste lilla jazzband, åt korv (god korv, med 100 procent kött i), charmade alla vi mötte (well, jag kanske inte riktigt kan ta åt mig av äran här) och bara njöt. Och på vägen hem stannade vi till på Coffeincentrale, kaféet som är så lugnt att man skulle kunna meditera där. Drack en latte, lekte lite med klossarna i lekhörnan, charmade kaféägaren.
Vilken bra dag.

PS. Ekomarknaden på Boxhagener Platz är riktigt bra. Inte lika prunkande vacker som den vid Kollwitzplatz, men säkert en aning billigare. Däremot är loppisen på söndagar inte något vidare längre. Skräp i drivor som dessutom kostar alldeles för mycket.

Barntätt, barntätare, barntätast

Nu har jag fått siffror på det som jag så länge anat - Friedrichshain har gått om Prenzlauer Berg som den barntätaste stadsdelen i Berlin. Här föds 11,7 barn jämfört med 11,5 i Pankow, som Prenzlauer Berg tillhör. Inte undra på att det öppnar ett nytt lekkafé varje månad, ligger minst en barnklädesbutik per kvarter, varenda dagis är proppfullt och alla yogaställen i stadsdelen med lite affärskänsla också har kurser för treåringar.

Snart inte så slitet längre

Måste bara lägga in en bild på ett av mina favorithus på Simon-Dach-Strasse i Friedrichshain. Det är så vackert förfallet. Som så många andra slitna hus i Berlin ligger det intill en helt nyrenoverad fasad och jag säger det igen, det är konstrasterna som gör det. Fast nu ser det ut som att det här husets slitna charm snart putsats upp till något lyxig krusidulligt (skylten nere till höger skvallrar om det). Jag kommer sakna det.

Strassenfest

Värsta röjiga gatufesten här i F-hain i går! Och en helt galen blandning av folk som var där. Punkare, slemmiga ölbrölkillar, hiphoptjejer och barnpysseltanter trängdes längs med den lilla gatstumpen Kreuziger Strasse. En rätt folklig, skitig, ölig, alternativ utan att kännas rökelseflummig och kul liten minifestival. Me like.

Här badar några snubbar i en pappersinsamlingsgrej. Fyndigt.