Men det har varit bra att vara här. Dels för att det fått mig att förstå vilken jäkla junkie jag är på att vara i något annat än det jag kan utan och innan, hur jag riktigt behöver det, och dels för att jag (även om jag såklart älskar att vara nära familjen och vännerna) blir helt galen på att det är så mycket hela tiden. Så många platser, människor, relationer, möten. Sms och telefonsamtal, en strid ström. För intensivt.
Visst, det är väl mer intensivt för oss nu än vad det skulle vara om det här var vårt liv. Men ändå. Jag har bott här förut. Och jag kände precis samma stressboll i magen i min vardag då som jag gjort under de här veckorna.
Jag vill inte ha den där stressbollen i magen. Jag avskyr den.
Det kan faktiskt vara så enkelt att jag och Stockholm inte fungerar särskilt bra ihop. Jag kan inte stänga av allt som pågår här, kan inte låta bli att ansvar över att det pågår. Jag rycks med i tempot och låter mitt liv förvandlas till ett schema utan plats för återhämtning och bara vara-tid. Jag trissas upp och upp och upp - tills jag faller ner i en ledsen, och mycket trött, pöl.
Så. Om vi flyttar tillbaka någon gång - kan någon please påminna mig om att jag måste börja i terapi så fort flyttlasset kommit fram?
Vill ej bli en pöl.
 |
| Dålig bild, men det är vad jag lyckades åstadkomma i mitt stressade tillstånd. |
Hu! Det är inte stressterapi du behöver, utan en annan stad!
SvaraRaderaPrecis min tanke! Jag struntar i att bo i Stockholm helt enkelt! Känns faktiskt så mycket enklare. Och SKÖNARE!
RaderaProblemet man har, när man kommer från Stockholm, är att staden - och jag menar då den RIKTIGA staden innanför tullarna + vissa villaförorter - fortfarande är så liten att man försöker, nej, måste, vara med överallt och veta allt om ALLA. Alla som räknas! Bor man på Östermalm måste man veta vad som händer (och vara med på) i Vasastaden, Kungsholmen, Äppelviken, Saltsjöbaden, Djursholm och Lidingö! Otroligt stressande! Bor man i Berlin, t.ex. i Friedrichshain är det fullkomligt egalt vad som händer och vad folk gör i Charlottenburg, Dahlem eller Potsdam. Stockholm är inte illa men herrje vad det andas småstad!
RaderaDet där är så sant! Jag tänkte verkligen på hur jag reste kors och tvärs hela tiden i Stockholm på ett helt annat sätt än vad jag gör här i Berlin. Här kretsar vår vardag kring Friedrichshain (särskilt eftersom jag jobbar hemifrån), exempelvis Charlottenburg känns som en annan stad.
RaderaKänslan du beskriver är välbekant. Tack för dina fina bloggar! Hoppas du fortsätter skriva så jag kan få in en liten känsla av Berlin i min vardag.
SvaraRadera/Fredrik
Tack Fredrik!
RaderaJa, men precis så är det när jag åker till Göteborg och hälsar på. Jag dras med i det där stressiga livet och hjärtat håller lite andan för att inte gå sönder av stress. Och när jag äntligen landar i Berlin igen så känns det som att tårarna ska komma för att det känns så hemma här. Jag är nästan aldrig någon annanstans än Pankow, Prenslauer Berg och ibland Friedrichshain.
SvaraRaderaDu får köpa dig stugan på Gotland istället för lägenhet i Stockholm. Jag läste om en kvinna en gång som arbetade i Stockholm men bodde på Gotland. Det funkade också, lite restid och så bara. Men jobbar en inte varje dag på ett kontor så går det ju bra.
Ja, jag tror nog min grej är att resa mycket helt enkelt. Ha ett lugnt hem någonstans, men variera det med fart och fläng i lagom doser. Jag har alltid mått bra av mycket variation och kontraster i livet, men behöver samtidigt det där lugnet för att orka.
RaderaEfter fem månaders ”exil” i Stockholm” räknar jag dagarna tills jag får åka hem till Berlin igen. Jag har bott hela mitt liv i Stockholm, men nu känner jag mig som en främling här.
SvaraRaderaOm exakt fyra månader är jag hemma igen. Tre år i Berlin räckte för att göra mig till en hängiven Berlin-älskare. Jag längtar till gatorna i Prenzlauer Berg. Friedrichshain, Kreuzberg och Neukölln. Samt inte minst Mitte öster om Spree, myllret vid Alexanderplatz, att vandra i Tiergarten, njuta av solen och samtidigt lyssna på musik. Att sitta på ett café, dricka en öl eller två.
Berlin blev min plats på jorden, där jag hör hemma.