Det tog ett tag, jag har känt mig som en kvarlämnad turist hela sommaren, men igår kom den. Jag satt på cykeln, det var rätt mycket trafik, och så PANG så var den bara där. Hemmakänslan.
Den utlöstes av att jag hade blicken på ett gatusträck och tänkte: Det här gatusträcket kan jag. Såhär ser ett berlinskt gatusträck ut och det känns bekant, jag är hemma när det ser ut såhär.
Märkligt. Man hade ju kunnat tänka sig att det skulle vara nåt annat, lite mer betydelsefullt som fick mig att känna mig som en riktig berlinbo. Att jag börjar bete mig mer som en tysk till exempel, packar maten på packamatenskrivbordet på Lidl eller kanske rent av börjar pratar tyska, men icke. Jag tittade ner i gatan. Muntert. Men ganska mysigt att inte vara en turist längre.
"Vår gata har visat sig vara själva navet för "de alternativa" i Berlin, och det är en krigszon. I takt med att husen rustas upp och blir dyrare att bo i, tvingas de med lägre inkomst längre och längre ut i förorterna. Yuppification, kallas det. Idag hittade jag en molotovcocktail bara några meter från vår port. Hjälp."
SvaraRaderacitat Johanna.
MEN DRA HEM TILL LAGOMLANDET DA.
OCH BIDRAG INTE TILL MER GENTRIFIERING MED DINA SNUSKPENGAR. TACK.