Berlinerliv

Tillbaka i Berlin. Igen!
En skön effekt av att jag måste vara hemifrån mycket när jag jobbar är att jag njuter så av att komma tillbaka hit. Lugn och ro, långa frukostar med vänner, en vardag fylld av färg och spontanitet.
Idag ska jag fika med några kompisar, vi ska testa ett chokladcafé vid Helmholtzplatz. Kan livet bli bättre?

Slutsightseeat

Idag har jag vinkat av vår tolfte och trettonde gäst för sommaren. Stackarna fick sightseea utan min hjälp, jag kunde bara inte. Efter en hel sommar full av murbitar, museum, KaDeWe och Gedächtniskirche äter jag hellre ruttna bönor än ger mig ut än en gång med guideboken i högsta hugg (Gedächtniskirche råkar jag förresten alltid kalla Geschlechtskirche, som tydligen betyder könskyrka. Skitsvårt att komma ihåg skillnaden, det låter likadant!).

Min sightseeingdel av hjärnan har stängt av, den strejkar, orkar inte mer. Jag vill hellre sitta på balkongen mot gården, studera grannarna i huset mittemot, testa det nya kaféet runt hörnet. Vara hemma, jogga i den närmaste parken. Om någon sätter en Lonely Planet Berlin i händerna på mig en gång till så börjar jag gråta.

Men, en sista sightseeinggrej hängde jag med på. Efter ett djupt andetag och lite lugnande meditation följde jag med mina vänner till pampiga Reichstag. Det är ett stort hus. Med örnar på fasaden. Från taket såg man hela Berlin. Det var fint, men nu måste jag vila.

Och bloggen ska också vila i några veckor, jag ska till Sverige och göra teve. Tillbaka i september!

PS. Grannarna brukar förresten ha väldigt mycket och synlig sex, så ni förstår ju att det är mer spännande än könskyrkan.