En bit kvar...

Mitt gym är ett frauenfitness. Det finns ganska många såna i det här landet, alltså gym bara för kvinnor, och jag kan tänka mig att det har ett samband med att dagstidningarnas förstasidor ofta pryds av bröst och att de kvinnliga programledarna i tv ibland bara har trosor på sig. Kanske har det även att göra med det stora antalet hemmafruar och att många arbetsgivare aldrig hört talas om "hemmapappor" trots att pappaledighet funnits i snart två år i Tyskland.

Jag vet inte hur det skulle vara att lyfta tyngder på ett ställe där även män var tillåtna här i Berlin, men jag hoppas innerligt att kvinnor inte kommer behöva egna gym särskilt länge till. Och tänk om även de gym där det nästan bara går män snart också börjar erbjuda barnpassning, det vore något det.

Slutsightseeat

Idag har jag vinkat av vår tolfte och trettonde gäst för sommaren. Stackarna fick sightseea utan min hjälp, jag kunde bara inte. Efter en hel sommar full av murbitar, museum, KaDeWe och Gedächtniskirche äter jag hellre ruttna bönor än ger mig ut än en gång med guideboken i högsta hugg (Gedächtniskirche råkar jag förresten alltid kalla Geschlechtskirche, som tydligen betyder könskyrka. Skitsvårt att komma ihåg skillnaden, det låter likadant!).

Min sightseeingdel av hjärnan har stängt av, den strejkar, orkar inte mer. Jag vill hellre sitta på balkongen mot gården, studera grannarna i huset mittemot, testa det nya kaféet runt hörnet. Vara hemma, jogga i den närmaste parken. Om någon sätter en Lonely Planet Berlin i händerna på mig en gång till så börjar jag gråta.

Men, en sista sightseeinggrej hängde jag med på. Efter ett djupt andetag och lite lugnande meditation följde jag med mina vänner till pampiga Reichstag. Det är ett stort hus. Med örnar på fasaden. Från taket såg man hela Berlin. Det var fint, men nu måste jag vila.

Och bloggen ska också vila i några veckor, jag ska till Sverige och göra teve. Tillbaka i september!

PS. Grannarna brukar förresten ha väldigt mycket och synlig sex, så ni förstår ju att det är mer spännande än könskyrkan.

Att ha besök

Det här är mitt nya land. Jag bor här - jo det är svårt att fatta. Det här är min gata och där borta, där ser ni min nya mataffär. Lite längre bort, åt höger, där ligger gymmet jag brukar gå till och går ni till vänster ser ni var jag brukar träffa mina vänner för att ta en weissbier. Titta på den där herrgårmangubben med hatten, den är östtysk. Och där är tevetornet, det kommer ni se var ni än är i Berlin, visst är det fint?

Så låter jag. Hela tiden. Det är underbart att ha besök av vänner och familj, men jag börjar känna mig som en förinspelad sightseeingrobot. Jag måste börja variera mig. Det här håller inte i längden.