Livet som utlandssvensk

Det finns en sak som verkligen suger med att flytta utomlands och det är att vännerna och familjen plötsligt är så långt borta. Även om jag åker till Sverige ganska ofta så är det svårt att hinna träffa ens en bråkdel av alla jag saknar.

Jag har precis kommit tillbaka efter några jobbdagar i Stockholm, och den här gången hann jag med ett besök hos farmor, en middag med min ena bror och en med en kompis, en frukost med två andra kompisar och en blixtvisit hos bror nummer två innan flygbussen gick. Tre dagar och inte en vaken stund som inte utnyttjades till max.

Första gångerna jag skulle åka hem gjorde jag helt bisarra scheman för att hinna träffa så många som möjligt. Men det ledde bara till ångest och tokstress. Nu skiter jag i planeringen, att spontanringa någon och föreslå en middag eller fika är både roligare och mer spännande - vem kommer ha tid att träffa mig den här gången? Jag har insett och accepterat att jag inte kan hänga med mina vänner lika ofta som förut. Jag valde att flytta hit och i det valet ingick det att sakna och, då och då, ha dåligt samvete för att jag är här när de är där.

Så, till alla er jag inte hunnit träffa sen jag flyttade: Jag saknar er! Jag tänker på er! Skaffa skype!

Be Berlin

Mer än fem månader i stan och jag måste fortfarande nypa mig själv i armen ibland för att förstå att jag lever det här livet, och att det inte är planerat att ta slut snart. Jag bor i en stad som tillåter mig att ta det lugnare och vara precis den jag är.

Berlins slogan är sen en tid tillbaka ”Be Berlin”. Känns lite platt och intetsägande till en början kanske, men ju mer jag tänker på parollen desto bättre blir den. Det är lätt att identifiera sig med Berlin, staden är så mycket av allt att de flesta kan känna sig hemma här. Den är flummig, konstnärlig, strukturerad och jordnära, utåtriktad, blyg, ny och gammal. Eller som min pojkvän sa ”du kan använda vilka ord som helst för att beskriva Berlin, det kommer stämma ändå”.

Här kan du vara vem du vill, du behöver inte foga in dig i någon mall. Bäst blir du en del av staden genom att vara dig själv - för mig är det det som menas med att vara Berlin.
Så gör som borgmästaren säger, Be Berlin. Jag rekommenderar det.