Tyska för invandrare

Idag har jag anmält mig till en kurs i tyska för invandrare. Kursen börjar i oktober, men min anmälan kom ändå i sista sekund – här i Tyskland ska ju alla papper slussas omkring mellan hundra myndigheter innan de får sin stämpel.
Ironiskt nog talar tanten som sköter administrationen på språkskolan ingen engelska alls. Att jag inte kan tyska – det var ju liksom själva anledningen för mig att vara där - verkade hon inte se som något problem när hon började förklara saker för mig. När jag lite försiktigt avbröt henne och sa ”ich verstehe nicht” började hon prata v-ä-l-d-i-g-t- l-å-n-g-s-a-m-t istället. Den metoden fungerar ju ganska bra på mig, som är svensk och åtminstone förstår var fjärde ord, men jag blir väldigt nyfiken på hur hon gör när det kommer in en stackars eritrean eller portugis.
Ah well, tanten lyckades förklara för mig att jag, där och då, skulle få göra ett test för att hon skulle kunna avgöra vilken nivå jag ligger på. Hjälp! Ett surpriseprov!
Jag gjorde testet, chansade i princip på alla was, bin, sie och sehr och gav det till tanten. Hon tittade igenom det med rynkade ögonbryn och grymtade sen ett litet ”hm”, vilket jag antar betyder att jag ligger på nivå 0 och att det kommer dröja längre innan jag och hon kan prata snabbt med varandra. Men jawohl, det känns bra att vara anmäld.