Flyttshopping

Här kommer ett fint helgtips:
Berlins mest älskade fotomuseum C/O Berlin måste flytta ut från sitt ställe i Mitte, det gamla Postfurhramt, och i helgen reas mängder av böcker, affsicher, kataloger och sånt ut till himla bra priser. Stor chans att fynda, med andra ord.

Och med det stänger jag ner kontoret för i dag och går hem och laddar för en tapaskväll med Hanna och Karin, ena halvan av den här duon, på den gamla favoriten Vineria del Este här i Fhain. En tidig tapaskväll ska det bli – jag måste nämligen hinna SOVA också. Har cirka tre veckors sömnbrist att ta igen. Helt yr nu. 

Klättersöndag

Det blev museet MACHMit! i söndags. Min pojke älskade det! Vi klättrade i den enorma trälabyrinten i flera timmar, knåpade ihop rosa kungakronor och lekte med leksaker som de såg ut på artonhundratalet. En hit, alltihop.

Jag behöver nog knappast berätta hur slut jag var efteråt... Det tar på krafterna att gå grodgång i en labyrint utan ståhöjd när man är i slutet av sjunde månaden. Men det var det värt.

Anja Niedringhaus på C/O Berlin

Vill bara tipsa om en helt fantastisk utställning på fotomuseet C/O Berlin. Den tyska krigsfotografen Anja Niedringhaus bilder från ett flertal av de senaste årens största konflikter är så mycket på en gång – skrämmande, upplyftande, inspirerande, otroligt snygga, vidriga, sorgliga, livsbejakande.

Gå dit, du kommer inte ångra dig.

Långa museenatten

Achtung achtung! I morgon är det dags igen för Lange nacht der Museen – runt 70 museum i hela stan håller öppet ända in på natta och för 15 euro får du gå på precis så många du orkar. En bra deal om man älskar museum, har skral kassa och är kvällspigg.

I priset ingår bussåkning mellan museerna.

Hitlerutställningen

Äntligen har jag varit på museum. Fast inte blev det något av de tre jag tidigare skrivit att jag ska gå på (innan jul, ähum), nej istället styrde jag och mannen kosan till Historiska museet och Hitlerutställningen som pågår där. Den var bra, och helt fruktansvärt läskigt obehagligt vedervärdig.

Utställningen är den första som görs om Hitler i efterkrigstid och ger en bild av hur allt det hemska kunde hända, gör det begripligt hur Hitler kunde bli så populär. Och i den första delen av allt som visades, där vi fick se hur han steg i graderna och symboliserade något nytt och friskt -  ett hopp om en ljusare framtid - rycktes vi riktigt med i det glada. Stod till och med och smålog lite åt alla rara grattishälsningar tyska barn skickade till "Onkel Adolf" på födelsedagen. Tänkte att han såg bra rolig ut i sin fåniga lilla mustasch.

Sen,  pang, kom smällen. En filmsnutt där en bebis som precis lärt sig gå rycks bort från sin mamma av en soldat. Bebisen springer efter mamman, ramlar. Filmen är suddig och säkert bara 10 sekunder lång men räckte för att verkligheten skulle komma ikapp. Ilskan och sorgen över allt det fruktansvärda den mannen och hans medarbetare har gjort brände bakom ögonen genom resten av utställningen och en bra stund efter att jag lämnat museet.
Det går att förstå varför Hitler kom till makten, men inte hur det kunde gå så förbannat långt.

"Hitler und die Deutschen. Volksgemeinschaft und Verbrechen" pågår till den 6 februari. Jag hade hört att köerna skulle vara fruktansvärda även på vardagar men det verkar ha lugnat sig. En person framför i kassan är inget att klaga på. Gå dit.

Museumsug

Jag har varit på alldeles för få museum i Berlin. Särskilt med tanke på att jag bott här i två år nu och dessutom skrivit åtskilliga berlinguider. Jag skäms lite, borde verkligen ha bättre koll. Och Berlin som ska vara en så fantastiskt museistad dessutom. Ajabaja.
Men nu är jag på gång, ja jäklar, här ska det tittas på gamla grejer!

Jag har bestämt mig för att börja med stadens stolthet - Pergamonmuseet. Min vän arkeologen blir helt yr av glädje varje gång han pratar om det och tydligen ska det finnas ett maffigt gammalt altare där som man bara måste se. Mäktigt, pampigt och jättejättegammalt. Låter som ett must see på museifronten.

Nästa på listan är Neues Museum och den nya utställningen av konstverk som försvann under andra världskriget för att Hitler ratat dem som "antinationalistiska" men som nu dykt upp igen. Väldigt spännande.

Sen styr jag kosan till Egyptiska muséet  (det ligger i samma byggnad som Neues museum) för att titta bysten av den egyptiska drottningen Nefertiti. Jag vet inte särskilt mycket om henne (än) men min andra arkeologvän säger att hon grät så att hon snörvlade när hon såg henne, "det var så vackert!". Det låter ju onekligen också som något man inte heller får missa.

foto: Xenon 77

Tre får nästan räcka för den här omgången. Jag har en känsla av att det kan bli krukoverload annars. Återkommer när besöken är avklarade. Målet är före jul, vi får se hur det går.