Strassenfest

Värsta röjiga gatufesten här i F-hain i går! Och en helt galen blandning av folk som var där. Punkare, slemmiga ölbrölkillar, hiphoptjejer och barnpysseltanter trängdes längs med den lilla gatstumpen Kreuziger Strasse. En rätt folklig, skitig, ölig, alternativ utan att kännas rökelseflummig och kul liten minifestival. Me like.

Här badar några snubbar i en pappersinsamlingsgrej. Fyndigt.

Tantfest

Jag tror att jag håller på att bli en tant. Eller, det är väl ganska självklart, vi (kvinnor) ska alla den vägen vandra och så vidare, men att det skulle hända redan innan jag fyllt trettio är ändå en överraskning. Det har pågått ett tag nu och symtomen har kommit smygande. När jag var runt 24 började jag intressera mig för balkongblommor, vid 26 hände det allt oftare att jag klagade på att musiken var för stökig och vid 28 började jag säga saker som "det är en dag i morgon också" och "jag behöver inte alkohol för att ha roligt". Och nu, vid 29 års ålder, har jag njutit i fulla drag av blommande körsbärsträd, tulpaner i rader och den kinesiska akademikerkören. Tillsammans med en miljon pensionärer.

Jag har varit på Körsbärsblommefest i östförorten Marzahn, med de ståtliga plattenbauhusen som fond till de rosa blommorna. I sällskap med alla andra tanter åt jag kinesiska sesambollar, gungade med till den koreanska dansen och fröjdade mig åt våren och blommorna. Parken där festen var heter Gärten der Welt och består, precis som det låter, av trädgårdar arrangerade i stilar hämtade från hela världen. Helt lovely. Och så finns det en riktig busklabyrint! Fast den vågade jag inte gå i, tanten i mig tyckte att det verkade lite omständligt och tänkte att "äventyren kan ungdomarna ta hand om".

Från en berlinfärsking till en annan

Snart har jag bott här i tre månader. Är jag en fullfjädrad artypartyexpert? Knappast. Har jag koll på currywursten? Nope. Hittar jag? Nja... Hem kanske. Nädu, elva veckor gör ingen berlinare - jag känner mig snarare som en turist som glömde bort att åka hem. Men, lite visdom har jag ändå samlat på mig under min tid här. Praktiska råd till andra berlinare-to-be. Fast jag kanske måste uppdatera dem senare, när jag blivit ännu visare.

- Lär dig tyska
Berlin må vara en internationell stad, men språket som talas är ändå tyska. De flesta berlinare är faktiskt kassa på engelska, eller alldeles för blyga för att våga sig på mer än ett ”hello”. Visst tar du dig fram utan att kunna språket, men förbered dig på att vara beroende av vänner som kan ringa till kundtjänst när internet krånglar, eller hjälpa dig att hitta i byråkratidjungeln. Att kunna tyska gör berlinboendet både lättare och roligare så anmäl dig till en språkkurs fortare än du kan säga currywurst. Som EU-medborgare får du dessutom 100 språklektioner för 100 euro. Billigt va?

- Fundera på hur länge du kommer vilja vara här
Folk med koll på sin framtid får fantastiska erbjudanden här. För flummon som jag, som knappt vet vad jag ska göra i morgon och verkligen inte vill binda mig till läskiga kontrakt, blir det dyrt. I Tyskland gäller avtalen för mobilabonnemang, internet och gym oftast för två år. Det går att hitta alternativ där du inte är fast lika längre, men urvalet är begränsat och det blir schweindyrt.

- Kom ihåg att skriva in dig
Det är en ynklig papperslapp, tunn som den billigaste servetten från Lidl, och den bevisar att du bor i Berlin. Utan din anmeldesbestätigung är du förlorad. Du får inte hyra bil, inte skaffa gymkort, inte gå i språkskola, inte jobba. Den sorgliga lilla servetten blir din bästa vän, så ta väl hand om den.
En anmeldesbestätigung får du på närmaste bürgeramt, som är något slags stadsdelskontor.

- Ta kontakt med folk
Brukar du inte vara framåt hemma i Sverige, är det dags att bli det nu. Som nyanländ utlänning är det bara att köra på. Fråga någon när du undrar saker, ta kontakt, föreslå fika. Att vara blyg och kräsen blir bara trist. Här är det dessutom mycket lättare att börja prata med folk på stan. Jag har inte bestämt mig för om det beror på mig eller på Berlin. Kanske en kombo.

- Acceptera att det tar energi att flytta till ett annat liv
I början kunde jag inte fatta varför jag var så trött hela tiden. Okej, jag hade några månaders sömnbrist att ta igen, men jag tror också att det berodde på själva omställningen. Det är stort att byta ut hela det koncept man är van vid mot något annat. Det tar energi att kommunicera på ett annat språk, få nya vänner, lära sig hitta, förstå vad man håller på med. Pressa inte fram ditt nya liv när du kommer hit, låt det ta lite tid att få struktur på vardagen. Njut av att äntligen ha tagit det stora steget, innan du låter det nya bli vardag.

Till sist. Berlin är en underbar stad att komma till. Den är välkomnande, lugn och kreativ. Do it. Det kommer göra dig gott. Jag menar, vem trivs inte en stad som har ”Be Berlin” som slogan?

Ps. Tack alla ni som kommenterat så fint, det värmer ända in i själaroten.