Be Berlin

Mer än fem månader i stan och jag måste fortfarande nypa mig själv i armen ibland för att förstå att jag lever det här livet, och att det inte är planerat att ta slut snart. Jag bor i en stad som tillåter mig att ta det lugnare och vara precis den jag är.

Berlins slogan är sen en tid tillbaka ”Be Berlin”. Känns lite platt och intetsägande till en början kanske, men ju mer jag tänker på parollen desto bättre blir den. Det är lätt att identifiera sig med Berlin, staden är så mycket av allt att de flesta kan känna sig hemma här. Den är flummig, konstnärlig, strukturerad och jordnära, utåtriktad, blyg, ny och gammal. Eller som min pojkvän sa ”du kan använda vilka ord som helst för att beskriva Berlin, det kommer stämma ändå”.

Här kan du vara vem du vill, du behöver inte foga in dig i någon mall. Bäst blir du en del av staden genom att vara dig själv - för mig är det det som menas med att vara Berlin.
Så gör som borgmästaren säger, Be Berlin. Jag rekommenderar det.

Dagens citat

"So how come you don't speak german?
Are you lazy or just stupid?"
Peter, Shiatsumassör och berlinbo som jag intervjuade häromdagen. Jag skyllde på den tyska byråkratin.

Minnen från när muren föll

Jag besökte ett sweamöte häromdagen. Swea är en organisation för svenska kvinnor som bor i utlandet. Medlemmarna är för det mesta i övre medelåldern och på deras möten dricker de vin, går på konstutställningar och pratar om sina liv. De flesta i Berlinklubben har levt i här i över 20 år och mellan tuggorna, det bjöds på räkor, fick jag för första gången höra berättelser om hur det var att leva i en delad stad – och sedan se hur allt förändrades.

”Jag kommer ihåg att de luktade något hemskt när muren föll. Alla var ute på stan och firade och det var trabanter överallt - de stinker ju så med sina tvåtaktsmotorer. Men det var roligt, verkligen en glädjens tid.”

”Ingen i väst hade ju trott att DDR skulle falla. Vi var övertygade om att hela Berlin förr eller senare skulle bli kommunistiskt. Alla var så förvånade när muren revs, vi bara gapade.”

”Varje gång man skulle åka genom öst, för att till exempel ta sig hem till Sverige med bil eller tåg, var det en riktig pers. Det var så nervöst vid gränskontrollerna, gränsvakterna var så otäcka och man hade aldrig någon aning om ifall de skulle neka dig att åka över gränsen.”

Återigen blev jag påmind om att det inte var särskilt länge sen allt hände.

Jag bor här nu

Det tog ett tag, jag har känt mig som en kvarlämnad turist hela sommaren, men igår kom den. Jag satt på cykeln, det var rätt mycket trafik, och så PANG så var den bara där. Hemmakänslan.
Den utlöstes av att jag hade blicken på ett gatusträck och tänkte: Det här gatusträcket kan jag. Såhär ser ett berlinskt gatusträck ut och det känns bekant, jag är hemma när det ser ut såhär.

Märkligt. Man hade ju kunnat tänka sig att det skulle vara nåt annat, lite mer betydelsefullt som fick mig att känna mig som en riktig berlinbo. Att jag börjar bete mig mer som en tysk till exempel, packar maten på packamatenskrivbordet på Lidl eller kanske rent av börjar pratar tyska, men icke. Jag tittade ner i gatan. Muntert. Men ganska mysigt att inte vara en turist längre.

Berlin går hela vägen - åt alla håll

Jag brukar ofta säga att Berlin är en kontrasternas stad och det blir bara mer och mer tydligt ju längre jag bor här. Det är husen, där det nergångna med trasiga fönsterrutor och kulhål i väggarna står bredvid det nyrenoverade, med vita fasader och snirkliga krusiduller över burspråken. Det är människorna, som varken är särskilt hjälpsamma eller framåt, men grymma på att festa och som älskar att gå ut. Och det är det minst sagt ohälsosamma sättet att leva på, med öl till frukost, schnitzel och party dygnet runt i kontrast till den nästa knäppa fokuseringen på hälsa. Här ligger det ekomatbutiker i nästan alla kvarter, ett yogaställe på varenda gata i innerstan och varje lunchkafé med självaktning har linssoppa på menyn.

Slutsats: I Berlin kan du ha den bästa kombinationssemestern ever. Festa som en galning i början, bli en yogi-vegan i slutet.
Kontraster är det bästa jag vet.

Min älskade stad

Det här är Berlin för mig...

Berlinerliv

Tillbaka i Berlin. Igen!
En skön effekt av att jag måste vara hemifrån mycket när jag jobbar är att jag njuter så av att komma tillbaka hit. Lugn och ro, långa frukostar med vänner, en vardag fylld av färg och spontanitet.
Idag ska jag fika med några kompisar, vi ska testa ett chokladcafé vid Helmholtzplatz. Kan livet bli bättre?