Två dagar kvar av det gamla året och det är inte utan att jag blir lite vemodig. 2008 var ett bra år för mig. Jag bröt upp och gjorde det jag längtade efter, jag bytte land och jobb och liv och jag har inte ångrat mig en sekund.
Jag kom hit i maj, och även om jag faktiskt inte varit i Berlin hela tiden utan åkt rätt mycket fram och tillbaka till Sverige så är det ändå Berlin jag åker till när jag ska hem.
Jag vant mig vid den tyska ordningen, att ta med mig egna kassar när jag går och handlar, att Mastercard och Visa fortfarande är något nytt här och att det är kontanter som gäller. Jag har lärt mig att räkna med tre månaders administrationstid så fort jag behöver något papper från en myndighet och att det är helt oförutsägbart vem som pratar engelska och inte. Det enda riktigt tyska jag fortfarande inte kan (förutom själva tyskan) är att dansa helt ohämmat till techno, men jag jobbar på det.
Och så har jag lärt mig att ta det lugnt, att varva ner och låta dagarna vara långsamma ibland. Det är nog det bästa av allt.
Språket går bättre och bättre, jag förstår rätt mycket nu och tar mig fram bland tyskarna med en skön mischmasch av svenska, tyska och engelska. Innan 2009 är slut ska jag bara prata tyska med tyskar. Det har jag lovat mig själv.
Min gata i Friedrichshain har sakta förvandlats från en byggarbetsplats till en pittoresk kullerstengata med trädalléer och barnbutiker, men punkarna är kvar och ser argare ut än någonsin. Ingen ny jättebebisbutik har dykt upp tyvärr och jag saknar fortfarande den som låg här när vi flyttade in. Jag menar, hur många chanser i livet har man att bo bredvid en affär som har enorma sparkdräkter i latex och vuxenblöjor med nallemönster i skyltfönstret?
Jag är så nöjd och lycklig för att jag vågade ta steget, börja frilansa och flytta hit. Det har varit värt allt. Nu väntar ett ännu mer spännande 2009.
Gott nytt år!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar