Julen är avklarad. Den blev fin. Många nya bilar (12 st) till sonen och mat i mängder. Ni vet, alles gut, alla nöjda liksom. Nu väntar några dagislösa jullovsdagar och sen årets absoluta höjdpunkt här i Berlin:
NYÅR! SILVESTER!
Berlin är ju som bekant nattens, dansens och det oförväntades stad och nyår är kungen av alla partynätter här. Så är det. Ingen idé att säga emot.
Nu till den stora frågan alla kalassugna berlinturister frågar sig: Vart ska man gå? Vilken fest ska man satsa på? Eftersom jag är ungefär den sämsta personen i Berlin att svara på det just nu pga
1. jag är en småbarnsförälder utan barnvakt på nyårsafton
2. jag är gravid och sömnig kl. 22
så väljer jag i år att hänvisa till den engelskspråkiga tidningen Exberliners fina sammanställning av vad som händer under the night of nights. Nu är ju säkert bara en tiondel av allt med, men så är det alltid här i Berlin. Och någonstans måste man ju börja.
Några goda råd på vägen till det oförglömliga skiftet mellan 2011 och 2012 :
Håll ett öppet sinne, våga vara spontan, ät middag sent som sjutton för att orka till dagen därpå och akta dig för folk som försöker smälla raketer på dig (på riktigt. Det är ganska många som gör det under nyårsnatten. Busungar, fulla puckon, nyktra puckon etc. Livsfarligt. Blir lika upprörd varje år). Och står du på ett tak på tolvslaget utan staket, akta dig för att ramla ner.
Och förstås, ha så roligt du bara kan.
Så. Nu ska tanten gå och lägga sig.
Visar inlägg med etikett nyår. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett nyår. Visa alla inlägg
2011/12/27
2010/12/31
2010. Berlin. Ick.
Zurück. I Berlin alltså. Här är det lika snöigt och kallt som i Stockholm och äntligen kan jag ta på mig mina rosaspräckliga benvärmare och snökängor utan att känna mig som en luffare. Outfiten funkar liksom bättre här än i Stockholms snyggast-vinner-innerstad.
2010 går ju som bekant mot sitt slut och har med alla säkerhet innehållet allt möjligt spännande. Tror jag. Varje gång jag har funderat över hur jag ska summera året har jag nämligen bara fått ett enda ord i skallen: BEBIS (min son alltså). Bebis börjar äta, bebis börjar gå, bebis börjar springa, bebis börjar slänga allt han kommer åt i toaletten, bebis slutar vara bebis, han börjar på dagis, börjar säga bajs och lördag och torka och hej...
Ni hör, mitt huvud är befolkat av min pojke och jag har verkligen svårt att komma ihåg annat än sånt som har med honom att göra (småbarnsförälder, hey, här är jag). Det har varit tokigt intensivt och min fina unge har krävt så fantastiskt mycket uppmärksamhet och energi att alla minnen liksom raderats efterhand för att fixa plats på hårddisken. Med andra ord - vilken evinnerlig tur att jag har bloggat hela tiden och sparat allt på en annan server också!
Så här kommer, tack vare mina gamla blogginlägg, 2010 års Åretslista. Tyvärr finns varken någon "coolaste klubben", "ballaste baren" eller "schysstaste klädbutiken" med - det har liksom inte blivit så mycket sånt under 2010. Bebis, ni vet.
Gott nytt år på er! Snart kommer ett till, hurra!
Årets á la Berlin Ick:
Tyskmat: Mettwurst. Rå fläskfärs. Jag har testat det, på en brödbit, det var gott. Och lite läskigt.
Gatukonst: Vår fasadmålning som kom till i somras. Jag älskar den och blir glad varje gång jag närmar mig huset.
Flopp: Byggandet av Stadtschloss som skulle påbörjas i år. Blev det något? Nej. Är vi glada för det? Ja!
Uppträdande: The mob, under dansföreställningen Lucky Trimmer på Volksbühne im Prater. Helt jävla underbara.
Skrubbning: Den jag fick av den turkiska kvinnan på Hamam für Frauen gick inte av för hackor. Jag var bebislen i flera dagar. Bäst var inskumningen á la biltvättsvisp.
Bomb: Den som hittades vid Ostkreuz på en sisådär 500 kilo. Kvar sen andra världskriget. Berlinvardag – och här är några till.
Lekkafé: Amitola här i F-hain. Trevlig personal och ett enda stort rum där man kan ha koll på sin knodd medan man sörplar sin latte i godan ro.
Förvandling: Det gamla slakthusområdet mellan Friedrichshain och Prenzlauer Berg som har gått från att vara ett tomt fält till byggarbetsplats till townhousemekka på nolltid. Nu springer perfekta små barn på perfekta små gräsmattor (eller gör perfekta snögubbar nu när det är vinter) framför nymålade hus som ser ut lite som sockerbitar som staplats på varandra. Här är ytterligare ett av Berlins nya townhouseparadis, Stralau.
Museumsnackis. Den om Hitlerutställningen.
Marknad: Ekomarknaden vid Boxhagener platz. Den har varit så mysig i år, en riktig lördagsfavorit.
Blogginlägg: Alla talar om Lena. Flera tusen besökare på samma kväll (när hon vann hela skiten). Mycket för att vara min lilla blogg.
Kontrast: Mitt liv som arbetande småbarnsmamma.
Lyckligaste Berlinmoment: Varje gång jag kommer hem.
2010 går ju som bekant mot sitt slut och har med alla säkerhet innehållet allt möjligt spännande. Tror jag. Varje gång jag har funderat över hur jag ska summera året har jag nämligen bara fått ett enda ord i skallen: BEBIS (min son alltså). Bebis börjar äta, bebis börjar gå, bebis börjar springa, bebis börjar slänga allt han kommer åt i toaletten, bebis slutar vara bebis, han börjar på dagis, börjar säga bajs och lördag och torka och hej...
Ni hör, mitt huvud är befolkat av min pojke och jag har verkligen svårt att komma ihåg annat än sånt som har med honom att göra (småbarnsförälder, hey, här är jag). Det har varit tokigt intensivt och min fina unge har krävt så fantastiskt mycket uppmärksamhet och energi att alla minnen liksom raderats efterhand för att fixa plats på hårddisken. Med andra ord - vilken evinnerlig tur att jag har bloggat hela tiden och sparat allt på en annan server också!
Så här kommer, tack vare mina gamla blogginlägg, 2010 års Åretslista. Tyvärr finns varken någon "coolaste klubben", "ballaste baren" eller "schysstaste klädbutiken" med - det har liksom inte blivit så mycket sånt under 2010. Bebis, ni vet.
Gott nytt år på er! Snart kommer ett till, hurra!
Årets á la Berlin Ick:
Tyskmat: Mettwurst. Rå fläskfärs. Jag har testat det, på en brödbit, det var gott. Och lite läskigt.
Gatukonst: Vår fasadmålning som kom till i somras. Jag älskar den och blir glad varje gång jag närmar mig huset.
Flopp: Byggandet av Stadtschloss som skulle påbörjas i år. Blev det något? Nej. Är vi glada för det? Ja!
Uppträdande: The mob, under dansföreställningen Lucky Trimmer på Volksbühne im Prater. Helt jävla underbara.
Skrubbning: Den jag fick av den turkiska kvinnan på Hamam für Frauen gick inte av för hackor. Jag var bebislen i flera dagar. Bäst var inskumningen á la biltvättsvisp.
Bomb: Den som hittades vid Ostkreuz på en sisådär 500 kilo. Kvar sen andra världskriget. Berlinvardag – och här är några till.
Lekkafé: Amitola här i F-hain. Trevlig personal och ett enda stort rum där man kan ha koll på sin knodd medan man sörplar sin latte i godan ro.
Förvandling: Det gamla slakthusområdet mellan Friedrichshain och Prenzlauer Berg som har gått från att vara ett tomt fält till byggarbetsplats till townhousemekka på nolltid. Nu springer perfekta små barn på perfekta små gräsmattor (eller gör perfekta snögubbar nu när det är vinter) framför nymålade hus som ser ut lite som sockerbitar som staplats på varandra. Här är ytterligare ett av Berlins nya townhouseparadis, Stralau.
Museumsnackis. Den om Hitlerutställningen.
Marknad: Ekomarknaden vid Boxhagener platz. Den har varit så mysig i år, en riktig lördagsfavorit.
Blogginlägg: Alla talar om Lena. Flera tusen besökare på samma kväll (när hon vann hela skiten). Mycket för att vara min lilla blogg.
Kontrast: Mitt liv som arbetande småbarnsmamma.
Lyckligaste Berlinmoment: Varje gång jag kommer hem.
2008/12/29
Ett halvår senare
Två dagar kvar av det gamla året och det är inte utan att jag blir lite vemodig. 2008 var ett bra år för mig. Jag bröt upp och gjorde det jag längtade efter, jag bytte land och jobb och liv och jag har inte ångrat mig en sekund.
Jag kom hit i maj, och även om jag faktiskt inte varit i Berlin hela tiden utan åkt rätt mycket fram och tillbaka till Sverige så är det ändå Berlin jag åker till när jag ska hem.
Jag vant mig vid den tyska ordningen, att ta med mig egna kassar när jag går och handlar, att Mastercard och Visa fortfarande är något nytt här och att det är kontanter som gäller. Jag har lärt mig att räkna med tre månaders administrationstid så fort jag behöver något papper från en myndighet och att det är helt oförutsägbart vem som pratar engelska och inte. Det enda riktigt tyska jag fortfarande inte kan (förutom själva tyskan) är att dansa helt ohämmat till techno, men jag jobbar på det.
Och så har jag lärt mig att ta det lugnt, att varva ner och låta dagarna vara långsamma ibland. Det är nog det bästa av allt.
Språket går bättre och bättre, jag förstår rätt mycket nu och tar mig fram bland tyskarna med en skön mischmasch av svenska, tyska och engelska. Innan 2009 är slut ska jag bara prata tyska med tyskar. Det har jag lovat mig själv.
Min gata i Friedrichshain har sakta förvandlats från en byggarbetsplats till en pittoresk kullerstengata med trädalléer och barnbutiker, men punkarna är kvar och ser argare ut än någonsin. Ingen ny jättebebisbutik har dykt upp tyvärr och jag saknar fortfarande den som låg här när vi flyttade in. Jag menar, hur många chanser i livet har man att bo bredvid en affär som har enorma sparkdräkter i latex och vuxenblöjor med nallemönster i skyltfönstret?
Jag är så nöjd och lycklig för att jag vågade ta steget, börja frilansa och flytta hit. Det har varit värt allt. Nu väntar ett ännu mer spännande 2009.
Gott nytt år!
Jag kom hit i maj, och även om jag faktiskt inte varit i Berlin hela tiden utan åkt rätt mycket fram och tillbaka till Sverige så är det ändå Berlin jag åker till när jag ska hem.
Jag vant mig vid den tyska ordningen, att ta med mig egna kassar när jag går och handlar, att Mastercard och Visa fortfarande är något nytt här och att det är kontanter som gäller. Jag har lärt mig att räkna med tre månaders administrationstid så fort jag behöver något papper från en myndighet och att det är helt oförutsägbart vem som pratar engelska och inte. Det enda riktigt tyska jag fortfarande inte kan (förutom själva tyskan) är att dansa helt ohämmat till techno, men jag jobbar på det.
Och så har jag lärt mig att ta det lugnt, att varva ner och låta dagarna vara långsamma ibland. Det är nog det bästa av allt.
Språket går bättre och bättre, jag förstår rätt mycket nu och tar mig fram bland tyskarna med en skön mischmasch av svenska, tyska och engelska. Innan 2009 är slut ska jag bara prata tyska med tyskar. Det har jag lovat mig själv.
Min gata i Friedrichshain har sakta förvandlats från en byggarbetsplats till en pittoresk kullerstengata med trädalléer och barnbutiker, men punkarna är kvar och ser argare ut än någonsin. Ingen ny jättebebisbutik har dykt upp tyvärr och jag saknar fortfarande den som låg här när vi flyttade in. Jag menar, hur många chanser i livet har man att bo bredvid en affär som har enorma sparkdräkter i latex och vuxenblöjor med nallemönster i skyltfönstret?
Jag är så nöjd och lycklig för att jag vågade ta steget, börja frilansa och flytta hit. Det har varit värt allt. Nu väntar ett ännu mer spännande 2009.
Gott nytt år!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
