Det är ingen hemlighet att Berlin är fullt av svartbarer. Bakom fönster som är mer igenbommade än vampyren Elis i Låt den rätt komma in hörs det punkiga basgångar och rågarv varje kväll (det finns några svartbarer på min gata, så jag vet). Och även om just mitt hus är olidligt tråkigt, befolkat av danskar som bara låtsas bo här och en och annan barnfamilj, så har jag faktiskt träffat folk som bott på ställen med alldeles egna små grannbarer - bara öppna för de som bor i huset. En tjej berättade att om var man sugen på att knarka lite var det bara att gå ner i husets sötdimmiga källare och andas några gånger. Varje natt var det världens superparty där och ölen kostade typ en euro.
Lite annat än gårdsfesten med grannarna i Sverige, och väldigt typiskt Berlin.
Den som skrapar på ytan här hittar så sjukt mycket. Jag överdriver inte, det pågår saker hela tiden - bakom dörrar, i gamla fabriker, källarutrymmen, bunkrar, lådor, på vindar, gårdar och i gudsförgätna förorter. Den som har tråkigt i Berlin får skylla sig själv. Fast det gäller förstås att hitta allt kul, bli inbjuden och släppas in bakom de igenbommade dörrarna - men det är en utmaning som hör till berlinvardagen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar