2009/03/09

Varde ordnung - om de tyska systemen

Det tyska systemen är fascinerande. Och då menar jag inte något särskilt system, utan i allmänhet. De finns, men man kan inte se dem och de arbetar ständigt med att ordna våra liv. Den som försöker förstå hur de fungerar kommer med all säkerhet att ge upp inom en kvart, de har för länge sen blivit för komplicerade för att begripas. Jag tror att de är så noggrant utformade, så välskapta, att de börjat leva av sig själva. En strukturgud i lederhosen sade i begynnelsen "varde ordnung" och blåste liv i dem, och om alla människor utrotades skulle de tyska systemen, och råttorna förstås, vara de enda som överlevde.
Det är lite magiskt, när man tänker på det.

Det här fick jag ett strålande exempel på häromdagen när jag skulle gå till doktorn. Jag trodde att jag bara skulle träffa läkaren, inga konstigheter, men när jag kom dit fick jag höra att jag skulle till ett annat ställe. Systemet hade fixat så att jag inte alls skulle träffa min vanliga doktor, utan en superspecialist. Bara sådär. Och väl framme hos superspecialisten hade systemet sett till att jag, på en gång, fick träffa ytterligare en superspecialist, bara för säkerhets skull.

Nu undrar ni säkert vad det är för allvarlig och ovanlig sjukdom jag skulle få vård för - ingen alls svarar jag då. Jag skulle bara rutinkollas för världens vanligaste grej. Men istället för en rutinkoll blev jag übergenomgången så att ingenting kunde missas. Och visst, det här beror väl snarare på att läkarna här är överförsiktiga än på byråkratiska rutiner, MEN utan systemen hade det säkert inte fixats så ordentligt och på en gång. Varde ordnung.

Jag måste säga att jag hade en gnutta ångest när jag satt och väntade på den ena doktorn efter den andra - det är ju lite obehagligt att inte ha koll på vad som ska hända och, åtminstone för mig, ovant att inte ha styrt upp allting själv. För att lugna mig tänkte jag "det här är Tyskland, det är scary, men systemen har ordnat. Believe. Believe in the system".
Det är ju liksom lika bra för kontrollfreaket i mig att kapitulera. Åtminstone om jag ska bo i det här landet.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Follow JohannaPaues on Twitter Resor
Toppblogg.se