Sovjetiskt värre

Nu har jag gjort ännu en utflykt till en sevärdhet jag hört massor om sen jag flyttade hit, men aldrig tidigare kommit iväg till. Sowjetisches Eherenmal vid Treptower Park. Vilket ställe!
Krigsmonumentet är absurt stort och består av statyer av bugande soldater, spikraka alléer och stalincitat i massor. Pampigt är bara förnamnet. Och i ena änden av monumentet står det pampigaste av allt - en tolv meter hög soldat med ena foten på en bruten svastika, ett barn i famnen och ett gigantiskt svärd i handen. Mustaschen är välborstad och blicken fylld av stolthet och övertygelse. Vilken man, liksom. Man kan nästan höra den ryska nationalsången i bakgrunden. Scary.

Monumentet byggdes mellan 1946 och 1949 för att hedra alla de sovjetiska soldater som dött i slaget om Berlin 1945. Tanken var att det skulle ses både som en gåva från Stalin till alla de sovjetiska familjer som förlorat någon i kriget och som en påminnelse till DDR:s medborgare om vilka som befriade dem från nazisterna. Och sicken påminnelse sen då - monumentet är stort som fyra fotbollsplaner och så pompöst att det blir fånigt. Fast det är ju jag som tycker, en svenska som kommer dit 60 år senare och som aldrig känt sig som kommunist direkt.

Säkert kändes monumentet helt rätt om man var en sovjetisk politiker år 1945. Hu.