Castingallee

Nu har jag varit på promenad igen. Den här gången flanerade jag omkring i Prenzlauer Berg, i trakterna kring Kastanienallee. Eller castingallee som någon så fyndigt kallade den. Här har människorna dressat sig för att synas. Det är jeans som sytts om till knasiga klänningar, tunikor som används som byxor och rufsiga Lilla Mytofsar precis över allt. Och, förstås, alla pratar svenska.

Jag glömmer alltid hur svenskifierat vissa delar av Berlin har blivit, det är lätt hänt när man bor i dansklandet Friedrichshain, men är det någonstans man kan vara säker på att höra det svenska språket klinga åtminstone var tjugonde meter så är det längs Kastanienallee. På kaféerna jobbar det söta svenska flickor, i de hippa butikerna kryllar det av svenska märken och längst ner på gatan ligger det till och med en affär som drivs av svenskar (Pale Blue Eyes). Sverige, Sverige, Sverige. Gatan känns lite som en förlängning av Stockholms Sofo faktiskt.
Tänk att det blev så.

Nu vill jag ju inte var sån, jag tycker att gatan är väldigt trevlig. Fast jag känner mig som en uttvättad förortsbo utan koll varje gång jag går på den.