Att skriva har alltid varit mitt flöte i livet. Jag behöver det för att fungera, för att inte svämma över. Det är bland det roligaste jag vet, och med er som läser och kommenterar blir det ännu roligare.
Men, precis som jag varit inne på förr, så har ju den här bloggen utvecklat sig till något annat än vad den var från början. Inget fel i det, men jag kan förstå om ni som hamnade här för att ni är nyfikna på Berlin, eller ett liv i Berlin, känner att det blivit lite väl mycket småbarnsliv och utlandssvenskältande på sista tiden? Berlin får inte så stor plats här längre. Just nu.
Därför skulle jag vilja slå ett slag för mina andra blogg, Citykoll Berlin. Den har också utvecklat sig nämligen. Från att vara en ren tipsblogg till att bli en betraktelseblogg, en blogg om Berlin, om livet i Berlin. Och vet ni – min lust att skriva om den här staden, jag var ju så trött på det ett tag, har väckts till liv igen. Nya forum kan ge den effekten, har jag märkt.
Så, alla ni som vill ha en dos Berlin via mig, eller bara följa mitt liv med Berlin som tydlig kuliss – gör det på Citykoll! Och vill ni lägga till Citykoll Berlin i er Bloglovin eller på någon annan feed så går det bra att bara följa mig och inte de andra, det är bara att söka på Citykoll Berlin så kommer bara min blogg upp (även om jag såklart rekommenderar Petter i London, Karin i Rom, Lotta i New York, Elin i Barcelona och Eva-Jo i Paris också!). Vill ni kommentera men inte att kommentaren ska synas på Facebook, klicka bort krysset i den lilla rutan i kommentarsfältet. Jag älskar att få kommentarer!
Hur som helst, TACK för att ni läser mina ord. Var ni än gör det.
Naturligtvis uppskattar jag Dina tips om Berlin! Även om jag känner staden väl har Du ofta hänvisat till lokaler som - typiskt för en rasande dynamisk världsmetropol - uppstått och kanske snart igen fösvinner och väl aldrig besöks av mig, men som jag ändå gärna hör om. Just det är det fascinerande, denna stjärnskottsartade existens av établissements, det är världsstad. Du fick mig också till att - efter många år - återbesöka "Boxi" en varm sensommardag. En sällsynt angenäm upplevelse! Men ytterst intressanta är också de erfarenheter som Du skildrar när Du som svensk småbarnsmor betraktar hur Dina barn växer upp i en fullkomligt annan miljö/kultur och med ett annat språk än sitt modersmål. Eller Dina konfontationer på gott eller ont med Din berlinska omvärld. Oerhört positiv finner jag Din översvallande kärlek till Berlin! Sällan har jag träffat på någon "inflyttad" som så ofta, entydigt och solidariskt säger att "det här är min stad", t.o.m. efter att ha återvänt från Corcovado till det grå-gråa Friedrichshain med - inom nära framtid - snöslask och katastrofal "Winterdienst". Men om fyra månader är det åter grönt i Boxi och Mauerpark. Och sedan har vi åter de ljusa kvällarna med mediterrant uteliv och de blytungt varma storstadsnätterna, oslagbara i sin mystiska attraktivitet när man tänker på vad allt som just då kan utspela sig och hända omedelbart runt om ens egna stilla tillvaro.
SvaraRaderaVad glad jag blir! Och jo, min kärlek till Berlin består. År efter år. Tack för att du läser!
Radera