Ett halvår senare

Två dagar kvar av det gamla året och det är inte utan att jag blir lite vemodig. 2008 var ett bra år för mig. Jag bröt upp och gjorde det jag längtade efter, jag bytte land och jobb och liv och jag har inte ångrat mig en sekund.
Jag kom hit i maj, och även om jag faktiskt inte varit i Berlin hela tiden utan åkt rätt mycket fram och tillbaka till Sverige så är det ändå Berlin jag åker till när jag ska hem.

Jag vant mig vid den tyska ordningen, att ta med mig egna kassar när jag går och handlar, att Mastercard och Visa fortfarande är något nytt här och att det är kontanter som gäller. Jag har lärt mig att räkna med tre månaders administrationstid så fort jag behöver något papper från en myndighet och att det är helt oförutsägbart vem som pratar engelska och inte. Det enda riktigt tyska jag fortfarande inte kan (förutom själva tyskan) är att dansa helt ohämmat till techno, men jag jobbar på det.
Och så har jag lärt mig att ta det lugnt, att varva ner och låta dagarna vara långsamma ibland. Det är nog det bästa av allt.

Språket går bättre och bättre, jag förstår rätt mycket nu och tar mig fram bland tyskarna med en skön mischmasch av svenska, tyska och engelska. Innan 2009 är slut ska jag bara prata tyska med tyskar. Det har jag lovat mig själv.

Min gata i Friedrichshain har sakta förvandlats från en byggarbetsplats till en pittoresk kullerstengata med trädalléer och barnbutiker, men punkarna är kvar och ser argare ut än någonsin. Ingen ny jättebebisbutik har dykt upp tyvärr och jag saknar fortfarande den som låg här när vi flyttade in. Jag menar, hur många chanser i livet har man att bo bredvid en affär som har enorma sparkdräkter i latex och vuxenblöjor med nallemönster i skyltfönstret?

Jag är så nöjd och lycklig för att jag vågade ta steget, börja frilansa och flytta hit. Det har varit värt allt. Nu väntar ett ännu mer spännande 2009.

Gott nytt år!

Jul blir nyår blir fest

Sista gästerna har gått. Badvattnet tappas upp. Julen är över och nu är det vila som gäller. Fram tills dagen före nyårsafton - för då kommer nästa gäng från Sverige för att vara med om när Berlin 2008 blir Berlin 2009.

Det här är en känd nyårsstad. Jag har aldrig varit med om det själv, men tydligen ska hela innerstan bli ett enda stort partaj, med så mycket smällare och fyrverkerier att det är livsfarligt att gå ut på gatorna. Jag vet inte om det stämmer, det får vi se. Vi ska hur som helst ha ett litet nyårskalas, och eftersom vårt berlinumgänge än så länge knappast är uppe i ett schysst partyantal är det strålande att några vänner norrifrån är sugna på lite techno, öl och bockwurst.

Men tills dess - bada och vila.

Die deutschen tannenbäume

Vår gran är på plats! Tyska granar är helt perfekta. Som Musse Piggs innan Pluto river ner den. Vår är tre meter hög och hur pampig som helst. Det kändes liksom rätt att slå på stort - va fan, när det äntligen finns helt perfekta granar överallt och vi för första gången i livet har över tre meter i takhöjd (det är väldigt vanligt här i östra Berlin) så är det väl lika bra att ta i. Och jag, som är van vid att det står en sorgligt spretig svennegran i hörnet, är helt fascinerad. Eller en ympad tall, som svärfar helst har (barrar mindre, och om man tar bort grenarna och sen borrar nya hål för dem, så att den blir lite tätare, blir den så gott som perfekt. Typ).
Nu ska jag baka leebkuchen och weinachta för allt vad jag är värd. God jul!

Luciaräddning på Skavsta

Jag älskar Lucia, det är min absoluta favorithögtid. Här i Berlin blir det inga ljus i håret och natten går tunga fät, om man inte råkar jobba på ambassaden (de flyger in ett luciatåg från Sverige för att passa på att sprida lite svensk kultur till särskilda VIP-tyskar), eller har barn i svenska skolan. Jag har i flera veckor grämt mig över att jag missar lucian i år, nästan så att jag funderat på att åka hem bara för att få lyssna på Gläns över sjö och strand live, men det har bara inte funkat. Och som lite extra salt i såren så har jag varit, och kommer vara, tvungen att vara i Sverige både dagarna före den trettonde och dagarna efter för jobb. Buhu.

Men! Idag, när jag stod i incheckningkön på Skavsta flygplats, så kommer plötsligt ljusets brud i egen hög person. Ett luciatåg, bara sådär! Jag blev så lycklig att jag höll på att börja gråta. Tåget bestod av ungefär femton tjejer och en kille, alla typ fjorton. De glömde texterna hela tiden, sjöng lite småfalskt och pratade med varandra mellan låtarna, men shit va fint det var. Jag vill tacka Skavsta flygplats. All dyr mat är förlåten. Det här kommer jag leva på hela helgen.