2009/03/26

De tyska neuroserna

Det brukar ju heta att vi alla har våra avigsidor, neuroser och knäppa saker för oss. Jag tror att det gäller för länder likväl som för enskilda människor.
Varje nation har sin egen personlighet. Den består, precis som hos en människa, av bra och dåliga sidor, olösta knutar och beteenden som ibland kan vara riktigt svåra att begripa sig på.
I Sverige har vi vår jantelag, vår ängslighet att sticka ut och göra fel - och sakta men säkert upptäcker jag Tysklands knasigheter. Att formulera det typiskt tyska i en mening är för tidigt, dit har jag inte kommit ännu, men små företeelser här och var tyder på att neuroserna finns där, bubblandes under ytan.

Vi kan börja med ramperna. Det finns inga här. Den som är rullstolsbunden eller har barnvagn får snällt ställa sig i hisskön. Om det finns någon hiss vill säga, handikappanpassningen i Berlin existerar men har inte alls kommit lika långt som i Sverige.
Inte så konstigt kanske, när de envisas med att installera dyra hissar vid varje trappsteg istället för att lägga dit en enkel ramp.
Ett bra exempel är bankautomaten några hundra meter härifrån. Min kompis, som ofta är ute och går med barnvagn, har svurit många gånger över de två trappstegen som leder upp till automaten. Och såklart, ingen ramp. Nu har de ansvariga äntligen tagit tag i problemet och installerat en liten hiss för att alla ska kunna ta sig dit. Bra så, MEN HALLÅ! En HISS! För två trappsteg? Hade det inte varit både enklare och billigare att lägga dit två skenor?
Vad den här rampskräcken beror på har jag ingen aning om, kanske är det ett tecken på att ingenting görs halvdant i det här landet. Att det ska vara noggrant, ordentligt, hela vägen. Finns det avancerad ingenjörskonst ska den liksom användas. En ramp, pah! Vad är det för fånerier? Äh, jag har ingen aning. En knäpphet är det i alla fall.

Däremot har jag förstått varför det inte används lustgas på tyska sjukhus. Här får en födande kvinna nöja med sig den syre som finns i rummet, någon roligare gas än så blir det inte, och det trots att nästan alla andra europeiska sjukhus gladeligen sätter på sina patienter en mask när smärtan blir för stor. En kvinna jag träffade, som arbetar som barnmorska, förklarade saken med att "vi tyskar har ett känsligt förhållande till gas, om du förstås vad jag menar..."
Det är alltså det stora dåliga samvetet som talar till oss. En rest från andra världskriget. Gas är för tyskar lika med skuld och skam. Snacka om neuros.

Sen har vi det här med ordningen. Nog för att det är trevligt många gånger med struktur men som med allt annat blir det ju knäppt när det går till överdrift. När killen framför i kön på Lidl packat om sina påse tre gånger för att få en perfekt tyngdfördelning kan jag få lust skrika "kom igen, loosen up! Det går bra ändå!". Eller när byråkratin kräver ytterligare en stämpel på ett redan överstämplat papper. Det här, tror jag, handlar om en nedärvd insikt om hur mycket mer pålitligt allt blir om alla följer reglerna. Och varför tyskarna är rädda för att saker inte ska bli som de förväntar sig, vet jag inte. Kanske för att det genom historien faktiskt gått åt helvete för dem ganska många gånger. De vet liksom att det kan gå fel, och de vet hur förödande konsekvenserna kan vara. En gissning bara.

Min upptäcktsfärd genom den tyska nationsidentiteten går vidare.

5 kommentarer:

  1. Halla, kul blog!

    Later helvilt med sjuksyrrans kommentar; finns det nagra fler gruppsykologiska lamningar att valtra sig i?

    Bra inlagg for ovrigt, ohoj

    // Max.

    SvaraRadera
  2. Bästa Johanna trevligt att lästa dina kåserier... men en sak bara; Det där med små löjliga hissar har sin förklaring. Tänk så här: Med långa ramper som man kan snubbla på kommer tyska advokater att få än mer att göra. Och sedan fungerar hissarna utmärkt för personer som har permobil.
    /Bästa hälsningar från GustafE som också bor i Berlin 6 mån om året.

    SvaraRadera
  3. Ah, skönt med en förklaring! Fast jag måste säga att långa ramper är en sak, det kan man förstå är lite bökigt alla hjulburna. Men korta, såna där för bara ett-tvåtrappsteg? Det måste väl vara bättre än inget alls (som väldigt ofta är fallet här, tycker du inte?)?

    SvaraRadera
  4. hej

    kul det där med gasen.

    jag flyttar själv till berlin i slutet av april för att plugga tyska, och undrar därför om det här med boende. har tänkt att jag ska bo på hotell de första dagarna och leta rum på plats. eller är det bättre att åka ner i förväg och leta så man har det klart när man flyttar på riktigt? vore glad för lite tips. det börjar ju nämligen dra ihop sig.

    SvaraRadera
  5. Hej e!
    Jag skulle nog börja leta lite redan hemma, ta konkakt med några uthyrare och boka tid så att du har lite på gång när du kommer. En bra sida, där du även kan hitta rum att hyra (här delar ofta studenter på en stor lägenhet, kolla efter "WGs" om det är intressant) är immobilienscout24.de.

    Lycka till och ha så kul i Berlin! Det kommer bli grymt!

    SvaraRadera

Follow JohannaPaues on Twitter Resor
Toppblogg.se